onsdag, april 26, 2006

Pilotstudie

Jag känner ingen pilot. Jag vet inte ens om jag kan säga att jag någonsin pratat med en pilot. En gång på en utbildningsmässa pratade jag med en helikopterförare, men jag vet inte om det har med saken att göra faktiskt.
Under ett längre tag har jag dragits med funderingen om vad det egentligen är som skiljer en pilot från en busschaufför. Vad är det som gör att pilotyrket anses vara något av det häftigare en människa kan göra och fortfarande få betalt för det medans en busschaufför lika gärna skulle kunna vara sophämtare...
Jag kan inte låta bli att tänka tanken att det är kabinpersonalen som gör skillnaden. Tänk dig... Som pilot har du ett helt harem. Män och kvinnor. När du jobbar serverar dom dig det du för stunden känner dig sugen på. Alla är snyggt klädda och har pampiga frisyrer, snygga naglar och en felfri make-up. När du kliver av ditt ståtliga fordon har du hela haremet svassandes bakom dig i pumps och kortkort.
Är detta den enkla anledningen till pilotens ständigt pilska flin?
Vad gör piloten och kabinpersonalen på kvällstid när maskinen tankas och städas?
Plötsligt är det inte längre något mysterium för mig varför piloter sällan jobbar efter att de passerat 50-årsstrecket... De håller inte längre ståndet. Unga, ståndaktiga efterföljare tar vid.
För visst verkar det väl som att piloter egentligen bara är pilska busschaufförer med låtsassolbränna?

Den springande babyn

Det gäller att inte ligga på latsidan bara för att man är gravid. Med detta i bakhuvudet har jag ägnat en del av kvällen åt att jogga lite. Detta blev dock en något övernaturlig erfarenhet. Det gick bra att springa. Inga problem. Bra flås och studs i benen. Problemet låg någon annanstans. I min livmoder för att vara exakt. Den lilla bebisen måste ha upplevt en ganska turbulent tur broarna runt. För mig kändes det ungefär som att ha en handboll som studsade omkring i magen för varje steg och hela tiden kände jag skräcken av att handbollen av misstag skulle studsa ut genom öppningen och rulla ner i diket... Ush! Vilka hemska tankar... Ska i fortsättningen hålla mig till mindre skumpiga motionsformer så som promenader och cykelturer, för några tequilaraces är det väl knappast läge för...
Å vad våren är härlig. We like, we like...

måndag, april 24, 2006

Till den det berör...


Vecka 18

Du: Om du är förstföderska kanske du kan känna de första rörelserna nu. Men det är inte ovanligt eller konstigt om det dröjer ytterligare ett par veckor.

Fostret: Det ofödda barnet är nu cirka 18-19 cm långt och väger ca 170 gram. Fostret övar matsmältnings- och utsöndringsprocesserna genom att svälja fostervatten och låta det gå ut via urinblåsan. Tungan har redan fått smaklökar och fostret kan reagera på fostervattnets smak.

Egentligen vill jag inte dränka någon annan i min graviditet, men om du läser det här får du stå ut helt enkelt. Utbudet styrs av efterfrågan, det vet både du och jag. Därför måste jag ge folket vad folket vill ha!

söndag, april 23, 2006

Vinter vs. sommar



Helgen kan nog sägas ha gått i kampens tecken.
Inledningen med fredagkvällens squshkamp tog mig väl kanske inte direkt upp på prispallen, men jag vann ett set av fem, och med tanke på tidigare dueller så kan jag bara vara helnöjd!
Lördagen tillbringades på stan där vi köpte borrar och ett nyckelskåp. De tidigare för att kunna sätta upp det senare och en hylla som inhandlades i februari men som förblivit en dammsamlare fram till nu.
Kvällen tillbringade jag tillsammans med ett gäng blivande poliser, alltså några ur Tobbes klass. Vi firade ett födelsedagsbarn och spelade Rappakalja. Detta kan sägas vara kamp nummer två. Behöver jag säga vem som vann? Jaha! OK. Det gjorde jag!
Dagens första utmaning blev en cykeltur med Tobbe och min nya cykel Rut. Man kan nog kalla det för utmaning eftersom den grusväg vi valt för ändamålet hade klätt sig i vårskrud, och har du aldrig sett en grusväg i vårskrud kan jag berätta att det är ungefär som havregrynsgröt, fast brun. Cykelturen blev således en utmaning. Väl framme vid vårt mål, en slänt vid umeälvens strand, tycktes vedermödorna plötsligt vara bortblåsta. Solen sken från en nästan klarblå himmel, vi grillade korv och åt bullar.
När man sitter vid en älv ser man verkligen hur våren kämpar, hur allt har brått... Små isflak flyter i rask takt i riktning mot havet och älvens strömmande vatten kämpar hårt för att slita loss nya isflak från strandkanten.
Dagar som den här är det skönt att bara titta på.
Med en kopp kaffe i den ena handen och en bulle i den andra.

fredag, april 21, 2006

Ett litet hjärta som slår...

Jag fick lyssna på hjärtat!
Fram till i dag har jag gått omkring med en liten oro om huruvida jag verkligen är gravid. OK, jag slutade ha mens. Jag gjorde ett positivt graviditetstest. Magen har växt. Men tänk om allt bara är slumpen! I dag tryckte dock barnmorskan Barbro på min mage och konstaterade att livmodern ligger där den ska, halvvägs upp till naveln. Sedan tog hon fram miraklet. En liten manick som hon strök mot min mage och som lät mig höra min lilla bebis för första gången! Sjukt magiskt. Ville gråta och skratta men lyckades vara den samlade person jag egentligen är och frågade hur litet hjärtat egentligen är... Ibland är jag så dum! Jag skulle ha skrattat mig less!

I fredagskvällens sköte finns en squashmatch som jag laddar för fullt för att vinna.
Tobbe är bra på alla sätt och vis men i kväll ska han slaktas, snabbt och effektivt. Duellen kommer att äga rum kl 19.00 på IKSU för den som har intresse av att följa slakten live.
Nu ska jag åka och handla mat så att jag orkar 60 minuter av hård fysisk aktivitet!

torsdag, april 20, 2006

Jag kallar henne Rut...


Hon är guldfärgad och grann. Dyr som tusan, men förhoppningsvis värd sin vikt i guld!
Under min första kväll i Umeå efter påskledigheten har jag rastat henne en sväng och jag kan säga att Rut är en brud med bra glid! Hon rullar fram som om hon aldrig gjort annat. Å andra sidan har hon väl inte det heller...

Påsken har varit en underbar ledighet. Jag har hunnit med både Piteå och Gällivare, slalom, lunch på Thai garden, många påskägg och mina första gravidkläder! Har inhandlat ett par jeans som faktiskt ser rätt coola ut, undantaget den gigantiska resårmudden som klättrar upp över den rundade magen. Jävlar vad jag skulle kunna skrämma folk med den... Köpte även en randig top som jag nog skulle ha kunnat köpa även om den inte hade varit gravidskräddad.

Det känns bra att vara tillbaka i den lilla lägenheten. I morgon bär det i väg till barnmorskan och vi får väl se vad hon har att erbjuda den här gången. Jag hoppas i alla fall på lite mer kroppsvätskor än sist.
Fortsättning följer.

onsdag, april 12, 2006

Lägg ägg!!!


Ibland händer saker som man absolut inte räknar med.
Man kan överraskas av människor som i ens fördomar är sådana som aldrig överraskar.
Man kan röras till tårar på ett arbetslagsmöte.
För att några uppskattar vem man är. Uppskattar det man gör. Uppskattar att man finns.
I dag fick jag ett påskägg av mina kolleger.
Oväntat, men så oändligt uppskattat!

Glad påsk!!!

tisdag, april 11, 2006

These boots are made for walking...


...and that's just what they do...
Vissa köp man gör ångrar man. Så är det bara... Fast när jag tänker efter har jag inte gjort särskilt många köp som jag ångrar. Och dessa två älsklingar är verkligen ett av de mer lyckade köp jag någonsin gjort. Ett par kängor som håller i vått och torrt och som bär mig längs vägarna.
I kväll har vi gått till Ica Kvantum, bootsen och jag. En resa som inte alls känns särskilt lång med bil, men på fötter tog det en stund kan jag lova! Dock är det ju nu så i det ljuva norr att solen skiner i full karreta kvällen lång, så promenaden blev en ren fröjd. Jag kom till och med på mig själv med att gå och gnola på Sareks gamla slagdänga där jag gick längs Grubbevägen som aldrig tycktes ta slut... Snacka om harmoni. Ibland fylls jag av den där känslan av att nästan sväva fram... När man är så lycklig att man bara vill jojka. Det är ren och skär lycka det... När man vill flyga som en ko över fjällen. Kanske är det just det jag kommer att göra under påskhelgen:
En gravid brud på skidor.
Högt över fjällen det flyger en ko.
Same same...

måndag, april 10, 2006

Ett blått snöre


Att ha en syster kan innebära så mycket...
En trogen vän som vet ALLT.
En människa i samma storlek att byta kläder med.
En varelse vars tystnad du kan uthärda på telefon.
Helt underbart fantastiskt!

Förra veckan visade det sig även mycket lönsamt att ha en storasyster. Jag har redan berättat om det ursnygga bältet som kom i ett vadderat kuvert.
Detta bälte har jag nu burit varje dag sedan nedkomsten och jag tänker fortsätta med det!

Varje måndag när arbetsdagen är avslutad känner jag en otrolig lättnad. Vet inte vad det är som gör att måndagarna känns så ovanligt seeega och långa. Ibland tror jag att det är omställningen från att under helgen ha umgåtts med vuxna, ofta ganska lågmälda människor, och sedan plötsligt på måndagen kastas in i ett klassrum fullt av inte alls särskilt lågmälda tonåringar.
Just nu sitter jag och funderar på huruvida jag ska skriva om de rader jag just skrev om att jag umgås med ganska lågmälda vuxna människor. I mitt huvud försöker jag komma på vem jag umgås med som är lågmäld... Jag kommer inte alls på särskilt många. Snart sagt ingen.
Tobbe skulle nog kanske av många anses vara lågmäld. Eller? Men nä... Han är inte lågmäld.
Ingen i min familj är lågmäld. Verkligen inte. Och om någon i familjen vill lägga in sitt veto här och hävda sin lågmäldhet så är det bara att lägga ner... Du är INTE lågmäld!
Hur som helst, på helgerna umgås jag inte särskilt ofta med pubertala människor som brölar rätt ut i luften vid minsta känsloförändring. De flesta i min bekantskapskrets har i alla fall någon sorts impulskontroll... OK, detta skulle också kunna diskuteras, men det tar vi vid ett senare tillfälle för jag har just nu inte tid med att trampa någon på tårna.

Sov gott!

söndag, april 09, 2006

Älska Norrland II


Jag tror att landsändan på grund av ironin i del I förtjänar en resning.
Trots slask, grå himmel och blöta strumpor finns det saker som förtjänar att förevigas i oändlighet.
Platser som är så otroligt vackra, oberoende av väder eller vind. Platser som man kan bevara i sitt hjärta och besöka när man vill.
För dig som inte har just den här bilden i ditt hjärta får du här en liten bild att titta på: Umeälven i all sin glans.

För övrigt kan jag tillägga att det här med digitalkamera verkligen är min melodi. Passa dig, för här kommer det att regna bilder!

Ut i rampljuset...


Här kommer den då.
15 cm lång.
130 g tung.
En aning dold.

På grund av blött hår och frånvaro av skönthetsprodukter väljer undertecknad att inte själv figurera på fotografiet.

Älska Norrland!

Visst är det just sådana här dagar, när du får paddla fram på gångvägen, som får dig att ÄLSKA norrland?
Glöm midnattssol. Glöm norrsken. Glöm palt och polarbröd. Glöm suströmming och glöm den friska luften.
Älska april. Älska snöblandat regn. Framför allt, älska gore tex.

torsdag, april 06, 2006

Ett vadderat kuvert

Ringde min sambo från jobbet för att berätta att skolan var belamrad av en massa poliser som en stund tidigare anlänt i en minibuss.
- Razzia!!! var min första tanke, för tro mig, det skulle nog finnas en del att ta av... Efter en stund visade det sig dock att polisligan bara var på besök för att avnjuta en god lunch. Vilka jäkla löneförmåner... Glida runt från arbetsplats till arbetsplats och bli erbjuden gratis lunch. Och varför? För att du har uniform och en penisatrapp i bältet... Nåväl, jag ringde i alla fall, och fick veta att jag med posten hade fått ett vadderat kuvert. Klockan var ungefär 12 och jag visste att det var ca 4 ½ timme innan jag skulle få sätta händerna i det där paketet.
Väl hemkommen dröjde det inte många sekunder innan jag rivit bort det vackra papperet och hittat ett underbart snyggt skärp som min älskade syster skickat som ett tack för hjälpen på hennes fantastiskt lyckade 40-årsfest i lördags. Oj vad glad jag blev!!
Nu måste jag bara hitta en passande outfit som går bra ihop med båda skärpet och min nya mage. Helst av allt skulle jag ha velat ha ett par snygga ljusa jeans... Men det blir väl att ta mina gamla Nudie i en ganska tråkig ljus nyans...

Jag har bakat bullar i kväll! Egentligen för att familjen David och Ylva Rosenlund skulle komma på besök på lördag. Nu verkar det inte helst säkert att de verkligen kommer, vilken känns otroligt trist. Men för att se det hela från den ljusa sidan så är det ju aldrig fel att ha lite bullar.
Om jag hade varit den perfekta husmodern hade jag sagt att "det är ju så bra att ha om man skulle få besök!". Men eftersom jag fortfarande är det vanliga Sofia så väljer jag att säga att "Det är ju så förbannat gott med bullar!".
Efter detta erkännande lämnar jag stolen som jag har under rumpan och beger mig till köket där bullarna nu bör ha svalnat till en perfekt avnjutningstemperatur.

Peace!

onsdag, april 05, 2006

Snöhelvetet...

... bara fortsätter att falla från himlen. Tur att man är en människa med sol i sinnet sådana här dagar. Gick en liten sväng till min frissa för att inhandla hårfärg. No more blonde! Förvisso är redan halva håret brunt (se utväxt) så förvandlingen kommer väl inte att bli så förfärligt brutal, men i alla fall en förvandling. '
Hur som haver, skulle egentligen bara berätta att den lilla promenaden till frissan nästan kan likställas med en topptur med stighudar. En ofantlig massa snö virvlar omkring i luften och på något konstigt sätt lyckas den söka sig in under halsduken och ner innanför jackan.

Dagens Bräntisonsdag har varit till största belåtenhet för fröken Sofia. Har verkligen insett hur en konflikt kan leda till utveckling. Hoppas bara att det håller i sig.
Jag har även insett att mitt liv som gravid har gett mig mer skinn på näsan. Vet inte om jag någonsin har saknat det, men nu börjar jag nog likna cowboy Zeb på snoken... Fattar inte vad det beror på. Ibland känns det som att man har lättare att stå upp för sig själv när man liksom är två... Inte för att den där 14 cm-klumpen i min mage är mycket att hoppas på när det gäller konflikter med finniga tonåringar... men på något sätt känns det ändå så.

Det snöar fortfarande... jag ska gå till tvättstugan. Jag och min kula, som faktiskt nu börjar synas.

Puss!