Hårtorken

Ibland känns det som att vi bor i en gigantisk hårtork. I den här staden där vi bor blåser det alltid. Det blåser inte nordväst eller sydost. Det blåser runt, runt. Åt alla håll. Och det är alltid motvind. Vintern är bra, för då har man mössa och frissan håller sig hyffsat på plats. Nu är det dock någon sorts vår och det här med mössa börjar kännas lite overkill. Min nya frisyr ser bara ut som ett påskris.
Men i Piteå, i Piteå kommer jag alltid att vara snygg i håret och se ut som en liten böna. Var så säker!

Jag sitter här i soffan med en kopp kaffe och en snus under läppen. Ja, det är väl lika bra att erkänna. Jag har börjat om. Jag trodde faktiskt på allvar att jag inte skulle behöva snuset mer. Efter att ha varit utan i 15 månader på grund av graviditet och amning tänkte jag att det bara skulle vara att glida vidare på den räkmackan. Utan snus. Vita tänder och sparade pengar. Nä. Att vara snusare är mitt kall. Jag skapar så bra med en rapé under läppen. Jag trivs helt enkelt. När Klara någon gång i framtiden ska få en lillebror så slutar jag så klart igen men fram till den dagen är det nog så här det kommer att vara.
Tobbe åkte till universitetet i morse för att plugga inför den stundande tentan. Jag och Klara har lekt och varit ute i hårtorken. Nu sover den lilla tjorven och jag pustar ut och skriver. Snart vaknar hon och då kör vi igen. Jag ska laga barnmat och Klara ska väl backa omkring på parketten i vardagsrummet. Det är dit vi har kommit nu. Till backandet. När hon hasar omkring på golvet lämnar hon små spår efter sig. Som en liten snigel. Det är lite jobbigt det här med tänder.
Ha en skön söndag!

Ingen mjölk, bara vin

Sedan några dagar tillbaka livnär sig Klara enbart på sådant som går att äta med sked. Ingen mer amning alltså. Det är lite konstigt. Helt plötsligt är jag inte livsviktig längre. Det går lika bra med vem som helst. Samtidgit är det ganska skönt. Jag är fri. Min kropp är min egen och det har den inte varit på väldigt, väldigt länge.
Så i går mina vänner, i går var det dags för morsan att ta en sväng på stan. Jag och mina fina mammavänner tog en orgasmiskt god after work-buffé och till detta avnjöt jag några glas vin. Allt kändes underbart och det var så roligt att träffas civilt, utan barn. Tiden flög. Och sen flög jag hem på min hoj med en påse lösgodis i väskan. Klara sov sött i sin säng och efter en inte alls så lång stund sov jag också sött. I soffan. Tre glas vin och jag är ute för räkning. Sådant är det nya livet.

I dag är det lördag och det brukar ju innebära fikadag. Umeå är soligt och livet är skönt.

En liten bild...

Just nu är det svårt att fånga Klara på bild utan att hon är helt blöt i ansiktet. Två tänder på väg upp i underkäken och i överkäken är det också något som händer. Trots detta är humöret oftast på topp och vi tränar stenhårt på krypning. Hon blir gaaalen av att inte ta sig framåt när hon ser något på golvet framför sig. Dock finns här inte mycket man kan göra som förälder förutom att peppa och klappa händerna. Har testa alla mina pedagogiska trix men inget tycks fungera. I det här fallet är det nog learning by doing som gäller och det är ju svårt med learning när man inte vet hur man ska göra med the doing. Vi får helt enkelt låta tiden ha sin gång.

Hon äter som en häst och pillar på allt. Livet är ett äventyr. Hela tiden!

Posten...

Nu är ansökan postad och nu ligger det inte längre i mina händer. Nu är det bara till att hoppas på att rektorskan har god smak...
Det visade sig dock att det inte var så enkelt som jag trodde att posta ett brev. Våra kuvert var slut så jag tog cykeln i till stan för att köpa nya. Inne på Umeås postkontor hittade jag endast 100-pack kuvert och frågade surpuppan i luckan om dom ändå inte hade några mindre förpackningar. - Nä, blev det uttömmande svaret och när jag frågade henne hur jag skulle göra för att få mig några enstaka kuvert upplyste hon ännu surare att kiosken runt hörnet tydligen hade börjat sälja kuvert.
Prisa gudarna för den kioskinnehavaren. Han fick höra min klagosång över Posten och han nickade instämmande och gav mig bittert två kuvert och två frimärken.
Med risk för att låta som en riktig surmurra, men vad i hela &%¤/( har hänt med Posten? Kan det vara så att den gamla trotjänaren känner en viss bitterhet över internet och e-mails och vill slå tillbaka med urusel service? OK, jag är en surmurra men i det här fallet anser jag mig ha rätt att vara det.

Har i kväll färgat håret och sitter nu och stinker kemikalier. Fy. Stackars lilla håret.

Som Kalle Anka skulle säga: GULP!!

I dag var en soft dag. Småregnigt och mulet. Tobbe var ledig så Klara fick rå om sin älskade pappa. Jag kunde följa Lenas goda råd och börja rensa lite inför flytten. Vi har nämligen ett skåp i köket som har fått tjäna som skrotupplag. Jag visste redan innan att det mesta där inne skulle förpassas till sopkorgen men lik förbenat måste man ju gå igenom skrotet. Detta är nu gjort.

Efter lunch blev jag och Klara bjudna hem till Anna och Unéa på fika och struntprat och när vi skulle gå hem och jag tvärkollade min mobil hade Tobbe skickat ett sms för att informera om att jobbet jag ska söka hade lagts ut. Där kom det! Gulpet. Prestationsångest är bara förnamnet. Ansökan som jag skrev förra veckan och var så nöjd med har korrigerats och skickats till storebror för översyn. Efter hans feed back har jag nu bytt plats på två stycken och filat lite på några formuleringar. I morgon skickas mästerverket in och sen är det bara att lida i några veckor och avvakta domen. Jag skulle kunna ge så mycket för det här jobbet. Jag vill, jag vill, jag vill så gärna ha det. Håll tummarna. Snälla du, håll tummarna!

Rätt namn

Måste börja med att korrigera en grej från mitt förra inlägg där jag kallade mina bröst för lökar. Jag är medveten om att lökar är en synonym som kanske helst borde användas för bröst som verkligen ser ut som just lökar. Hörde en politiker på radion prata om att vi måste börja kalla saker och ting för sina rätta namn och för vad de verkligen är. I mitt specifika fall pratar vi på intet sätt om lökar men att här kalla saker för vad de verkligen är vore alldeles för obehagligt och jag vill inte blotta mig själv totalt. Jag föredrar att helt enkelt lämna lite kvar till fantasin.

Ja. Så var ännu en helg till ända och kvar i Umeå återstår nu endast fem helger. En av dessa helger kommer jag dessutom att tillbringa i Stockholm där min farmors urna kommer att sättas i jorden. Farmor dog i höstas, kort efter att Klara fötts och av naturliga orsaker kunde jag då inte närvara vid begravningen. Nu får jag i stället säga hej då till farmor i vårsolen och det känns bra.
Detta gör att endast fyra helger kvarstår och ska man vara riktigt nitisk så är en av de helgerna flytthelg och det kan man nästan räkna ut med sin bakdel att den helgen inte kommer att innebära något fika på stan. Kort och gott, tre helger i Umeå. Tre helger!!! Mycket galet. Mycket spännande och framför allt något stressande. När börjar man packa? Experttips mottages gärna.

I dag har vi frossat i smörgåstårta. Tobbes klasskompis Erika bjöd på födelsedagskalas och det var svårt att hålla igen. Dock vill jag poängtera att smörgåstårta är varken karra eller kakor utan högst tillåtet.
Förra året när Erika fyllde år tog jag på mig en mammablus och ett par mammajeans innan vi gick iväg på kalas. Blusen var alldeles för stor och den minimala kulan där under hade utan problem gått in i en vanlig tröja men jag var nog så mallig över att vara gravid att jag liksom ville skylta lite. På dagens kalas var Klara mittpunkten. Hon tjoade och skrattade och hade allmänt skoj. Tänk vad saker kan förändras på ett år.

Min drog

I går var det lunch med mammorna på Operan. En tjej i min mammagrupp är ihop med en kille som jobbar som kock på Norrlandsoperan. Tack vare detta kan vi en gång i månaden arrendera "hyllan" i restaurangen och klä golvet med filtar där våra små avkommor leker medans vi chicka mödrar njuter av den fantastiska buffén. Detta är så klart ännu en grej som jag kommer att sakna med Umeå. Det finns ju ingen opera i Piteå... Men det finns ju ett stadshotell med V.I.P och det är ju inte det sämsta det heller.
Efter operan gick jag till Lindex för att köpa en bikini. Jag vet att det bara är april och att sommaren är långt borta. Dock kvarstår faktum att jag om en månad kommer att bo i en lägenhet som ligger endast 100 m från stranden så jag anser att det är bäst att vara ute i tid. Glad över att ha hittat flera snygga badplagg stövlade jag mot provhytterna och lämnade Klara sovandes i vagnen utanför ett tomt bås där jag klev in. Bikini nr. 1 var en trekantsbikini som var full av vadd. - Det kan gå, tänkte jag. Vadden kan säkert hålla mina lökar på plats. Nej. Det gjorde inte vadden. Mina lökar var överallt men inte i bikinin. Jag funderade starkt på att fota spektaklet med min mobil men det var för hemskt. Jag skrattade så att jag kved men gick raskt vidare till nästa. Denna bikini nr. 2 var något mer anpassad till verkligheten med sina byglar och vanliga axelband. Dock blev det bikini nr. 3 som jag till slut gick hem med. En polkagrisrandig ensambel som kommer att passa alldeles utmärkt på playan i sommar. I rätt vinkel kan jag säkert se ut som att jag inte alls har fött barn och haft kojuver i ett år. I rätt vinkel kan jag få mig själv att tro att jag är 16 igen och att magen där under går inåt i stället för utåt. I rätt vinkel är det så mycket som är perfekt. Den rätta vinkeln är den bästa.

Ut från Lindex hade jag även med mig två klänningar med matchande leggings. Inte till mig utan till vår lilla Klara. Barnkläder är min nya drog. För inga pengar alls får man hur mycket kläder som helst. OK, hon dreglar och kladdar ner alla kreationer utan att bry sig särskilt mycket om att klänningen är ny eller att bodyn är vit men det är bara så roligt. Barnkläder är kul. Stoppa mig någon! Fort!

Lördag kväll nu. Jag sitter med ett litet glas rött i soffan och väntar på Tobbe som nyss åkte iväg för att köpa godis. I dag är det lördag. På lördagar får man äta karra och kakor. I dag på stan åt jag en kaka. Snart är det dags för karra. Och kanske en liten snus.
Happy lördagskväll på dig!

Mycket nu...

Jag har så mycket att skriva men jag vet inte när jag ska hinna med! Våren inbjuder till uteaktiviteter och mina mammakompisar inbjuder till umgänge. Och jag måste väl erkänna att livet i den verkliga världen går före att datla (min systerson Isaks uttryck för att sitta vid datorn).

I förrgår kväll var Maria här på besök eftersom hon var i Umeå på kurs. Jag fick bli lite uppdaterad på vad som händer i Piteå. Stadshotellet har skaffat V.I.P och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
I går var Klara på besiktning på BVC. Det var dags för BOEL-testet som i princip kollar så att alla getter är hemma och att man hör bra. Det gick bra för Klara. Hon var i toppform!
På kvällen kom pappa hit på genomresa och vi hann äta middag och jag fick introducera honom i Grey's. Tänk vad man får uthärda som förälder...

Just nu sitter jag i soffan och pustar ut. Några mammor och bebbar har varit här på besök och 4 bebisar låter mer än en. Men det är så oändligt roligt att se dem tillsammans. Gullungar!
Mammorna är också gulliga och lever inte om fullt lika mycket. Tänk vad man kan snacka skit när man är mammaledig. Det finns tid för så mycket skvaller och tomt prat. Visst är det väl ändå underbart? Tänk om livet alltid vore så här enkelt...

Flitigt!

Klara somnade i sin egen säng i kväll. Inte i Tobbes famn, inte i min. I sin egen säng... Än så länge har hon inte vaknat och lekt pigg och jag hoppas så innerligt att hon får sova. Man behöver sova när man går an som ett litet jehu hela dagarna.
Tobbe spelar lite innebandy med klasskamraterna och jag har varit flitig, så fantastiskt flitig. Jag satte mig vid datorn bara för att börja småfila på en jobbansökan och plötsligt hade jag skrivit färdigt och fixat till mitt CV och nu sitter jag här och känner mig mäkta nöjd och belåten. Jag rinde nämligen till Piteå kommun i dag och undrade lite smått om den där tjänsten dom snackat om skulle komma ut eller inte. Jo, svarade den trevliga kvinnan vars namn jag aldrig kommer ihåg, den kommer ut nu i veckan. Dock visade det sig att det förmodligen inte skulle bli mer än 62% men efter att ha lagt på och fått ett mindre raseriutbrott kom jag på att det kanske inte är så farligt ändå. Jag gissar att Klara uppskattar att ha sin mamma hemma lite och jag är säker på att det kan bli mer jobb vad det lider, när den stora köttmassan har gått i pension. Dessutom kan man ju stämpla upp de resterande procenten. Om nu inte regeringen helt slopar arbetslöshetsersättningen. Känner mig lite nervös för det... Nu måste jag bara skicka in ansökan och hoppas att det bär. Att jag är efterlängtad och något de kan tänka sig där uppe i norr.

I dag har det varit sommar igen. Jag och Klara har promenerat i timmar, både på förmiddagen och efter lunch. Jag är lite matt i benen men det är bra för mitt nya liv. Får man snusa i sitt nya liv tro? Snus är ju faktiskt varken karra eller kakor. Bara underbart...

Värmehelg

Ännu en vecka har gått och nu sitter jag här på söndagskvällen och svettas i lägenheten som har alla sina fönster mot söder. Ante och Linnea har varit här på grillmiddag och jag måste bara få berätta att min kille är en jävel på att grilla kött. Han är bra på mycket men man skulle nog kunna påstå att kött är en av hans paradgrenar.
I dag har solen stekt Umeå och vi har bytt däck på bilen, som numer är lagad. Det visade sig att vi kunde laga den själva och följaktligen blev det inte lika dyrt som väntat.
Jag kan för övrigt konstatera att det här med bilrep är något som kvinnor inte gärna beblandar sig med. Det måste vara därför som bilmekanikerna låter så chockade när jag ringer. I vårt förhållande förhåller det sig just nu så här: Jag är hemma, Tobbe pluggar. Jag älskar att prata i telefon, Tobbe är inte lika förtjust. Även om Tobbe är bättre på bilar än vad jag är så är jag faktiskt inget blockmongo. Jag vet hur en motor fungerar och jag kan hantera en skruvmejsel. Det är kul det här med genus. Jag ser inget krig, bara intressanta funderingar. Jag tycker absolut inte att alla tjejer måste börja skruva i moppar och alla killar ska inte behöva börja koka sylt. Men man måste väl få göra det man vill göra? Är det inte det allt handlar om? Typ...

För att tala om något lite mer vardagsbetonat så kan jag berätta att Klara har upphört att somna som en stock på kvällarna. Vi har alltid kunna räkna med att hon somnar kring 19 och sen sover hon. Nu somnar hon kring 19 för att sedan vakna en stund senare, låtsas vara pigg trots påsar under ögonen. Hon har myror i brallan och kan inte ligga still. Hur gör man då? Snälla småbarnsföräldrar med erfarenhet, vad gör vi för fel? Hur kommer myrorna in i min dotters pyjamas och hur håller man dem borta?

Vi har börjat ett nytt liv. Fritt från karra och kakor. Beach 2007, watch out!

Bittert

Egentligen skulle jag här vilja skriva en massa svordomar. Men jag är större än så. Jag svär inte. Inte om jag kan undvika det. Det är bara det att bil%¤#%/ har gått sönder och vägrar starta. Tid finns bokad hos en verkstad på Västerslätt så det är bara till att titta djupt i den bottenlösa penningpungen och betala. Jag är oändligt tacksam över att den gode kamraten SAABen bestämde sig för att frakta oss helskinnade till Gällivare tur och retur. Tack herr SAAB. Nu ska jag kyssa dina däck om du lovar att sköta dig i framtiden. Annars finns det risk för att vi plockar fram den gamla Hondan igen. Hondan svek aldrig.

I dag har det varit värmebölja i Umeå. Jag och Klara gick en promenad med Viktoria och Lisa. Solen värmde och på Umeälvens sydsida hade vitsipporna stuckit fram sina vita små näsor. Det är skönt med vår. Oändligt välkommet. Våren innebär också att flytten kryper allt närmare. I går pratade jag med mamma. Min mamma gillar att bo i Piteå, milt uttryckt. Hon förklarade att när vi bor i Piteå kommer vi att ha så mycket mer pengar att röra oss med. Och så mycket mer livskvalitet. Det låter nästan som om vi är på väg till Eden.
Är det Piteå som är paradiset? Eller Atlantis?

I morgon är det fredag! Tjoho!
Kanske får man snusa på fredagar...

Tillbaka

I Umeå. I vardagen.
Påsken rusade förbi i ett enda huj och vi har verkligen inte legat på latsidan. Under helgen i Gällivare skulle alla ha sin Klara-dos och då gäller det att ligga i. På lördagen stannade dock Klara hemma med sin faster och jag och Tobbe tog med oss kusin Gustav till Dundret för att lufta skidorna. Wow vad härligt det var. Vädret var som vädret brukar vara i april men det var bra. Mycket bra.
På vägen tillbaka till Umeå rastade vi i Piteå där vi hann med en gourmetlunch hos Jenny på Granholmen och Klara har hunnit med sin första magsjuka. Jag har fasat för detta men det verkar ha gått över nu och nu skriker hon i falsett igen.

Ute strålar solen och jag är sugen på snus. Försöker ignorera och gå vidare. Snus är väl inget för hårdingar?

April april

Det här vädret osar april långa vägar. Det blåser, snöar, regnar, solstrålar om vartannat och det är inte lätt för en liten mamma som gillar att vara ute på dagarna. Jag kan gå hemifrån i den lilla svarta skinnjackan för att tio minuter senare ångra mitt klädval och trängta efter en skoteroverall. I dag har jag dock företagit mig en promenad som inte krävde så mycket i klädväg. Jag och Klara skulle gå till mitt jobb och hälsa på. För dig som inte känner till Umeå kan jag väl säga som så, att mitt jobb ligger högst upp på ett högt, högt berg och vi bor långt, långt därifrån, vid bergets fot. På väg dit skulle vi luncha med Tobbe och Co på univeristetet och plötsligt insåg jag att vi hade lite bråttom och jag blev tvungen att halvspringa den långa promenaden upp för många branta backar. Vi hann dock äta tillsammans med framtidspoliserna och kika på folk i humanisthusets cafeteria. Inget är väl som ett universitet. På ingen plats i världen finns så många olika sorters människor, så många kufar och så många kuliga typer. Det var roligt att återvända helt enkelt.
Snart var det dags för nästa etapp på äventyret och en halvtimme senare stod vi bland elever och kolleger och skulle förklara att det var som någon hade hört. Jag kommer inte tillbaka. Inte nästa år och förmodligen aldrig mer. Det var hemskt. Fy! En av mina killar lovade att massera mina axlar varje dag om jag bara ändrade mig och stannade kvar. Tjejerna i åttan frågade om de fick krama Klara. Sen frågade dom om vi inte ville ha barnvakt någon gång, för dom ville gärna barnvakta. Ååå. Mina fina, fina elever. Jag tycker så mycket om dem och jag hade så gärna velat följa dem lite längre. Jag vill se vad det blir av dem och hjälpa dem på vägen. Dom är redan fina unga människor och jag vet att de kommer att bli de bästa vuxna man kan tänka sig.

Jag tror att det finns fina kids i Piteå också. Ser fram emot att lära känna dem.

Nu ska vi packa inför påskhelgens äventyr. I morgon drar vi norrut, mot Piteå och på fredag ännu längre norrut. Till Gällivare. Se upp!

Gegg

Under Klaras första levnadsmånader kunde man ibland höra mig berätta om hur förvånad jag var över att det gick så lite kläder. Småbarnsföräldrar hörs alltid gnälla över alper av smutstvätt och ett evigt tvättande och vikande. Jag fnös och himlade med ögonen och tyckte att det gnälldes i onödan. Nu fnyser jag inte längre. Nu bara letar jag rena kläder i byrålådan. Och så torkar jag den kladdiga bebisen. Man blir så oändligt kladdig av att känna på allt och sedan stoppa det i munnen varpå man gnider sig i ögonen och håret. Efter att ha smort in nacken och dubbelhakorna i gröt och mosad banan börjar man lukta konstigt. Man luktar inte längre bebis utan surt och odefinierbart. Man håller på att bli stor. Stor och kladdig.
När ska jag lära mig att inte fnysa innan jag vet? När ska jag sluta vara en dryg mästrare? Snart hoppas jag, för man känner sig så dum när man är efterklok.

I går fick vi släktumgås med moster Cilla och morbror Roger och storkusinerna Isak och Aron. Roger bjöd på lyxigt vin som var orgasmiskt gott. Ibland lönar det sig att betala lite extra. Så är det bara.
I dag har Malmström varit på besök eftersom hon var i stan på bröllop. Klara fick världens finaste klänning. Sedan dess har jag varit lite avis på min dotter. Så fin är den! Tobbe gjorde våfflor och jag åt tills jag mådde illa. Säga vad man vill men det är gott med våfflor.
Nu ska vi titta på finsk krigsfilm, Tuntematon sotilas, Okänd soldat. Språkfröken som jag är måste jag bara få erkänna att jag tycker att finska är lite småsexigt. Är det bara jag?