En av sommarens höjdare...

...var nog när Klara och hennes kusiner klädde ut sig i vinterkläder och åkte pulka på altanen i stugan. Lägg särskilt märke till den nedärvda galonjackan i klanmönster. Den du!

Bullbak och rödhårig tok

Vi har en dotter som pendlar mellan att vara lillgammal, snudd på tantig och typsikt treårig och sur på allt och alla. I förrgår när regnet öste bakade vi 80 bullar och då kom lilltanten fram.

Den andra bilden visar Herman, vars hår gått från mörkaste ebenholts till morot. Förmodligen kommer han att bli lika prickig som sin pappa också. Solskydd på!

Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Morden på tv!

Minisemester

Just nu har vi farmor här på besök i några dagar. Efter gårdagens regnväder och dagens mellanväder tog vi i morse beslutet att dra söderut över dagen för att få uppleva något annat för en stund. Målet för dagen var Skellefteå som bjöd på god lunch på Lilla Marie och riktigt bra shopping innan vi fikade (bara kaffe för mig så klart) och vände norrut igen.
I morgon väntar ett morgonbesök på staden socialkontor eftersom Tobbe officiellt ska bli Hermans pappa. Oj vad jag tycker att det är märkligt med denna något stenåldersaktiga formsak. Men rätt ska vara rätt och då är det bara att göra som man blir tillsagd och sätta på sig sitt präktigaste leende och sin finaste knytblus.
Sov gott!

Vill mer!

Oh Captain, my captain...
Ja, jag vill verkligen blogga mycket, mycket mer än vad jag hinner med. Livet som tvåbarnsmamma ter sig onekligen något mer hektiskt än enbarnsmammalivet och det vore roligt att få ner alla saker på pränt. Dock är det som att tiden för att skriva saknas lite eftersom mannen i huset fortfarande inte gått på semester. Dessutom är det ju så att sommaren pockar på och vill ha sitt. Kusiner ska träffas, bastun vill badas, båten vill åkas... Ja, du vet säkert hur det är.

Men vi har det bra. Lillebroren växer så att det knakar. På riktigt. BVC-läkaren trodde inte på sköterskans siffror när den lille låg där på mätbordet men det var så sant, så sant. Han är duktig på att äta vår lille Herman. När vi ändå hade en läkare på armlängds avstånd fick hon även lyssna på storasysters lungor som hostat och hackat i mer än en vecka. Fru läkaren var snäll och skrev ut mirakelmedicin som gjort att vi nu alla sovit gott i två nätter.

I framtiden ligger Tobbes semster som infinner sig om ungefär 30 timmar. Det ska bli roligt att se vad han är för en kille den där jag bor med. I bland känns det som att man hinner glömma bort.

En annan sak nu och i framtiden är att min kropp åter ska tas i besittning av den rättmätiga ägarinnan. Under graviditeten har jag nog varit lite väl snäll med mig själv och det är så väldigt, väldigt tråkigt att inte känna sig riktigt som sig själv. Metoden heter ät mindre, rör dig mer och innebär att inget sött av någon form ska förtäras så vida det inte är lördag. På lördagar är det tillåtet med en kaka eller två. Nu ska här jobbas. Jag önskar att jag hade varit cool och modig nog för att berätta hur mycket jag väger och vad som ska bort. Kanske sen. Kanske när jag står på andra sidan och kan titta tillbaka på mig själv som jag ser ut i dag. Målbilden är tydlig och visar helt enkelt mig själv i mina vanliga kläder. Hur svårt kan det vara?

Tystnad råder

Mannen jobbar, stora och lilla barnet sover och jag sitter här och knaprar kex och njuter av tystnaden och ensamheten. Förvisso kommer det lilla barnet att vakna mycket snart och vara väldigt hungrig, men tills dess njuter jag för fulla muggar.
Tystnad har det även varit här på bloggen och det beror helt enkelt på att tiden inte räcker till. Kusiner från både Luleå och Malmö har gästat vår stad tillsammans med sina respektive föräldrar och det har så klart varit mycket trevligare än att sitta framför datorn. Dessutom har jag lyckats drämma kameran i golvet så illa att jag blev tvungen att bränna iväg till en viss elektronikaffär för att skaffa en ny. När vi väl hade knäppt några foton med den nya kameran visade det sig att det gamla minneskortet inte ville vara i den nya kameran så vi fick återvända till elektronikaffären för att köpa nytt minne. Nu kan jag nog förhoppningsvis bidra med några bilder från vår vardag här på bloggen. Dessvärre försvann gårdagens bilder från bebistitten i Hortlax. Det betyder helt enkelt att vi får återvända snart igen innan lille Calle har hunnit växa allt för många centimeter.
I dag har vi inte bara köpt minne. Vi har dessutom besökt kyrkmarknaden i Öjebyn. Som vanligt så tycker jag att det mest bara är skräp, men det är liksom trevligt ändå att bara segla runt och titta på folk. Med oss hem fick vi ghakko, jordgubbar och en gigantisk heliumhaj. Jo, och så fikade vi i skuggan av en stor syrén och det minnet bär jag i hjärtat och minns med ömhet.
Nu ska jag surfa vidare så länge lillen sover vidare.. Men tyst, för han sover så gott...