Långt mellan gångerna...

...men det är försommaren i ett nötskal. Det är fester och middagar om vartannat och då och då ska man hinna bara vara också. Och så ska man hinna skriva kontrakt på sitt nyinköpta hus. Det är just precis vad vi har gjort i dag. Handpenningen är betald och våra signaturer slingrar sig fram på köptekontraktet. Underbart!

Jag skulle kunna berätta om min bal på slottet i lördags. Men jag hinner inte. Måste sova.

Husfrossa

Efter gårdagens totala lyckorus och kvällspromenad förbi den nya haciendan har jag i dag drabbats av någon form av baksmälla. Allt känns fortfarande så klart mest otroligt spännande och jättebra men siffror och kalkyler och skräckscenarion snurrar samtidigt i mitt huvud och gör det svårt att fokusera på MVG eller VG och andra livsfrågor.
Jag räknar med olika räntor. Jag räknar med olika kontantinsatser. Jag räknar hit och dit och allt snurrar mest bara runt.

Vad ska jag säga om huset då? Helst av allt hade jag velat lägga ut bilder för att få höra vad Du tycker men eftersom huset inte blir vårt förrän i september så får jag väl vänta med det. Vad jag kan berätta är att huset är stort och annorlunda i bästa 60-talsanda. Fri baksida i söderläge och en enormt stor s.k. pensionärskuvös. Läget är centralt och om någon har ett pingisbord till salu är vi intresserade! Det är ju det här problemet gillestuga... Och pingis är väl bra motion? I alla fall rundpingis...

Nä. Nu ska jag pusta ut efter kvällens avslutningsbal och dra mig tillbaka med senaste numret av Femina.
Puss!

Skam den som ger sig!

Ja. Så var man då husägare. Bubblaren tog våra hjärtan och är vårt!!
Vad ska jag nu blogga om???
Allt gick snabbt som tusan och drömmen som vi bara trodde att vi kunde drömma blev liksom sann.
Sista sommaren på Räkan. Sen drar vi vidare.

Tjohoooo! Fast även lite ouaaaa!!!

Omkörda på upploppet

Efter att länge legat med högsta budet och börjat tänka på Huset som vårt blev vi i går omsprungna efter en hård budgivningseftermiddag.
Jo. Huset var och är underbart men för att kunna renovera och leva väl när allt är gjort bestämde vi oss efter mycket räknande och pratande för att vänta på nästa Hus.
Hoppas att det vinnande laget förstår vad de har vunnit.

Fortsättning följer. I ett annat hus. På en annan gata.

Inte borta. Hemma.

Nu har jag inte skrivit på flerafleraflera dagar. Orsaken är enkel. Jag kan ingenting berätta. Vi leder budgivningen på Huset men än är inget klart. Dessutom har en bubblare på husmarknaden dykt upp. Förhoppningsvis vet vi mer inom en inte allt för lång framtid.

Just nu är jag ensamstående två(!)barnsmamma. Tobbe jobbar natt och i rummet intill sussar både Klara och kusin Isak. I alla fall hoppas jag att de sussar... Jag hör små ljud men låtsas som ingenting. Under dagen har vi insett att det vore väldigt praktiskt med en storebror på si så där sex år. Men det är ju lite sent för det nu. Så vida man inte kan leasa den här... För han är alldeles underbar!

Jag återkommer med husstatus snarast möjligt.

Sköna maj välkommen!

Inte för att denna helg har bjudit på något särskilt sprakande majväder men den (helgen alltså) har ändå varit alldeles underbar.
När vi på Valborgsmässoaftonen satt runt Fia och Pers matbord gav jag ett löfte om att sluta vara hysterisk. Jag lovade att låta helgen bli en tid för vila och återhämtning i stället för dagar då så mycket som möjligt ska klämmas in för att verkligen utnyttja de lediga dygnen maximalt. I går gjorde jag inget under stress. Jag tvättade fönsterna och njöt verkligen av att göra det i lugn och ro och sedan tog jag en skön promenad utan att kolla klockan en endaste gång. Sent på eftermiddagen tog vi en biltur till Hortlax för att titta på M och G:s nyinköpta hus som i nuläget upprustas för fulla muggar och sedan snirklade vi oss långsamt tillbaka till stan för middag på Strömnäs hos Edvard och co.
I dag har varit en likadan dag. I lugn och ro har jag laddat batterierna och efter en snabbtitt på syster med familj hos mor begav vi oss till familjen L som bjöd på grillad lax i sitt finfina nybyggda hus.
Snacka om att ladda batterierna! Och som kronan på verket hade bästa Ewa hängt vår tvätt. Hur bra är inte det? Bra grannar är det bästa som finns!

I morgon är det hustitt igen. Håll alla tummar och be en lite bön om du har tid.

Ljuva fredag

Solen har värmt och helgen har kikat in hos oss igen. Mannen har återvänt från Malmfälten och nu återstår endast en trip dit. Om två veckor. Skönt.
I kväll har G och M ätit tacos med oss och jag svängde ihop en hallonpaj med kokos som jag aldrig testat förut. Gott. Mycket gott! M är höggravid och det är så kul med gravidmagar. Det är det vackraste som finns nästan... Förutom bebisar kanske...

I går kikade jag på Huset igen. Denna gång i sällskap av bekantskapskretsens handyman nr. 1 eftersom min egen (handy)man var bortblåst. Huset är fortfarande otroligt intressant. Dock uppträder ju en del saker man inte tänkt på förut när man ser något för andra gången. En del att göra skulle det bli så klart. Och dessutom var vi inte de enda som var närvarande. Till en början kände jag en viss irritation över att en massa främlingar klampade omkring i "mitt" hus och sedan ägnade jag resten av kvällen till att fundera över dessa främlingars inkomster och vad de kan tänkas vilja punga ut för ett hus. Som om det skulle gå att spekulera kring. Spekulera kan man ju alltid göra. Men till vilken nytta?

Trevlig helg på er där ute!

Fallet tillbaka

I onsdags när vi checkat in på Kallax (jag vet att det inte heter så längre men jag vägrar säga något annat...) fick jag ett infall. Jag gick till kiosken och köpte en dosa. Du vet vad jag pratar om och eftersom jag inte vill att mamma och pappa ska veta så säger jag inget mer men jag tror att jag är fast igen. Min kollega A blev så glad när jag kom till jobbet i morse och erkände så hon (som också hade slutat) tog raskt en **** under läppen och så var vi tillbaka tillsammans. Vår ursäkt är att det är svårt att vara lärare under maj månad utan att tillåtas något trevligt. Jag har nu erkänt och jag kan inte säga att jag är stolt men ändå lite lycklig.

Denna dag har varit en mycket trevlig dag på jobbet. Som vanligt gick den mycket snabbt och ännu snabbare eftersom jag möttes av en mycket trevlig nyhet när jag studsade in genom dörren strax innan åtta.
Dagen avslutades med att jag bestämde mig för att köra lite potträning med Klara. Efter en timme utan blöja och kanske tio små pölar här och var i hemmet kan jag konstatera att vi kanske får vänta lite. Eller? Hur gör man sånt här egentligen? Hur många pölar ska det bli innan man fattar galoppen? Någon?

Husethusethusethuset. Ungefär så ser det ut i mitt huvud just nu. Jag tänker matsalsbord och tapeter. Jag tänker badrumskakel och blomkrukor på bron. Jag tänker förmodligen alldeles för mycket men det är så svårt att låta bli. Efter rätt många hus känns det som en bragd att ha hittat något som känns bra och att sedan konstatera att det kanske inte ens blir vårat känns obehagligt. Men. Jag ska inte tänka så mycket. Jag ska se tiden an och invänta budgivningen i lugn och ro. Så gott det går.

I dag har varit en ytterst trivsam dag som inleddes med frukostbesök av den emigrerade L som förärade hemstaden med ett besök. Efter lunch begav jag mig utan man och barn till stan för att hämta ut min förminskade och upputsade förlovningsring som nu skiner som solen på mitt vänstra ringfinger. Jag fick även kaffedejta med B och köpa en kjol inför kommande varmväderssäsongen.
Efter att ha hängt en stund med mormor på altanen i solen och skjutsat mannen till jobbet och tre dagars frånvaro tutade jag och Klara iväg till Strömnäs där vi fick leka och fika en stund.

Nu är det dags att förbereda veckans första arbetsdag. Duscha och ta fram kläder till storan och lillan. Vardagslunken here we come!

Så har vi landat i hemmets lugna vrå igen. En långhelg i huvudstaden ligger bakom oss och den har varit mer än underbar. Våren finns i Stockholm om någon undrar. Och underbart sällskap finns där också.
Med bästa tänkbara umgänge har vi sett Skansen inklusive tre nykläckta björnungar som kan ses på en av bilderna ovan även om de var något svåra att fånga på bild. Min äldsta systerson gick högvakten på slottet i lördags och där inne på borggården stod jag rörd till tårar över hur pampigt allt var och hur stilig den unge soldaten såg ut i sina vita handskar och damasker.
Dessutom har jag shoppat två par somriga skor och ett par somriga örhängen så nu är jag redo för det mesta.
Tack alla ni fina och underbara som har tagit hand om oss i helgen! Vi är sååå tacksamma och nöjda!
Och dessutom fick jag springa på käraste mammakollegan från Umeå mitt i Götgatsrusningen och det är jag också hjärtinnerligt tacksam för!

En timme efter att vi angjort hamn i hemmets lugna vrå begav vi oss ut på husjakt igen och nu är jag kär. Jag ger inga närmare detaljer förrän jag sitter med kontraktet i handen men den här juvelen känns så rätt så rätt.

Nu ska jag sova gott i rena sängkläder och drömma om öppen spis och bastu.