Klarare!

Jag har varit frånvarande.
När jag kom hem från jobbet förra fredagen hade datorn ställts öga mot öga med treåringen, som med sina starka armar stängt igen datorns lock och sedan blev det mörkt. Skärmen slutade liksom fungera. Under en stark lampa kunde man se saker som stod skrivet på ljus bakgrund, men i princip var datorn obrukbar.
På många sätt har veckan som gått varit väldigt bra just tack vare datorns frånvaro. Jag har hunnit med så mycket annat.
Men. I dagens samhälle behöver man en dator, så när jag och min bästa sambo i går drog söderut till Björkarnas stad, gjorde vi slag i saken och slog till på en helt ny och blank maskin. Man kan väl konstatera att den sexåring som tidigare bodde här hade sett sina bästa dagar. Det inser man framför allt nu när man har en ny racer...

Helgen i Umeå har varit underbar. Det är verkligen skönt att konstatera att den personen man valt att leva livet tillsammans med är en så rolig och bra människa. Man upptäcker ju det när man åker iväg och får några timmar på tu man hand. I bland är det ju dessvärre så att man inte riktigt hinner reflektera över vilket kap man har gjort.
Dessutom var det roligt att återse den gamla hemstaden som fortfarande ligger mig så varmt och hjärtat. Jag tror inte att jag har drabbats av någon flyttatillbaka-kris, men det är skönt att man kan känna kärlek till två så fina städer. I går, mellan shopping och middag tog vi bilen och körde runt lite för att minnas svunna tider. Vi tog en tur till universitetet och det var sig faktiskt inte alls likt. Dessutom var studenterna väldans unga och till synes helt ovetande om den verklighet som väntar dem. Vilken tur va!!?
I morgon väntar ännu en arbetsvecka. Och graviditetsvecka. Nummer 26. Hoppsan vad tiden går!

Frihet

Det var väldigt längesedan jag senast skrev en tenta, innan i dag vill säga. Dock känns känslan av lättnad otroligt bekant när jag nu sitter i soffan och känner axlarna sjunka ner och tankarna flyga fritt, förbi klusiler och attribut och vidare till morgondagens fredagskjol och laxmiddag...
Jag är inte 100% stensäker, men det känns som om jag bör ha kammat hem ett G och mer begär jag inte.

I övrigt kan jag berätta att familjens yngsta medlem och hennes pappa åkte till vårdcentralen i tisdags för vaccinationsdos 2 för den yngre och 1 för fadern.
Tobbe verkar ha klarat sig med lite trötthet men Klara fick tillbringa gårdagen hos sin mormor eftersom bacillerna i vaccinet ställde till med lite feber. I dag var hon dock tillbaka på banan igen.

Nu ska jag fortsätta att bara njuta av friheten och att den dag som jag haft lite pirr i magen inför i flera månader nu har kommit och tentan avklarats.
Och har man sett! Det är ju hockey på tv!

Mycket nu...

Tenta på torsdag.
Jag inbillar mig att jag har förberett mig så pass mycket inför varje föreläsning att jag nu står ganska redo, även om jag inte råpluggar.
Jag har gjort en gammal tenta och den kändes mest som en fylleriövning som gick av bara farten. Nu hoppas jag bara på att magistern ger oss en mycket liknande tenta denna gång.
Eftersom jag försöker ha ett avslappnat förhållningssätt till min tenta så har jag i kväll promenerat med Jenny och bushunden Gidja. I januari kan det vara väldigt skönt att gå åt det ena hållet och väldigt blåsigt när man vänder och går åt det andra hållet. Det är nog dagens lärdom. Det och det här med attributen i de sekundära satsleden. Right??

Sov gott!

Myshelg

Helgen blev precis så mysig som jag hade hoppats på. I går fick vi umgås ordentligt med min storasyster och Klaras kusiner från Luleå. En av kusinerna fick vi dessutom med oss hem på översovning så denna dag har gått i lekens tecken.
När kusinerna åkt norrut gick vi ut i det fria för en stunds madrass-, bob- och sparkåkning. Jag tror inte att jag tillräckligt ofta visar min tacksamhet över att få bo här, i den här delen av landet, i den här staden och på den här platsen. Bara en sådan sak som att ha en pulkbacke precis utanför huset är ju livskvalitet så att det stänker om det. Jag skulle kunna snacka om livskvalitet i många spaltmeter till (jag har faktiskt 5 högskolepoäng Livskvalitet, det du!) men nu är det söndagkväll och jag måste hinna duscha innan filmen klockan nio.
En annan form av livskvalitet är i alla fall goda vänner som kommer hit och fikar och pratar om roliga saker och deras dotter som leker, leker och leker med våran tjej.
Visst är det förunderligt att livskvalitet dyker upp där man minst anar det? I det självklara och vardagliga.

Något som inte är livskvalitet är foglossning. Det vet jag nu.

Bara efter, inte före

OK, det nya på de här bilderna är bokhyllan och mattan. Det kan ju vara bra att veta för dig som inte sett något av hur det såg ut innan.

Innan allt är klart ska sladden, från lampan på hyllans lägre del, dras på ett något mer estetiskt sätt och till höger om alla böcker ska en ny del ställas, med glasdörr, för förvaring av fina saker.

Jag och Klara har en mysig morgon och Tobbe missar den till förmån för sin sovmorgon. Vi har ätit frukost och tvättar tvätt. Ute gnistrar träden och storasyster med kusiner är i antågande. Det känns som att den här lördagen har alla förutsättningar att bli en riktigt bra lördag.

Äntligen fredag!

Eller äntligen och äntligen... Ska sanningen fram så tycker jag att det alldeles nyss var fredag, fast förra veckan.
Min jobbförmiddag blev precis så effektiv och bra som jag hade hoppats på och lektionerna på fredagseftermiddagar är alltid lite extra festliga, även om innehållet är detsamma som alltid. Helgen ligger liksom i luften som vi alla andas.
Efter jobbet kom jag hem till ett nyskurat hus och vi tog bilen och åkte iväg för att:
1) storhandla
2)MAX-äta
3)Nygatan-fika
Helgen som var helt utan planer fick en sjujäkla inledning och nu sitter jag i soffan efter att ha avnjutit bådet På spåret och Skavland.
Morgondagen är utan planer även den, så kanske, kanske hinner jag med att fota vardagsrummet.
Sov gott!

Mys

Jag måste bara få erkänna att jag är så väldigt nöjd med vårt vardagsrum nu sedan förra veckans make over. Tänk vad små och en stor sak kan göra för husfriden!
Den här veckan har varit en bra första arbetsvecka. Kidsen är på bra humör trots att de hävdar att lovet var aaaalldeles för kort. De kallar mig för tjockis och har undrat hur jäkla stor jag kommer att vara i maj, när allt ska vara klart.
Kvällarna har jag ägnat åt promenader och mord på tv. I kväll har jag småpluggat lite inför nästa veckas tenta och finslipat vokalallofonerna. Det du! Men det här med vokalallofoner är inte lätt för en pitebo. Mina ä-ljud stämmer inte riktigt med uttalet i facit. Jag har svårt att tro att en pitebo uttalar fel, så alltså måste det vara facit som felar.
I morgon är det kjoliga fredagen och jag är lektionsfri hela förmiddagen. Lektionsfri innebär underbar planeringstid och en fruktstund när magen börjar knorra. Jag tror att jag kommer att gilla mina nya fredagar.

Skarpt läge

I morse fylldes skolan av elever igen, som så många gånger förut. Det är faktiskt ganska roligt att träffa alla igen. Man får höra så många roliga saker när man är lärare och extra mycket roligt kommer det ut tonårsmunnarna när fröken är gravid.

I dag har jag varit hos barnmorskan för att kolla hur det står till med mig och bebisen så här i vecka 22. Det ser bra ut. Hjärtat pickade på i rasande fart och det är inte utan att man blir lite tårögd när man hör livet i sig.
Måndagskvällen festades till lite extra eftersom vi först fick besök av hortlaxarna och sedan fick jag mig en redig promenad kring stadens södra pappersbruk tillsammans med Bea. Konstateras kan att den här graviditeten gör mig avsevärt mycker mer orörlig än den förra. Det spänner och har sig och gånghastigheten får inte vara särskilt hög. Men. Det är skönt att komma ut, andas lagom frisk luft och prata om bra saker med en bra tjej.
Nu: Nordnytt!

Nu: utvilad!

Helgen har tassat förbi. Tobbe har varit ledig och vi har tillbringat stor del av tiden inomhus, fixandes och donandes och tittandes på film. Hyllan är nu helt färdigställd och väggarna runtomkring har krönts med vackra tavlor. Även Klaras rum har fått ett litet lyft i form av ny förvaring och en liten sänghimmel som ser fantastiskt mysig ut.
I dag vaknade vi i en något varmare värld som faktiskt nästan kändes lite vårig. Efter en våffellunch satte vi Klara på boben och drog iväg till en av de närmare pulkbackarna. Vilken underbar känsla att kunna vistas utomhus igen efter flera veckor isolerade av iskylan.
I kväll har vi blivit bjuda på riktigt söndagsstek hos mamma och nu återstår väl inte annat än att krypa ner under täcket och invänta morgondagen och jobballvaret.

På plats

Fredagen avklarad och så är även tv-kvällen som i dag var fullspäckad.
När jag kom hem från jobbet hade Tobbe och Klara byggt ihop hela den nya bokhyllan så vi har ägnat stora delar av kvällen till att tömma den gamla, flytta den gamla och sedan flytta in alla böcker i den nya hyllan. Resultatet blev bra och jag måste säga att jag tycker att det är så vackert med böcker. Minimalism eller shabby chic i all ära, men det är något väldigt levande och talande över böcker.

Så här sitter vi nu, i värmen från öppna spisen och med lördagen bara 52 minuter bort.
I morgon rycker granen. Vi är eniga. Det är skönt att börja helgen i enighet.

Första arbetsdagen avklarad!

Gårdagskvällen blev en tillställning fylld av många tekoppar och kloka insikter. Kloka damerna B och K kom på kvällsbesök och när Tobbe kom hem från jobbet någon gång efter 23 kändes det som om vi bara hade börjat prata, så vi fortsatte en stund till. Märkligt nog kände jag mig i morse inte alls särskilt trött utan snarare bara uppfylld och glad.
De 30 minusgraderna gör att allt som vistast utomhus känns något segt. Bilen är trögare att svänga med, dörrar är svårare att öppna, snön är lite tyngre att gå i och lederna liksom stelnar lite mer än vanligt. På jobbet var det däremot varmt och jag lyckades få till riktigt mycket tycker jag. Det ser bra ut på papperet och nu gäller det bara för mig och eleverna att hänga med i allt som står på papperet och göra som papperet säger.

Tidigare i kväll mailade jag en fråga till min lärare på universitetet. När jag kollade min mail ungefär en timme senare hade jag fått svar, i en PDF-fil. Vilken kille! Det är vad jag kallar service och faktiskt också pedagogik; att visa intresse för sina adepters lärande, även om det pågår utanför den egna arbetstiden.

I magen händer en del. Nu har jag flera gånger lyckats känna sparkarna från utsidan, med handflatan. Dock är det som om det lilla livet går i strömsparläge så fort fadern ska försöka få en känsla av sprattlet. Så typsikt våra barn, att aldrig göra det man förväntar sig...

I dag måndag, i morgon kjolfredag. Hej vad det går, snart är det vår!

Sista lovdagen...

Den kom till sist, den sista dagen av årets jullov. Jag kan inte vara annat än nöjd med de två veckor som gått i ledighetens tecken. Vi har lyckats med en väldigt bra mix av lugna dagar och socialiserande. Dessutom har vi hunnit med en rejäl dagsutflykt som fyllde på energidepåerna ordentligt inför januaris mörker.
I dag har jag och Klara fixat och donat med alla nya prylar. På golvet i vardagsrummet ligger ny härligt grön matta och soffan pryds av två matchande kuddar. I två fönster lyser nya lampor och i ett hörn av vardagsrummet ligger en massa kartonger som snart ska snickras ihop till en finfin bokhylla. I den bästa av världar sker detta bygge i morgon kväll. I den bästa av världar inser julfascisten att det är för trångt med både en julgran och en ny bokhylla.
I den något sämre av världar tycker julfascisten att vi ska vänta med bokhyllan till tjugondag knut. Till förmån för granen alltså. Har jag sagt att granen har fått jättemånga ljusgröna skott? Har jag sagt att granen driver mig till vansinne? Har jag sagt att jag nu anser julen vara överstökad? Har jag sagt att min sambo skulle kunna leva på julskinka och ägghalvor fram till midsommar?
Ja. Och visst har jag sagt att ett förhållande består av en mängd kompromisser?

I övrigt måste jag bara få berätta att jag tror att jag har tagit mig i mål med det här med att känna mig ok med att göra ingenting. I dag har jag varit hemma precis hela dagen. Jag har faktiskt inte ens varit ute på bron en endaste gång. Jag har burit mysbyxor precis hela dagen och jag har känt mig helt ok med allt det här. Eller ok, jag har nog faktiskt rent av njutit. Det kan vara första gången. Bra gjort va?
Nu ska jag tvaga mig inför morgondagen, men innan kvällen är över väntar jag besök. Det är skoldag i morgon, jag vet, men man måste väl ändå få suga ut det sista av lovsötman innan klockan slår midnatt...

Äventyr!

I söndags blev vi som sagt erbjudna en trip till Haparanda och det jättestora möbelvaruhuset. Vi nappade så klart och nu sitter jag här, en dagsutflykt senare, många tusen kronor fattigare men många fina prylar rikare.
En pryl är riktigt stor och när den är färdigbyggd ska jag visa den för dig! Nu kliar det i mina fingrar och jag vill inget annat än att plocka bort alla julsaker och slänga ut den barrande granen. Sen ska ni få se på make over.
Dagen har varit splendid med härligt sällskap och otroligt god mat.

Undrar om julfascisten skulle upptäcka om jag plockade bort vartannat julpynt.. ?Ja. Han skulle nog det.

Sköna söndag

Tobbe har haft semester under större delen av jullovet men i morgon börjar allvaret för hans del. Jag och Klara har några dagar till kvar, men det känns ändå som att vardagen kryper allt närmare. I morgon ska jag dessutom ta tag i tentapluggandet på allvar och jag känner redan att mitt samvete är något renare bara av att jag har bestämt mig.
Denna sista familjelovdag har vi tillbringat på samma sätt som så många andra av lovets dagar. Lugnt och skönt, en bobpromenad, en tvättmaskin, en middag och ett fika i Hortlax. Samma fika kan eventuellt leda till en tur till Haparanda på tisdag. I den bästa av världar så blir det så.
Nu återgår jag till Anakin. I kväll SKA jag inte sova.

Roliga dagen!

I morse hade vi bestämt träff med Edvard och Co. på Rivierans eget lekland och där rasade vi av oss tills frisyrerna stod rakt upp av statisk elektricitet. Från lekvärlden åkte vi direkt till stan där fler vänner väntade och tillsammans intog vi en klassisk lunch på Ekbergs.
Det här jullovet är verkligen underbart. Jag känner verkligen att jag ligger i fas med tiden och att jag hinner njuta av varenda sekund. Kanske är detta resultatet av att jag legat i hårdträning när det gäller att göra ingenting. Tänk om det vore så väl.
Annars känner jag mig tokgravid och oroar mig något för att 18 veckor återstår och att jag redan tycker att det är långt till skorna.
Nu ska jag tillbringa resten av kvällen i soffan tillsammans med Anakin och gänget.
Sov sött!

Man blir lätt lite nostalgisk...

när man är gravid. Jag har ägnat delar av kvällen åt att sortera foton i datorn och hittade den här pärlan från den dagen när vi kom hem från BB med Klara, 3 dagar gammal. Vi tyckte inte att hon var särskilt gul. Kanske bara pyttelite. Vi tyckte inte heller att hon var så fasligt liten. Hon vägde ju ändå 2780...

Ja si nyblivna föräldrar...

Bra avslut och trött start

I går styrde vi kosan norrut, mot Norrfjärden och Erica och Niklas husvagn där vi intog en splendid fördrink och sedan förflyttade vi nyårsfirandet in i huset. Och som vi firade! De unga tu höll ut till 22.30 när de somnade sida vid sida, proppmätta av både mat, chips och godis.

Vi andra tokskallar firade 12-slaget med både raketer och svårantändliga lyktor som till slut seglade iväg på skyn och förhoppningsvis brände de inte upp några hus på sina vidare äventyr. Som om inte detta vore nog avrundande vi det hela med ett parti TP som inte var över förrän klockan slog 3 och de andra laget gick segrande ur matchen.

En bitter start på det nya året.

I dag har varit en lagom seg nyårsdag som för egen del inleddes med en lååång sovmorgon och sedan fortsatte med lingonsyltskok och fotoalbumfix.

Jag har även konstaterat att jag ska bli bättre på att blogga. Årsredovisningen av 2009 blev ju så självklar tack vare bloggen. Minnena kommer till sin rätt på ett annat sätt och blir helt enkelt enklare att minnas.

Nu är det dags för en kvällsprommis i trevligt sällskap.

Gott nytt 2010!