Sjunde himlen

Av någon anledning har jag börjat följa serien med den fantastiska svenska titeln Sjunde himlen. För den som inte vet kan jag berätta att man får följa en amerikansk prästfamilj och deras dagliga dilemman och mänskliga relationer. Varje avsnitt avsnitt avslutas med en moralkaka eller två och man känner alltid att man lärt sig något nytt när man vid programmets slut summerar vad man sett. Det är ungefär som fablernas värld, med moral - utan ugglan. Vill bara en gång för alla erkänna vad jag egentligen pysslar med, så att ingen behöver undra.

Anledningen till den här bildens publicering är ganska enkel. Ville pigga upp med en bild. Och vad piggar upp mer än ett nacksving?

I dag är det torsdag och jag älskar torsdagar. Helgen ligger framför mig och även om inget särskilt är planerat är en helg alltid en helg.
I dag är dock en lite tråkig torsdag. Fia ska flytta till Stockholm och nu har jag sagt farväl till henne.
I fem år har vi bott i samma stad och jag har funnit en underbar vän. Nu finns hon inte längre. Eller jo, det är ju klart att hon gör, men inte här.
Tråkigt!

Kanske borde man gå en kvällskurs. Men i vad? Träslöjd är ett alternativ. Frågan är bara vad man skulle skapa. Vet inte om det ryms något mer i lägenheten. Sen är det långt ifrån självklart att man skulle lyckas snida ihop något som är tillräckligt representabelt för att exponera på den yta som man kallar hem. Tål att tänkas på.

Dagen i övrigt har innehållit tvättid. Resten av kvällen borde ägnas åt städning men det känns som en kamp med klockan. Det blir på något konstigt sätt hela tiden senare och senare. Kan dock inte komma från tanken på hur underbart det vore att komma hem från jobbet en fredag och veta att sängkläderna är rena och lägenheten är städad.
Det vore rätt att städa. Det vore klokt.
Det hade varit ännu mer rätt att göra det i går eller i förrgår.

Nu tror jag att jag ska städa. Det vore klokt.

Kaffe och mörk choklad...

En kopp kaffe efter middagen tillsammans med en liten bit mörk choklad. Vilket fantastiskt sätt att njuta av livet. Det gäller att passa på att göra det när tillfälle ges nu när man är fast i ekorrhjulet. Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, middag, lite tv, hopp i säng, jobb, jobb, jobb... Så ser många dagar ut. Inte bara för mig. Runt om i hela världen är det på det här sättet människan fördriver sin tid. Sitt liv.
Men det har sin charm. Det får mig att uppskatta en chokladbit till kaffet. En annan sak som jag uppskattar är att ställa väckarklockan på en alldeles för tidig tid för att kunna ligga kvar i sängen och snooza. Underbart ljuvligt.
Jag undrar om dessa små fenomen är vad som gör att mänskligheten forlever och fortsätter utvecklas. Det kanske är just tack vare förmågan att kunna känna glädje för små, små saker. På samma sätt är det ju för djuren. Tänk hur glad en hund blir när den blir kliad bakom örat. Eller i alla fall brukar det vara så.
Tänk om dinosaurierna dog ut för att de hade för höga krav på underhållning och tillfredställelse.
Och mammutarna? You know the story... Mammutarna dog ut för att det inte fanns några papputar. Det kanske inte är en skröna ändå... Mammutarna tråkades ihjäl!

Den gågna helgen var verkligen en superhelg! I fredags eftermiddag åkte vi norrut mot Piteå. Lördag morgon började som sig bör på stadens finaste restaurang och deras brunch. Jennys sällskap satt extra krydda på maten och totalt uppsvälda åkte vi vidare mot Halsön. Där väntade mor, far, syster, Råder, Isak och Aron. Först på programmet stod båtuppdragning. I den bidrog jag mest som sakkunnig innan jag och min kära syster gav oss ut på upptäcktsfärd i den stora skogen. Promenaden fick sin ände mitt på en myr där min syster iförd gummistövlar fick bära mig på ryggen på grund av mina dåliga skodon.
Väl i stugvärmen igen fick vi avnjuta en förlovningsmiddag som hette duga. Jag ska inte dra hela menyn, men en detalj kan jag inte behålla för mig själv. Det är nämligen så att min mamma efter varje utlandsresa har en tendens att ta med sig ett stycke matkultur hem från det aktuella landet. Nu kanske du undrar vad man tar med sig hem från Island. Du ska inte behöva vänta länge på svaret. På klingande svengelska lyckades Kerstin nämligen få med sig några exotiska smakbitar av av rökt bröd och fykantigt kött. Det var fantastiskt gott, men det är alltid lika komiskt intressant att se vad som står på bordet när mor är hemkommen från utlandet.

Söndagen ägnades åt ettårskalas. Aron slog på stort och bjöd på kakor och tårta. Han verkade dock själv mest frågande över uppståndelsen. Paketen som sattes i hans hand la han snabbt åt sidan till storebrors förtjusning och hans min när hela släkten stämde in i JA MÅ HAN LEVA skulle jag betala mycket pengar för att få se igen.

Efter helgen har många tankar ägnats åt eventuellt inköp av ny kaffebryggare. Just det, en bryggare. Just nu finns i hushållet endast en pressokanna och det känns inte riktigt tillräckligt nu när jag borde anses vara vuxen.
Det jag har funderat mycket på är huruvida det ligger stark tradition bakom kaffeproduktionen i olika hushåll. I mitt eget barndomshem andvänds melittafilter som helt sonika ställs i en kaffekanna och vattenkokat vatten mäts upp i kaffekoppar och hälls genom filtret och kaffepulvret.
Jag vet att många föredrar perkulator. Hema hos min syster verkar det råda en sorts maktkamp mellan hennes pressokanna och Råders perkulator. Jag behöver väl knappast berätta vem jag har fått min presso av...
Hur som helst. Efter noggrant undersökande har jag kommit fram till att de absolut flesta har kaffebryggare och den slutsats jag kan dra av detta är att jag kommer från en familj av kaffeanarkister. OK, anarkister punkt slut. Är det OK för mig att bryta denna trend och chocka med en bryggare?
Fortsättning följer. Har dock spanat in en snygg på Coop.

Nu är det dags för lite klättring.

Rock on, rock in, rock out!

29" fetburk.

Jag känner verkligen att det gode livet gör sig påmint efter mitt intåg på den fasta arbetsmarknaden. Under en lång tid har jag levt med en ganska liten TV och mitt samboskap har inte förändrat den saken nämnvärt.
I går efter jobbet gjorde jag dock en snabb överläggning och styrde kosan till den tidigare nämnda el-leverantören och 30 minuter senare stod vi vid varuutlämningen och försökte få in en 29" TV i en 22" Civic. Lite uppfinningsrikedom löste problemet och numer kan vi ståndsmässigt titta på en ordentlig TV.
På många sätt tycker jag dock att mitt liv fortfarande levs studentekonomiskt. Man har liksom blivit så van vid att vända på varje krona att varje utgift ger en lite gåshud och ångestkänslor. Jag hyser dock inga som helst tvivel om att dessa känslor kommer att försvinna.

Känner mig något utmattad efter arbetsdagen. Anstormningen av elever har varit stor och sedan har jag även ägnat mig åt föräldrasamtal. Något som följer med yrket. Bara att ta.

Kvällen har ägnats åt moccarutor och socialt umgänge. Klätter-Johanna och jag har tittat på såpor och fikat. Skönt med lite intelligensbefriad sysselsättning när hela dagarna går åt till att låtsas vara allvetande. Eller i alla fall lite...
Blir man lärare för att man är en besserwisser?
Ibland undrar jag faktiskt.
Är jag bara en narcissistisk know-it-all som råkade halka in i skolan i brist på annat?
Nä.
Eller skit samma. Även om nu så vore fallet är jag i alla fall glad att det blev så.
Besserwisser som jag är skulle jag väl aldrig kunna erkänna motsatsen.
Läskigt. För vad är sanningen egentligen? Vet jag ens sanningen om mig själv och vad jag tycker och hur jag känner?
Tror inte det. Och i ärlighetens namn är det ganska skönt.
Det vore nästan tråkigt att veta precis allt om en människa. Även om sig själv.
Konstigt. Det är som att vara svårflörtad med sig själv.
Oj vad jag plötsligt framstår som väldigt schizofren.
Bäst att stoppa i säng oss.

Sov gott!

Svavel, lava och kineser...

Så där. Nu är jag hemma igen efter en minst sagt späckad semester. Svårt att veta riktigt hur man ska börja en reseberättelse. Lite tradigt att ta allt från början till slut, särskilt med tanke på att att början och slutet i detta specifika fall egentligen inte är så speciella.
Jag åkte hemifrån.
Jag kom hem.
Men vad hände mellan dessa två händelser? Det är det som kanske är intressant.
Redan på Arlanda stod det klart för mig att medelåldern var högre än jag trodde. Tror att gruppen till 98% bestod av människor som mer eller mindre nyligt passerat 60. Jag och mamma stötte ihop med de flesta ur gruppen redan innan vi klev på planet som skulle ta oss till Reykjavik, men det är alltid svårt att bilda sig en uppfattning om folk innan man sett dem in action så att säga.
Egentligen är nog det vad som var intressantas med resan. Eller OK, valsafarin och den helt otroligt fantastiska naturen kommer nog på första plats tillsammans med all god mat jag ätit. Men det är otroligt hur fascinerande det är att iaktta människor i grupp. Och håll i dig så intressant det blir när människorna i gruppen är lite till åren komna. Helt otroligt vad åldern kan göra med människan. Jag ska understryka att mina egna föräldrar mer eller mindre befinner sig i samma åldersspann, men jag måste passa på att ge dem en eloge för hur bra de bibehållit sin normalitet och intelektuella flexibilitet. Hur kan det komma sig? Allt för livliga barn kanske...

Några korta exempel och iakttagelser:
Hur kan en människa betala dryga 9000 för en resa till Island och sen välja att stanna kvar på hotellet under alla roliga aktiviteter?

Hur kan en människa röka en cigarett så fort han/hon befinner sig på ett område där rökning är tillåten?

Hur kan trettio kineser bestämma sig för att åka ut i en båt på Nordatlanten i bara kostym och sedan bestämma sig för att kräkas ner både båten och kostymen?

När slutade vanliga människor att bära glasögonbågar i rosa plast med tonat glas?

Summan av kardemumman blev i alla fall en kanonsemester med mamma och en massa annat folk som trots sina egenheter bildade en grupp som var skitkul att umgås med!

Resan har lämnat en viss baksmälla efter sig. Tror inte att man kan kalla det för jet lag, snarare utmattning efter intryck och upplevelser som inte kan beskrivas med ord.

Åk till Island. Det luktar fis, men det kan man ta.

Hej svejs!

Resfeber...

Nära nu.
Pirrigt.
I morgon bär det iväg till Island på äventyr. Just nu känns själva resmålet sekundärt. Som alltid när jag ska ut och resa går väldigt mycket energi åt till att oroa sig för att inte komma till flygbussen i tid, att biljetterna ska vara felbokade, att anslutningen ska vara försenad, att jag har glömt packa det viktigaste. Allt detta kan tyckas banalt med det är fakta och eftersom jag inte går i terapi är det väl bara att leva med det.
Vad gäller packningen känner jag mig denna gång hyffsat lugn eftersom jag reser med mamma. Hon har ett flertal tillfällen de senaste dagarna ringt och frågat om hon ska ta ett par yllekasonger till mig. Varje gång har jag svarat nej av den enkla anledningen att jag inte kan ha på mig långfillingar utan att få feber. Tanken på att börja med terapi kanske inte längre låter så främmande...
I kväll ringde mamma igen och verkade ha gett upp tanken på att få se mig i ett par yllekalsonger. Nu gällde det huruvida jag hade packat en yllesjal eller ej. Ylle verkar vara grejen. Jag kan inte låta bli att fundera på om detta har att göra med att vi ska besöka fårklippningens Mecka eller om fascinationen för naturmaterial kommer med åldern. Personligen föredrar jag fleece. Jag får utslag av ull. Feber av långkalsonger. Tänk dig själv kombinationen yllekalsonger. Jag skulle bli prickig, svettig och blank i ögonen. Inget för en semester. No way!

Mamma undrade också om jag skulle komma ihåg att stiga upp i tid på morgonen. När jag informerade henne om att Tobbe i natt kommer att sova i ett militärtält någonstans i skogen blev hon tyst, men lovade snabbt att ringa och driva upp mig. Vet inte om hon tror att Tobbe har en inbyggd väckarklocka mellan nyckelbenet och vänstra skuldran. Det tror jag inte att han har. Men det behövs ju inte nu. Mamma ringer.

I kväll har jag träffat Katten Jansson. Han (eller hon, man vet inte säkert) är en mycket charmerande individ som jag utan att tveka tryckte ned i min famn. Glädjen av detta möte var nog helt och hållet ensidig men oändligt uppskattad. Katten Jansson bor hemma hos Linda och Staffan i Hössjö där jag och Fia var på besök. En otroligt mysig kväll med fika och skitsnack. Det är underbart att vara kvinna. Snackar män skit? Kanske.
Får förmodligen aldrig veta.
Tobbe sa till mig en gång att män kan fundera och reflektera över relationer precis lika mycket som kvinnor gör. Undrar om han då visste vad han jämförde med. Kanske. Eller? Jag vet! Det handlar inte om män och kvinnor. Det handlar om individer.
Har ännu inte tagit ställning till Fi:s partiprogram.
Ska jag döpa om mig till Sture? Eller Che? Skulle jag få högre lön om jag hette Roland? Skulle jag ha lydigare elever om jag kallades för Janne?
Jag är inte ironisk. Jag bara funderar och reflekterar. Som män också kan. Eller?

Nästa gång luktar jag svavel och bryter på fornnordiska.

Sjaumst seinna. Bless!

Bullar i ugnen

Nu jävlar.
40 stycken.
Gyllenbruna, väldoftande, livgivande.
Jag bakar kanelbullar. Det är hösten, jag är helt säker. I början av juli när det var för varmt för att kramas hade tanken på att baka bullar aldrig kommit i närheten av någon av mina hjärnceller. I dag däremot, när det är blåsigt och kallt... Bla bla bla... allt det där har jag ju redan bjäbbat om tidigare.

Att hösten kryper närmare råder det inga tvivel om. När vi i dag skulle göra en naturutflykt visade det sig att trots strålande solsken och fleece var det för kallt för att sitta stilla på en stock och njuta av utsikten.
När vi trots allt gjorde just detta; njöt, åt korv, drack kaffe och samtalade, hände något som verkligen fick mig att brista ut i dagens första gapskratt.

Försöker hålla dig på halster...

... lite till...

Tobbe ramlade baklänges, ner från stocken, och landade i barren på rygg som en skalbagge. Trots att jag förmodar att hans manlighet kan ha fått sig en liten törn var han inte sen att se det hysteriskt roliga i situationen.
Varför har man inte videokamera sådana gånger?
Ibland råkar jag fippla förbi TV-programmet America's funniest home videos och kan då inte låta bli att undra hur så många lyckas fånga så bisarra saker på film. Vad jag menar är att de roligaste sakerna alltid händer när man som minst anar det och oddsen att man då står och filmar är väldigt små. Självklart blir oddsen ännu mindre i och med det faktum att jag personligen inte äger någon videokamera. Alltså ska jag sluta gnälla här och nu.

Om jag däremot hade ägt en web-kamera hade jag inte tvekat en sekund på att lägga ut en bild av mig själv där jag sitter här och nu. Eftersom jag är mitt i bullbaket sitter jag iförd min mormors gamla förgläde som är randigt i grönt och vitt och ytterligare dekorerat med prickar i olika rosa nyanser.
Ärtigt.
America's funniest home videos, here I come...

Crash

Åh vilken underbar lördag.
Vissa kvällar kan man lugnt luta sig tillbaka och bara njuta av vilken fantastisk härlighet man gjort av dagen som gått. I dag är en sådan dag.
För visst borde det vara så att man själv formar de dagar man lever? Självklart finns det yttre omständigheter som kan påverka. Jag pratar om bomber, ösregn eller isfläckar. Men allt som oftast, när allt bara rullar på, då är det väl ändå den egna inställningen som avgör?

Hur som helst, i dag fixade jag mig själv en riktigt fin dag. Långsam morgon. En tur på stan med Ida. Ett lyckat blusköp. En fotbollsmatch i solen. Finfin middag. Fika på stan. Bio med min kärlek.

Måste dock passa på att outa att stadsturen innebar en offentlig utskällning av en okänd kvinna, men den incidenten påverkade nog hennes dag mer än min. Det gäller att inte låta sig nedslås...

Håller som bäst på att göra en mental packning inför min islandsresa. Ska åka på en jävligt cool resa med min jävligt underbara mamma. Nu gäller det bara att få med sig rätt saker.
Vad behöver man på Island?
Svaret på denna fråga kan så klart skifta beroende på vad man har tänkt göra. Självklart vore det ballt att kunna säga att jag skulle spendera fem dagar på hästryggen och fem nätter i en vulkankrater och under tiden livnära mig på hemrökt korpkött.
Men nej.
Citysemester i Reykjavik är vad det blir, med undantag för valsafari och gejserdopp. Valsafarin verkar bedrivas från insidan av en ålandsfärja i miniformat och plaskandet i gejsern bör väl med fördel avklaras i badkläder så någon plats för gore-tex och ridstövlar behöver jag nog inte lämna i resväskan.
Hiking eller inte. Det ska bli jäkligt skoj att åka bort med bara mamma. Jag är taggad till tänderna och jag hoppas att hon är detsamma.

Nu till TVn.
Lägenheten är nystädad och nydiskad.

Just kick back and relax.

Bräntisonsdag

Sweet... I dag känner jag mig sweet. En lugn och skön arbetsdag som avslutades med ett kanonfika och ett trevligt arbetslagsmöte. Sitter och tvärbloggar lite efter en joggingtur i regn och fallande höstlöv.
Höstlöv... Jag tycker inte att de är deprimerande för fem öre faktiskt. Grönt är skönt, men gult och rött sätter lite färg på tillvaron och på något sätt får hösten mig att vilja se om mitt hus, i ordens rätta bemärkelse. Jag vill sy gardiner, baka bullar, måla om, tapetsera. Ja, du vet...
Men mina talanger har sin begränsningar.
Syslöjd var aldrig min grej. Spenderade hela högstadiet med att göra knivar, snickra hyllor och pallar.
Bullbaket skulle jag nog klara av, men det finns alltid en risk med att ha bullar hemma. Man vill äta upp dom. Det är väl också syftet, men så har man ju beach 2006 att tänka på. Inga bullar i ugnen här.
Tapetsera/måla om vore ett trevligt projekt. Helt klart. Men jag kan inte gnugga bort bilden av mig själv som dirket visar sig på min hornhinna. Det är en kladdig bild och en ganska kaosartad sådan.
Summan av all denna kardemumma blir alltså att höstkvällarna fördrivs i soffan framför TVn.
Borde kanske ändra på det.
Kan man avge nyårslöften i början av september?
I så fall vill jag göra det här och nu. Jag lovar att jag ska börja se om mitt hem. Jag ska piffa och dona. Jag ska göra den här läggan till en våt dröm för whom it may concern.

Det är bara en sak...
Vad gör man av fotbollsskorna? Och innebandyklubborna? De svettiga t-tröjorna och gräsiga shortsen? Var lägger man alla livsviktiga papper som man inte riktigt vet var de hör hemma?
Var förvarar man sitt liv i en inredningstidning?
Har IKEA någon patentlösning på förvaringsserier för späckade liv?
Hmm...
Jag måste nog få återkomma med svaren på de här frågorna.

Nu ska jag göra mig av med en rinnande snus.

Rock on!

Måndagen är över, tisdagen är här!!!

Vaknade i dag något gladare än i dag. Tisdagar är helt klart bättre än måndagar och även om min första lektion började redan 08.00 kändes det helt ok att kliva upp.
Mitt nya jobb känns mer och mer hemvant för var dag som går. Att inte behöva ställa 45 frågor per dag och att i största allmänhet slippa gå omkring som ett vandrande frågetecken gör att man känner sig lite självsäkrare helt enkelt. I dag fjorde jag dessutom en "Döda poeters sällskap", det är vad man i lärarkretsar kallar det när man ställer sig på katedern. Och det lyckades!
Min stökklass blev tyst.
Häpna.
Storögda.
Det blev jag också. Trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på den höjden i mina nya, lite tighta jeans.

Efter jobbet åkte jag hem för att hämta en reka som jag fått för att kunna inskaffa en cd-spelare till mitt klassrum. Besöket hos den välkända hemelektronikförsäljaren blev intressant. Förutom att jag hittade vad jag skulle blev jag även informerad om att det är i Gällivare man ska bo.
Igen.
Något om livskvalitet.

Nu har jag precis avnjutit en helt ok tisdagsmiddag och önskar att min järnvilja ska ta mig ut i joggingskorna.
Först ska jag titta på tjockisar. På tv. Det kan kanske sätta fart på mig.

Run, run!

En annorlunda söndag...

Utan att egentligen veta varför dök jag in här igen. Kanske fanns det behov av att skriva av sig lite, kanske hade jag bara inget bättre för mig.
I dag har varit en dag med något annorlunda aktiviteter. Vaknade av att jag delade säng med ett bryggeri. Tobbe var på kalas i går. Trots detta bestämde han sig för att fördriva dagen med att spela fotbollsmatch i Vindeln. Eftersom min egen dag var totalt oplanerad ringde jag Fia och Per för att fråga om de möjligtvis kunde låta sig lockas med på en road trip till Vindeln. Nyfikna på livet och världen som de båda är antog de min utmaning och en timme senare satt vi i Civicen med siktet inställt åt väster.
Fotboll är en trevlig sport på alla sätt och vis, och på något sätt är det i division 5 den är som mest trevlig. Spensliga 14-åringar i början av sin karriär blandas friskt med småtjocka medelålders män som vägrar erkänna sin idrottskarriär besegrad av varken ålder eller några kilo hull. Sammandrabbningen mellan Vindeln och Täfteå blev en rysare som slutade 0-0. Fotboll när det är som bäst.

Sitter och fingrar på min nya ring.
Coolt.
Asballt.
Jag.

Söndag i dag innebär måndag i morgon.

Först Nip/Tuck. Måste få veta hur det kommer att gå för sonen som ser ut som Michael Jackson. Måste få veta!

Sov sött!