Förra veckan var lite dyster. Tråkiga besked på jobbet om eventuella indragningar och omflyttningar, Tobbe jobbade jättemycket och jag var ensamstående jättemycket.
Så kom den här veckan och i tisdags fick jag ett telefonsamtal från den trevliga damen i kommunhuset som frågade om jag skulle vilja jobba mer. Eftersom jag har jobbat 70% i stort sett hela tiden sedan vi flyttade till Piteå blev jag kanonglad. Jag jobbar gärna mer. Jag älskar mitt jobb och att jobba. Plötsligt jobbar jag nästan heltid. Nåja. 95 %. Väldigt nästan heltid. Sen kom onsdagen och vi fick veta att äntligen, äntligen och mest troligt är särbolivet över i början av december. Efter ett års pendlande till inlandet får Tobbe jobba här. Otroligt skönt och ofattbart. Alla papper är ännu inte skrivna och högsta instansen har inte godkänt men jag känner mig i alla fall något mer förhoppningsfull än tidigare. Nu återstår bara att se om vi står ut med varandra efter ett år av pusslande och hit och ditande. Inte för att pusslandet någonsin tar slut men det blir i alla fall ett något mindre pussel att lägga.
I morgon är det fredag och jag skulle nästan vilja fira. Men snubben jag bor med jobbar så jag får skåla med mig själv...
Kjolfredag i morgon va?
6 kommentarer:
Så skönt för er!! GRATTISGRATTIS till underlättande vardagsliv!!
Och så undrar jag förstås var mer du ska jobba... nyfikentarmen i mig sliter som vanligt!
Kram och VA KUL verkligen!!!
Grattiskramar!!
Men vilken vecka du har haft, vad kul. Är glad för er skull. Ni verkar ju ha fixat det bra ändå, men nog är det skönt när båda är på samma ställe...And kjolfredag it is. Ha det bra. Kramar
Jippie!!!
Jublar med er. Jättekul det är ni verkligen värda allihopa.
Kram, kram, kram.
Carina
Skål! Jag tar gärna en påtår... :)
//B
Alla: Tusen tack för kramar och grattis! Det värmer i hjärtat som bara den! Kram på er!
Skicka en kommentar