tisdag, mars 31, 2009

Jag lånade den här roliga grejen från Bea. Störtkul faktiskt!

Gå till inkorgen för dina sms.
Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en som svar på frågorna.
(Fråga 1=första raden i sms 1, Fråga 2=första raden i sms 2 osv)

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Gratta henne från mig :)

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Promenad eller kaffe i kväll? :-)

3. Vad är der första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Spännande... Ska bli kul att se hur det blir.

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga till din fiende?
Oj kom på en liten sak...

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Hemma i soffan, med en kopp kaffe.

6. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Det går jättebra, kom till Luleå för en stund sedan.

7. Vad vill du mest av allt höra?
Hallå! Är du vaken?

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?
OK, det löser sig...

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
Nu e vi på väg mot Kvarngatan...

Efterlysning!

Jag letar i bokhyllan efter Kajsa Ingemarssons Små citroner gula men jag hittar den inte. Har jag lånat den till någon eller har jag slarvat bort den på något sätt? Har du lånat den?
Jag skulle låna ut den under helgen men det gick inte så bra...

Kalastisdag

Ganska nyligen hemkommen från Luleå där min storasyster har firats på sin födelsedag. Jag garanterar dig, kära läsare, att jag kommer att jubla framför spegeln om jag om 13 år är lika snygg som min storasyster. Så det så!

I övrigt så har jag vårkänslor. När man som norrbottning känner vårkänslor så innebär det att man börjar planera för att snart ta fram något annat ytterplagg än dunjackan. Man börjar överväga att kanske leta fram fingerhandskar i stället för tumhandskar och kanske, kanske kan man snart damma av cykeln. I Norrbotten finns än så länge inga blommor att njuta av men man känner lycka av att se den svarta asfalten kika fram mellan de gråbruna snödrivorna.
Våren är, precis som allt annat, något väldigt relativt.

måndag, mars 30, 2009

På darriga ben...

I går hade vi en heldag i Kåbdalis tillsammans med Tobbes arbetskamrater. Vädret var väl inte så där vårvinterstrålande som man hade drömt om men det var helt fenomenalt ändå, att få susa i de där pisterna som alltid verkar vara helt perfekt pistade.
I dag har jag dock fått bedriva katederundervisning eftersom benen inte riktigt höll för att stå på.

På badrumsfronten kan jag berätta att vi nu har kikat på badkar, blandare och annat som behöver uppdateras. Efter påsk tar vi fram storsläggan.

onsdag, mars 25, 2009

Stenen

Skolans personal ska it-anpassas. Jag är en av de utarbetade lärare som under året har slitit med några uppgifter som i slutändan ska bevisa min it-kunnighet. I början var jag flitig, taggad och inspirerad, så där som man kan vara i början av ett projekt. Någon gång i början av november kom jag av mig och sedan dess har jag skyllt på det nya jobbet. Jag har liksom inte haft tid att koncentrera mig. I alla fall är detta vad jag har använt som en rimlig ursäkt.
Men. I kväll gjorde jag det. Jag gjorde färdigt den sista examinationsuppgiften och skickade in den. Om allt går vägen får jag i morgon ett mail där det står att jag är godkänd och klar. Hoppas, hoppas, hoppas.

På tal om att ta tag i saker så hade jag och min sambo i går ett byggmöte vid köksbordet. Vi skissade fram två alternativ på möblering i det nya badrummet och jag tror att vi nu har bestämt oss för det ena. Är det bara att börja riva nu då? Jag lovar att bjuda på smaskiga före- och efterbilder när det hela drar igång. Förebilderna går inte av för hackor, var så säker. Vårt eget green room liksom...

söndag, mars 22, 2009

Jag säger då det...


Under mitt snart 30-åriga liv har jag besökt Eiffeltornet, Big Ben, Katedralen i Sevilla, Solkustens stränder och Retiroparken i Madrid. Jag har bilat genom Sverige flera gånger och sett Öresund från den berömda bron. Men jag lovar att ingenting, ingenting i hela värdlen kan vara mer fantastiskt än en solig, vindstilla vårvinterdag på skidor i det norrbottniska vinterlandskapet. Ni som för tillfället befinner er på andra platser runt om i världen får helt enkelt ursäkta, men ni missar något.

I går åkte vi till stugan och snacka om avkoppling. Jag har läst, eldat, ätit, druckit och åkt flera mil på skidor. Kinderna glöder och kroppen är mör. Det KAN inte bli bättre. Lukten av den solvarma snön gör mig euforisk och bättre meditation finns inte för mig.

Nu är vi nybastade och redo inför veckans Nip/Tuck. I kväll somnar jag ovaggad. Garanterat.



torsdag, mars 19, 2009

Om våren, om våren...

För inte allt för många veckor sedan satt jag och mina fina arbetskamrater i arbetsrummet och huttrade, frös och försökte komma fram till en anledning till den bistra kyla som omgav oss i det lilla rum där vi huserar.
Nu är det annat ljud i pipan. Jag, som sitter närmast fönstret, lider av ständigt röda kinder som ger ett snudd på klimakterieaktigt utseende. Men. Kläder kan man alltid klä av sig och det är skönt att slippa sitta med dunjackan på. Och det här med klimakteriet infinner sig väl förr eller senare så det är väl bara att vänja sig vid känslan. Alltid redo, visst är det så det ska vara?

I kväll har vi haft middagsbesök av J och lille E. Eller lille och lille... De unga tu har lekt så det står härliga till. De liksom bara försvinner, bort, iväg och in i sin egen lilla värld. De har åkt till Lycksele och gått till Ekbergs, sorterat memory-kort och klossar. Kvällen avslutades med en kram och en puss. Så härligt att ha en så fin kompis. Det är inte utan att jag blir lite avis. Men. Jag har ju fina kompisar jag också. Jättefina!

onsdag, mars 18, 2009

I väntan på Vaddå?

Sitter på min vanliga plats, i min vanliga soffa och väntar på att tvättmaskinen ska tvätta färdigt så att jag kan hänga tvätten, dusha och sedan totalsofta framför Sommer.
Nu tystnade maskinen.
Jag hänger tvätt.
A bientôt!

tisdag, mars 17, 2009

Alldeles för sent

Jo, jag borde inte sitta fullt påklädd med oborstade tänder i denna sena timme. Men! Jag har faktiskt en anledning. Denna kväll har jag inte surrat bort i telefonen eller surfat bort på internet. Inte heller har jag glott på dåliga tv-program. Jag har i stället ägnat några timmar till kvalitativt umgänge med några riktigt trevliga flickor, flera koppar te, lite för många godisar och många glada skratt. Tänk så enkelt det kan vara att göra något roligt. Tänk så ofta man konstaterar hur enkelt det är och ändå låter det gå månader innan man gör samma enkla grej igen. Tänk...
Onsdag i morgon och nedförsbacke mot helgen.
Sov gott.

måndag, mars 16, 2009

Lite blondare...

Och kanske lite klokare har jag nog blivit efter denna måndag.
Jag har jobbat, klippt mig och druckit en snabb kopp kaffe med storasyster som var i stan för att hänga några tavlor.
Sen blev det kväll och dags att sova.
Slut!
Vi ses i morgon!

söndag, mars 15, 2009

Men alltså!

Vilket väder! Ursäkta den kanske något utslitna kommentaren, men vad kan man annars säga? Solen värmer, fåglarna kvittrar och kläderna känns för varma.
Så här på söndagskvällen måste jag dessutom få summera denna helg som en riktig toppenhelg. Lördagen blev en spontantripp till IKEA med mor, syster och Klara. Åter från Haparanda var vi en matservis, ett gäng glas, några lampor, en tavelram, servetter och värmeljus rikare. Trotsen var som bortblåst och flickebarnet strålade av lycka trots långa timmar i bilen.
Lördagskväll med mellot, godis och insomning i soffan redan vid juryröstningen. Det tar på krafterna att fynda.

I dag har vi installerat alla nya prylar och efter lunch tog vi en promenad i underbara vackervädret och spatserade tvärs över stan till bloggvännen och kollegan som bjöd på gott kaffe och toktrevlig familj.

Nu är söndagskvällen kommen och jag har gjort mig redo för Nip/Tuck. Mello-godiset är sparat i sin påse.
Glad måndag!

fredag, mars 13, 2009

Det är fredag

...och det älskar jag. Vi har fikat på stan och ätit god middag med gott, rött vin. Eller inte mannen. Han jobbar i natt.
Jag har ett jobb och det älskar jag också. Nu känns det som om jag har blivit ett med det nya jobbet. Under de två första månaderna var jobbet lite som en stickig ylletröja som jag inte riktigt visste hur jag skulle bli bekväm i. Nu har jag gnuggat tröjan ostickig och den har gått och blivit lite av en favorit. Jag kan nästan sitta här och längta efter att det ska bli måndag. Jag kan längta efter att läsa bokrecensioner och lyssna till debatter. Förvisso är det fredagskväll och jag sitter mjukt tillbakalutad i soffan och då är det kanske lätt att känna arbetsglädje. Men det är ändå magkänslan. Och det är så skönt.

Om allt går vägen blir det IKEA i morgon. Inga brutala inköp men lite småplock ska man väl kunna få ihop.
Trevlig helg kära du!

torsdag, mars 12, 2009

Poff

Ungefär så snabbt känns det som att denna vecka har rusat förbi. Alldeles nyss var det söndag kväll och jag satt här och ojade mig lite för att det snart var måndag och jobbdag. Nu är det torsdagskväll och pang bom nästan helg.
Min pappa, the handy man, har varit här i kväll och ätit gårdagskvällens bullpresent och snackat lite kök. Jag blir hela tiden glatt överraskad över hur odyrt det ändå är med renovering. Jag kalkylerar i mitt huvud och tror hela tiden att allt ska bli så otroligt mycket dyrare än vad det egentligen visar sig vara. När vi förra veckan hade en rörmockare på besök för att prissätta det jobb som behöver göras i badrummet och jag frågade honom om han kunde ge ett ungefärligt pris så där på stående fot, hör jag mig själv utbrista:
-Oj! Så billigt!! Jag trodde att det skulle vara mycket värre!!!
Förmodligen är det inte så man förhandlar. Men å andra sidan kanske rörmockaren blev lite glad och vänligt inställd och det kan väl aldrig skada? Eller hur?

onsdag, mars 11, 2009

Bara så där...

Vi hade precis ätit upp kvällens middag och höll som bäst på att plocka undan, när ängeln från andra sidan gatan plingade på och i ena handen höll hon två påsar nygräddade bullar. Bara så där. Fina människa.

Det fascinerar mig hur vissa människor bara vet. Vet vad som ska sägas. Vet vad som ska göras. Vet hur lite som behövs för att förgylla dagen för någon annan. Undrar om dessa människor själva vet att det är just det de gör. Förgyller...
Jag har många förgyllare i mitt liv. Hoppas att ni vet att det är just det ni är. Underbara människor.

tisdag, mars 10, 2009

Ännu en dag i livet

Denna dag kan nog sälla sig till skaran vardagar.
Jag har jobbat hårt och haft jättemånga lektioner. Under min inte så långa lunch åt jag matlådan som i dag var fylld med gårdagens middag; korvgryta och ris och till det hela en liten burk rårivna morötter.
Efter jobbet tog jag den lagom kalla bilen till dagis, pratade lite med fröknarna, klädde på dottern och åkte sedan tillsammans med henne till Kvantum. Besöket i den stora matvaruaffären kan nog ses som dagens höjdpunkt med tanke på att Klara frivilligt valde att sitta i den fiffiga kundvagnsstolen för små barn i hennes ålder. Detta sätt att bedriva veckohandling är betydligt mycket smidigare än de gånger när hon fördrar att köra en liten kundvagn och rusa genom butiken, till leverpastejshyllan. Men inte i dag. I dag kunde vi handla samtidigt som vi samtalade om den lilla bebisen som var söt, skinkan som vi skulle köpa och det faktum att Klara gillar sallad som är lila. Och gurka. Men inte tomater.
Från Kvantum tog vi bilen tvärs över vägen för att hämta upp Tobbe (som hade glömt att vi skulle hämta honom och därför dushade i godan ro och fick mig på dåligt humör). Vi körde den långa vägen hem (runt stan i stället för över Rådhustorget). Denna trevliga lilla omväg är mitt eget sätt att få oväntade upplevelser i vardagen och möjlighet att uppleva något lite utöver det vanliga. Eftersom jag var på dåligt humör upplevde jag inte så mycket.
Hemma i det vardagssmuliga huset lagade vi middag och för att piffa upp den blå vardagen, som en extra krydda i livet gjorde jag en god sallad med avocado. Klara fick ett trotsutbrott vilket gjorde att det dröjde 20 minuter innan hon kunde börja äta.
Efter nattningen har jag och mannen i mitt liv (som nu är förlåten) tittat på tv och jag har telefonpratat med hela min familj (min första alltså... mamma, pappa, syster, bror). Jag har dessutom hunnit med att tvätta håret.

Så där. Det var en utförlig beskrivning av denna blåaste av vardagar som nu trots allt kommer att bli ihågkommen som den tisdag som var så vardaglig att den förtjänade ett blogginlägg.
Men glamouren då? Jo du, nu ska du få höra! Jag har rakat benen!

måndag, mars 09, 2009

Tillbaka

Sportlovet är över och jag är tillbaka på jobbet.
Nu är jag trött och vill sova.
Då gör jag det.
Godnatt!

söndag, mars 08, 2009

Mor, dotter, kvinna och människa

I dag är det internationella kvinnodagen och jag kan inte påstå att jag har firat mig själv eller någon annan kvinna på något särskilt sätt. Inte i dag.
Däremot kan jag bestämt hävda att jag varje dag, året om gör mig själv stolt över att vara kvinna och framför allt människa. Jag kan faktiskt inte påstå att jag i första hand tänker på mig själv som kvinna. Oftast tänker jag på mig själv som just mig själv, som den unika varelse jag faktiskt är och som min egen bästa kompis. Lika ofta tänker jag på mig själv som en människa bland medmänniskor som gör mitt bästa för att vara det mesta jag kan vara. En bra människa, mamma, flickvän, dotter, syster, vän och fröken. Jag försöker vara en förebild, för unga män och unga kvinnor, i behov av en sådan. Sådan är feminismen för mig, tror jag...

Som mor till en liten dotter händer det så klart att jag ibland reflekterar över kön och genus, främst för att Klara själv har börjat reflektera över pojkar och flickor, snoppar och snippor. Vem är pojke och vem är flicka? Vem har snopp och vem har snippa? Endast där finns skillnaden för henne och i utopin är det väl just så det ska vara, är det inte? Jag hoppas och tror att hon kommer att fortsätta vara den självsäkra människa som hon är. Förutsättningslös och självklar rätt igenom. Jag hoppas och tror att hon vet och kommer att fortsätta veta att skillnaden mellan könen inte hänger på klädsel, makt eller inkomst eller att det faktum att hon har en snippa skulle innebära något negativt på hennes väg genom livet.
I dag besökte jag, tillsammans med min urkloka tvååring, en av stadens klädaffärer. Inne i butiken hittade jag en liten klaramössa som jag själv verkligen ville köpa till henne. Mössan var brun och prydd med ett stort, rosa hjärta. Jag frågade den lilla primadonnan om hon inte skulle vilja ha en sådan mössa, varpå hon självklart och självsäkert svarade:
-Nej, jag vill inte ha den mössan. Jag vill ha en med Blixten McQueen!
En passande tankeställare för mamman på internationella kvinnodagen.
Sen kom vi hem och hon ville ta på sig sin rosa klänning med grodor på. Rosa är fint, och klänning lika så.
Hit ungefär tror jag att jag ville komma... Det spelar liksom ingen roll. Vi är inte blå eller rosa, snoppar eller snippor, pojkar eller flickor.
Vi är bara ett gäng sköna människor som vandrar på jorden med förhoppningen om att göra det bästa av dagen i dag. Och alla andra dagar.

Hektiskt lovavslut

I fredags åkte jag och Klaran iväg till stugan för att få andas lite riktig sportlovsluft, få promenera på isen och få susa ner för backen på en mjuk och snabb madrass. Och visst är det fridfullt att få komma ut i skärgården och lyssna på enbart tystnaden. Fredagskvällen betstod av några glas vin och prat med mor och syster samtidigt som jag ägnade 150 minuter åt att lägga patiens. Vilken drog! Måste vara som att spela golf ungefär. Eller kanske virka?
I går blev det dock dags att bryta upp från lantlivet, återvända till staden och 30-årskalaset som jag fortfarande känner i kroppen. Underbart god middag, tårta, vin och till slut också Singstar inpå småtimmarna. Vilken fantastisk uppfinning! Föga förvånande blev det några småfighter om mikorfonerna. Mest nöjd är jag över att jag slaktade Tobbe med Sabbaths Paranoid. Kanske inte så mycket att vara stolt över när man tänker efter... Det bevisar bara att jag och Ozzy Osbourne har samma röstläge, trots att jag hållit mig borta från knarket.
Nåväl. En seger är alltid en seger.
Nu ska jag dammsuga Blocket efter ett eget Playstation.

torsdag, mars 05, 2009

Lugnet och ron

Under de två senaste dagarna har jag verkligen lovat, sportlovat. Eller egentligen inte sportat så mycket förutom gårdagens promenad på isen tillsammans med Maria och Hugo. Solen strålade och på kvällen brände kinderna så där som de ska göra efter en dag på isen.
På kvällen drack jag kaffe och åt kaka tillsammans med de två fintjejerna som jag tidigare i livet delade somrarna på turistbyrån tillsammans med. Vi ses inte särskilt ofta, men när vi ses är det precis som om ingen tid alls har gått. Vi kan ta vid där vi slutade, ventilera sorg och glädje på alla plan. Precis så som det ska vara.
Och så kom den här dagen, när vi fick förmiddagsbesök av den kloka kvinna på vars stol jag sitter om dagarna på jobbet. Vi har druckit kaffe och babblat samtidigt som de två tvååringarna har tampats om leksaker och utrymme. Det måste vara väldigt utvecklande att vara två år. Och jobbigt också. Väldigt jobbigt ibland.

I går tog jag och Tobbe tag i badrummet. Inte rent fysiskt, men vi besökte två golvfirmor som berättade lite om hur det fungerar och nu känns allt mycket bättre, mer verkligt och inte alls särskilt jobbigt. Innan sommaren. Innan sommaren har vi nog ett badrum som är lättstädat och snyggt, pyntat med nya fina handdukar och en turkos badrumsmatta på golvet.

Dessutom undrar jag vem du är. Du ja, som läser det här. Inte för att det egentligen spelar någon roll, utan bara för att jag är så fruktansvärt nyfiken. Kan du inte berätta? Snälla, berätta!

tisdag, mars 03, 2009

Sportlovspyssel

Förra (!!) hösten hade vi en liten photosession med vännen och bästfotografen Wellan. Resultatet blev julklappar till nära och kära och tanken var så klart att vi skulle få några egna exemplar också, för att liksom försköna hemmet med. Tusen saker har kommit emellan men i dag tog jag cd-skivan med alla bilder och spatserade iväg till stan där jag framkallade och köpte ramar. En timme senare var allt klart och nu sitter fotografierna som en smäck på väggen i hallen. Observera att det är ramarna ovanför byrån som föreställer mig och min familj. Den stora tavlan till vänster föreställer något helt annat och jag tror inte att vi är släkt.

Dagen i övrigt har varit vilsam. Solen har skinit med sin frånvaro så några fräknar på näsan har det inte blivit, men i morgon laddar vi för ett varv runt Fårön och då har jag tänkt att det ska vara kanonväder. Visst blir det väl så?

En sportlovsfirande Klara, som har förlorat förmågan att vara avslappnad framför kameran. Brås hon kanske på sin mormor?

måndag, mars 02, 2009

Hur har du det med lyckan kamrat?

Efter några dagars funderande, läsande och samtalande med en mycket klok ung kvinna på jobbet har jag kanske inte kommit fram till så hemskt mycket mer... Men visst är det ett intressant ord? Lyckan...
Anledningen till mina funderingar kring lyckan är nog det faktum att mitt liv under det senaste året har förändrats på många omvälvande sätt. Jag har köpt hus, bytt jobb och slitit (ibland ganska ont) som gräsänka med en bitvis ganska trotsig sötunge.

Husköpet har inneburit en hel del finansiella spörsmål; vad ska renoveras? Vad ska prioriteras? När ska vad renoveras? Hur ska vad renoveras? Hur mycket ska det kosta när vad och hur ska renoveras? Svaret på alla dessa frågor blir allt som oftast Det spelar ingen roll. Det spelar egentligen ingen roll om vi renoverar köket till hösten eller om tre år. Förändringen skulle inte vara annat än estetisk och även om estetik på ett plan är viktigt för välmåendet så hänger min lycka på intet sätt på köksluckornas färg. Inte heller spelar det någon roll om kylskåpet är vitt eller läckert metallfärgat. Visst vore det kul för att inte säga underbart att kunna stoltsera med en kaklad vägg som inte är brun och vit men skulle jag bli lyckligare? Nej. Självklart inte.

Jobbyten gånger två har flera gånger fått mig att reflektera över mitt yrkesval. Hur länge ska jag härva på som vikarie innan jag får en plats som är min egen, innan jag får vara mig själv i stället för hon som vickar för XY eller YX? Finns det något annat arbete jag skulle kunna göra där jag skulle kunna känna mig trygg och säker inför framtiden, där jag skulle vara lyckligare? Förmodligen, ja... Kanske... Men varför ska jag fundera över det nu? Jag är lycklig där jag är just nu och jag får helt enkelt utgå ifrån att jag kommer att fortsätta vara det oavsett vad som händer i framtiden, oavsett om jag kommer att vara mig själv eller bara hon som vickar för XX.

Gräsänkeskapet har så klart slitit på mig och det har jag sagt fler än en gång. Samtidigt har det i relation till lyckan fått mig att inse vad som är viktigt och att lyckan verkligen bor i de små, små tingen. Att vara tillsammans, att dela på plockandet, lagandet, handlandet och hämtandet. Att dela på en panna kaffe och en gammal muffins.

Vart jag vill komma med allt detta lyckande är kanske lite oklart. Huvudsaken är att du kommer ihåg var du har din lycka och att den kanske inte behöver vara allt det du tror att den är. Hur har du det med lyckan?

söndag, mars 01, 2009

Ofta får man skratta...

Jag och Klara sitter och tittar på tv och råkar komma över blandkulturprogrammet Sverige. Följande dialog uppspelar sig i tv-soffan:

K: Är det här Nordnytt mamma?
S: Nej, det här är Sverige.
K: Är det samma sak?
S: Njä... det här är lite mer kultur.
K: Vilken kultur?
S: Konst, teater, musik...
K: Okej. Är det kulturen?
S: Jo. Det kan man nog säga.
K: Okej.