torsdag, december 25, 2008

Vi fortsätter

Julaftonen kom och gick och lämnar fina minnen efter sig. I relativt lugnt tempo firade vi förmiddagen med mor och far och efter lunch anslöt storasyster med familj och vi testade om huset pallade för ett riktigt julfirande. Och visst gjorde det! Jag skulle nästan vilja påstå att den här kåken är byggd för julkalas. Den öppna spisen gick varm hela kvällen och tillsammans med värmeljusen och de tre stojiga barnen blev temperaturen ganska hög, men det hör väl liksom till det också.

I dag har vi pustat ut med resterna från gårdagen (som för övrigt kommer att hålla oss mätta fram till påsk) och en eftermiddagspromenad i något som nästan liknade solsken.

Innan jag somnade i går läste jag Barnaboken av Anna Wahlgren och avsnittet om trotsen... Trotsen har nämligen tagit lillfias kropp i besittning och vissa dagar känns det verkligen som att hon vore en vulkan på väg mot ett historiskt stort utbrott. Man kan väl tycka lite vad man vill om Anna Wahlgren och hennes "vetenskap" men jag känner mig ändå på något sätt styrkt av hennes ord. Jag vet inte om det var hennes eller slumpens förtjänst, men denna juldag har trotsen hållit en något lägre profil än vanligt. I morgon tar vi nya krafttag med lugna ord och tydlighet.

God fortsättning!

tisdag, december 23, 2008

God jul

Dan före dan har som vanligt varit ganska fylld av diverse göromål. Vänner som ska träffas, klappar som ska köpas, kaffe som ska drickas, bastu som ska badas, lax som ska skäras, skinka som ska griljeras, klappar som ska slås in, glögg som ska drickas, nya telefoner som ska bekantas med... Ja, dagen har fyllts med kuligheter och nu är det dags att knyta ihop säcken och längta till morgondagen. För visst finns pirret kvar där även om man snart är en tant? Visst är det lite spännande att inte veta, att se barnens ögon tindra...

Och dig, kära läsare, vill jag önska en underbar, stillsam, fridfull och vit jul.
Stor julkram till nära, kära och främlingar!

söndag, december 21, 2008

Min kille...



Oftast glömmer jag bort eller tar för givet. Oftast tänker jag att han vet eller borde förstå.

Förmodlgen vet han och förmodligen förstår han men det skadar ändå inte att uppmärksamma honom. Min kille är nog förmodligen den bästa i hela världen (precis som din egen kille/tjej).


Bara en sådan sak som att han i dag har gjort vårat skrotrum till en riktigt trevlig plats att vara på. Julfrämmande kan nu sova i feng-shui i stället för totalt kaos, allt tack vare min egen hjälte som förtjänar alla tv-spel i världen. OK, du kommer kanske inte att få dem, men det är ju ändå tanken som räknas...

fredag, december 19, 2008

En trött fröken...

Jo, egentligen är jag så där supertrött som man kan vara en fredagskväll efter några glas bubbel.
Men! Jag måste ändå bara ta tillfället i akt och skriva några rader om veckan som gått och de roliga saker som hänt.
Någon klok människa sa en gång att när man skiljs från vänner är det som att dö en smula. Jag håller med men ändå inte. Den här veckan som har varit så fylld av farväl och tårspillande har ändå liksom varit livsbringande. Jag har känt mig så otroligt uppskattad och omtyckt på sätt som jag aldrig upplevt förut. Kulmen kom i går kväll, när jag tillsammans med mina underbart fina kolleger satt vid ett bord på Piteå Havsbad, där vi avnjutit trolleri-show och gómiddag och ett glas rött. Plötsligt får jag ett paket i handen, innehållande världens finaste halsband. Så totalt oväntat och så totalt rätt in i hjärtat!
Så i dag, och den egentliga anledningen till bubblet... Nu, efter dryga årets konstanta gräsänkeskap, har jag äntligen blivit sambo igen. Min kärlek har lämnat inlandskommunen bakom sig och kan nu njuta av fem minuters promenadväg till jobbet. Jag har nog aldrig riktigt insett hur tufft det har varit och jag tror inte att jag inser det nu heller. Det enda jag inser är att det är skönt att vara tillsammans igen, att slippa att strategiskt planera varenda ledig dag tillsammans för att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Nu tar vi helg och laddar inför julveckan. Skål kära Du!

söndag, december 14, 2008

Den tredje

Adventen alltså. Och nu kan vi i den här delen av landet verkligen känna att julstämningen är kommen. Underbart med snö, även om den är tung som bly.
I går tog jag några timmar för mig själv, i en bil och i den stora staden några mil norr om min egen. Helt underbart och fantastiskt var det att få strosa i egen takt och på egen hand.
Väglaget var lite av ett äventyr men jag tog mig dit och hem i lugnt tempo med julmusik i radion.
I dag har vi promenerat, fikat och tvättat i väntan på pappans ankomst. Efter handling och middag på det enstaviga hamburgarpalatset somnade den lilla lätt som en plätt. Nu sover också den nattarbetande pappan i soffan och jag sitter här och sover inte alls. Men kanske borde jag det...
Sista arbetsveckan innan julvilan rullar snart igång. Nu kör vi!

torsdag, december 11, 2008

Ömt farväl

Bockar nu av de sista dagarna på jobbet och även om det är en vecka kvar så är jag mentalt lite på väg redan nu. Och i dag, när jag kom till en av mina skolor i en by, inte så långt härifrån, sitter hela klassen samlad med två fina paket och rodnar och fnissar så där som bara trettonåringar kan göra. Jag tappade fattningen lite och började darra så smått på underläppen. De små sötnosarna hade bemödat sig om att handla två fina ljuslyktor och två små söta tomtar. Bättre än den bästa löneförhöjningen, helt klart!

Annars drömmer jag mest om ett nytt badrum. Med vad? Hur? När? Många frågor för en amatör...

måndag, december 08, 2008

Helg på annan ort

I fredags efter jobb och dagis tog jag och Klara tåget norrut och landande på kvällen i G-vare där pappan jobbar i veckorna två. I mängder av kritvit snö och lagom kallt väder har vi njutit av en lugn, skön och underbart trevlig helg. Mer än en gång har jag kanstat längtansfulla blickar mot Dundrets vita topp men skidorna fick vänta hemma i garaget och vila sig i form till nästa gång. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.

Näst sista jobbveckan innan jullov och jobbyte och det är ju ett och annat som ska fixas om jag säger som så.
Nu Nordnytt och sedan godnatt. Godnatt!

torsdag, december 04, 2008

Avrundning

Så var det sagt och gjort. Alla berörda är informerade och jag själv har blivit introducerad i allt det nya. När vårterminen drar igång är jag på ett nytt ställe. Igen. Även om valet är helt och hållet mitt eget så är med en liten klump av sorg i hjärtat som jag lämnar det fina som jag har bakom mig. Några tårar har det blivit och att ta steget känns lite som ett pirr i magen.
Kommer jag att räcka till på den stora, stora skolan med de stora, stora barnen som inte längre kallas barn?
Å andra sidan är det precis vad jag är utbildad för att göra så i rimligt vis bör det gå bra.

Nu går jag och sätter mig vid provhögen och rättar mig galen.

måndag, december 01, 2008

Sova, sova inte, sova, sova inte...

Det här med middagssovning är just nu ett litet frågetecken i vår familj. Vi har en tjej på dryga två år som har energi för tre fullvuxna karlar och på kvällarna är hon oftast inte alls särskilt trött. Hon är varken ledsen, arg eller grinig men ligger i sin säng och sjunger, sjunger och sjunger, berättar sagor och sjunger lite mer. Detta är väl i sig inget problem men visst vore det väl bra om man kunde somna i rimlig godnattid när man är två år?

I övrigt en måndag med mannen i huset på blixtvisit i hemmet innan de sista bortaveckorna drar igång. Alldeles jättesnart kommer vi att vara en enad trio igen och oj så skönt det känns. Otroligt, fantastiskt bra och min omgivning kan räkna med en mer social och flexibel Soffan.

söndag, november 30, 2008

Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer...


Ja, precis som vi visan så är det snön jag menar. Det må vara finanskris i världen och brist på kapital både till höger och vänster, men i snösvängen lär de ha bråda dagar. Hoppas bara att kommunens kulor räcker till för att betala hela snökalaset. Hoppas dessutom att snön får ligga kvar. Jag drömmer om en dag i Kåbban på nypistad manchester. Så snälla snön, ta och stanna kvar va!


Första advent i dag och på morgonkvisten åt jag och Klaran frukost i det första adventsljusets sken och efter lite söndagsbestyr i hemmets lugna vrå åkte vi på eftermiddagen till Luelå och Norrbottensteatern där kusin Isak uppträdde med sin förskolekass. Det bjöds på allt ifrån I ett hus vid skogens slut till Blinka lilla stjärna och en livs levande tomte.
Som avslut på luleåresan bjöds vi på köttsoppa hemma hos storasyster och där vid middagsbordet togs beslutet att vi skippar julklapparna i år, i den stora familjen. Vi börjar bli så många, så långa och svåra att fånga. Och i ärlighetens namn, hur roligt det än är att ge så är det ta mig tusan ingen njutning att sitta och krysta fram onödiga prylar till en vuxen människa som redan har allt. Nä, i stället bestämdes att vi ska umgås, dricka lite julvin och tvinga pappa att läsa julevangeliet. Förslag om fiol- och gitarrspel kom också upp på tapeten och vem vet? Jag har spänt stråken och står redo, alltid redo.

lördag, november 29, 2008

Vackra dagar

Just nu, när hela staden är täckt av kritvit pudersnö som knarrar av iskylan och hela världen känns ren, ja just nu är det gott att leva. Trots förändringar och nyanpassningar är själen liksom inbäddad i mjuk vadd.
Den här lördagen har varit lite av balsam för en tvåårsmamma som jag. Det började med att tvååringen sov till 07.45, vilket är något av ett rekord. Efter mysfrukost och badkarsbad trampade vi hem till mormorn som hade förberett julbak bestående av både pepparkakor och lussebullar. Efter bakning, lunchning och sovning (för den lilla) gick vi i knarrsnön i till stan och Krokodil som dagen till ära bjöd på konsert med Framnäs folkhögskolas folklore-ensamble. Som du kanske vet vid det här laget är jag något av en sucker för folkmusik och det visade sig att äpplet inte faller långt från mammaträdet. Den lilla gladfisen stod upp och dansade. Konstant. Hela konserten. Evenemang som detta får vi se till att besöka fler gånger.

Och ja. Nu har jag tagit beslutet. Örnen har landat.

tisdag, november 25, 2008

Lösningen?

Nu tror jag att jag mest troligt kanske har kommit fram till ett beslut i mitt jobbfunderande. Har till fredag på mig att fatta det definitiva beslutet men jag tror att jag har funderat färdigt till i morgon.
Det kommer att bli något nytt, helt klart, och läskigt eftersom jag alltid har lite svårt för förändringar.

Nu är hela staden vit av snö och det här med skottningen kändes ju som en rolig sak i söndags. I går träffade vi dock på en trevlig traktor här utanför som gärna ville skotta vår uppfart under vintern, till en ganska billig penning och då kändes det som att traktorn faktiskt kunde få göra det. För traktorns eget bästa...

söndag, november 23, 2008

Ljuvliga snönnen!


Äntligen har det kommit tillräckligt med snö för att vi skulle få skotta uppfarten.

En erfaren husägare jublar nog inte över detta men som novis tycker man att det är lite coolt och respektingivande att ha en egen gård att skotta. Ungefär som när man kör bil utan handledare för första gången. Svårt att beskriva med ord liksom.

Eftersom storasyster och storasvåger var ute på trevligheter i går kväll har vi sedan dess varit ett barn rikare, så med pulka, bob och två snöglada barn trippade vi efter morgonens skottningskalas, den lilla biten till närmsta pulkbacke för att åka, tjoa och äta snö.
Nu sitter vi och väntar på de trötta kusinföräldrarna för att kunna avnjuta återstoden av tårtan från gårdagens kalas. Oj vilket kalas! Jag kände mig så firad så! Tack kära familj och kära vänner!

torsdag, november 20, 2008

Dan före dan

Nyss var det augusti och nu har det plötsligt blivit dags för min födelsedag igen. I morgon smäller det och jag känner mig inte riktigt redo. Jag brukar läääängta efter att fylla år, att få paket och bli firad. I dag känner jag mig mest förvånad över att jag snart befinner mig bara ett år från den stora tre-nollan.
Men! Jag tror att känslan infinner sig i morgon. Det blir ju liksom dubbel kjolfredag och på lördag blir det kalas för nära och kära.

På jobbet börjar den hemska sjukan som börjar på vinter sprida sig. Jag tvättar händerna väldigt många gånger varje dag och hoppas, hoppas, hoppas att den inte gör entré här i huset. Kanske hjälper det om man bara tar små andetag och försöker att fokusera på katederundervisning och så lite elevkontakt som möjligt. I några veckor bara...

Trevlig helg!

måndag, november 17, 2008

Kusinkärlek

Måndag i dag. Måndagar kan ibland vara tråkdagar men just denna måndag fick vi storfrämmande av storasyster konstnären och storkusinerna. Storkusinerna är förvisso äldre än Klara, men så stora är de ju ändå inte... På bilden ovan kan man dock se hur största storkusinen har lyft upp lilla, lilla lillkusinen i sin famn för att titta på Bamse i lugn och ro. Visst ser det bekvämt ut? Till måndagsmiddagen anlände även mormodern och morfadern och det uppskattades så klart av gräsänkan, som för övrigt har börjat nedräkningen på allvar nu. Känns nästan lite pirrigt att bli sambos på riktigt igen. Faktiskt. Hur konstigt det än kan låta.
Jag blev nyss uppringd av SIFO och fick svara på ett gäng frågor angående de nya hastighetsgränserna. Jag älskar SIFO. Så härligt att bara få sitta och svara på frågor som man själv bestämmer svaret på.

söndag, november 16, 2008

Tataaaa!!!

En fråga man kan ställa sig är ju hur någon människa någon gång har tyckt att det vore en bra idé att täcka en hel vägg i mörkbrun träpanel. Hur som helst, det var längesedan och det är ju mycket möjligt att någon i framtiden kommer att undra varför någon målade dito vägg vit. Men! Här kommer i alla fall resultatet av lördagens hårda arbete, som faktiskt var mest trevligt med mysiga samtal och ett stort antal snusar...


Väggen i hallen innan lördagspysslet...

Väggen i hallen efter lördagens pyssel inklusive söndagens
tavelproduktion.
Ännu ett bevis på min inkompetens som fotograf. Vem som helst hade väl kunnat räkna ut att man borde ta bort tygbiten som hänger över trappräcket... Men inte jag...
I framtiden är planen att byta ut detta trappräcke mot ett modernare, utan svarvade former och mörkbrunt bets...
Helgen har varit härlig. Lördag med arbete och bastu, söndag med promenad, bak och fikabesök av lill-Hugo som nu gått och blivit en storkille.
Ny arbetsvecka hägrar och vid veckans slut väntar min födelsedag! Något att se fram emot, trots att jag blir ett helt år äldre.

fredag, november 14, 2008

Vit helg

På många sätt vit.
-På grund av dålig planering inget rödvin till maten, trots fredagskväll.
-Marken här utanför är fortfarande i huvudsak vit, trots att termometern i dag visade på några plusgrader.
-I hallen står två burkar med nästan vit målarfärg som i morgon ska kladdas på väggen i hallen ner mot källaren. Jag ska komma ihåg att fotografera, både före och efter. I nuläget går väggen i samma toner som regalskeppet Vasa. Mörkbrun. Mörk, mörk, mörkbrun. Tro mig, det kommer att bli skillnad!
Återkommer med bildbevis.

torsdag, november 13, 2008

Den kom!

Ja, så vaknade vi i morse och marken var V-I-T. Under natten har 2 cm snö, precis vad jag bad om, singlat från himlen ned över våran stad och nu är allt bara vitt, vitt, vitt. Äntligen!
En torsdag fylld av arbete och sängen känns nära. Har börjat läsa Magistern av Frank McCourt och den verkar riktigt lovande. Som lärare får man le igenkännande och skatta sig lycklig över sitt yrkesval.
I morgon är det återigen kjolfredag och inte har jag blivit särskilt mycket klokare när det gäller jobbfrågan.
Trevlig helg!

tisdag, november 11, 2008

Snön, kom hit!

Nu har jag fått nog av svart och blöt asfalt som gör att höstmörkret blir så väldigt mörkt. Jag begär inte mer än två centimeter. Jag skulle bara vilja känna knarret under skorna och se ljuset igen. One of these days... Visst hoppas vi på det?

I kväll hoppas jag på en tidig kväll. På att jag kan ta mig i kragen och ligga i sängen innan klockan slår tio. Jag ska verkligen försöka.

måndag, november 10, 2008

Jobbfunderingar. Igen!

En helg med besök av farmor, faster och kusin från gruvmetropolen i norr. Vädret var inte det bästa men med god mat, lite vin och en fika på stan så blev det en toppenhelg i alla fall.
Sen var det det här med jobbet... Eller ska jag säga jobben? Plötsligt har jag en valmöjlighet och det är något som man inte drabbas av särskilt ofta i arbetslivet, oavsett bransch eller position, men nu har jag hamnat i något av ett vägskäl och på många sätt kommer nog mitt beslut att ha viss inverkan på min framtida karriär. Problemet är bara att jag i dag inte vet vad som är mest strategiskt ur ett helt och hållet egoistiskt perspektiv. Just nu vill jag inte säga så väldigt mycket men jag kan tänka mig att jag måste komma med ett konkret beslut inom de närmsta veckorna och det tär på hjärnan att hela tiden fundera över vad som är bäst, för mig och min familj och självklart till viss del också eleverna. Tro mig, fortsättning kommer att följa i denna följetong som kanske kan kallas för livet...

onsdag, november 05, 2008

Onsdag liksom...

Onsdagen är nog min bästa arbetsdag. Få lektioner, mycket planeringstid, en och samma skola, tidig hemgång. Varje onsdagkväll får jag dessutom besök av min vän och före detta kollega B och vi dricker kaffe, surrar och tittar på Grey's. Jag gillar helt enkelt onsdagar.

I övrigt lugnt och stilla. Grafittin sitter kvar på väggen i garderoben och den unga damen verkar inte vilja prata om det. En öm tå.

I morgon torsdag och nästan helg.

måndag, november 03, 2008

Skadegörelse!

Man pratar ofta om hur ett sovande barn är det vackraste, mest oskyldiga som finns. Och jag håller helt och hållet med. Min Klara är vacker och underbar, sovandes och vaken. Men visst finns det stunder när man känner för att explodera en smula.
I dag har Klaran varit hemma med sin lediga pappa och jag gissar att hon ville sätta lite extra krydda på den förkylda vardagen.

Den unga damen har nämligen lyckats grafittimåla insidan av den garderob som hennes morfar så omsorgsfullt tapetserat. Med spritpenna! Vi ska väl kanske vara glada över att det var insidan av garderoben och inte en av väggarna i vardagsrummet. Man kan inte göra så mycket mer än att rycka på axlarna, gå vidare och skylla på farsarvet. Rykten säger nämligen att polisen inte var så skötsam som barn, att han slog sönder allt från glasögon till vardagsrumsbord. Jag hoppas dock att dottern stannar vid denna form av skadegörelse. Det räcker nu.
Efter att ha avslutat min arbetsdag gick jag hem och tog med mig klottraren till biblioteket och därifrån gick vi nöjda med en påse fylld av nya läsäventyr. Nu ska jag lägga mig i sängen och bita i Familjegraven som jag faktiskt inte har läst. Tror jag...

söndag, november 02, 2008

Jag tror jag kan det!

Denna helg blev ju något längre än vad helger i allmänhet är. Dock har den här söndagen gått i småfeberns och halsontets tecken. Både jag och Tobbe har varit som två påsar och Klara har verkligen försökt vara förstående på bästa sätt. Trist är det i alla fall att inte orka och att bara hasa omkring inomhus en hel dag. OK, med undantag för en lite prommis till Kvantum och Apoteket.
Lördagen var dock en munter tillställning med bebisgos och thai-middag. Min vän Sofi befinner sig för tillfället i hemstaden tillsammans med sin nybakade lilla Olle så i går kväll satt jag mest i soffan med en bebis i famnen och förundrades över hur små de faktiskt är de små liven.
I morgon drar allvaret igång igen, med elever och allt. Jag hade liksom tänkt mig att höstlovet skulle göra underverk och fylla mig med inspiration och finfina idéer för resten av terminen. Några tankar kanske jag har med mig och faktiskt känns det lite roligt också att få se de små liven igen.

torsdag, oktober 30, 2008

Power to the point

Just nu håller jag på med en it-utbildning som allt skolfolk i hela det avlånga landet Sverige ska genomgå. Det går kortfattat ut på att lära sig hantera de vanligaste programmen i en vanlig, svensk datamaskin. Vissa delar är busenkla men ibland får man utmana sig själv lite och jag får testa saker jag tidigare inte hållit på med. I dag har jag lyckats med att färdigställa en Powerpoint-presentation med berättarröst - på spanska. Jag är nöjd och kan således luta mig tillbaka i soffan och känna mig ganska nöjd med att morgondagen är ledig och torsdagskvällen innebär helg.

I dag har jag dessutom besökt min egen frissa och blivit några nyanser blondare. Efter åratal som brunett känns det lite spännande att få se världen ur en blondins perspektiv. Känns väl kanske inte så väldigt annorlunda men visst är det kul med förändring.

onsdag, oktober 29, 2008

Sju utmanande sanningar

Jag har blivit utmanad av Anna och således kommer jag här att presentera sju sanningar om mig själv. Om jag inte minns fel har jag gjort detta en gång förut men det var längesedan och det är mycket möjligt att det poppar upp nya sanningar eftersom livet har en tendens att förändra verkligheten...

1. Jag är en trygghetsnarkoman. Detta är något som jag nog inte förstått vidden av innan jag blev mamma och sedan också husägare. Jag lider när jag känner att jag inte kan kontrollera allt omkring mig så som jag skulle vilja. Detta kanske är en självklarhet för många andra men för mig blev t.ex. gårdagskvällen en något dyster tillställning trots att Tobbe hade lagat jättegod middag och dessutom bjudit hit mamma och pappa för att avnjuta den med oss. Det föll sig nämligen så att en av spisplattorna på den spishäll som vi ÄGER råkade paja. Den bara dog liksom och det stod klart för mig att en liten del av min verklighet föll sönder. Spisplattan alltså. En liten del av min verklighet som gjorde mig något tyngd i själen. Visst låter det knäppt? En världslig sak kan tyckas och jag vet det. Jag gissar att livet kommer att härda mig.

2. Jag snusar. Kanske inte någon nyhet för dig som känner mig och jag kommer att sluta den dag jag blir gravid igen. Kommer jag att börja om igen? Troligen ja.

3. Jag gillar att arbeta. Jag tror ärligt att jag skulle kunna jobba med vad som helst och gå in för det med stor seriositet. Jag har älskat vartenda jobb jag har haft och ständigt trott att jag kommit till den bästa arbetsplatsen i världen. Det känns bra inför framtiden.

4. Föregående punkt i listan får här en något motsägelsefull fortsättning. Jag är lite lat också tror jag... Jag önskar att jag vore så där som så många andra bloggerskor jag följer; full av inspiration för att skapa ett hemtrevligt bo med personliga men ack så helt rätta detaljer. Jag skulle önska att jag hade öga för det där lilla extra som gör att hemmet ser tip-top-stylat ut för bara några ynka kronor spenderade på en loppis. Men jag är inte sådan. I det här hemmet känns det som att det alltid ligger leksaker över alla golvytor och att högar av skort konstant växer på den långa bänken i köket. Jag visar allt fler ungkalrstendenser och saker som jag tänker att vi borde göra här hemma blir liksom inte gjorda. Men kanske, kanske sen. Sen när jag inte är gräsänka längre... Kanske kan vi då tillsammans få ordning och reda i den stil jag drömmer om.

5. Jag fantiserar kopiöst mycket. En stor del av min vakna tid går åt till att planera för och fantisera om min framtid. OM det skulle bli si och så, hur skulle det bli då? Eller om det inte skulle bli si och så utan så, vad händer då? Ofta fantiserar jag 15-20 år framåt i tiden med olika scenarion och så har jag alltid gjort. När jag gick på mellanstadiet fantiserade jag om hur det skulle vara att gå på högstadiet och åka på konfirmationsläger, permanenta håret och ha bröst. När jag gick på högstadiet fantiserade jag om hur det skulle vara att ta studenten och flytta hemifrån. Men jag vill ändå inbilla mig att jag är ganska bra på att fånga nuet. I alla fall försöker jag göra det. Man måste komma ihåg att göra det.

6. Ibland är jag rädd för att göra fel och för att inte bli omtyckt. Jag är rädd för att människor i min omgivning ska tycka att jag är dum, snål eller egoistisk. Många kanske ser mig som en tuff typ som rycker på axlarna åt det mesta. Men det är nog inte riktigt sant...

7. Jag är en fena på att köra båt. Jag kommer inte ens ihåg när jag lärde mig hantera en motorbåt och jag skulle nog vilja påstå att jag kör båt bättre än jag kör bil. Jag och havet är ett bra team och jag längtar redan efter sommar och lukten av oljeblandad bensin.


Det verkar som om de flesta jag känner i bloggvärlden redan har blivit utmanade av någon annan, så jag skickar denna utmaning vidare till den som vill känna sig utmanad!

måndag, oktober 27, 2008

Måndagen

Kall om näsan och med bullsmak i munnen. Promenerad och bullad. En bra måndagskväll som dock inleddes med betalning av månadens räkningar och ett mindre utbrott över internetbanken som hos min nya bank inte fungerar på samma sätt som hos min gamla bank och nya kunskaper kommer ju ibland med vissa svårigheter. Nu är jag dock vän med den nya banken igen och räkningarna bör vara betalda.

I övrigt drömmer jag om ett nytt kök i vårt nya hus. Jag är dock glad över att vi inte förhastade oss och blåste ut allt i det ögonblick vi fick nycklarna i handen. Jag vet fortfarande inte hur jag skulle vilja ha det. Eller jo. Luckor, vitvaror och bänkskivor är alla ganska uttänkta, men själva disponeringen av köksytan kan göras på hur många sätt som helst och dessutom kan en vägg rivas för att få en öppnare planlösning och köksutsikt mot vägen.
Frivilliga inredare kan anmäla sitt intresse nedan för att hjälpa en liten familj i behov av goda råd.

söndag, oktober 26, 2008

Vilad och glad

I fredags kväll kände jag mig verkligen slutkörd. Jag tyckte att det surrade i öronen och innan klockan slagit nio låg jag i soffan och sov som ett barn. Denna utpumpade känsla gjorde att helgen fick bli rätt lugn med sega och långa förmiddagar och höstpromenader i det trötta solskenet. Eftermiddagarna har fört hit fikafrämmande såväl lördag som söndag och det visar sig att man ryms så många fler i ett hus än i en trerummare.

Nu väntar en vecka utan elever och hur mycket jag än tycker om de elever jag har så är det ändå lite skönt att få vara utan under en veckas tid. Och tro mig, det finns jobb att göra ändå. Heltidare som man är...
Nu blir det resterna av det godis vi somnade ifrån i går och en dokumentär i tvåan om tvångssyndrom. Måste bara vinna kriget om fjärrkontrollen först... Det är visst sporten...

onsdag, oktober 22, 2008

Ursäkta...

min slöhet och min brist på inspiration. Jag gör som många andra och skyller på jobbet. Det är mycket nu. Fler procent på ny skola innebär många tankar och slitningar i huvudet. Risken finns att jag kommer att bli galet kluven, alternativt kluvet galen. Hur som helst lider veckan mot sitt slut och nästa vecka får eleverna njuta av ett välförtjänt höstlov och vi andra får njuta av att kanske, kanske hinna städa undan högar av arbete som blivit liggade.

I hemmet råder frid. Barnets trots verkar vila något just nu. Förmodligen laddar hon för något ännu större. Förmodligen samlar hon trots på hög för att snart kulminera i den riktiga toktrotsen. Bebisarna i bekantskapskretsen påverkar henne på många sätt och vis. På dagis ammar hon dockor. Med uppdragen tröja! Snacka om bearbetning...

torsdag, oktober 16, 2008

Mycket nytt...

Förra veckan var lite dyster. Tråkiga besked på jobbet om eventuella indragningar och omflyttningar, Tobbe jobbade jättemycket och jag var ensamstående jättemycket.
Så kom den här veckan och i tisdags fick jag ett telefonsamtal från den trevliga damen i kommunhuset som frågade om jag skulle vilja jobba mer. Eftersom jag har jobbat 70% i stort sett hela tiden sedan vi flyttade till Piteå blev jag kanonglad. Jag jobbar gärna mer. Jag älskar mitt jobb och att jobba. Plötsligt jobbar jag nästan heltid. Nåja. 95 %. Väldigt nästan heltid. Sen kom onsdagen och vi fick veta att äntligen, äntligen och mest troligt är särbolivet över i början av december. Efter ett års pendlande till inlandet får Tobbe jobba här. Otroligt skönt och ofattbart. Alla papper är ännu inte skrivna och högsta instansen har inte godkänt men jag känner mig i alla fall något mer förhoppningsfull än tidigare. Nu återstår bara att se om vi står ut med varandra efter ett år av pusslande och hit och ditande. Inte för att pusslandet någonsin tar slut men det blir i alla fall ett något mindre pussel att lägga.

I morgon är det fredag och jag skulle nästan vilja fira. Men snubben jag bor med jobbar så jag får skåla med mig själv...
Kjolfredag i morgon va?

måndag, oktober 13, 2008

Måndagar alltså...

Kaffe är ett måste i mitt liv. Innan lunch måste jag ha fått i mig en kopp. Om jag mot förmodan skulle glömma eller inte hinna blir det mesta konstigt... Huvudvärk, trötthet och allmänt otrevligt. Mitt måndagsschema gör det dock ganska svårt att ens hinna med att klämma en kopp innan lunchklockan ringer. Jag hinner knappt andas. Det fina i kråksången är dock att resten av veckan är avsevärt mycket lugnare, trevligare och kaffetätare.

Efter brutalmåndagen på jobbet strosade jag tillsammans med min lilla måndagslediga familj till stan och sedan vidare till biblioteket där Klara fick sig en hel hög med Alfons och Plupp. Vi vuxna fick en bok var och det fina med att bo nära bibblan är ju att det bara tar fem minuter att åka dit och tillbaka när det blir läge att fylla på reserverna.

I kväll har jag och B promenerat i duggregnet, pratat om jobb och andra roligheter och nu är det visst dags för sängen och boken. Tisdagen väntar runt hörnet.

söndag, oktober 12, 2008



I dag skulle vi skrota på här hemma och städa undan sommaren som de förra ägarna av huset skapat för sig ute i trädgården. Det hela resulterade i en ganska stor hög med saker som jag kanske inte ska kalla för skrot, men som i vilket fall som helst ska köras till soptippen. Mitt i skrotandet och plockandet ringde storasyster och ville bjuda oss på middag och jag hade nog inte kunnat tänka mig ett bättre avslut på helgen än att sitta där vi köksbordet, omgiven av kusinerna som ömsom bråkar ömsom kramas och leker och med lillkatten Agnes sovandes på mina ben.
På tal om högen av prylar ute på vår gård så kan jag upplysa allmänheten om att om Du känner ett pockande intresse av en gasolgrill så finns här en till salu till ett överkomligt pris.

lördag, oktober 11, 2008

Dagens äventyr

I morse satte vi oss i bilen och körde 12 mil rakt in i den norrbottniska skogen. Solen sken på de avlövade men bitvis glödande träden. De kala småbjörkarnas trä skiftade i lila på sluttningarna och vid resans mål väntade dopceremonin i det lilla kapellet på en höjd över sjön.
Som alltid vid högtidliga tillfällen i kyrkan fick jag gråta en skvätt och när den vackra modern läste en dikt till sitt lilla gossebarn forsade tårarna. Huvudpersonen tog dock både dopet och det efterföljande tårtkalaset med ro.
Efter det hejdundrande kalaset packade vi in oss i bilen igen och körde tillbaka ut mot kusten och någonstans mitt i skogen gjorde den långa dagen sig påmind och lillfian la igen sina blå...

Angående mitt föregående, något ångestfyllda, inlägg så kan jag bara säga att det inte är så hemskt som det låter. Problemet är väl kanske något av ett lyxproblem som jag säkerligen får anledning att återkomma till efter att ha fattat några (förhoppningsvis) mogna beslut.

torsdag, oktober 09, 2008

Snart helg!

Så har denna (för mig) ganska turbulenta vecka nått sin finaldag och det känns ganska skönt måste jag säga. Turbulensen är inget som är jätteallvarligt eller hemskt på något sätt men på det jobbmässiga planet har det skakats om lite och den framtidsbild jag hade i mitt huvud har rubbats något och jag måste alltså bygga upp en ny framtidsbild. Som vikarie i kommunen är man väl kanske dum som över huvud taget skapar sig framtidsbilder men om man är trygghetsnarkoman som jag är så gör man det i alla fall och då kan minsta lilla gungning kännas som en stor jordbävning. Just därför kanske det är nyttigt för mig att jag den där dagen för ett och ett halvt år sedan sa upp mig från den trygghet som en fast tjänst ändå innebär och gav mig ut på äventyr i den norrbottniska vildmarken... Jag tror att min själ får lite välbehövlig träning av guppiga vägar och snåriga las-skogar.

I morgon kommer vildmarksmannen hem efter en hel arbetsvecka på bortaplan. Vi längtar!
På lördag åker vi iväg på dop i en annan vildmark och tillika slalomparadis. Det känns fint att få åka iväg och se något annat för en dag. Det har liksom inte hunnits med under de senaste månadernas fixande, packande och plockande. Med detta inte sagt att vårt nya hem är fulländat. Men nu bor vi bara ett tag.
Trevlig helg!

tisdag, oktober 07, 2008

500

Här sitter jag och visste egentligen inte alls vad jag skulle skriva när jag plötsligt råkade se att detta är mitt femhundrade inlägg i bloggen. 500! I ungefär fyra år har jag skrivit mer eller mindre regelbundet och snart har jag skrivit alldeles för mycket för att jag någonsin ska orka läsa igenom allt igen. Men visst är det roligt att titta tillbaka och komma ihåg. Komma ihåg Umeå. Livet innan Klara. Livet innan flytten till Norrbotten. Livet innan huset.
Livet är förändring. Konstant förändring, anpassning och återuppbyggande. Egentligen är det intressant att jag ser på mitt liv som mest bara vardagsgöra och rutinmässigt snurrande i ekorrhjulet. Det är ju så långt ifrån sanningen som man bara kan komma. Saker händer och förändras konstant och det bidrar så klart till oro i ett visst läge. Jobb? Hus? Räntor?
Men förändring är ju också en form av utveckling... Som i dag, när jag och Klara åt middag och hon berättar att de har sjungit Bockarna Bruse på dagis varpå hon stämmer upp i sång och sjunger hela den fina visan för mig. Det kan man kalla förändring och utveckling!

500 inlägg var det... Gissningsvis sitter jag här om fyra år och har skrivit 500 till. Vad kan ha hänt då, år 2012? Ja... Den förklädda vardagen lär utvisa...

fredag, oktober 03, 2008

Finanskris och fredagskväll

Jag har aldrig tidigare känt några starkare drag av autism... Du vet, att jag blivit så där totalt uppslukad av en specifik sak och sedan inte kunnat tänka på så mycket annat. De senaste veckorna har jag dock allt för många gånger surfat in på DN:s ekonomisidor för att uppdatera mig om det senaste på Börsen och bolåneräntornas utveckling. Inte för att jag egentligen är orolig för egen del. Eller jo lite så klart... Men mest handlar det om att samhällsekonomi är lite som en gigantisk deckargåta eller kanske ett 3000-bitarspussel som liksom aldrig blir färdigbyggt. Den ena biten påverkar den andra hela tiden. Nya bitar läggs till och andra försvinner plötsligt i det blå. Detta är orsaken till att jag denna fredagskväll känner mig extra avslappnad eftersom det amerikanska Representanthuset för ungefär en timme sedan röstade igenom det så kallade Krispaketet som kanske kan underlätta för oss vanliga människor runt om i världen. Tack för det! Inte mer än rätt för visso, men i alla fall, tack för det.

Sedan höstblåsorna lämnade oss för ungefär en vecka sedan är dotra utan tutte (eller napp, som det visst heter i andra delar av vårt avlånga land). Det går förvånansvärt bra. På många sätt är det bättre än tuttetiden. Hon sover bättre och djupare på något sätt. Blöjorna håller också på att fasas ut och finns nu med oss bara på natten och på längre utflykter utanför hemmet. Hon börjar bli så stor nu vår lilla tjej.

I helgen ligger lite höstpyssel på planeringslistan. Det är ju lite mer att tänka på när man är fatighetsägare... Och fikapauser. Många, långa fikapauser.
Trevlig helg!

måndag, september 29, 2008

Monday, Monday...

Veckan är påbörjad. Mina måndagar på jobbet är verkligen hiskeliga tillställningar. Fyra lektioner i rad med väldigt korta andningspauser mellan. Måndagströtta tonåringar som gör sitt bästa för att hänga med i adjektivets komparation och klädernas namn på utrikiska. Visst är de tappra de små liven?

Sitter nu i soffan med fötterna på den nyinköpta mattan och njuter av ljuset från de nyinköpta ljusstakarna. Tack farfar Stig!
Min puls har precis lagt sig efter att ha betalat månadens räkningar bestående av alla tapeter, all målarfärg, tapetklister och övrigt renoveringsmaterial. Dessutom har vi pungat ut för ett års villa/hemförsäkring och diverse flyttavgifter av telefon och bredband. Men vi har ju ett hus. Med bastu!
Mot bastun!

söndag, september 28, 2008

Bortblåsta blåsor

Höststormen har rullat in i vår lilla stad och det verkar, prisa gudarna, som att den har tagit höstblåsorna med sig. I dag har den unga damen ätit både korvar, makaroner, potatisar och fiskpinnar. Och ja, allt ovanstående i plural. Med näringen kom humöret tillbaka och vi har skrattat oss igenom hela eftermiddagen. Ja, nästan då... Tvåårshumöret är ju så klart kvar och leder till små sammanbrott några gånger i timmen, men det är ju helt i sin ordning...

Dessvärre verkar det som om höststormen även har blåst in en massa bus i detta annars ganska stillsamma län. Detta leder till att kärleken måste jobba över jättemånga timmar och gissningsvis sover jag redan när han kommer hem.

I ugnen ruvar nu en banankaka. Den väntar på att någon ska komma och hälsa på och hjälpa oss att äta upp den.

lördag, september 27, 2008

Lite mera hus...

Öppen spisen med tapeter och andra ägare...

Öppen spisen utan tapeter och lister (som ska sättas dit) och annan
inredning...
Denna bild är tagen från soffan där jag sitter och fördriver lördagskvällen. Det är alltså denna murstock jag skrubban ren från tapet. Alla sidor, förutom framsidan, var täckt av exklusiv strukturtapet som satt som ett gammalt klistermärke på den finfina stocken som nu är bara vit.
Hårt arbete ger resultat.




Kalas!

Prövning av födelsedagspresenter...

Prisa sockret!

Lördag i dag och eftersom kusin Aron i torsdags uppnådde den aktningsvärda åldern av 4 så blev just denna lördag en kalasdag. Efter en förmiddag fylld av allehanda hemmapyssel styrde vi kosan norrut, mot tårta och fiskdamm, mot renskavsmiddag, lek och trevligheter.
Tilläggas bör kanske att den senaste veckan kanske går till historien som lite tung. Klara har drabbats av en åkomma som tydligen kallas för Höstblåsor. Precis som det låter innebär det en massa blåsor. I munnen. Hon har varken sovit eller ätit. Vi föräldrar har ätit, men inte sovit särskilt mycket. I natt sov hon dock utan att vakna en endaste gång och på kalaset chockade hon med att äta två ballerinakex. Tack för sockret. Sockret kan tydligen få en tvååring att äta det mesta, även om det gör lite ont.
Tobbe jobbar helg i skogen. Och nej. Vi vet fortfarande inget om när han kan tänkas få börja jobba här nere i civilisationen. Tålamodet prövas. Men man får vara tacksam ändå för det som är. Sådant är livet. Och livet är ju trots allt rätt bra, trots höstblåsor och pendling...

Just nu: TV-kväll med Orup och Lena PH. Lite kul ändå. Gamla minnen och nya trudelutter...

måndag, september 22, 2008

Lunka på, lunka på...

Måndagskväll och *poff* så har veckan rivstarat igen. Den här helgen har verkligen susat förbi i ett hejdundrande tempo. Fredagskvällen avnjöt jag på egen hand med ett glas rött vin och min goda bok.
I lördags dundrade Tobbe hem från inlandet och på kvällen fick vi besök av våra kära stockholmsvänner med nytillskottet Isabella som så klart var söt som socker. Dessutom kom våra andra kära vänner från Fårösundets strand och kvällen bara sprang i väg.
I går fixade vi och donade och hängde upp några tavlor till. Det tar sig kan jag väl säga. Ett steg i taget. Ett dörrhandtag, en tavla, ett eluttag och en uppskruvad list. Ett steg i taget, som sagt.

Och vi trivs. Vi trivs verkligen jättebra i det här huset som för var dag känns mer och mer som vårt eget.

torsdag, september 18, 2008

Helg!

Torsdagskväll och mannen överraskade med att komma hem en liten sväng innan fredagens nattpass. Om det ändå vore så väl att förflyttningen till Piteå kunde komma snart. Om den kunde komma någon gång mellan nu och nyårsafton skulle jag bli lycklig så in i Norden. Just nu kan jag inte ens föreställa mig hur det kommer att bli. Nu har snart 10 månader gått med långpendling och jag måste väl ändå medge att det går helt OK. Men jag tror att den känslan till mångt och mycket grundar sig i att jag vet att det inte kommer att vara för evigt, att det finns ett slut. Frustrerande är dock att inte veta var slutet ligger och var målet är. Men! Under tiden får jag väl glädja mig åt att vi inte sliter på varandra och att det kan vara romantiskt att säga hej då. Man får helt enkelt göra så, man får se det goda i det onda.

Torsdagskväll ja! Den bästa av kvällar. I morgon jobbar jag till 12.30 och sedan är det lugn och ro. Eller nä... Men i alla fall är jag lektionsfri.

tisdag, september 16, 2008

Nej tack, det är bra.

Orden hoppar ut ur lillans mun just nu och frasen ovan är det senaste. Ett naturligt svar på frågan "Vill du ha en till smörgås?" -Nej tack, det är bra. Artigheten kommer självklart från hemmet. Sådan mor/far, sådan dotter.

Nu kommer här några bilder från det nya hemmet. Jag vill betona att vi ännu inget gjort åt trevnaden. Varken tavlor, gardiner eller mysbelysning finns på plats. Just nu har jag svårt att förstå när vi ska hinna med den biten. Det känns som att vi går om varandra hela tiden och att boka in en dagstrip till IKEA när vi båda är lediga verkar vara en omöjlighet. Nåväl, vi har restan av våra liv på oss så lagom till pensionsdagen borde vi väl ha fått lite trevligt i alla fall. Här kommer i alla fall några före- och efterbilder. Förebilderna kommer från mäklaren och är alltså bilder av hur huset såg ut när de förra ägarna bodde här. Efterbilderna är mina egna och är tänkta att föreställa ungefär samma motiv som förebilderna.

Hallen:



Sovrummet:


Jag fotade vardagsrummet också men det såg verkligen ökentrist ut så jag återkommer med piffade bilder senare...
I skrivandets stund skulle jag egentligen ha målat källarens militärgröna tapet men färgen var slut så jag hamnade här i stället. Men det var ju tur i oturen kan man säga.

I övrigt intet nytt. Jag älskar mitt jobb, men det var kanske inte så nytt...










onsdag, september 10, 2008

Stök, bök och lite slipdamm

I dag har Tobbe och Klara varit lediga och åkte med mamma och pappa till stugan för att dra upp båt nr. 1. När jag kom hem från jobbet var huset således tomt och jag drog på mig målarjeansen som numer är mer vita än denimblå... Jag har nu målat färdigt murstocken och nu väntar den bara på lister och de små tapetremsorna som ska sitta närmast den nu vitmålade skönheten.
Det kändes som ännu ett steg i färdigställandet när jag fick bära ut täckpappen som legat på golvet allt för länge nu... Fortfarande sitter inga tavlor på väggarna och vi ligger back några lampor och gardiner. Jag tror att jag måste sy. Sömnad är verkligen inte min starka sida. Till skillnad från många kreativa kvinnor i bloggvärlden är jag dystextilier. Från den dagen man själv fick välja slöjdform i skolan valde jag träslöjd, varje termin. Delvis på grund av att alla killar valde träslöjd och det lockade ju på sitt sätt, men även för att jag helt enkelt hade mer talang för träbitar än för stuvbitar. Konsekvensen är ju så klart att jag varken kan sy fast en knapp eller skapa fina saker till hemmet på egen hand. Men som tur är så har jag en mamma som kan ganska mycket och kanske, kanske kan hon guida mig. Igen.

I kväll är vi lediga. TVn är påslagen och jag surfar och bloggar. Lite vardag igen. Ja tack.

måndag, september 08, 2008

Vi lever!

Ursäkta min slöhet och brist på intressanta blogginlägg. Jag är liksom uppfylld av tusen och en andra saker som ska göras. Nu börjar inflyttningens etapp ett dock vara avklarad. Tror jag. Några tapetbitar ska fortfarande limmas upp i hallen och murstocken ska fortfarande målas vit (efter att jag har tillbringat en veckas kvällstimmar med att gnugga bort den tapet som någon tidigare ägare valt att smacka upp på detta ej så tapetvänliga ställe). Tavlor ska sättas upp och saker och ting ska ställas på rätt plats. Jag inser att allt detta mycket väl kan ta en livstid att avsluta men en bit på vägen bör man väl kunna komma i alla fall.
Dessutom ska skorsstenen få en "hatt" och hängrännorna ska riktas om. Dessa två åtgärder får väl klassas som mindre roliga men mer viktiga.
Ja. Ett något förvirrat inlägg som bottnar i min förvirrade hjärna blev det här... Summan av kardemumman är att allt är toppen, om än väldigt stökigt. Jag trivs kanon på nya jobbet och eleverna är de bästa man kan tänka sig.
Klara har fyllt två år och det firade vi med ett storfräsarkalas i lördags, efter att ha sopat bort de värsta slipdammet och röjt undan alla verktyg från köksbänken.

Jag återkommer snart igen. Kanske med mer ordning. Kanske med bilder.
Puss!

onsdag, augusti 27, 2008

Vi river och spacklar, vi bygger ett hus...

Det är mycket nu. Nytt jobb och nytt hus på samma gång kräver en del tänka efter...
Sedan i lördags har vi grejat i huset med ovärdelig hjälp av pappa som byggmästare och mamma som barnpassare. Jag är så tacksam att jag inte vet hur vi någonsin ska kunna ge tillbaka. Men jag lovar, att när ni är för gamla för att laga egen mat, ska jag frysa matlådor som lätt kan tinas och avnjutas med ett glas rött. Sanna mina ord!

Vad som har hänt i huset är följande: Tapeter i sovrum nedrivna och nya har satts upp med ett strålande resultat. Tak och tapeter i vardagsrum och matrum nedrivna och i stället för det vävtak som spruckit och hängdle lite löst har vi nu målat råsponten vit med ett riktigt lyckat resultat. Tobbe är fortfarande kvar i huset och spacklar inför stundande tapetsering av vardagsrumsväggarna.
Jag lever i hoppet om att det kommer att bli jättebra när det är över, men just nu känns det ändå väldigt avlägset. Men om en vecka bor vi där. Om en veckar har Pitebo AB fått våra lägenhetsnyckar och kanske, kanske har vi fått upp några tavlor på väggarna och kanske, kanske ligger våra kläder i garderoberna med ekdörrar. Kanske, kanske har jag hunnit fota något i vårt fina hus och kanske, kanske har vår internetuppkoppling börjat fungera och kanske, kanske har vi hittat kamerasladden som för över bilder till datorn. Och då mina vänner. Då ska ni får se!

torsdag, augusti 21, 2008

Tomorrow...

I morgon är dagen som blir lite smått historisk. Kanske inte på ett världsomspännande plan så att den skrivs in i framtidens historieböcker, men för oss som härjar i den här lägenheten kommer dagen att gå till historien som den dag då vi blev husägare. Nu sitter vi här och undrar lite smått vad vi ska göra i morgon efter kl. 14. Sätter man igång på en gång? River man tapeter till solnedgången eller klipper man gräsmattan? Fyller man kylskåpet med färska frukter och en flaska champagne som sedan kan avnjutas på det kala parkettgolvet? Jag vet inte. Vi vet inte.
Vi har nu en dryg vecka på oss att tömma och städa lägenheten och på samma gång tapetersera valda delar av huset. Det är väl liksom bara att kavla upp ärmarna och sätta igång gissar jag.

I övrigt är allt bra. Jobbet känns jättebra. Bättre och bättre för varje dag. I kväll har jag ätit surströmming med mina nya arbetskamrater och alla verkar så fina. Dessutom verkar årets surströmming vara av bästa kvalitet. Prova!

tisdag, augusti 19, 2008

Regndagar och jobbdagar

Vardagen rullar på igen och i ärlighetens namn är det ju inte så farligt som man ibland vill få det att låta. Självklart kan man sakna julidagarna i stugan, i en solstol på altanen och slappa samtal med nära och kära. Jag kan sakna långa frukostar och långa promenader i solskenet. Men jag tycker ändå att det är lite spännande att börja jobba igen. Nytt ställe. Nya arbetskamrater. Nya rutiner och en ny utsikt från skrivbordet. Men kul! På något sätt känns det inte heller så nytt. Skolan har jag själv gått på när jag var yngre och fräschare. Kollegerna består till viss del av mina egna gamla lärare och det är liksom bekant på något sätt. Dessutom är det ju som det alltid är i den här lilla staden där jag bor, att man ändå liksom känner alla på det ena eller det andra sättet. Någon bor på mammas gata, någon är en av mina bästa vänners mamma, någon är mina syskons mellanstadielärare...

Tobbe har också börjat jobba och Klara var sin första dag på dagis i dag. Hon var strålande lycklig när jag hämtade henne. Liksom uppfylld av allt det roliga och mysiga med att komma tillbaka.
På fredag pungar vi ut en viss summa pengar för en uppsättning nycklar till ett visst hus. Alla som gillar att tapetsera är hjärtligt välkomna att anmäla sitt intresse här och nu. Belöning ges i form av trevligt sällskap.

söndag, augusti 17, 2008

Nu bränns det

Denna sista semesterhelg har varit sådan att det känns helt okej att börja jobba i morgon. Vi har bara gjort roliga och mysiga saker för att liksom avsluta med flaggan i topp.
I går åkte vi med mamma och pappa till Rosfors där det var stort baluns med marknad, körsång och fikaförsäljning. Vi brukade åka dit när jag var liten och som alltid så var det inte lika stort som jag minns det men mysigt i alla fall.
På kvällen var vi bjudna på kräftskiva hos G och M i Hortlax och det var precis så trevligt som en kräftskiva en mörk augustikväll kan vara. Barnen sov och de vuxna åt goda saker och rökte en fet kubansk cigarr. Smakar inte alls lika gott som det luktar men i alla fall, lite maffigt är det ju.

I dag har vi påbörjat projekt flyttpackning. Jag har dragit mig lite för allt vad det innebär men om sanningen ska fram så är det ju ungefär som att plocka blåbär, fast man slipper rensa och bli blå om händerna. Hemmet ter sig något kalare än innan men är fortfarande helt beboeligt.
Efter några timmars plockande och packande cyklade iväg på äventyr och hamnade till slut på både fika och middag med mamma och pappa. Semesterns sista grillning under en sol som värmde ordentligt.
Nu sitter jag här och inväntar morgondagen och jobbstarten på nya stället. Det känns väldigt spännande på ett bra och pirrigt sätt. Jag känner många i personalen och tror att det här kommer att bli ett bra jobbår. Men visst är det alltid lite småjobbigt att i början gå omkring och vara toktrevlig och tillmötesgående hela tiden. Att hela tiden känna sig lite dum för att man inte vet var kopieringspapper finns eller känner till rutinerna i personalrummet. Men det kommer. Om några veckor vet jag nog allt det där. Och lite till.

torsdag, augusti 14, 2008

Sommarlovets sista dagar...

Det rullar på snabbt just nu. Dagarna fylls av små projekt som bör hinnas med nu innan ekorrhjulet drar runt igen. Bilen ska få nya däck och ny framvagnsinställning. Huslånet ska läggas upp ordentligt, dottern ska pussas och kramas i massor och sambon också så klart. Familjen ska umgås för att ladda batterierna innan mannen återbördas till inlandet och jobbvardagen igen. Men vi har det ganska mysigt mitt i allt görande. Man får helt enkelt se till att göra det mesta under trevliga former.

I dag, mitt i efter lunch-promenaden ringde hussäljarna och bad oss pipa förbi huset för att kolla några smådetaljer. De var inte där så vi kunde flanera omkring och känna oss som hemmansägare på riktigt. Så roligt. Så på riktigt. Än en gång, ursäkta mitt tjat. Det bara liksom kommer ut på tangentbordet via mina fingrar utan att jag kan göra något åt det. Kanske kommer det att gå över, kanske kommer det att fortsätta i all evighet...

I kväll har jag joggat igen. Har lagt in en liten mapp i Mp3-spelaren som heter "Träning". Träningsmappen är fylld av gamla eurodiscoslagdängor från tidigt nittiotal blandat med riktigt bra låtar. Skulle vara intressant att veta vad andra motionärer har i lurarna längs elljusspåret. Jag hoppas att jag inte är den enda nörden...

tisdag, augusti 12, 2008

Blåbärspaj och springning

Förmiddagen på byggvaruhuset igen. Komplettering av tapetordern krävdes.
Eftermiddagen tillsammans med vännerna Jenny och Åsa och lille E och en blåbärspaj gjord av finaste halsöblåbär.
Plötsligt kom högsommarvärmen tillbaka och hela familjen tog en cykeltur innan middagen bestående av fiskpinnar i sällskap av min pappa som dessutom fick äran att äta upp resterna av blåbärspajen.
Så, till sist, i kvällssolen, skuttade jag upp till Grisan för en springtur och nu sitter jag här, nyduschad och osedvanligt nöjd och funderar på att gå och äta upp det sista av pajen och vaniljvispen. Jo. En lite bit finns kvar och vem förtjänar den bättre än bärplockerskan själv?

måndag, augusti 11, 2008

Njutbar helg

Jag skulle kunna säga att min helg började redan i torsdags. På kvällen strålade jag samman med några sköna tjejer som jag arbetade tillsammans med under somrarna på Piteå turistbyrå. Då delade vi allt från heta sommarpassioner till mensvärk och bakfyllor - nu för tiden ses vi en gång om året och har riktigt, riktigt trevligt. Augustikvällen hade blivit sen och svart när jag körde hemåt.
I fredags åkte vi till stugan vid havet och där har jag njutit av lukten från skog och hav. Tobbe och min pappa har satt in ett nytt kök och Klara har befunnit sig någonstans runtomkring. Jag har så klart plockat blåbär men denna gång i välgörenhetssyfte. Jag gav allt till mamma. Stort.

Nu är sista semesterveckan inledd och tapeterna till huset är beställda. Sovrumsfonden är just nu min favorit. Jag ser fram emot att dela med mig här på bloggen, ganska snart.

onsdag, augusti 06, 2008

The house

På förmiddagen trampade vi iväg till vårt framtida boende med fyra olika tapetprover i cykelkorgen. Det gamla paret som nu flyttat ut ur huset gör sitt bästa för att tömma alla skrymslen och vrår och uppmanade oss vid flera tillfällen att inte samla på oss för mycket skräp. Vi fick dessutom välja och vraka bland de möbler och prylar som de valt att inte ta med sig till sitt nya boende och jag kan lova att vi hittade en hel del små pärlor bland deras bortvalda ting. Tobbe fick övningsköra gräsklipparen och vi fick en grundkurs i fjärrvärme.
Under ett kort ögonblick stod jag och tittade ut på trädgården genom fönstret i vardagsrummet och konstaterade att vi om en månad är inflyttade där i grönskan. Det känns väldigt avlägset just nu, när lägenheten vi bor i är helt och hållet orörd och solnedgången speglar sig på sundet utanför våra fönster. Men sådant är ju livet. Tiden bara går och innan man vet ordet av står man inför något nytt och totalt okänt men som ändå, några dagar senare, plötsligt är den vardagliga verkligheten. Säga vad man vill, men människan är flexibel.

Något annat som närmar sig med stormsteg är jobbstart på nya jobbet. Hela den grejen har liksom hamnat i skuggan av hus och tapeter. Men det kommer att bli bra, det är jag ganska övertygad om.

tisdag, augusti 05, 2008

Blåbärskoma

Min frånvaro här i bloggvärlden kan förklaras av en veckas vistelse på ön i Luleå skärgård. Veckan inleddes med solstol och badande, bikini från morgon till kväll och middagar ute på altanen. Sen kom åskan och med den det nya vädret. Bikinin byttes ut mot ett par av pappas gamla jeans och sedan dess har jag suttit fast i blåbärsriset. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva "bärplockning" på listan över mina stora intressen. Men. Here I am, bärplockare och stolt. Ungefär tio liter blåbär har det blivit, och en liter hjortron. När jag om kvällarna lagt mig för att sova har jag sett tungt blåbärsris på insidan av mina ögonlock och sedan drömt om ljudet när bären trillar ner i plasthinken. Som sagt, jag trodde inte det här om mig själv och kanske kommer det att gå över. Kanske gör det inte det och om så är fallet så kommer jag nog snart att börja med förkläde och gördel också. Jag återkommer.

I dag har vi kikat på tapeter. Jag har visualiserat en snygg tapet till vardagsrummet i mitt inre och när vi i dag kom in på det stora byggvaruhusets tapetavdelning så var den bara där, till specialpris dessutom. Nu måste vi bara se till att få komma till huset på en snabbtitt för att räkna våder och bestämma exakt nyans. Det närmar sig nu.

onsdag, juli 30, 2008

Utmanad!

Jag gillar sånt här. Anna har utmanat mig och snabbt som attan sitter jag här för att ta tag i manandet. Läs och njut:

Först reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista?
1. Packa ihop lite grejer som ska med på morgondagens tur till stugan i Paradiset.
2. Äta godis, snusa och titta på No country for old men som min kille redan tittar på men som inte riktigt lyckats fånga min uppmärksamhet, hur kritikerrosad den än må vara.
3. Läsa en roman på spanska och en på engelska för att borsta upp mig från semestervilan. Snart sitter taggad elever i skolbänkarna framför mig och njuter av den porlande bäck av vacker utrikiska som simmar ut ur min mun.
4. Flyttpacka. Behöver jag säga mer?
5. Titta på tapeter och bestämma vilka som är snyggast och passar bäst i vårt slott.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Sommaren 1998 var sommaren när jag tog studenten. Jag var ganska blåögd och livet hade inga gränser, inga som helst. Jag hade precis kommit hem från Kreta där jag jobbat i två veckor i en bar vars namn jag inte riktigt kommer ihåg. Tanken var att stanna hela sommaren men när jobbet visade sig innehålla mer avslöjande tröjor och korta kjolar än ölhällande och drinkblandande bestämde jag mig för att åka hem i stället. Jag fick ett annat sommarjobb som lokalvårdare på sjukhusapoteket där min mamma jobbade och när sommaren var över åkte jag tillsammans med några vänner till London där jag fick jobb på en snobbig pub och serverade öl till fulla gubbar i kostym.

Ställen du bott på?
Djupviken, Piteå
Brixton, London
Djupviken, Piteå (igen)
Ålidhem, Umeå
Väst på stan, Umeå
Djupviken, Piteå (åter igen)

Fem saker du skulle göra om du var miljardär?
1. Först och främst skulle jag betala the house kontant och därmen bo billigt resten av livet. Självklart skulle jag även ge tillbaka alla lånade pengar till CSN, både mina egna och Tobbes.

2. Jag skulle investera i fastigheter. Ett hus i de svenska fjällen vore inte alldeles fel. Sen skulle jag nog skaffa ett litet vitt hus någonstans i Spanien.

3. Jag skulle vilja ha kvar mitt arbete men jag skulle nog nöja mig med att jobba halvtid eller så. Jag gillar rutiner och det dagliga mötet med människor. Om jag inte jobbade skulle jag förmodligen bli galen, och hur kul är det då med en miljard???

4. Jag skulle gifta mig utan att behöva fundera på kuvertavgift eller buffémat. Jag skulle åka på bröllopsresa och ha en underbart snygg ring.

5. Jag skulle antagligen ge en summa pengar till någon form av välgörenhet. Så här på rak arm kan jag inte riktigt säga vad som skulle kännas viktigast men det råder ingen tvivel om att världen är full av behövande människor. Så klart skulle min familj och de närmaste vännerna också få en del av kakan, på det ena eller det andra sättet men det känns lite konstigt att kalla just det för välgörenhet.

Jag skickar utmaningen vidare till:
Du som läser och ännu ej har gjort den. Gör den nu! Urkul!

tisdag, juli 29, 2008

Tisdagskväll...

Som vanligt en tisdagskväll om sommaren. Allsång på skansen följt av Morden. Du vet väl redan vilka Mord jag pratar om?
Klaras farmor är på besök och hade med sig en stor kartong innehållandes en sprajtans ny trehjuling. Dagarna går nu åt till att lära sig manövrera det vidunderliga farkosten och jämföra den med den fyraåriga grannflickans något större hoj. Men kul är det och många blåmärken blir det.
I dag har vi strosat på stan och jag fyndade ett par crocs-kopior i tjejmodell som bara är så underbart söta. Jag ser fram emot att studsa omkring i vår nya trädgård och lukta på blommorna iförd dessa skönheter. Jag har dessutom hunnit med en snabbsolning på Gläntan tillsammans med mina fina vänner från norr och söder och Strömnäs. Brisen blåste lite kallt men vad gör väl det egentligen? Det är ju trots allt väldigt somrigt i jämförelse med den sommar som har varit hittils...

söndag, juli 27, 2008

Trotsen

Klara närmar sig tvåårsstrecket med stormsteg och de senaste veckorna har kantats av ett beteende som är allt utom kul. I intervaller förvandlas den lilla skrattande dockan till den onda dockan. Plötsligt höjer hon handen och ger mig (oftast är det jag, the mother) en smäll på kinden eller annan kroppsdel som hon kommer åt. Vid matbordet händer det i stort sett dagligen att hon utan att varna häller ut all sin mjölk på bordet, följt av ett beräknande -Oj!. Med jämna mellanrum tar hon även i och kastar skeden över bordet och ler ett utstuderat hånleende mot de stränga föräldraögonen.
Vad göra? Inspirerad av allahanda uppfostringsprogram försöker vi ta tag i situationen, gå åt sidan och tydligt och klart tala om att så gör man inte. Man slår inte sin mamma, man kastar inte mat, man häller inte ut sin mjölk. Ibland ser det ut som att flickebarnet lyssnar och ibland kommer endast ett rått hånskratt ur hennes lilla sockersöta mun.
Så plötsligt, nästa sekund får hon syn på en traktor utanför fönstret och allt det tråkiga och trotsiga är borta. Den söta dockan är tillbaka, vill sitta i famnen och kramas.
Ibland är det bara så svårt att hänga med. Ibland är det svårt att inte få dåligt samvete när man säger hårda ord och ser sträng ut. Ibland är det svårt att orka säga ifrån.
Jag frågade min erfarna mor om tonåren verkligen kan vara värre än trotsåldern. Det lugnande svaret löd: -Ja, o ja!!
Jaja. Då har vi bara elva år kvar till den stora jordbävningen. Vi tränar med lite tvåårstrots under tiden va?

Dansat och lett...

Denna den sista söndagen i juli har med åren fått en särskild gloria kring sig. Lugnet efter festivalstormen och idel trötta människor som lufsar omkring på gatorna i jakt på något gott att dricka eller salt att äta.
Gårdagskvällen inleddes när vi på eftermiddagen lämnade i Klara i morföräldrarnas trygga händer och cyklade till Jenny och Lars där det bjöds på underbara grillspett och sallad. Efter en stunds surrande på altanen cyklade vi till stan för att hinna med Euskefeurats bejublade konsert som var min egen höjdpunkt denna soliga festivalhelg.
Resten av kvällen tillbringade jag, av någon konstig anledning, precis som vanligt i ett och samma öltält. Det ena kända ansiktet avlöste det andra och nu har jag fullt upp med att sortera alla intryck. Hjärnan går lite långsamt i dag. Men så får det vara. Det är ju trots allt bara festival en gång om året.

fredag, juli 25, 2008

Sol, värme, danser och leenden. Och en kommaknapp!!!

Ja. Den har anlänt nu, den nya kommaknappen. Jag slet upp paketet och konstaterade snabbt att det skulle bli knepigt att byta tangentbord utan att först slå sönder datorn. Men med lite hjälp av en trevlig kille på Dell fick jag det lätt på plats. Så nu. Nu kan jag skriva som en vuxen människa igen.

Denna solskensvecka har vi haft besök av Ante och Linnea, våra fina vänner från umeåtiden. Tack vare våra besökare, som numera är stockholmare, har vi fått turista runt i hemstaden ordentligt; badhuspark, paltätning och djurtittning i Svensbyn, strosande på Havsbadet och festivalmat i kyrkbacken. Gårdagskvällen bjöd mig dessutom på en biltur till Älvsbyn när besökarna skulle ta tåget tillbaka till södern igen.

I dag har inte många steg trampats av mina fötter. På förmiddagen parkerade vi oss på den egna förtjusande lilla playan alldeles utanför huset och där blev vi kvar till sen eftermiddag. Oj vad jag kommer att sakna närheten till havet när flyttlasset går om si så där en månad. Visst, vi kommer att ha nära till havet där också, men inte alls så här jättenära.

Festivalyran ligger tung över staden nu. Själv sitter jag här i lugnet och ron. Tobbe har precis åkt till jobbet och jag ska bädda ner mig och ladda inför morgondagen. Eller snarare morgondagens kväll. Jag ska dansa och le.

måndag, juli 21, 2008

I barnfamiljernas Roskilde

Borta är sedan länge partyresorna med tjejkompisarna till den grekiska övärlden. Borta är lååånga festarnätter på festivaler runt om i Norrbotten. Borta är kvällarna på stadshotellets uteservering med ett vinglas i den ena handen och en tjuvrökarcigg i den andra.
Årets semestertrip som gick av stapeln under helgen gick till........................... Tatatataaaaa:
Lycksele!!!
Tillsammans med familjen A/S styrde vi kosan mot sydväst och checkade in i en finfin stuga med älvutsikt. Huvudattraktionen var så klart djurparken och där innanför grindarna strosade barnfamiljer. Och barnfamiljer. Och så några barnfamiljer till omkring i godan ro och lät sig underhållas av bräkande killingar och busiga fjällrävsungar. Allt precis så idylliskt och småskaligt som jag hade föreställt mig.
Kvällen på campingstugans lilla altan var precis som att sitta mitt i en sprakande Roskildefestival - i barnfamiljstappning. I en aldrig sinande ström rullade barnvagnar och föräldrar förbi. Småkillar och småtjejer crusade omkring på trampbilar.
Hela konceptet var en helt och hållet ny upplevelse för oss fyra - ganska nyblivna småbarnsföräldrar. Det är lätt att bli ironisk och skratta åt allt som djurparker och campingplatser har att erbjuda:
-Att hela campingen börjar lukta grillos när klockan slår 18.00.
-Att småbarnsföräldrarna blir smålulliga när klockan slår 21.00 och de små barnen har somnat.
-Att de smått bakfulla småbarnsföräldrarna tittar ut ur sina stugor när klockan slår 08.00 och deras små barn inte vill sova längre i den liiiite för varma campingstugan.
-Att de stressade småbarnsföräldrarna pratar lite irriterat till varandra när klockan slår 10.30 och endast 30 minuter återstår innan stugan ska vara urstädad nycklarna inlämnade i receptionen. Kylen är fortfarande full av gårdagskvällens grillrester och avloppet i duschen är fortfarande igenkläggat av moderns långa hårstrån...

Allt det där skulle en sådan person som jag själv kunna driva med och skrocka åt om det inte vore för det faktum att vi haft en toppenhelg. Alla har trivts - stora som små. Och någonstans i närheten av järvens boning och killingarnas matstund insåg jag än en gång att det mesta jag gör nu för tiden gör jag för Klara. Det liv vi nu lever kommer en dag att vara hennes barndomsminnen och det är en sann fröjd att anstränga sig för att dessa minnen ska bli sådana som hon minns med värme och glädje.

fredag, juli 18, 2008

Tillåt mig presentera: Paradiset!!!




Mina föräldrar har en sommarstuga på en ö i havet utanför Luleå. I denna idyll har jag tillbringat varenda sommar (kanske inte så jättefrekvent under de senare tonåren men det förstår du säkert...) sedan jag föddes i slutet av 70-talet. Att starta båtmotorn och avverka den kilometer av bottenvikshav som ligger mellan fastlandet och denna lilla pärla är verkligen att stänga av allt. Inga bilar och ingen stress. Inga datorer och inga krävande ljud. Bara en massa blåbärsris och doften av hav. Vin på altanen alldeles vid havet i sällskap av den glödande solnedgången. Långa dagar i en solstol med en bok i handen och så bastubadet på kvällen. Varje kväll. En hårt eldad vedbastu och en öl. Härliga svettiga samtal som avslutas med ett iskallt hopp från bryggan rätt ner i det svarta djupet. Upp igen och kylan isar och värmer på samma gång och gör det så oändligt underbart att skutta upp till bastun igen.
Så här har vi haft det i några dagar nu. Äntligen kom den där sommaren som vi så rastlöst väntat på och längtat efter. Äntligen fick familjen umgås så där alldeles utan krav och stress. Bara vara. Äntligen bara vara.
Som lök på laxen så har vi sedan i maj fått några inneboende där på ön. I takslutet på vår gula stuga har en familj tornfalkar byggt sitt bo och uppfostrat sina ungar. Vi simpla människovarelser har fått tassa på tå för att inte störa vilddjuren i sitt familjeskapande. Ungarna har under sommaren vuxit sig stora och nyfikna och hyser allt mindre respekt för sina människogrannar. De har blivit en del av livet där och falkarna har liksom blivit dagens snackis. Varje dag. Men så i går flyttade plötsligt alla ungarna hemifrån och boet blev tomt. Vi blev tysta och hade liksom inte lika mycket att prata om längre...
Jo. Det är klart att vi hade. Men lite trist var det ju att de lämnade vårt paradis.


måndag, juli 14, 2008

Prisad vare bloggen

Snälla Anna har utsett detta lilla tillhåll till en bra blogg. I några dagar har jag nu gått omkring och känt mig nöjd och stolt och alldeles glad. Tack Anna! Mången tack!

I priset ingår så klart att utse fem andra finfina bloggar som gör min dag. Det finns många... Jag läser en hel del bloggar. Många fler än de som står listade här till höger. Jag borde kanske utöka listan lite. I alla fall har jag funderat och kommit fram till att dessa pärlor förtjänar en extra spark i baken och stjärna i kanten.

När jag bodde i en korridor på Pedagoggränd i Umeå lärde jag känna Micke. När man läser vad killen skriver får själen en kick och svävar iväg på moln. Pojken från Kramfors kan ord. Man kan säga att han steker. Stek vidare Micke och må orden bära dig långt.

Ewa är en tjej som jag har känt ända sedan kyrkans barntimme. Jag vet egentligen inte vad någon av oss gjorde där men det är ju egentligen ganska oviktigt i dag - 25 år senare. Ewas kafferep bjuder på kul läsning som ofta får mig att skratta högt och det är just det jag gillar. Humorn. Och ärligheten. Bra jobbat tjejen! Keep it up!

Min lärarkollega som föredrar att hålla sig lite anonym och kallar sig för Nybliven skriver om livet som lärare och småbarnsmamma till en liten tjej inte så olik min egen. Mycket i våra liv är så likadant att det ibland känns som mer eller mindre samma liv. Här får du för att du är så bra! Sug i dig!

I denna konstiga värld som vi kan kalla bloggvärlden stöter man på en hel del nya bekantskaper. Godisråttan är en av dem. Trots att vi bor i samma stad har vi har aldrig träffats men jag gissar att vi skulle ha ganska kul om vi gjorde det någon gång. En dotter med samma namn som min egen och en trevlig blogg som är kul att följa. Fortsätt så!

Sen har vi då prisutdelerskan själv vars blogg jag följer med spänning. Vi har aldrig heller mötts men på ett något bisarrt sätt hänger man ju liksom med ändå. Tack för dina fina foton och vackra texter. Du får ett pris till av mig. Det förtjänar du!

C'est ca. C'est tout.

fredag, juli 11, 2008

Sommarfredag

Denna morgon var saker och ting som vanligt igen. Väckning klockan 7.30 och sedan fullt ös. Eller ös och ös... En mycket lugn och skön dag när jag inte lämnat Djupviken en endaste gång.
Däremot har vi bakat potatisbakelser och promenerat i de mest närbelägna kvarteren med rädsla för skyfall.
Nu jobbar sambon sitt näst sista pass innan semestern och jag njuter med en Marabou mjölkchoklad med Dajm.

Fredrik Reinfeldt vill sänka inkomstskatten för fattiglappar såsom lärare och poliser. Jag känner mig just nu positivt inställd till just detta. Att säga något annat vore en lögn. Men vad kommer i stället?

Trevlig helg där ute!

torsdag, juli 10, 2008

En sak till...

Nu är en ny kommateckenknapp beställd. Efter att ha pratat med en trevlig flicka på Dell fick jag veta att det inte går att beställa bara kommaknappen. Man måste ha ett helt nytt tangentbord.
Klaras misshandel av vår dator kostade således 570 kr inklusive frakt.

Det hade kunnat vara två tapetrullar. Det hade kunnat vara en nästan full biltank. Det hade kunnat vara en middag för två på restaurang. Det hade kunnat vara ett skrivbord från ikea.
Men nej. Det blev en kommaknapp.
Snart kan jag skriva på svenska igen. Det i sig är en välsignelse.

Sovmorgon och lugn

I morse vaknade jag utsövd. Min vana trogen svepte jag med de morgontrötta ögonen över klockradion till höger. 9.20... Va?????? 9.20??????????!!!! Min första tanke var att det var något fel med klockradion men efter att ha tassat ut i vardagsrummet och dubbelkollat med klockan på videon insåg jag faktum. Klara hade slagit rekord. Kanske var hon medveten om sin faders nattsvirande på stadens stadshotell och som den pappaflicka hon är valde hon att sova ut i lugn och ro för att skona honom från ett allt för tidigt uppvaknande. För många kanske det låter fjantigt att göra en sådan grej av en sovmorgon. Men tänk dig själv att du under nästan två års tid blivit väckt senast 7.30. Varje dag. Varje lördag och söndag. Och så plötsligt händer det. Plötsligt sover du ända till 9.20. Det är stort. Det är historia.
Det lilla som blev kvar av denna torsdag har ägnats till handling och kakbak och kvällsfikafrämmande. Min allra första kompis J och hennes A har tillbringat kvällen med oss och två tända ljus. I kväll blev det faktiskt så mörkt att det kändes helt rätt att tända ljus. Lite mysigt faktiskt samtidigt som det är lite vemodigt.

Just ja! Sen har jag ju fyndat också. Isa har en liten sommarrea i sin web-shop och jag har slagit till på en tavla som kommer att göra sig så bra i Huset.
Nu ska jag undvika att titta på The Ring och gå och lägga mig i stället.

onsdag, juli 09, 2008

Fotograf?

I bloggvärlden fullkomligt vimlar det av otroligt duktiga fotografer. Med mer eller mindre effektiva metoder lyckas man presentera bilder som verkligen talar till åskådarens alla sinnen. Jag har väl aldrig sett mig själv som en särskilt framstående fotograf och denna bild från lördagens fest hos Jenny är verkligen något av ett bottennapp. Tilläggas bör att jag var helt nykter under denna kväll eftersom jag hade Klara med mig på grund av arbetande sambo. Jag vet inte riktigt vad jag skulle föreviga men kanske kan jag skylla på att motivet rörde sig så hastigt och oregelbundet. Ogreppbart på något sätt. Tre snygga tjejer kan ses på denna bild men inte ett enda ansikte. Magiskt.
I alla fall var det en otroligt trevlig kväll och gamla bästisen från högstadietiden (som huserar i Paris sedan 10 år tillbaka) gjorde ett gästspel och vi hann uppdatera varandra på vad som hänt de senaste fyra (!!!) åren.

Kontakta mig gärna om du vill ha mig som fotograf vid familjehögtider såsom födelsedagar eller dop. Om inte så har jag full förståelse för det.

Ute regnar. Himmel grå.

När man på vårkanten ser sommaren torna upp sig som i en dröm så är det alltid solsken och bokläsning i en solstol som framträder. I alla fall för mig.
Än så länge har jag inte landat med rumpan i en enda solstol. Jag har suttit på en handuk på stranden i ca 30 minuter. Det är allt. Under guldringen på mitt vänstra ringfinger döljer sig ett vitt streck men jag tror att det har mer med hudens syrebrist att göra faktiskt. UV-strålarna som lyckats landa på kroppen denna sommar är ytterst få.
Självklart har jag varit utomhus. Hela tiden nästan. Men idag... I dag faller regnet och jag gläds med våra vänner A och M som just sått in sin gräsmatta. Men alla vi andra... Jag vankar mest av och an och funderar på att kanske baka en toscakaka. Eller så gör jag inte det. Kanske ska jag bara lägga mig i soffan och fortsätta med Svålhålet av Mikael Niemi. Kanske borde jag ringa en gammal vän och kolla läget.
Regnet gör mig rastlös och handlingsförlamad på samma gång.
Turligt nog har vi fått en fikainbjudan till andra sidan älven och så snart vår vackra huligan har vaknat så drar vi. Fika kan förgylla alla dagar. Även regniga dagar.

måndag, juli 07, 2008

Uppdatering

Sommaren fortskrider och trots det halvtaskiga sommarvädret tycker jag ändå att det är ganska trevligt. Vi har haft besök från när och fjärran. Min storebror med familj från Malmö och Tobbes storasyster med tonårsson från Gällivare. Min morbror från Stockholm och så alla kära vänner så klart... I bland önskar jag att dygnets timmar vore fler. Så mycket man vill säga som aldrig hinner bli sagt och så mycket man vill göra som aldrig hinner bli gjort...
Jag återkommer när allt har lagt sig och mognat lite...

tisdag, juli 01, 2008

Mårduddar och myggbett




Helgens äventyr i det norrbottniska inlandet har så smått landat i min själ och jag har återanpassat mig till civilisationen igen. Släktträffen var en underbar tillställning med människor som jag inte träffat på en hel livstid och andra som jag inte träffat på väldigt länge. Alla trevliga och roliga och framför allt är det så häftigt att känna den där känslan av samhörighet med så många. Vi härstammar alla från samma Sofia och Axel och nu lever vi alla våra egna liv med totalt olika innehåll i olika delar av landet. Men där i skogen - under ett dygn - var vi enade och delade minnen och historier till långt in på småtimmarna.
Det är något smått magiskt med att resa till den lilla byhålan mitt i Norrbotten. Inte mycket har förändrats där på ett sekel men ändå är allt nytt. Den lilla affären har klappat igen sedan länge och hästen har inte dragit sin plog på åkrarna på flera decennier. Skogen har inte huggits och timret har inte flottats på älven. Locket har liksom lagts på och tiden har stannat samtidigt som den har rusat iväg. Jag får en liten klump i magen när jag inser att ingen vill göra det där längre. Allt det där som de namnlösas här har skapat för oss har liksom lagts till handlingarna. Vi arbetar med den jord vi ärvt på ett helt annat sätt och det är väl bara liksom att gilla läget. Men visst får man ändå lite ont i hjärtat när man ser hur älven stilla rinner fram och hur gräset och träden växer upp utan att någon ser eller noterar. Det bara händer. Vi bara händer.


fredag, juni 27, 2008

Händelserik fredag

När portarna slog upp stod vi i princip redo att ta oss an Öjebyns kyrkmarknad. Vi och många pensionärer och ett antal andra morgonpigga småbarnsföräldrar. Som vanligt blev det mest ätandet och bara pyttelite shoppande men vi hittade i alla fall en finfin inflyttningspresent till ett par nyinflyttade vänner.
Efter lunch åkte Tobbe till en festival i norr för att hålla ordning och jag och Klara traskade in till stan för att umgås med A och lilla T över en kopp kaffe/festis och varsin Moster Fia. Kanske världens gulligaste kaknamn. Otrolig rea på stans hottaste barnklädesaffär erbjöd nyheter till både Klara och andra små troll i bekantskapskretsen och nu har vi avslutat dagen med underbar sushi med resten av min klan.
I morgon beger vi oss norrut för släktträff i min mormors hemby. Tyvärr kan mormor själv inte närvara men jag är alldeles övertygad om att hon sitter uppe på ett moln i sin himmel och tittar ner på oss. Hon ler och ojar sig lite försiktigt över att så många rest så långt. Hon tar en Dr. Drey's och fortsätter beskåda med stort intresse.

Nu borde jag nog börja packa så smått. Gräsänka på resa i ödemarken kan kräva viss planering och eftertanke.

torsdag, juni 26, 2008

...

Jag gillar inte att fotografera mig själv. I största allmänhet har jag lite svårt för att se mig själv på bild men det är väl kanske en träningssak... När jag tänker efter så är nog det här första gången jag träder fram i ljuset här på bloggen. Som mig själv. Avslöjad. Det här är helt enkelt jag. Nu kan du säga hej om du ser mig flaxa förbi ditt fönster eller din bil...

När jag kom till frissan i morse varnade jag henne innan jag släppte ut den gigantiska hårknuten på mitt huvud. Efter att hon vevat undan de vildaste tofsarna sa hon: -Oj. Ja det här är ju ganska mycket hår.
Efter några timmar i frisörstolen kunde jag kliva ut i världen igen som en hetare och gladare version av mig själv.
På eftermiddagen tog jag Klara och min nya frisyr med mig till Hortlax för att fika med G och den numera smällgravida M som jag ska vikariera för under nästa läsår. Det är verkligen underbart med sprickfärdiga gravidmagar. Övernaturligt på något sätt. Helt och hållet övernaturligt.

I kväll har jag gjort come back som löpare. Jag har mest bara promenerat en massa under jobbåret men nu känner jag instpiration för att få lite mer spänst och studs i kroppen och jag kan bara konstatera att promenader är otroligt effektiva för att bygga upp en bra kondition. Eller så var allt bortklippt hår som gjort mig tre kilo lättare. Inte helt omöjligt faktiskt.

I morgon tror jag att det blir en tur till Piteås egen Gamla stan och marknaden där. Egentligen gillar jag inte marknader men det brukar vara så mysigt att fika på Solandergårdens innergård och då får man liksom ta marknaden på köpet.
Nu dusch.



onsdag, juni 25, 2008

Ledighet med regn och rusk



Det verkar som om min hjärna är full av en massa jox som gör mig ofömögen att blogga. Svaret är nog snarare att det är tomt i min hjärna. Totalt tomt. Jag är en människa som verkligen inte är bra på att vara ledig. Min hjärna behöver den gymnastik som jobbet erbjuder och även om jag njuter av att disponera min egen tid så är jag (liksom Skalman) ganska beroende av den dagliga rutinen.

Veckan som gått har ägnats till midsommarfirande och stugvistelse. Tobbe har haft några fridagar och även om vädret inte varit det man kanske hade drömt om så har det ändå känts som semester.
Bilderna ovan är ett utdrag från midsommarfirandet i Norrfjärden. Självklart fixade vi en midsommarstång som vi även dansade runt trots vissa protester från den yngre generationen.

I måndags kom min bästa storebror med familj från Malmö och nu är dagarna fyllda av barnskratt varvat med barnskrik och en massa god mat.
Och i morgon mina vänner. I morgon tar jag steget fullt ut mot ett mer galet och roligt liv. I morgon blir jag blondin. Eller ja. Något lite ljusare i alla fall. Om ingreppet lyckas ska jag ta mig tusan ge er ett bildbevis. Den bloggande Soffan är tillbaka!

måndag, juni 16, 2008

Sommarlov!

Nu har det då börjat. Det ljuva lovet. Förvisso med lite ont i halsen hos hela familjen och ögoninflammation hos den yngsta. Men ändå. Vi är lediga. Eller pappan är inte ledig än på en månad men jag inbillar mig att han gläds med oss damer som kan förlusta oss dagarna i ända. I morse firade dessutom Klara sin semester med att sova till klockan åtta! Jag minns inte senast det hände och förmodligen kommer det inte att hända igen på ett bra tag men i alla fall. Det hände!

Helgen som gick bjöd på en massa äventyr. I lördags gick vi på en lite promenad till Huset. Det underbara par som bor där nu bjöd in oss och vill att vi ska komma ofta. Det är så roligt att vara där och fantisera (även om det är svårt att förstå) om att det faktiskt är vi som ska bo där ganska snart. Jag funderar på tapeter och min sambo drömmer om en ny tv. Jag drömmer inte alls om en ny tv men vi får väl se till att mötas någonstans halvvägs. Kanske en ny radio? Eller väckarklocka?
På lördagskvällen åt vi middag och tittade på fotbollen hos Jenny och Lars och efter den tragiska förlusten begav jag mig till kollega Katarina som flyttar söderut. Vi drack champagne och jag hamnade till slut ute på lokal. Det var längesedan sist men kul! Jag träffade flera gamla bekantskaper varav en ammande mamma som erbjöd sig att skjutsa mig hem när kvällen led mot sitt slut. Oerhört uppskattat av mig. På grund av lördagskvällen blev söndagen en ganska lugn tilldragelse och i morse var det skönt att vakna och veta att söndagen hade blivit till måndag. Vad gör väl en måndag när det är semester? Inte mycket.

onsdag, juni 11, 2008

Gammalt och nytt

Denna dag har verkligen varit omtumlande för känslorna.
Förmiddagen tillbringade jag på mitt fina jobb där jag tillbringat ett helt läsår nu och blivit fäst vid både elever och personal. Det är högt i tak och jag har verkligen trivts så otroligt bra med att arbeta där. I dag var sista dagen och efter att ha flyttat böcker och staplat fint i läromedlesförrådet var det dags att lämna in nyckeln och åka vidare till nästa läsårs arbetsplats för att få nyttig information om elever och arbetssätt. Hej då gamla invanda fina byaskola och hej hej nya och än så länge lite förvirrande cityskola. Jag är övertygad om att jag kommer att trivas fint även på det nya stället men visst skär det och brister lite i hjärtat när man lämnar något fint bakom sig med en tår i ögonvrån. Det positiva är så klart att jag fått nya och fina vänner som säkerligen kommer att finnas vid min sida för resten av livet.

I morgon är sista arbetsdagen innan ett välförtjänt sommarlov. Dock kommer vi att lämna tomma klassrum och dammiga skrivbord för en dag på annan ort (Öjebyn) och lunch på annan restaurang.
Vidare funderar jag på mitt hår. Vad ska jag ta mig till? Jag gillar inte riktigt att publicera bilder av mig själv och med den riskvast som hela tiden växer sig vildare på toppen av mitt huvud blir skräcken ännu större. Frågan är huruvida jag ska göra några blonda slingor i barret. Vad tros?
Sov gott!

söndag, juni 08, 2008

Bloggerskans funderingar...

Denna blogg har nog ända sedan dess tillkomst för flera år sedan mest handlat om mina funderingar och drömmar. Mina erfarenheter och vardagliga äventyr. På många sätt känns det nu som att mina drömmar har gått i uppfyllelse. Jag bor på ett ställe där jag toppentrivs och jag är framtida ägare till ett hus där jag verkligen känner att jag vill bo. Men för att återgå till bloggen så känns det som att jag nu har så många konkreta och faktiska saker att fundera på (eller oroa mig för) att alla drömmar och funderingar liksom trycks åt sidan. Dock är jag en mogen kvinna som känner min egen hjärna rätt bra vid det här laget och jag är därför övertygad om att funderingarna och spekulationerna kommer att återvända om ett tag. När allt har landat och jordat sig.

Denna långhelg har varit både varm och kall och fylld av lugn varvat med aktiviteter. I dag åkte vi till Luleå för att hälsa på vår nyaste familjemedlem: Lilla Agnes. En liten kattjej från Öjebyn som så klart var hur söt som helst!

Nu laddar jag för sista arbetsveckan. Sen sommarlov!

söndag, juni 01, 2008

Sommarens första dopp avklarat

Nu är det en hel del semester i luften. Som lärare kan jag se fram emot två veckor till av arbete och sommarlovslystna tonåringar. Sedan är det dagar på stranden och kvällar vid grillen som väntar.
På många sätt känns det som att sommaren redan har börjat.
I går på morgonen åkte vi med mor och far till sommarstugan i Luleå skärgård. Båten skulle vaxas och rullas ut i böljan den blå. Allt gick smärtfritt och motorn startade på fjärde draget. Dagen tillbringades på altanen och armarna blev körsbärsröda och näsan prickig. Efter att ha ätit alldeles för mycket fläskfilé och äppelmaräng eldade vi i bastun och jag och min käresta tog faktiskt sommaren första dopp i Bottenviken. Tre timmar innan maj blev till juni. Det var varken varmt eller skönt men fantastiskt coolt och jag måste erkänna att jag känner mig som något av en tuffing.
I morse hade solens strålar blivit till tunga regndroppar och vi bestämde oss tidigt för att lämna den lantliga idyllen och åka tillbaka till rinnande vatten och fika hos G och M. Och där på gräsmattan i Hortlax sken solen och sommardag nummer två var ett faktum.

onsdag, maj 28, 2008

Långt mellan gångerna...

...men det är försommaren i ett nötskal. Det är fester och middagar om vartannat och då och då ska man hinna bara vara också. Och så ska man hinna skriva kontrakt på sitt nyinköpta hus. Det är just precis vad vi har gjort i dag. Handpenningen är betald och våra signaturer slingrar sig fram på köptekontraktet. Underbart!

Jag skulle kunna berätta om min bal på slottet i lördags. Men jag hinner inte. Måste sova.

onsdag, maj 21, 2008

Husfrossa

Efter gårdagens totala lyckorus och kvällspromenad förbi den nya haciendan har jag i dag drabbats av någon form av baksmälla. Allt känns fortfarande så klart mest otroligt spännande och jättebra men siffror och kalkyler och skräckscenarion snurrar samtidigt i mitt huvud och gör det svårt att fokusera på MVG eller VG och andra livsfrågor.
Jag räknar med olika räntor. Jag räknar med olika kontantinsatser. Jag räknar hit och dit och allt snurrar mest bara runt.

Vad ska jag säga om huset då? Helst av allt hade jag velat lägga ut bilder för att få höra vad Du tycker men eftersom huset inte blir vårt förrän i september så får jag väl vänta med det. Vad jag kan berätta är att huset är stort och annorlunda i bästa 60-talsanda. Fri baksida i söderläge och en enormt stor s.k. pensionärskuvös. Läget är centralt och om någon har ett pingisbord till salu är vi intresserade! Det är ju det här problemet gillestuga... Och pingis är väl bra motion? I alla fall rundpingis...

Nä. Nu ska jag pusta ut efter kvällens avslutningsbal och dra mig tillbaka med senaste numret av Femina.
Puss!

tisdag, maj 20, 2008

Skam den som ger sig!

Ja. Så var man då husägare. Bubblaren tog våra hjärtan och är vårt!!
Vad ska jag nu blogga om???
Allt gick snabbt som tusan och drömmen som vi bara trodde att vi kunde drömma blev liksom sann.
Sista sommaren på Räkan. Sen drar vi vidare.

Tjohoooo! Fast även lite ouaaaa!!!

måndag, maj 19, 2008

Omkörda på upploppet

Efter att länge legat med högsta budet och börjat tänka på Huset som vårt blev vi i går omsprungna efter en hård budgivningseftermiddag.
Jo. Huset var och är underbart men för att kunna renovera och leva väl när allt är gjort bestämde vi oss efter mycket räknande och pratande för att vänta på nästa Hus.
Hoppas att det vinnande laget förstår vad de har vunnit.

Fortsättning följer. I ett annat hus. På en annan gata.

lördag, maj 17, 2008

Inte borta. Hemma.

Nu har jag inte skrivit på flerafleraflera dagar. Orsaken är enkel. Jag kan ingenting berätta. Vi leder budgivningen på Huset men än är inget klart. Dessutom har en bubblare på husmarknaden dykt upp. Förhoppningsvis vet vi mer inom en inte allt för lång framtid.

Just nu är jag ensamstående två(!)barnsmamma. Tobbe jobbar natt och i rummet intill sussar både Klara och kusin Isak. I alla fall hoppas jag att de sussar... Jag hör små ljud men låtsas som ingenting. Under dagen har vi insett att det vore väldigt praktiskt med en storebror på si så där sex år. Men det är ju lite sent för det nu. Så vida man inte kan leasa den här... För han är alldeles underbar!

Jag återkommer med husstatus snarast möjligt.