Jag känner verkligen att det gode livet gör sig påmint efter mitt intåg på den fasta arbetsmarknaden. Under en lång tid har jag levt med en ganska liten TV och mitt samboskap har inte förändrat den saken nämnvärt.
I går efter jobbet gjorde jag dock en snabb överläggning och styrde kosan till den tidigare nämnda el-leverantören och 30 minuter senare stod vi vid varuutlämningen och försökte få in en 29" TV i en 22" Civic. Lite uppfinningsrikedom löste problemet och numer kan vi ståndsmässigt titta på en ordentlig TV.
På många sätt tycker jag dock att mitt liv fortfarande levs studentekonomiskt. Man har liksom blivit så van vid att vända på varje krona att varje utgift ger en lite gåshud och ångestkänslor. Jag hyser dock inga som helst tvivel om att dessa känslor kommer att försvinna.
Känner mig något utmattad efter arbetsdagen. Anstormningen av elever har varit stor och sedan har jag även ägnat mig åt föräldrasamtal. Något som följer med yrket. Bara att ta.
Kvällen har ägnats åt moccarutor och socialt umgänge. Klätter-Johanna och jag har tittat på såpor och fikat. Skönt med lite intelligensbefriad sysselsättning när hela dagarna går åt till att låtsas vara allvetande. Eller i alla fall lite...
Blir man lärare för att man är en besserwisser?
Ibland undrar jag faktiskt.
Är jag bara en narcissistisk know-it-all som råkade halka in i skolan i brist på annat?
Nä.
Eller skit samma. Även om nu så vore fallet är jag i alla fall glad att det blev så.
Besserwisser som jag är skulle jag väl aldrig kunna erkänna motsatsen.
Läskigt. För vad är sanningen egentligen? Vet jag ens sanningen om mig själv och vad jag tycker och hur jag känner?
Tror inte det. Och i ärlighetens namn är det ganska skönt.
Det vore nästan tråkigt att veta precis allt om en människa. Även om sig själv.
Konstigt. Det är som att vara svårflörtad med sig själv.
Oj vad jag plötsligt framstår som väldigt schizofren.
Bäst att stoppa i säng oss.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar