Chokladrutor

Jag håller på att baka. Jag tror att just detta bak kan gå till historien som det mest meningslösa. Det är nämligen jag och mitt arbetslag som har hand om fikat på jobbet i morgon. Vi fikar alltid 14.30 på onsdagar. I morgon 14.30 kommer jag att befinna mig i konferenslokalen Ryttmästaren för att avsluta det mentorskapsprojekt som jag deltagit i under mitt första år som lärare. Jag sliter alltså med en massa fika som jag själv inte får ta del av. Det känns väl så där...

I dag har jag blivit handbojad. Har inte förrän i dag insett fördelarna med att vara ihop med en blivande polis. Inte mer än att man kan känna sig trygg och allt det där... Handbojorna satte perspektiv på saker och ting.

I dag kom jag på en häftig sak som anknyter lite till mina vuxenfunderingar. Sedan jag kom in i ekorrhjulet har jag mer eller mindre haft en bild av att det är så här det kommer att vara. Resten av livet. 8-16, 8-16, 8-16, 8-16, 8-16... helg... Men så måste det inte vara. Jag ska börja se mig själv som en back packer på resa genom livet. Just nu gör jag det här, och det känns bra. I morgon kanske jag bestämmer mig för att göra något helt annat, för att det skulle kännas bättre. Jag har mig själv. Människor jag tycker om. Människor som tycker om mig. Det känns tryggt. Vilken otrolig grund att stå på! Vart vägen sen bär, det visar sig. Den kanske svänger, men det gör de flesta vägar.
Utom i Tyskland. OK, en grov generalisering, men autobahn sägs ska vara rak.
Här i norra Sverige har vi vant oss vid vägar som är gropiga och kurviga. Kanske därför vi kan ta livet som det kommer, med gropar, tjälskott och tvära svängar.

Squash #3

I går var det dags igen. Den här gången var motståndet utbytt mot Ida. Trevande försökte vi tillsammans skrapa ihop de rester av regler som vi båda hade någonstans i hjärnbalken, väl förseglat. Efter en stunds bollande fick vi igång ett riktigt bra spel om jag får säga det själv. Detta ska vi nu göra till en tradition. Varje lördagsmorgon ska påbörjas med ett squashpass. Du vet ju själv hur det kan bli med den typen av löften. Men jag ska göra mitt bästa och sen får vi helt enkelt se hur det går.
Kvällen tillbringades även den tillsammans med Ida. Tobbe var på välkomstfest för de nya polisynglen. Jag och Ida hade en lugn och skön kväll med tacos och p3-guldgalan. Mycket bra musik och många nya bekantskaper. Jag kan villigt erkänna att rock/metalklassen och hip-hopdito var besvikelser eftersom varken Burst eller Hearin' Aid låg på min favvolista.

Kollade på störtlopp i morse. Vädret i St. Moritz var något bättre än här. Detta till trots tänkte jag nu bege mig ut på en promenad till stan. Om man nu kan kalla det för promenad när man praktiskt taget bor inne i stan... Tänkte ta med mig bryggeriet som vankar omkring här i lägenheten. Vis av erfarenhet vet jag att inget botar dageneftersjukan lika bra som frisk luft.

Fattigleken

Måste erkänna att det här med att leka fattig går riktigt bra. Än så länge ligger jag på plus och jag fattar i ärlighetens namn inte hur det är möjligt att klara sig så länge på så lite. Var på stan en sväng i lördags och hittade både ett par snygga jeans (OBS OBS OBS: PÅ REA) och en snygg kavaj (OBS OBS OBS: PÅ REA). Dock hade jag styrkan att bara prova och gå därifrån. Jag är vuxen nu. Inte så stora bröst, men vuxen.
Tänk om man skulle ta och skaffa sig en hund... Frågan är bara vilken ras. Sådan herre sådan hund. Hmm. Vilken sorts hund skulle passa i det här hemmet tro? Jag är evigt tacksam för förslag.

Jag bara rullar fram...

Jag undrar om man kommer att tänka annorlunda när man blir äldre... Det har jag alltid undrat. Det är som att jag på något underligt sätt tror att världen kommer att te sig annorlunda om några år. När jag var i femårsåldern undrade jag hur det skulle vara att vara lika lång som pappa, eller hur det skulle vara att gå i skolan. När jag var 14 undrade jag hur det skulle vara att vara 18, bo själv och vara gravid. Det var alltså den bild jag då hade av mig själv som artonåring. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och så här med facit i hand var det nog lika bra. Jag var nog inte redo för det då...
Nu har jag ju flyttat hemfrån, ja det var ju ett tag sedan nu... Men faktum är att tror att jag tänker mer eller mindre likadant som när jag var fem. Det är klart att man har lärt sig en hel del och fått perspektiv på saker och ting, men på det stora hela är det ju inte så väldigt stor skillnad.
Det intressanta är att jag nu, när jag på ett sätt är vuxen, går och funderar över hur det kommer att bli när jag är vuxen på riktigt. Med det menar jag den dag när jag har hus, barn och en trygg ekonomi. Bilderna av mig själv som spelas upp på insidan av mina ögon föreställer en kvinna som egentligen inte ser ut som jag, utan bara en äldre kvinna, slumpmässigt utvald, med stora hängbröst och ett varmt ombonat hem. Kommer jag att bli så eller kommer jag alltid att känna mig som en förvirrad individ som skyller på att jag är ny i det här livet men snart kommer att lära mig hur saker och ting fungerar?
Under det senaste året har otroligt många saker förändrats i mitt liv! Jag har slutat vara student, börjat jobba, skaffat en riktig lya, skaffat en riktig karl och köpt en riktig bil. Även om jag har alla dessa instrument, som borde tyda på ett visst mått av vuxenhet, känns det hela tiden som att jag är tre år och gapar över världen och allt som händer runt omkring mig. Saker och ting händer och först efteråt reagerar jag med förvåning och glädje över att jag tog mig igenom det hela utan att fatta vad som egentligen hände...
Är det så här livet är eller är det bara jag? Kommer jag att sitta där vid mitt köksbord i mitt ombonade, varma hem med händerna korsade över mina stora hängbröst utan att fatta att jag har det?
Jag har det!

Arbetsglädje = livsglädje

Nu rullar det på igen.
Som om ingenting har hänt är man nu tillbaka i arbetslivets glada lunk och ska jag vara ärligt så känns det riktigt bra.
När man är lärare tar man efter ett tag allt för givet; alla roliga frågor, alla spontana svar, alla intressanta attityder. Nyttigt att vara borta ett tag så att man får bli påmind om tonåringars charm. För nog har dom charm alltid.
Jag är inte påverkad av droger, även om det kanske kan låta så.

En annan intressant grej är min ekonomi. Jag vet att många människor är lite tystlåtna när det gäller privatekonomin, men jag är inte rädd för att dela med mig på den fronten. Just nu har jag inte ens tillräckligt med pengar på kontot för att kunna köpa ett par rediga jeans. Detta har inte att göra med att jag är slösaktig, för det är jag inte. Det beror snarare på att jag är så fruktansvärt snål att jag trots bilinköp vägrar röra min besparingar.
Det hela känns dock inte särskilt jobbigt. Mer som en kul utmaning. Typ som att åka skidor över Grönland, friklättra på Kalahatten eller cykla från Strömlida med förbundna ögon.
Erica har berättat för mig att hon, när hon var liten, brukade leka fattig. Det är sånt som välbärgade ungar gör när de andra barnen leker prinsessa på slottet. Det är ungerfär så jag ser på tiden som återstår fram till nästa lön, lite drygt två veckor... Jag ska leka fattig. Att bo tillsammans med en student gör det hela ännu mer verklighetstroget. Som att lajva ungefär, fast på riktigt. Kanske borde sy mig lite kläder av linnetyg och göra en brynja till Tobbe. Synd att jag inte kan sy... Brynjan borde dock vara genomförbar. Synd att jag har så mycket att rätta. Annars...

För övrigt kan jag meddela att squashen var en höjdare! Som rundpingis, fast bättre, eftersom man fick slå till bollen lite oftare. Om jag finge ändra lite på sporten som sådan skulle jag dock önska lite mjukare väggar. Jag och väggen stötte ihop vid ett flertal tillfällen och jag kan säga att jag nog fick fler blåmärken än väggen. Den är fortfarande vit. Och hård.
Jag är inte så säker på att jag lyckades dölja mitt dåliga spel. Förlorade alla set ganska ordentligt, men man kan väl fortfarande skylla på att man är nybörjare?

The final countdown

Denna enda dag återstår av mitt underbara jullov. Sitter här i mitt julklappsunderställ och väntar på att Jojjo ska komma förbi för att eskortera mig på en promenad i solen. Hoppas att hon kommer snart, för solen skiner verkligen med sin frånvaro den här tiden på året. Det blir bättre och bättre, men det är fortfarande januari.

Det nya köket är verkligen magsikt. På en dag gick det från att vara en murrig håla i brunt och gult till ett sobert rum där man vill dela livet med nära och kära, som Ernst skulle ha sagt.
Nu väntar jag bara på att min kära storasyster ska komma och ge ett slutgiltigt OK för förvandlingen. Hon är min egen Ernst, fast utan floskler eller äckliga hundögon. Min syrra är rätt av ärlig och snygg, utan hundögon!

I dag ska jag debutera. Faktiskt ska jag testa något som jag aldrig har testat förut.
Jag snackar varken debutantbal eller heroin.
Jag ska spela squash.
Många säger att det är en rolig sport som verkligen är bra träning på alla sätt. Just nu känner jag mest rädd. Och inte blir det bättre av det faktum att de där squashplanerna ser ut som akvarium, med glasväggar. Som du vet är glas genomskinligt och det innebär att vem som helst kan iaktta spektaklet.
Jag tror att jag får lita på min skådespelartalang och helt enkelt spela att jag är duktig på squash. Jag kör på det, tillvidare. Förr eller senare borde väl någon sorts känsla för spelet visa sig.
Kanske.

Ducka!

Nytt år, nytt år, nytt år...

...med så många nyheter. Vet egentligen inte var jag ska börja. Jullovet har väl i stort förlöpt som sig bör. Lugn och ro, mys med familj och vänner i lagom stora doser. Juldag på stadshotellet i Piteå och nyårsafton i Malmströms stuga på Granholmen. Denna fest har verkligen gett upphov till många nya samtalsämnen;

- Hur många varmkorvar kan en vegetarian äta?
- Hur hittar man en förlovningsring i pudersnö?
- Hur länge kan man diskutera hundraser i tokfyllan?
- Kan det vara så att skotten i Sarajevo bara var en täckmantel? Skulle ett världskrig kunna bryta ut efter ett parti TP?
- Hur hårt kastade Erica korvbrödet i Nilles panna?
- Vad tyckte taxichauffören om korven i örat?
- Är Ericas obscena gester ett led i hennes utveckling mot en östermalmsdam?
- Sist men inte minst, vad säger en nykomling från Mora om gästabudet? Bu eller bä? Kanon eller kalkon?

Nåväl. Nyheterna då?
I onsdags packade jag och Tobbe hondan full och körde söderut igen. Det var i förrgår. Sedan dess har följande hänt:
- Ny bil, SAAB 9-3.
- Nya köksluckor, vita, blanka och fina.
- Ny familjemedlem, Björn, som föddes i går kväll.
- Nya tapeter i köket. Sätts upp as we speak.

Det du!