lördag, januari 31, 2009

Luleå tur och retur, och igen...

Äntligen en dag med aptit på mat och liv.

Förmiddagen blev en stund för sanering och städning av ett hem som förfallit efter två veckors sjukdomselände. Dammtussar och pappershögar fick dra vidare, ner i dammsugarpåsen eller pappersinsamlingen. Bort ur vår åsyn.

Efter lunch fick vi sällskap av mormodern till residensstaden där min skapande syster visade sina alster på inte mindre än två ställen på en och samma gång. Efter att ha kört från det ena stället till det andra och hunnit med ett rejält fika i ett vintervackert Hägnan styrde vi bilen hemåt igen. Trodde vi. När vi nästan nått målet, en mil hemifrån, kunde min mor konstatera att hon hade storasysters bilnyckel i fickan och vi fick alltså njuta av ytterligare en vända till grannstaden och tillbaka. Med magsjukan färskt i minnet är dock ett biläventyr just bara ett biläventyr. Varken jobbigt eller trist. Mest bara trevligt faktiskt.

Bäst av allt är att hungern är tillbaka. Så fruktansvärt tråkigt att inte få vara hungrig. Vi lever i en konstig del av världen och problemen kan tyckas banala. Men ändå. Så underbart att få känna äkta hunger.

torsdag, januari 29, 2009

Dumma, dumma virus!

I tisdags kväll fick jag den där obehagliga känslan av att något var fel i kroppen. Precis vad som var fel skulle jag snart bli varse och jag tror inte att jag behöver förtydliga. The kräk!
På svaga ben och med ett ganska trött sinne har jag i dag tagit mig genom en arbetsdag och försökt komma ikapp med allt. En gång till.
Nu är jag less på virus och baciller. Nu vill jag ha en helg där ingen av oss ligger och flämtar i soffan för den ena eller den andra anledningen och dessutom vore det roligt att klä på sig något annat än mysbyxor och en sliten t-shirt.

Nu ska jag sova mig frisk och förhoppningsvis hörs vi i morgon igen, i en friskare version.

måndag, januari 26, 2009

Nöden har ingen lag



Tack vare den snälla och totalt icke bacillrädde morfadern har jag jobbat undan dagens lektioner på förmiddagen och kunde sedan vända hemåt till en väl underhållen och glad lillfia.
Så här på eftermiddagen börjar alla filmer och böcker vara utslitna och även om man är sjuk så tröttnar man ju till slut på de konventionella nöjen som huset har att erbjuda.
Efter magsjukans härjningar ville den lilla damen bara äta flingor. Men! Det finns ju så mycket mer man kan göra med flingor. Lite air-hockey någon? Hon har skrattat sig galen av de små majspuffarna som seglat iväg längs köksbordet. Och jag skrattar också, bara för att hon skrattar. Och så slår hon mig igen. Tror att hon håller på att bli frisk.


söndag, januari 25, 2009

Och så kom nästa...

Klara har varit ovanligt lugn i dag. Hon har suttit stilla väldigt långa stunder varit lite så där lagom febervarm. På eftermiddagen trotsade vi dock eventuella baciller och gick till mamma för att dricka lite kaffe och få liiite miljöombyte.
Efter att ha ätit noll bullar och lika många pepparkakor satt flickebarnet i sin pappas famn i soffan och såg så där genomtrött ut och så plötsligt kom det där ljudet. Du vet vilket jag menar... Det börjar som en hostning och slutar med en hink.
Så nu har nästa gäst gjort entré i vårt hem. Bring 'em on, säger jag bara. Nu är jag rejält less på baciller så den här ska ta mig tusan få med mig att göra.
Ibland så måste man ju få skratta lite åt eländet också... Jag kan säga att jag är tacksam för Tobbes fina bollsinne och långa innebandykarriär. Sällan har någon fångat så mycket med endast två händer...

lördag, januari 24, 2009

Dämpade familjen

I torsdags gjorde jag comeback på jobbet och jämfört med hur jag mådde i tisdags så är jag nu en liten ljusröd rosenknopp som är full av energi och ansiktet har återfått lite färg (med hjälp av underlagskräm och rouge men det är väl ok?). Jämfört med hur jag brukar vara så är jag väl kanske inte så där jättepigg om sanningen ska fram. Dessutom har både Tobbe och Klara blivit förkylda så den här lördagen är väl ingen dag i sus och dus precis.
Jag gjorde ett tappert försök och åkte till stan. Efter två affärer i gallerian gick jag till Kvantum och handlade lite till kvällens porterstek och sedan rattade jag hem igen med en bullängd till mig själv och mina sjuklingar där hemma.

Jag konstaterar att om jag hade varit fem år yngre och bott i en stundentkorridor i Umeå så hade jag förmodligen struntat fullkomligt i hostan och förkylningen. Jag hade med all säkerhet hällt i mig en flaska vin och stundentat omkring på ett väl valt uteställe till stängningsdags.
Men nu är det ju inte så... Jag är nästan 30 och tar hand om min gamla kropp med en kopp kaffe och lyssnar på hur Tobbe chefar i köket.
I kväll får jag ett glas till maten och somnar sedan gott i soffan.

tisdag, januari 20, 2009

Däckad

I slutet av förra veckan såg jag ett inslag på Nordnytt om årets influensa. Jag berättade malligt för Tobbe om hur det var vintern -98 när jag drabbades av Sydneyflunsan och hur jäkla sjuk jag var då. Något borde ha fått mig att tänka till och inte vara fullt så dryg och självsäker. Något borde ha fått mig att inse att det skulle bli min tur igen, så här 11 år senare...
Och så i lördags kom den där märkliga känslan i kroppen. Den där svårdefinierade, obehagliga känslan... Detta till trots flydde jag och dottern hemmet och travade in till stan för protester och fika på Krokodil. Man vill ju liksom inte inse faktum...

På natten till söndag vaknade jag av att Tobbe kom hem från jobbet och konstaterade att jag verkligen hade frossa. 39,5 graders feber och hosta. Sedan dess har jag legat väldigt stilla. Ibland i soffan och ibland i sängen. Jag har läst ut en bok och tittat på tv. Jag har varit så där riktigt jäkla sjuk som jag inte har varit sedan Sydneyflunsan -98.
I dag har jag dock gjort flera saker för första gången. Jag har badat, bytt sängkläder och druckit kaffe. Och tillåt mig tillägga att det är klart som tusan att man har huvudvärk när man inte druckit kaffe på tre dygn.

Jag kan väl säga att det känns lite si så där att vara borta från jobbet när jag just tyckte att jag började få kläm på allt det nya. Men så är det väl. Flunsan har väl aldrig behövt planera några lektioner och vet inte heller hur det känns att vara ny på jobbet.
Som tur är verkar min vikarie ha stor koll på läget och det känns tryggt.
Jag vilar i alla fall i morgon också. Sen får vi se. Flunsan är klurig att förstå sig på...

torsdag, januari 15, 2009

Borde kanske sova...

Men om jag hade sovit nu så hade jag ju inte bloggat och hur roligt hade det varit?
Eftersom jag egentligen borde sova, eller i alla fall närma mig sängen, så får det här bli ett kort och effektivt meddelande från mig.
I morgon är det fredag och det innebär ju kjol. Kjol och 26 minusgrader. Kjol, 26 minusgrader och en något turbulent arbetsvecka får sitt slut.
Men. Allt faller på plats lite mer för varje dag och när man dessutom fått en torsdagskväll med bebislukt, kaffe, gofika och sällskap av den finfina mammalediga så känns förvirringen än mer dämpad.

Glad kjolfredag på dig!

tisdag, januari 13, 2009

Livet, arbetet och promenaden

Jag har under de senaste dagarna jämfört mitt nya liv med det liv jag levde i höstas.
I höstas åkte jag mellan tre olika skolor. Jag älskade det mesta med det jobbet, men det fanns delar som tog mer än de gav.
Jag var ensamstående med barn under en stor del av tiden. Jag och Klara stressade, åt tråkiga middagar och mest kändes det som att jag tittade på klockan hela tiden för att hinna till dagis, till jobbet, till nästa jobb, tillbaka till första jobbet för att lunchvakta, till lektionen, till tredje jobbet och sedan till dagis igen, till affären för att hinna köpa snus, hem för att hinna laga mat och sedan i säng med Klara innan det blev för sent.
Inte konstigt att vågen visar på några kilon för lite... Jag hade väl i ärligthetens namn inte tid att vara hungrig...

Nu bor jag med min kille igen. Vi delar på morgonbestyren, vi turas om med att lämna på dagis, jag kan promenera till jobbET, väl hemma igen finns det god mat i kylen och i hjärnan finns inspiration till att laga något av den goda maten. Vi delar på kvällsbestyren och vi kan prata med varandra om små, triviala saker som inte får plats i ett telefonsamtal.
Jag hinner vara hungrig och njuta, även om det nya jobbet kräver sin kvinna på ett annat sätt än det förra.

Och så promenaden... Är det inte livskvalitet så säg, att kunna knata till jobbet, andas norrbottensluften och tänka på allt som är bra. Även om man har uppsatser att rätta.

En blogg är född på denna dag...

...så var vårt välbehag.
Bästa Bea har börjat blogga.
Så det så!

söndag, januari 11, 2009

Ut med all jul!

Min sambo (!) har envisats med att motarbeta mina försök att plocka bort alla jäkla julsaker sedan några dagar in på det nya året. I går morse struntade jag dock i demokrati och familjeråd och började plocka undan. Ganska snart var vi tre som plockade, dammsög, bar ut julgranen och torkade damm. Och vilken skillnad det blir! Efter en tur till stan och inköp av tulpaner, nya, fina krukor och två nya krukväxter blev det nästan en riktig make over.
På kvällen fick vi sällskap av den trevliga familjen från andra sidan fjärden och B. Vi åt lax och glass (inte tillsammans) och hade allmänt trevligt.

När jag vaknade i morse visste jag att dagen skulle ägnas åt uppsatsrättning. Denna syssla fick dock vänta till efter mörkrets intrång eftersom den nästan våriga solen var allt för inbjudande för att prioriteras bort. Efter några åk i den egena pulkbackan tog vi boben in till stan och lekparken i Badhusparken. Man kan dock konstatera att lekparker gör sig bäst utan snö. Av många anledningar.

I morgon är det arbetsdag igen och jag känner mig ganska laddad faktiskt. Jag vill liksom att tiden ska gå så att jag snart kan börja känna mig lite varm i kläderna. Men trots allt, trots alla jobbyten och tokigheter man får vara med om så är jag väldigt, väldigt nöjd med mitt yrkesval. Just nu kan jag inte tänka mig något annat som skulle vara bättre.

Som lite extra information kan jag meddela att jag sitter framför tvn och konstaterar att jag fortfarande tycker att Ernst-Hugor Järegård är riktigt, riktigt läskig. Riket har satt spår som är svåra att sudda bort...

onsdag, januari 07, 2009

Småstadens charm

Jag gick nyss ut med soporna och samtidigt strosade grannflickan tillika min f.d. elev förbi med mobilen i örat. Därefter följde denna konversation:

Eleven/grannflickan: (först i luren): -Vänta bara.... (sedan till mig): -Alltså, Soffan, visst it har vi dig i morgon.
Jag: Nej, och det känns jättetråkigt. Jag saknar er redan.
E/GF: Jo, fatta så tomt det kommer att kännas.
Jag: Men du får ju komma och hälsa på när du vill.
E/GF: Jo. Då kan du hjälpa mig med läxorna.
Jag: Precis, hej då!
E/GF: Hej då! (fortsätter sedan sitt samtal i mobilen)

Ibland är det så skönt att ha verkligheten inpå husknuten (bokstavligt talat). Ett farväl behöver inte vara så dramatiskt liksom...

I hjulet igen

Så var vårterminen igång och jag har gjort mitt allra bästa för att förbereda mig inför det som komma skall. Det känns helt ok även om det är en skräckblandad förtjusning. Större utmaningar än förut och kanske behöver jag utmanas lite.

Ja. Så är det just nu. Mest jobb. Och förberedelser inför jobb. Och dagis. Nu går jag och fixar en lunchlåda.

tisdag, januari 06, 2009

Slut ledighet

För två veckor sedan kändes det som en ganska bra idé att byta jobb. Jag skulle ju hinna vila upp mig innan uppstarten i januari som kändes så väldans avlägsen, liksom i en annan värld.

Nu har två (minst sagt turbulenta) veckor avlöpt och i morgon är det alltså dags att promenera över till den stora skolan på andra sidan stan. Frågetecknen är många och även om vissa av dem är ganska små så är de fortfarande frågetecken som måste rätas ut. Vad ska jag ha på mig? Vilken tid bör jag infinna mig för att verka lagom på hugget men ändå inte sjukt överambitiös? Kommer jag att i morgon hinna få någon som helst koll på vad det är jag ska göra under den närmaste tiden eller kommer tiden ägnas åt att sanera från mögel och andra objudna gäster?



Mitt i alla dessa frågetecken så vill jag ändå ta tillfället i akt och berätta hur fantastiskt trevligt det är att ha en sambo igen. Sedan julveckan jobbe Tobbe här i stan och det är märkligt hur man kan uppskatta småsaker som man annars lätt tar för givet. Tummen upp för sambon med andra ord!



Nu stegar jag iväg mot garderoben för att leta fram något lämpligt snyggt och bekvämt. Håll tummarna är du rar.

fredag, januari 02, 2009

Gott nytt 2009

Jag har liksom hamnat lite efter här på bloggen. Jullovsveckorna blir, hur man än planerat, väldigt hektiska eftersom jag vill hinna träffa familj och vänner så mycket som det bara går.
Nyårsaftonen firade vi med vänner och syskon här i kåken och gårdagen var en ganska trött tillställning som avslutades med ett restaurangbesök för mig, min syster och min bror. Det är inte så ofta vi gör saker tillsammans, bara vi tre, men nu ska vi bli bättre på det! Sanna mina ord!

Nu ska jag hämta andan en stund och ladda inför kvällens middag. It goes on and on...