TV-succén

Som liten flicka närde jag en dröm om att bli känd. Helst av allt ville jag bli en framgångsrik sångerska och hålla hov för hundratusentals fanatiska fans.
Åren har gått och jag har eftersom accepterat och till slut lärt mig älska att vara en svensson. Jag känner mig framgångsrik trots att jag inte är känd. Jag har lyckats!
I går kväll fick jag dock en glimt av vad jag drömde om. Grammis-galan gav Gråsverige ett litet tjuvkik av vad det är vi missar i vår vardag. Svartklädda kvasiintelektuella indie-typer trängdes med death metal-grunge och glittriga pop-tårtor. Sanna Bråding såg sjuk ut och det var så fruktansvärt tydligt att majoriteten av gästerna hatade precis alla andra som bevistade eventet.
ALDRIG har jag varit så nöjd över mina mjukisbyxor, min falukorv och min SAAB. Aldrig har jag känt mig så lyckad över att ha "misslyckats".

Kl. 21 fick jag nog och bytte kanal för att kolla in den norrbottniska polisserien Höök. Helt ok men det svider lite i hjärtat när svt försöker få Luleå att framstå som en liten, liten håla där länspolismästaren går omkring och myser i fikarummet och där basket, hockey och järn är allt som cirkulerar innanför folkets pannben.

Kvällens tv-peak kom dock när jag av en händelse zappade förbi Kunskapskanalen, som kvällen till ära hade motorsågsskola med allas vår VM-hjälte Klabbe Ingesson. Oj oj oj oj. Där kan vi snacka om en kille som till skillnad från Sveriges musikelit har tagit kändisskapet med ro.

Räkis, here we come!!!

Lyckan ler, solen skiner och skumpan flödar.
Efter min och Klaras förträffliga promenad via Grubbe och sedan strandpromenaden in till stan kom vi in i hallen. Jag var svettig och rosig om kinderna och skuttade glatt efter telefonen när den ringde sin glada signal. Den fantastiska Gunhilds stämma klingade bekant i luren och när hon yppade orden: Vill ni ha lägenheten på Räkstigen? exploderade jag i ett glädjerus som förmodligen fick stackars Gunhild att tro att den beskedliga barnfamiljen från Umeå egentligen försörjer sig på att sälja E och speed.

Ja, så var det med den saken. Nu lutar jag mig tillbaka och väntar på era gratulationer. Hur mycket flyt kan man ha egentligen?

Ville bara säga det.

Måndag = sångdag!

Helgen rusade förbi eftersom mamma och pappa var här. Fika på stan både lördag och söndag och i lördags åt vi middag här hemma och tittade på Ninas resa. Å vilken bra film. Vilket levnadsöde och vilken kvinna.

I går eftermiddag när besöket hade åkt brummade vi iväg till en stor barnprylskedja för att köpa en hoppgunga till Klara. Vilken grej! Synd att jag är för tung för att hoppa i den. Det ser verkligen otroligt roligt ut!
På vägen hem stannade vi hos Ida och Micke för att kolla in deras nya krypin på Storgatan. Vilket place! Allt lutade åt olika håll men det var ett otroooligt charmigt hus.

I dag var det dags igen. Öppna förskolan på Teg visade sig återigen från sin bästa sida. På vägen hem konstaterade jag och min mammakompis att det är verkligen ett fantastiskt sätt att umgås på. Öppna förskolan. Visst ser du hur det skimrar kring ordet? Över medborgarhuset på Teg svävar en gigantisk gloria.
I dag sjöng vi Rockspindeln.
Imse, vimse, spindel YEAH!!

Friday

Så lider ännu en vecka mot sitt slut. Den sista helgen i januari kryper allt närmare och det är helt sjukt vad tiden går.

Klara, som nyss var ett litet gnyende knyte, kan nu sitta med oss vid bordet i sin egen stol. Hon jublar åt mjölkpaketet och fnissar förnöjt åt sin pappas små truddelutter.
Om man lägger henne på golvet har hon efter en minut roterat 360 grader och hon lyfter sitt lilla babygym med sina runda små ben samtidigt som hon skriker i falsett och fäktar med armarna.
Tänk, först var hon bara en stor mage. En spark och en värk.
Sen kom hon ut. Det bästa som någonsin hänt.
Jag är så stolt över henne. Bara att få dra henne i vagnen längs gatorna gör mig varm i hjärtat. Här kommer jag och min dotter.
Och hon är kärleken.

Kvinnan och hennes humor

Min mamma har alltid prenumererat på Femina. Med alltid menar jag så länge jag kan minnas. På utedasset i vår sommarstuga ligger det några nummer från tidigt åttiotal. Det är underbart att läsa modereportagen, recepten och inredningstipsen.
Varje gång jag kommer hem till Piteå brukar mamma lägga fram senaste numret så att jag ska kunna läsa det i lugn och ro. Det älskar jag. Tack för det mamma.
På julafton fick jag ett års prenumeration på Femina i julklapp av min kärlek och jag blev så glad, så glad. Den tidningen har på något sätt för mig kommit att representera lyx, flärd och avkoppling. Och det behöver jag nu. Lite lyx, flärd och avkoppling.
Nåväl, månadens krönika av chefredaktören Lisbeth Lundahl satte som vanligt snurr på min annars rätt så vilande hjärna. Det handlar om kvinnor och det kvinnliga sinnet för humor. Detta är ett ämne som jag har funderat över ofta och mycket.

Tjejer får inte ha humor.

Så känns det ibland. Jag gillar humor och jag gör mitt bästa för att vara rolig. Både för min egen och för min omgivnings skull. Jag kanske inte alls är rolig men i vilket fall som helst är humor viktigt för mig.
När jag träffar nya människor kan jag till en början tycka att vissa störs över att jag blottar min humor. Det är som att humor vore något alldeles för privat och tabu att syssla med inför främlingar.
Är det kanske bara så enkelt att många menar att kvinnan inte ska roa. Hon ska behaga.
Det skiter jag i! Jag behagar genom att roa.
Take it or leave it!

Jag återkommer till detta ämne vid ett senare tillfälle. Det blev för intensivt just nu...

I dag åt jag och Klara lunch på Norrlandsoperans V.I.P. Oj vad mysigt det var! Underbara buffé!

Kärlek

Jag blev förälskad i går. Jag blev kär i systemet. Det svenska systemet.
Tillsammans med några tjejer från mammagruppen begav jag mig till den Öppna förskolan på Teg. Jag var ganska öppen inför den nya upplevelsen men hade väl inte allt för höga förväntningar.
Efter promenaden över den gamla träbron och med kylbitna, rosiga kinder kom vi in i värmen i Tegs medborgarhus där den gulliga förskolläraren tog emot oss, vi surrade med andra mammor, den fina förskolläraren höll en liten sångstund och sen var det fika för 10(!!!) kronor. Sverige. Jag tackar dig än en gång för allt det fina du gör för mig och för mitt barn. Slopa aldrig Öppna förskolan. Spara den för evig tid!

Än så länge intet nytt på lägenhetsfronten. Ja, förutom att jag i går då ringde till Pitebo och talade om att Tobbe är polis. Jag tror och hoppas att jag inte lät dryg. Jag ville liksom bara förbättra våra odds lite. Jag vill såååå gärna ha den fina lägenheten vid vattnet och jag känner att jag kommer att bli grymt besviken om vi inte får den. Mannen med rötterna i Tornedalen har redan ställt sig in på att vi inte kommer att få den. Män med rötterna i Tornedalen gör så. Han skulle själv inte kalla sig pessimist. Snarare realist.

I dag är det kallt. Jag undrar hur kallt det ska vara innan en bebis tycker att det är allt för kallt för att vara ute. Vi väntar och ser.

Knarrsnö

I dag var vädret så där som man vill att det ska vara. 10 grader kallt, sol och snön var så där gnistrande knarrig som den blir under just sådana förhållanden.
Vi steg upp tidigt, kollade mailen och åt frukost i lugn och ro. Anledningen till att jag kollade mailen det första jag gjorde var att i dag var dagen då Pitebo skulle meddela om huruvida vi är en av the lucky five som blir erbjudna den lägenhet vi köat på i en vecka. Döm om min förvåning och glädje när min inbox visade 1 nytt mail och detta magiska mail kom från just Pitebo.
Vi har fortfarande ingen som helst aning om vilken placering vi har men mamma och pappa har varit och tittat på lägenheten och tog med sig kameran så nu har vi fått bilder skickade till oss. Oj vad fin lägenheten var! Oj vad jag tyckte om den ändå från början.
På måndag är det jag som ringer till Pitebo och sätter lite press. Tror inte att det kommer att hjälpa men om inte annat kanske man kan nöta ut dem.

Resten av dagen har bestått av promenad följt av fika på stan med Tobbes klasskompis Mårten. Sedan gick vi i några affärer och jag slet i några jeans. Mer än så blev det inte.

I kväll är Tobbe på fest i nyktert tillstånd. Hans kristallöra är ännu inte 100% återställt och han påstår att efter att ha yrat omkring i snart tre veckor är han inte så sugen på att göra saken ännu värre. Klokt talat av en en klok man.
Jag och Klara har med andra ord haft tjejkväll. Den yngre av oss kastade dock in handduken strax efter 21, vilket gav mig lyxen att titta på två långfilmer i lugn och ro.
Måste säga att jag är ganska trevlig att umgås med så här i all enkelhet.

Fredag!

Skönt med helg. Jag är ledig sju av veckans dagar men fredagskänslan är ändå speciell.
I dag ska jag och Klara gå till BVC för att väga och mäta. Jag är grymt förväntansfull inför att se hur Klara hanterat sina första julbord.

I går var en riktig drömdag! Först fika på News med Emma som har varit i Schweiz alldeles för länge. Känns skönt att ha henne här igen. Vi satt där vi ett bord i många timmar och fler lär det behövas. Det tar ett tag att ta igen två förlorade år.
Sen, på kvällen, lämnade jag Tobbe och Klara i läggan och åkte till Droskan med Viktoria där vi avnjöt en grillbuffé som hette duga.
Kött. Oj vad mycket kött jag åt.

På kvällen när jag kom hem fick jag veta att Lärartidningen kommit och "min" artikel var med. Om du vill kan du läsa den här. För att komma till själva artikeln sökte jag på mitt efternamn. Jag är grymt nöjd med det som blev skrivet. Ibland vet man inte om det är vad man säger som kommer att skrivas men i det här fallet var det verkligen så.

Klippt och klistrat

Vilken svordom använder du mest? Den jag använder mest är väldigt grov och jag törs knappt skriva den med bokstäver. Ett annat ord för det kvinnliga könsorganet. Försöker jobba bort den svordomen men den sitter hårt etsad längst fram under pannbenet.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Just nu behöver jag liksom ingen väckarklocka. Dels har jag inga tider att passa och även om jag skulle ha det så har jag en mänsklig liten väckare. Hon är dock ställd på lite olika tider från dag till dag.

Var köper du dina matvaror ifrån? Vi har Ica-kort. Oftast handlar vi på Kvantum Kronoparken. Rekommenderas!

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Är inte så säker på det. Det politiskt korrekta vore att säga ja, men jag gillar nog ändå att vara med på bild. Var kan jag ha ärvt det från tro?

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Ett hus tror jag...

Har någon någonsin kallat dig lat? Nä, det tror jag inte. Jag är nog snarare manisk men jobbar på att få bort det draget...

Tar du någon medicin som hjälper dig somna snabbare? Å nej.

Vad åt du till middag? Salamirösti, på tips av storebror. Recept finns i Vår kokbok. Fantastiskt gott!

Kan du vissla? Ja visst kan jag det!

Vem var den sista som ringde dig? Min fina storasyster ringde i går kväll.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält? Den bästa brukar besöka Piteå dansar och ler! Crazy dance heter den och är otroligt jäkla rolig! Tyvärr kunde jag inte åka i somras på grund av min kulmage. Men oj vad jag ska åka i år!

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Helt säkert! Det är ju sådant man aldrig får veta. Tror att folk kan tycka att jag tar för mycket plats, pratar för mycket, är en besserwisser, vet bäst... Men jag hoppas att de som känner mig kan ha överseende med det.

Är du blyg inför det motsatta könet? Nä, det kan jag inte påstå.

När flög du senast? Till Island förra hösten med mamma.

Hur många stolar står kring ditt köksbord? Fyra!

Pratar du några andra språk? Ja. Engelska, franska, spanska.

Diskar du din egen disk? Att jag gör! Ibland gör Tobbe det men eftersom jag är hemma hela dagarna blir det faktiskt oftast jag som gör det.

Vilka gör du, önskningar eller planer? Planer! Jag lever av att planera!

Försöker du alltid lära dig nya saker? Jo, det tycker jag nog. Tyävrr har jag som sagt en tendens att tro att jag redan kan allt. Har t. ex. lite svårt för bruksanvisningar.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar? I öronen och två gamla piercingar i ögonbryn och näsvingen.

Vem var din favoritlärare? Å herregud så svårt! Har haft så många bra. Jan Enström på Backa är en het kandidat.

Skulle du någonsin dejta någon med väldigt mycket tatueringar? Känner inga behov av att dejta någon alls. Men om jag hade haft det behovet hade tatueringar inte varit ett hinder.

Gillar du att flyga i flygplan? Jaaa!!!

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv? Hmm... Jo. Om man menar att en attraktiv person är en bildskön person så måste jag väl säga att jag kan dras åt det oattraktiva hållet. Attraktionen ligger i något annat än den fysiska perfektionen.

Gillar du din boendesituation? Absolut! Och framför allt gillar jag typerna jag bor med.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Haha! Klarar mig rätt bra på fyra timmar men idealet är så klart ett helt annat.

Äter du frukost dagligen? Så klart! Jag är en frukostnazist!

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nä. Tänker på att inte äta för mycket socker och så... Men jag räknar inte.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Å herre gud. Jag är ju språklärare.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Det motsatta tror jag. Fast jag tycker om många tjejer också!

Hur valde dina föräldrar ditt namn? Kerstin Emma Sofia. Kerstin för att mamma heter så, Emma för att det är fint och Sofia för att mammas mormor hette så. Hon var tydligen ett frejdigt fruntimmer som bodde i ett rött litet hus vid Råneälvens strand och luktade alltid pepparkaka. Önskar att jag hunnit träffa henne.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Det kvinnliga könsorganet... Sen funderar, funderar och funderar jag på hur jag ska lösa situationen på bästa sätt.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? En av mina största drömmar faktiskt. Önskar att jag får testa innan jag dör.

Tycker du om att krama folk? Jo, men jag föredrar att krama folk som vill kramas tillbaka. Hatar stela kramare.

Skulle du säga att du är trendig? Haha! Även om jag säger att jag är det så finns det säkert folk som skulle skratta sig blodiga om dom fick höra det. Jag försöker, det gör jag absolut. Med kräkfläckar på axlarna och amnings-bh.

Äger du en digitalkamera? Ja! Den bästa!

Vilka kändisar har du blivit jämförd med? En gång när jag i mitten av 90-talet hade klippt en trendig frisyr på Studio 31 sa någon av mina kära vänner att jag såg ut som Jennifer Aniston. Det lever jag på än i dag. Jo, och så sa Mia i Tobbes klass att hon tyckte att jag är lik Viktoria Tolstoy. Det tänker jag på dagligen. Jag undrar verkligen hur Mia tänkte...

Stör det dig om någon säger att den ska ringa men inte gör det? Nä. Själv hinner jag nu för tiden inte ringa till någon så jag har full förståelse för bortglömda telefonsamtal.

Vad är du allergisk mot? Vet inte... men något är det.

Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förpliktelser? Det kan väl kännas bra för stunden om man är i behov av det och båda parter har samma inställning.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Iron hoppas jag.

Insikt

I går kom den till mig. Insikten.
Vi hade bestämt att vi skulle försöka få Klara att somna på egen hand, såsom det står i böckerna att man ska låta barn göra.
Klara grät. Vi gick in med jämna mellanrum och strök henne på kinden. Hennes små ögon tittade upp på oss och frågade vad f-n vi sysslade med egentligen.
På ett ganska tidigt stadium bestämde vi att vi skulle lyfta upp henne om situationen blev ohållbar. Till slut blev den det. I alla fall för våra ganska sköra föräldrahjärtan.
En stund senare hade hon somnat lugnt i Tobbes famn.
Det var då insikten kom. Hon är ju bara en bebis. Förr eller senare kommer hon säkert att somna vid åttadraget men för tillfället är vi alldeles för blödiga för att låta henne gråta i sin ensamhet, även om jag vet att det förmodligen inte går någon större nöd på henne.

Känns som att detta kan bli en lång följetong.

Stiltje

Här har det faktiskt inte hänt mycket de senaste dagarna.
Snön har kommit och gått. Vinden har rusat fram genom Umeås gator. Klara vägrar sova på kvällarna. Det sistnämnda tror jag väl förvisso inte har något att göra med vädret men det är så irriterande att inte veta varför. Hon är inte ledsen. Mest bara trött men hon vägrar sova. Vi som trodde att vi hade lyckats drilla henne till en snäll liten bebis eftersom hon några dagar förra veckan somnade redan kring åtta. Men icke.
Bebisvana människor får ytterst gärna höra av sig med tips och råd om hur man överlistar en bebis. Dessa tips och råd får ej innehålla supar, droger eller annan typ av syntetisk stimuli.

Den lilla damen har dock under de senaste dagarna överraskat oss med att vända sig både från rygg till mage och från mage till rygg. Kanske beror hennes insomnia på just detta. I hennes lilla huvud och mjuka lilla kropp händer det så mycket att det helt enkelt inte går att koppla av, hur trött man än är. Kan det vara så? Någon? Hjälp?

Följetongen Var fanken ska vi bo när vi flyttar till Piteå? fortsätter. Tyvärr verkar det som att våra drömmar och Pitebos kösystem inte riktigt synkar. Men det kommer mera. Var så säker!

Micke säger att han ska sluta blogga. Snälla Micke, sluta inte!

Frågetecken

Ewa funderade här om dagen över vem som egentligen läser hennes blog. Och jag kan väl inte annat än fundera jag med. Mamma, pappa, syster, bror, svärmor, svärfar, svägerska, närmsta vännerna, ni är kända. Men alla andra... Jag vet ju själv hur jag är. Jag studsar in lite här och var, läser, begrundar och studsar vidare men tanken på att någon följer mitt liv slår mig liksom aldrig. Det är liksom för konstigt. Fast lite häftigt på ett lite skrämmande sätt.

I dag har vi sanerat. Dammsugit, dammtorkat, skurat, städat toaletten. Åh vad här blev lätt att andas och det luktar så gott av Ajax. Allt slit lönade sig när vi sedan fick åka till Ante och Linnea för att fika och skratta. När jag träffar Tobbes gulliga klasskamrater känner jag ibland att jag också vill bli polis. Inte för att det är något större fel på lärarkåren men du vet hur det är. Så länge jag lever kommer jag säkert att fundera över huruvida jag kanske skulle ha blivit ytbärgare, ambulanssjukvårdare, barnmorska, dietist eller ja, kanske polis.
Jag inbillar mig att det är drömmarna som för oss vidare. Drömmarna som sätter krydda på livet. Även om livet oftast är underbart är det mysigt att fantisera om hur det hade varit om verkligheten hade varit en annan. Eller är det att fly? Då flyr jag väl då. Till mitt liv som ytbärgare.

Morning glory

Nu har hon sovit som en prinsessa tre nätter i rad. Även om kvällarna känns tomma när hon inte är med så inser jag någonstans att hon behöver sin sömn, så klart. Och när man har sovit ordentligt har man ju ork och lust att leka, även om man inte riktigt kommit ur pyjamasen än.

I går fikade jag och Klara på Wayne's med min gamla pitekompis Emma. Det var så längesedan vi sågs och så roligt att ses igen!

Senare på dagen fick vi veta att världens bästa Ida och Micke ska flytta till Väst på stan och bli våra grannar fram till sommaren.

Och sen... Sen vete gudarna var vi ska ta vägen. Vi hittar boende efter boende och allt känns lika fint och intressant. Lägenhet eller hus? Bastu eller badkar? Altan eller balkong? Hjälp!!! Vi gör hypoteser, spekulerar, ponerar, funderar och diskuterar. Men jag gissar att det är just detta velande som i slutändan kommer att föra oss fram till rätt beslut. Snart... Så snabbt som möjligt hoppas jag.

Nu ska jag ta tag i den här lördagen. Det är bäddat för en promenad ute i nysnön som ÄNTLIGEN faller från himlen. Tobbe skriver tenta i kväll så vi håller alla våra tummar.

Ha en bra dag!

A-bebisen

Jag slår inte på stora trumman. Det är inte därför. Vill bara berätta en häftig grej.
Du som känner vår dotter Klara vet redan att hon sedan hon föddes har haft en tendens till ganska sena kvällsvanor. Ett tag var 01 en norm och när vi de senaste veckorna har fått henne att sova kring 23 har det känts som en otrolig befrielse.
I går kväll satte Tobbe på den lilla flöjten hennes pyjamas redan kring 19.30 och sedan fick hon äta. 40 minuter senare sov hon gott i sin säng. Hon sov och sov och sov... Ända till klockan sju i morse! Som sagt, jag säger inte att detta är en rutin och jag vågar inte hoppas på att det kommer att gå lika lätt i kväll men det kanske är en början.
Jag surfade in på Anna Wahlgrens hemsida. För dig som befinner dig utanför bebisbubblan kan jag berätta att hon är något av en guru. Hon vet allt om små bebisar och även om jag tycker att hon är något rabiat i vissa sammanhang så kan det vara tryggt att ha henne som någon sorts riktlinje. Nåväl, enligt henne är det just vid fyra månaders ålder som bebbarna bör börja sova hela natten. Kan Klara ha läst Anna Wahlgren redan???

Har fastnat för The line of beauty på ettan. Har du inte sett de två första avsnitten bör du i alla fall se det som återstår. Mycket åttiotal, mycket sex och mycket droger. Precis vad man behöver för att koppla av...

Apoteket...

Min mamma är receptarie och jobbar följaktligen på Apoteket. När jag var tonåring tyckte jag att apotekets produkter var skrämmande oglamourösa och stank gammal tant på något sätt. Mamma brukade ta hem bindor som var två centimeter tjocka och jag fick uttryckligen tala om att jag villa ha Libresse eller Always. Absolut inte Apotekets! När jag började använda ansiktskräm tog mamma hem Ph5 Eucerin och jag gick i protest till Åhléns och köpte Nivea.
Mamma hävdade att jag kanske var lite påverkad av tv-reklamen vilket jag så klart nekade till. Jag brydde mig inte för fem öre om tv-reklamen. Jag ville bara ha det som var bäst helt enkelt.

Det är tur att man märker att hjärnan växer i takt med att man blir äldre. I alla fall tror jag att det är så det fungerar. Numer besöker jag själv Apoteket med väldigt jämna mellanrum. Ansiktskräm, hudlotion, trosskydd, amingskupor, bomullsrondeller, alvedon, nässpray, Nueva läppsmörj, nappar, febertermometer, miniderm, saffran... Allt finns på Apoteket. Apoteket äger.
När expediten vänligt försöker förklara för mig det fina med just den produkt jag har framför mig i kassan, då ler jag bara och säger: - Ja, jag vet! Min mamma jobbar också på Apotek. Sen går jag med fjäderlättasteg vidare. Glad över att ha valt det bästa.
Snälla herr Staten, behåll apoteksmonopolet.

Nu ska jag gå till Apoteket.

Tokväder

När vi åkte från Piteå i lördags var där 14 minusgrader och snön gnistrade och tyngde trädens grenar som bara januarisnö kan göra. När vi rullade in med bilen på parkeringen utanför huset på Skolgatan i Umeå var saker och ting på ett helt annat sätt. Ett tunt islager täckte vägen och på gräset hade frosten bitit sig fast som ett substitut för den snö som aldrig kom. I går kväll kom dödsstöten i form av ett skyfall som spolade bort allt vad frost och is heter och nu ser det ut som i början av november. Brunt och grått... Men i himlen är i alla fall blå och det bådar gott inför eftermiddagens prommis.

I går träffade jag mammagruppen igen. Vi fikade på Wayne's och det var så roligt att se alla igen. Både vuxna och barn. När jag ser barn som är precis i Klaras ålder så förstår jag hur mycket hon har utvecklats. Det är på något sätt svårt att se hennes framsteg eftersom man förblindas av det man har precis framför sig men när man ser samma utveckling hos någon annan inser man liksom vad som faktiskt händer och sker.

I dag har Tobbe tagit sig utanför lägenheten för första gången sedan kristallanafallet. Han spatserade iväg till skolan i morse och det kändes nog ganska bra för honom tror jag.

Funderar nu mycket över framtiden. Var ska vi bo egentligen? Klart är att vi ska bo i Piteå men var? Och kommer jag att få något jobb? Vad händer om jag inte får något jobb? Arbetsmarknaden för lärare i Piteå är lite knepig men jag kan tacka mig själv för att jag är spanskalärare. Många vill läsa spanska men få är utbildade i konsten att undervisa i ämnet. Snälla Piteå kommun, ge mig ett jobb! Inse att jag är en jäkla bra lärare och ge mig en bra lön!

Nu ska jag kamma mitt hår. Eller det som återstår av mitt hår. Lägenheten är täckt av svarta hårstrån som i en aldrig sinande ström rullar av min skalp. Det är sant som folk säger; man tappar hår när man ammar...

Volver - att komma tillbaka

Här är jag nu igen. I vår mysiga lägenhet där julstressen känns avlägsen och julmaten likaså. När vi kom i går kväll var kylen tom så när som på lite gammal taco-sås och en skrumpen purjolök.
Vi fick lämna Piteå lite tidigare än vad Tobbes inneröra förmodligen hade räknat med men det gick så bra så! Jag har upptäckt att hans konvalesens har gjort mig till ett något starkare fruntimmer. Allt det där som han alltid gör; tunga lyft, fälla ihop vagnen... Ja, ok, det låter lite patatiskt när jag räknar upp det så där. Jag inser det, men det är väl bara att inse att i ett förhållande där den ena parten är lite starkare än den andra (även om jag också är väldigt stark) så blir det så att den starkare gör de saker som kräver mer styrka. Och nu när Tobbe vinglar så får jag helt enkelt göra sådana saker och det går ganska bra.

I dag insåg jag att det verkligen var dags att klistra in foton i fotoalbumet. Sedan jag träffade Tobbe har detta aldrig gjorts och det börjar ju bli ett tag sedan nu. Sedan vi träffades har det dessutom hänt en jäkla massa saker som har blivit förevigade med kamera. Att vi dessutom fått barn gör ju inte mängden fotografier mindre. Hur som helst så stövlade jag iväg till Åhléns där jag köpte ett snyggt svart album, fotolim och fina pennor. Kvällen har sedan ägnats åt klistrande så att det står härliga till. Fy fasen vad mysigt det är att hålla på och ja.. jag skulle väl kanske inte kalla det pyssla, men det är liksom kul att pilla med något. Jag känner mig pånyttfödd, ungefär som när jag varit på Afro power dance för första gången.

Just nu håller Tobbe på att försöka söva Klara. Hennes sovvanor har absolut blivit bättre. Nu somnar hon oftast mellan 22 och 23 och sover till 7 eller 8 på morgonen. Jag har lärt mig att det kan vara tvära kast med bebisar så jag ska absolut inte slå på stora trumman än. Men som vanligt får man glädjas här och nu åt det finns just här och nu.

Kristallörat

Oj vad dramatiskt här har varit. Tobbes feber visade sig vara något helt annat. I förrgår var han yr som en gammal fullgubbe hela dagen och låg bara till sängs och kräktes. I går var både jag och mamma alldeles för oroliga så mamma och pappa körde yrselkillen till akuten där de sedan fick tillbringa resten av dagen. I slutändan kunde det dock konstateras att Tobbe lider av små kristaller som åker omkring i inneröreat och gör att balanssinnet hamnar på sniskan.
Nu mår han bättre och är mest bara jäkligt yr. Det tillståndet kan hålla i sig i ett par, tre veckor så vi får väl helst enkelt se när han är tillräckligt stabil för att ta tag i en bilresa söderut. Tills vidare får vi vänja oss vid en pappa som vinglar omkring som i en gammal pilsnerfilm.

I dag har jag och Klara lämnat sjulstugan för en tur till Erica och Niklas hemma hos familjen Carlsson i Norrfjärden. Där blev vi bjudna på lunch och fika. Åh vad det var skönt att få träffas. Jag hade i vanlig ordning räknat med att kunna umgås som tusan under julledigheten men som vanligt hinner man ingenting. När ska man någonsin hinna leva i lugn och ro egentligen? Ibland känns det som om allt man gör bara är hastverk och små, små insatser för att ta sig igenom dagen. Ibland vore det bra skönt att flytta till Glommers, läsa böcker, snusa och äta bullar. Ingen skulle orka kommer och hälsa på och i Glommers finns det väl inte längre några barn så jag skulle inte kunna jobba. Jag skulle bara sitta där, arbetslös, med världens snusgrop under läppen.
Kanske är det inte så dumt ändå, att behöva stressa ibland. Man undviker i alla fall snusgrop...

Krassligt

Ush vad jag bloggar dåligt så här i juletider... Men det är så många saker som tar så mycket tid så att få en lugn stund med sig själv framför datorn är verkligen inte enkelt. Klara har döpts, med allt vad det innebär. Hon skötte sig exemplariskt i kyrkan och började gäspa lite förstrött, precis så där som alla människor gör när det bara blir för långtråkigt. I slutet av ceremonin somnade hon tryggt i sin pappas armar. Sedan har vi också hunnit med nyårsafton på Fårön med våra underbara vänner och nu i dag, när lugnet äntligen skulle lägra sig och vi skulle få en massa tid till att göra absolut ingenting, då åker jag på mjölkstockning och Tobbe någon form av elak feber.
En tråkig dag kort och gott.
I kväll skulle jag ha träffat mina tjejer för att äta mat och prata om allt som händer och sker. Men så här blir det i bland. Som min mamma sa; I bland måste man ha tråkigt.