torsdag, oktober 30, 2008

Power to the point

Just nu håller jag på med en it-utbildning som allt skolfolk i hela det avlånga landet Sverige ska genomgå. Det går kortfattat ut på att lära sig hantera de vanligaste programmen i en vanlig, svensk datamaskin. Vissa delar är busenkla men ibland får man utmana sig själv lite och jag får testa saker jag tidigare inte hållit på med. I dag har jag lyckats med att färdigställa en Powerpoint-presentation med berättarröst - på spanska. Jag är nöjd och kan således luta mig tillbaka i soffan och känna mig ganska nöjd med att morgondagen är ledig och torsdagskvällen innebär helg.

I dag har jag dessutom besökt min egen frissa och blivit några nyanser blondare. Efter åratal som brunett känns det lite spännande att få se världen ur en blondins perspektiv. Känns väl kanske inte så väldigt annorlunda men visst är det kul med förändring.

onsdag, oktober 29, 2008

Sju utmanande sanningar

Jag har blivit utmanad av Anna och således kommer jag här att presentera sju sanningar om mig själv. Om jag inte minns fel har jag gjort detta en gång förut men det var längesedan och det är mycket möjligt att det poppar upp nya sanningar eftersom livet har en tendens att förändra verkligheten...

1. Jag är en trygghetsnarkoman. Detta är något som jag nog inte förstått vidden av innan jag blev mamma och sedan också husägare. Jag lider när jag känner att jag inte kan kontrollera allt omkring mig så som jag skulle vilja. Detta kanske är en självklarhet för många andra men för mig blev t.ex. gårdagskvällen en något dyster tillställning trots att Tobbe hade lagat jättegod middag och dessutom bjudit hit mamma och pappa för att avnjuta den med oss. Det föll sig nämligen så att en av spisplattorna på den spishäll som vi ÄGER råkade paja. Den bara dog liksom och det stod klart för mig att en liten del av min verklighet föll sönder. Spisplattan alltså. En liten del av min verklighet som gjorde mig något tyngd i själen. Visst låter det knäppt? En världslig sak kan tyckas och jag vet det. Jag gissar att livet kommer att härda mig.

2. Jag snusar. Kanske inte någon nyhet för dig som känner mig och jag kommer att sluta den dag jag blir gravid igen. Kommer jag att börja om igen? Troligen ja.

3. Jag gillar att arbeta. Jag tror ärligt att jag skulle kunna jobba med vad som helst och gå in för det med stor seriositet. Jag har älskat vartenda jobb jag har haft och ständigt trott att jag kommit till den bästa arbetsplatsen i världen. Det känns bra inför framtiden.

4. Föregående punkt i listan får här en något motsägelsefull fortsättning. Jag är lite lat också tror jag... Jag önskar att jag vore så där som så många andra bloggerskor jag följer; full av inspiration för att skapa ett hemtrevligt bo med personliga men ack så helt rätta detaljer. Jag skulle önska att jag hade öga för det där lilla extra som gör att hemmet ser tip-top-stylat ut för bara några ynka kronor spenderade på en loppis. Men jag är inte sådan. I det här hemmet känns det som att det alltid ligger leksaker över alla golvytor och att högar av skort konstant växer på den långa bänken i köket. Jag visar allt fler ungkalrstendenser och saker som jag tänker att vi borde göra här hemma blir liksom inte gjorda. Men kanske, kanske sen. Sen när jag inte är gräsänka längre... Kanske kan vi då tillsammans få ordning och reda i den stil jag drömmer om.

5. Jag fantiserar kopiöst mycket. En stor del av min vakna tid går åt till att planera för och fantisera om min framtid. OM det skulle bli si och så, hur skulle det bli då? Eller om det inte skulle bli si och så utan så, vad händer då? Ofta fantiserar jag 15-20 år framåt i tiden med olika scenarion och så har jag alltid gjort. När jag gick på mellanstadiet fantiserade jag om hur det skulle vara att gå på högstadiet och åka på konfirmationsläger, permanenta håret och ha bröst. När jag gick på högstadiet fantiserade jag om hur det skulle vara att ta studenten och flytta hemifrån. Men jag vill ändå inbilla mig att jag är ganska bra på att fånga nuet. I alla fall försöker jag göra det. Man måste komma ihåg att göra det.

6. Ibland är jag rädd för att göra fel och för att inte bli omtyckt. Jag är rädd för att människor i min omgivning ska tycka att jag är dum, snål eller egoistisk. Många kanske ser mig som en tuff typ som rycker på axlarna åt det mesta. Men det är nog inte riktigt sant...

7. Jag är en fena på att köra båt. Jag kommer inte ens ihåg när jag lärde mig hantera en motorbåt och jag skulle nog vilja påstå att jag kör båt bättre än jag kör bil. Jag och havet är ett bra team och jag längtar redan efter sommar och lukten av oljeblandad bensin.


Det verkar som om de flesta jag känner i bloggvärlden redan har blivit utmanade av någon annan, så jag skickar denna utmaning vidare till den som vill känna sig utmanad!

måndag, oktober 27, 2008

Måndagen

Kall om näsan och med bullsmak i munnen. Promenerad och bullad. En bra måndagskväll som dock inleddes med betalning av månadens räkningar och ett mindre utbrott över internetbanken som hos min nya bank inte fungerar på samma sätt som hos min gamla bank och nya kunskaper kommer ju ibland med vissa svårigheter. Nu är jag dock vän med den nya banken igen och räkningarna bör vara betalda.

I övrigt drömmer jag om ett nytt kök i vårt nya hus. Jag är dock glad över att vi inte förhastade oss och blåste ut allt i det ögonblick vi fick nycklarna i handen. Jag vet fortfarande inte hur jag skulle vilja ha det. Eller jo. Luckor, vitvaror och bänkskivor är alla ganska uttänkta, men själva disponeringen av köksytan kan göras på hur många sätt som helst och dessutom kan en vägg rivas för att få en öppnare planlösning och köksutsikt mot vägen.
Frivilliga inredare kan anmäla sitt intresse nedan för att hjälpa en liten familj i behov av goda råd.

söndag, oktober 26, 2008

Vilad och glad

I fredags kväll kände jag mig verkligen slutkörd. Jag tyckte att det surrade i öronen och innan klockan slagit nio låg jag i soffan och sov som ett barn. Denna utpumpade känsla gjorde att helgen fick bli rätt lugn med sega och långa förmiddagar och höstpromenader i det trötta solskenet. Eftermiddagarna har fört hit fikafrämmande såväl lördag som söndag och det visar sig att man ryms så många fler i ett hus än i en trerummare.

Nu väntar en vecka utan elever och hur mycket jag än tycker om de elever jag har så är det ändå lite skönt att få vara utan under en veckas tid. Och tro mig, det finns jobb att göra ändå. Heltidare som man är...
Nu blir det resterna av det godis vi somnade ifrån i går och en dokumentär i tvåan om tvångssyndrom. Måste bara vinna kriget om fjärrkontrollen först... Det är visst sporten...

onsdag, oktober 22, 2008

Ursäkta...

min slöhet och min brist på inspiration. Jag gör som många andra och skyller på jobbet. Det är mycket nu. Fler procent på ny skola innebär många tankar och slitningar i huvudet. Risken finns att jag kommer att bli galet kluven, alternativt kluvet galen. Hur som helst lider veckan mot sitt slut och nästa vecka får eleverna njuta av ett välförtjänt höstlov och vi andra får njuta av att kanske, kanske hinna städa undan högar av arbete som blivit liggade.

I hemmet råder frid. Barnets trots verkar vila något just nu. Förmodligen laddar hon för något ännu större. Förmodligen samlar hon trots på hög för att snart kulminera i den riktiga toktrotsen. Bebisarna i bekantskapskretsen påverkar henne på många sätt och vis. På dagis ammar hon dockor. Med uppdragen tröja! Snacka om bearbetning...

torsdag, oktober 16, 2008

Mycket nytt...

Förra veckan var lite dyster. Tråkiga besked på jobbet om eventuella indragningar och omflyttningar, Tobbe jobbade jättemycket och jag var ensamstående jättemycket.
Så kom den här veckan och i tisdags fick jag ett telefonsamtal från den trevliga damen i kommunhuset som frågade om jag skulle vilja jobba mer. Eftersom jag har jobbat 70% i stort sett hela tiden sedan vi flyttade till Piteå blev jag kanonglad. Jag jobbar gärna mer. Jag älskar mitt jobb och att jobba. Plötsligt jobbar jag nästan heltid. Nåja. 95 %. Väldigt nästan heltid. Sen kom onsdagen och vi fick veta att äntligen, äntligen och mest troligt är särbolivet över i början av december. Efter ett års pendlande till inlandet får Tobbe jobba här. Otroligt skönt och ofattbart. Alla papper är ännu inte skrivna och högsta instansen har inte godkänt men jag känner mig i alla fall något mer förhoppningsfull än tidigare. Nu återstår bara att se om vi står ut med varandra efter ett år av pusslande och hit och ditande. Inte för att pusslandet någonsin tar slut men det blir i alla fall ett något mindre pussel att lägga.

I morgon är det fredag och jag skulle nästan vilja fira. Men snubben jag bor med jobbar så jag får skåla med mig själv...
Kjolfredag i morgon va?

måndag, oktober 13, 2008

Måndagar alltså...

Kaffe är ett måste i mitt liv. Innan lunch måste jag ha fått i mig en kopp. Om jag mot förmodan skulle glömma eller inte hinna blir det mesta konstigt... Huvudvärk, trötthet och allmänt otrevligt. Mitt måndagsschema gör det dock ganska svårt att ens hinna med att klämma en kopp innan lunchklockan ringer. Jag hinner knappt andas. Det fina i kråksången är dock att resten av veckan är avsevärt mycket lugnare, trevligare och kaffetätare.

Efter brutalmåndagen på jobbet strosade jag tillsammans med min lilla måndagslediga familj till stan och sedan vidare till biblioteket där Klara fick sig en hel hög med Alfons och Plupp. Vi vuxna fick en bok var och det fina med att bo nära bibblan är ju att det bara tar fem minuter att åka dit och tillbaka när det blir läge att fylla på reserverna.

I kväll har jag och B promenerat i duggregnet, pratat om jobb och andra roligheter och nu är det visst dags för sängen och boken. Tisdagen väntar runt hörnet.

söndag, oktober 12, 2008



I dag skulle vi skrota på här hemma och städa undan sommaren som de förra ägarna av huset skapat för sig ute i trädgården. Det hela resulterade i en ganska stor hög med saker som jag kanske inte ska kalla för skrot, men som i vilket fall som helst ska köras till soptippen. Mitt i skrotandet och plockandet ringde storasyster och ville bjuda oss på middag och jag hade nog inte kunnat tänka mig ett bättre avslut på helgen än att sitta där vi köksbordet, omgiven av kusinerna som ömsom bråkar ömsom kramas och leker och med lillkatten Agnes sovandes på mina ben.
På tal om högen av prylar ute på vår gård så kan jag upplysa allmänheten om att om Du känner ett pockande intresse av en gasolgrill så finns här en till salu till ett överkomligt pris.

lördag, oktober 11, 2008

Dagens äventyr

I morse satte vi oss i bilen och körde 12 mil rakt in i den norrbottniska skogen. Solen sken på de avlövade men bitvis glödande träden. De kala småbjörkarnas trä skiftade i lila på sluttningarna och vid resans mål väntade dopceremonin i det lilla kapellet på en höjd över sjön.
Som alltid vid högtidliga tillfällen i kyrkan fick jag gråta en skvätt och när den vackra modern läste en dikt till sitt lilla gossebarn forsade tårarna. Huvudpersonen tog dock både dopet och det efterföljande tårtkalaset med ro.
Efter det hejdundrande kalaset packade vi in oss i bilen igen och körde tillbaka ut mot kusten och någonstans mitt i skogen gjorde den långa dagen sig påmind och lillfian la igen sina blå...

Angående mitt föregående, något ångestfyllda, inlägg så kan jag bara säga att det inte är så hemskt som det låter. Problemet är väl kanske något av ett lyxproblem som jag säkerligen får anledning att återkomma till efter att ha fattat några (förhoppningsvis) mogna beslut.

torsdag, oktober 09, 2008

Snart helg!

Så har denna (för mig) ganska turbulenta vecka nått sin finaldag och det känns ganska skönt måste jag säga. Turbulensen är inget som är jätteallvarligt eller hemskt på något sätt men på det jobbmässiga planet har det skakats om lite och den framtidsbild jag hade i mitt huvud har rubbats något och jag måste alltså bygga upp en ny framtidsbild. Som vikarie i kommunen är man väl kanske dum som över huvud taget skapar sig framtidsbilder men om man är trygghetsnarkoman som jag är så gör man det i alla fall och då kan minsta lilla gungning kännas som en stor jordbävning. Just därför kanske det är nyttigt för mig att jag den där dagen för ett och ett halvt år sedan sa upp mig från den trygghet som en fast tjänst ändå innebär och gav mig ut på äventyr i den norrbottniska vildmarken... Jag tror att min själ får lite välbehövlig träning av guppiga vägar och snåriga las-skogar.

I morgon kommer vildmarksmannen hem efter en hel arbetsvecka på bortaplan. Vi längtar!
På lördag åker vi iväg på dop i en annan vildmark och tillika slalomparadis. Det känns fint att få åka iväg och se något annat för en dag. Det har liksom inte hunnits med under de senaste månadernas fixande, packande och plockande. Med detta inte sagt att vårt nya hem är fulländat. Men nu bor vi bara ett tag.
Trevlig helg!

tisdag, oktober 07, 2008

500

Här sitter jag och visste egentligen inte alls vad jag skulle skriva när jag plötsligt råkade se att detta är mitt femhundrade inlägg i bloggen. 500! I ungefär fyra år har jag skrivit mer eller mindre regelbundet och snart har jag skrivit alldeles för mycket för att jag någonsin ska orka läsa igenom allt igen. Men visst är det roligt att titta tillbaka och komma ihåg. Komma ihåg Umeå. Livet innan Klara. Livet innan flytten till Norrbotten. Livet innan huset.
Livet är förändring. Konstant förändring, anpassning och återuppbyggande. Egentligen är det intressant att jag ser på mitt liv som mest bara vardagsgöra och rutinmässigt snurrande i ekorrhjulet. Det är ju så långt ifrån sanningen som man bara kan komma. Saker händer och förändras konstant och det bidrar så klart till oro i ett visst läge. Jobb? Hus? Räntor?
Men förändring är ju också en form av utveckling... Som i dag, när jag och Klara åt middag och hon berättar att de har sjungit Bockarna Bruse på dagis varpå hon stämmer upp i sång och sjunger hela den fina visan för mig. Det kan man kalla förändring och utveckling!

500 inlägg var det... Gissningsvis sitter jag här om fyra år och har skrivit 500 till. Vad kan ha hänt då, år 2012? Ja... Den förklädda vardagen lär utvisa...

fredag, oktober 03, 2008

Finanskris och fredagskväll

Jag har aldrig tidigare känt några starkare drag av autism... Du vet, att jag blivit så där totalt uppslukad av en specifik sak och sedan inte kunnat tänka på så mycket annat. De senaste veckorna har jag dock allt för många gånger surfat in på DN:s ekonomisidor för att uppdatera mig om det senaste på Börsen och bolåneräntornas utveckling. Inte för att jag egentligen är orolig för egen del. Eller jo lite så klart... Men mest handlar det om att samhällsekonomi är lite som en gigantisk deckargåta eller kanske ett 3000-bitarspussel som liksom aldrig blir färdigbyggt. Den ena biten påverkar den andra hela tiden. Nya bitar läggs till och andra försvinner plötsligt i det blå. Detta är orsaken till att jag denna fredagskväll känner mig extra avslappnad eftersom det amerikanska Representanthuset för ungefär en timme sedan röstade igenom det så kallade Krispaketet som kanske kan underlätta för oss vanliga människor runt om i världen. Tack för det! Inte mer än rätt för visso, men i alla fall, tack för det.

Sedan höstblåsorna lämnade oss för ungefär en vecka sedan är dotra utan tutte (eller napp, som det visst heter i andra delar av vårt avlånga land). Det går förvånansvärt bra. På många sätt är det bättre än tuttetiden. Hon sover bättre och djupare på något sätt. Blöjorna håller också på att fasas ut och finns nu med oss bara på natten och på längre utflykter utanför hemmet. Hon börjar bli så stor nu vår lilla tjej.

I helgen ligger lite höstpyssel på planeringslistan. Det är ju lite mer att tänka på när man är fatighetsägare... Och fikapauser. Många, långa fikapauser.
Trevlig helg!