Hur har du det med lyckan kamrat?

Efter några dagars funderande, läsande och samtalande med en mycket klok ung kvinna på jobbet har jag kanske inte kommit fram till så hemskt mycket mer... Men visst är det ett intressant ord? Lyckan...
Anledningen till mina funderingar kring lyckan är nog det faktum att mitt liv under det senaste året har förändrats på många omvälvande sätt. Jag har köpt hus, bytt jobb och slitit (ibland ganska ont) som gräsänka med en bitvis ganska trotsig sötunge.

Husköpet har inneburit en hel del finansiella spörsmål; vad ska renoveras? Vad ska prioriteras? När ska vad renoveras? Hur ska vad renoveras? Hur mycket ska det kosta när vad och hur ska renoveras? Svaret på alla dessa frågor blir allt som oftast Det spelar ingen roll. Det spelar egentligen ingen roll om vi renoverar köket till hösten eller om tre år. Förändringen skulle inte vara annat än estetisk och även om estetik på ett plan är viktigt för välmåendet så hänger min lycka på intet sätt på köksluckornas färg. Inte heller spelar det någon roll om kylskåpet är vitt eller läckert metallfärgat. Visst vore det kul för att inte säga underbart att kunna stoltsera med en kaklad vägg som inte är brun och vit men skulle jag bli lyckligare? Nej. Självklart inte.

Jobbyten gånger två har flera gånger fått mig att reflektera över mitt yrkesval. Hur länge ska jag härva på som vikarie innan jag får en plats som är min egen, innan jag får vara mig själv i stället för hon som vickar för XY eller YX? Finns det något annat arbete jag skulle kunna göra där jag skulle kunna känna mig trygg och säker inför framtiden, där jag skulle vara lyckligare? Förmodligen, ja... Kanske... Men varför ska jag fundera över det nu? Jag är lycklig där jag är just nu och jag får helt enkelt utgå ifrån att jag kommer att fortsätta vara det oavsett vad som händer i framtiden, oavsett om jag kommer att vara mig själv eller bara hon som vickar för XX.

Gräsänkeskapet har så klart slitit på mig och det har jag sagt fler än en gång. Samtidigt har det i relation till lyckan fått mig att inse vad som är viktigt och att lyckan verkligen bor i de små, små tingen. Att vara tillsammans, att dela på plockandet, lagandet, handlandet och hämtandet. Att dela på en panna kaffe och en gammal muffins.

Vart jag vill komma med allt detta lyckande är kanske lite oklart. Huvudsaken är att du kommer ihåg var du har din lycka och att den kanske inte behöver vara allt det du tror att den är. Hur har du det med lyckan?