Nu jävlar.
40 stycken.
Gyllenbruna, väldoftande, livgivande.
Jag bakar kanelbullar. Det är hösten, jag är helt säker. I början av juli när det var för varmt för att kramas hade tanken på att baka bullar aldrig kommit i närheten av någon av mina hjärnceller. I dag däremot, när det är blåsigt och kallt... Bla bla bla... allt det där har jag ju redan bjäbbat om tidigare.
Att hösten kryper närmare råder det inga tvivel om. När vi i dag skulle göra en naturutflykt visade det sig att trots strålande solsken och fleece var det för kallt för att sitta stilla på en stock och njuta av utsikten.
När vi trots allt gjorde just detta; njöt, åt korv, drack kaffe och samtalade, hände något som verkligen fick mig att brista ut i dagens första gapskratt.
Försöker hålla dig på halster...
... lite till...
Tobbe ramlade baklänges, ner från stocken, och landade i barren på rygg som en skalbagge. Trots att jag förmodar att hans manlighet kan ha fått sig en liten törn var han inte sen att se det hysteriskt roliga i situationen.
Varför har man inte videokamera sådana gånger?
Ibland råkar jag fippla förbi TV-programmet America's funniest home videos och kan då inte låta bli att undra hur så många lyckas fånga så bisarra saker på film. Vad jag menar är att de roligaste sakerna alltid händer när man som minst anar det och oddsen att man då står och filmar är väldigt små. Självklart blir oddsen ännu mindre i och med det faktum att jag personligen inte äger någon videokamera. Alltså ska jag sluta gnälla här och nu.
Om jag däremot hade ägt en web-kamera hade jag inte tvekat en sekund på att lägga ut en bild av mig själv där jag sitter här och nu. Eftersom jag är mitt i bullbaket sitter jag iförd min mormors gamla förgläde som är randigt i grönt och vitt och ytterligare dekorerat med prickar i olika rosa nyanser.
Ärtigt.
America's funniest home videos, here I come...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar