Att ha en syster kan innebära så mycket...
En trogen vän som vet ALLT.
En människa i samma storlek att byta kläder med.
En varelse vars tystnad du kan uthärda på telefon.
Helt underbart fantastiskt!
Förra veckan visade det sig även mycket lönsamt att ha en storasyster. Jag har redan berättat om det ursnygga bältet som kom i ett vadderat kuvert.
Detta bälte har jag nu burit varje dag sedan nedkomsten och jag tänker fortsätta med det!
Varje måndag när arbetsdagen är avslutad känner jag en otrolig lättnad. Vet inte vad det är som gör att måndagarna känns så ovanligt seeega och långa. Ibland tror jag att det är omställningen från att under helgen ha umgåtts med vuxna, ofta ganska lågmälda människor, och sedan plötsligt på måndagen kastas in i ett klassrum fullt av inte alls särskilt lågmälda tonåringar.
Just nu sitter jag och funderar på huruvida jag ska skriva om de rader jag just skrev om att jag umgås med ganska lågmälda vuxna människor. I mitt huvud försöker jag komma på vem jag umgås med som är lågmäld... Jag kommer inte alls på särskilt många. Snart sagt ingen.
Tobbe skulle nog kanske av många anses vara lågmäld. Eller? Men nä... Han är inte lågmäld.
Ingen i min familj är lågmäld. Verkligen inte. Och om någon i familjen vill lägga in sitt veto här och hävda sin lågmäldhet så är det bara att lägga ner... Du är INTE lågmäld!
Hur som helst, på helgerna umgås jag inte särskilt ofta med pubertala människor som brölar rätt ut i luften vid minsta känsloförändring. De flesta i min bekantskapskrets har i alla fall någon sorts impulskontroll... OK, detta skulle också kunna diskuteras, men det tar vi vid ett senare tillfälle för jag har just nu inte tid med att trampa någon på tårna.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar