torsdag, september 30, 2010

Det nya livet

Ja då sitter man här då. Ännu en kväll som gift kvinna. Ett barn sover i sin säng och det andra sover i soffan bredvid mig. Det andra barnet vill gärna känna kroppsvärme för att sova riktigt gott. Det är väl ok om man är fyra månader tänker jag och låter honom snusa vidare.
Det här med det gifta livet känns faktiskt spännande. Jag tänker ofta på några ord som prästen skickade med oss på väg ut i resten av våra liv.
Försök att varje dag vara på ett sätt som får din man/hustru att älska dig lite mer...
Dessa ord kan tyckas självklara för många. Även för mig. I princip. Men det är lätt att glömma bort i vardagen och förvandlas till ett stycke trotsunge som mest bara vill ha saker och ting på sina egna sätt och vis.
På tal om trotsunge så har vi ett stycke fyraåring i huset vars trots har fått syre och blommat upp igen. Hon kan sura ihop över det mesta och vid de mest oväntade tillfällen. Mitt tålamod är inte alltid lika stort som det borde vara och i dag under en meditativ morgonpromenad bestämde jag mig för att skärpa mig lite jag också. Hon är barn och jag är vuxen och borde därav också vara vuxen i situationen. Jag återkommer med uppdatering om hur mammatålamodet kan eller inte kan påverka eventuella trotsutbrott.
I morgon är det nästan helg och jag funderar nästan på att utöka mitt sockerätande till fredagar.
Jag ska sova på saken.

onsdag, september 29, 2010

Bekännelse

Foto: Anna Bergström
Ja, jag har levt i en lögn. Eller egentligen inte, men jag har inte berättat hela sanningen.
Sedan någon gång i somras har jag gått och vetat att jag skulle bli en fru, men med läpparna förseglade så klart.
I lördags, på Hermans dop, gjorde vi så slag i saken och blev man och hustru.
Jag, som aldrig egentligen har haft några särskilda drömmar om min bröllopsdag blev slagen och tagen i samma ögonblick som vi stegade ut i kyrkgången till tonerna av Delsbos brudmarsch. Alla känslor östes över mig på en gång och jag tror att jag skrattade och grät samtidigt. Jag tror att jag själv blev minst lika chockad som de nära och kära som satt där i kyrkbänkarna, intet ont anandes.
Nu har jag en ny, himla snygg ring och ett nytt efternamn. Jag trodde inte att det skulle kännas särskilt annorlunda efteråt, men det gör det faktiskt. Djupare på något sätt.

Och Anna! Är det ok att jag snor en bild?

söndag, september 12, 2010

Gullong!

Vår lilla rödtott till son håller på att växa upp lite för snabbt. Så kanske man inte ska säga, men man hinner verkligen inte med på samma sätt med nummer två. Under sitt snart fyra månader långa liv har han varit mycket skeptisk till att ligga på mage. Nu har det dock blivit lite roligare när han har orken att lyfta axlar och huvud ordentligt för att kunna spana på omvärlden. Detta foto togs dock i sista sekund, precis innan han flippade och slog näsan i golvet. Visst ser du också det fina täcket som mina fina arbetskamrater har gjort i slöjden. Världens finaste!
Det var väl mest det jag ville säga.

fredag, september 10, 2010

Avslut och premiär

Förväntansfull, intet ont anande, bebis.
Äcklad, kanske lite bitter bebis.

Coolaste katten i skogen.
I går åkte vi till stugan i paradiset för att, så att säga, avsluta verksamheten för säsongen. Vi tog upp bryggan, tömde blomlådor, ställde undan utemöblemanget, stängde av vattnet. Dessutom sov vi en sista höstnatt i skärgården och i morse tog jag och Klara en tur ut i skogen för att dryga ut lingonförrådet. Jag kände mig hela tiden som en tonåring som ville vända hem och börja packa ihop samtidigt som Klara kom med glada tillrop om hur härligt det är i skogen och hur många bär man faktiskt kunde hitta om man bara tittade noga. Vi kom i alla fall hem. Med 5 dl lingon. Det är inte mycket, men skogen var fasansfullt vacker, klädd i dagg och morgonsol, och det är tusan så skönt att bara studsa omkring på mossan i gummistövlar, utan smink och blingbling.
Dagens premiär står Herman för. Han har för första gången intagit annan föda än bröstmjölk. Om vi nu inte ska räkna luddet mellan fingrarna förstås... I dag bestämde vi att det var dags för potatis. Vi var alla fulla av förhoppningar och främst storasyster som nog gärna delat en hamburgare med brorsan. Herman själv gjorde som bebisar brukar göra. Han gapade, processade, försökte svälja och sedan ville han kräkas. Vi tar nya tag i morgon.

måndag, september 06, 2010

Fyra år senare...

Vilar på pappas mage, utpumpad efter utfärden.
Fortfarande pappas flicka, men på egna ben och med egna åsikter.

Det känns inte alls särskilt längesedan som jag låg på salen på Umeå BB och höll en nykläckt, svarthårig tös i min famn. På många sätt känns det som om det vore förra veckan. Samtidigt har det hänt så otroligt mycket under de fyra år som gått. Klara har gått från att vara ett litet, litet knyte till att fungera som en egen liten människa som klarar det mesta, från att gå på toaletten till att promenera runt stan utan problem. Hon är allt som oftast på bra humör, även om trotsen dyker upp där ibland, när hungern blir för stor eller orken tryter.
Nu har vi firat den stora dagen i två dagar. I går kalas med kompisarna och 10 stycken fina barn intog huset. Glatt och busigt! I dag har vi haft en något lugnare dag med familjen. Lunch på Ekan, lek i badhusparken och stenkastning på stranden. Födelsedagsbarnet beställde tacos till middag och mormor, moster och kusinerna från Luleå gjorde oss sällskap.
Fyra år. Ett liv.

lördag, september 04, 2010

Vackerhöst

Det är så makalöst vackert ute nu, och vackrare lär det bli i takt med att trädens löv skiftar färg till något så mycket djupare.
På måndag fyller Klara fyra år och i morgon är det dags för kalas. Den här dagen har därför till viss del ägnats åt förberedelser av olika slag. På eftermiddagen har vi även hunnit med en prommis till badhusparken och den fina lekparken där. Det är alltid väldigt svårt att ta sig därifrån men på vägen hem hyrde vi Madicken och den har vi i kväll avnjutit tillsammans med varsin godispåse, Klara, jag och mormor. Herman var förvisso också med, men han varken tittade på film eller åt särskilt mycket godis.
Jag önskar att jag hade fotat något av allt det vackra jag har sett i dag, men dessvärre har det inte hunnits med så jag säger helt enkelt bara over and out!

fredag, september 03, 2010

Fredag I love you!


Bjuder här på några bilder från den senaste veckan. Herman har en fortsatt avslappnad inställning till livet och trivs med det mesta. Klara har nog en liten trotspaus för tillfället vilket gjorde att hela gårdagen flöt på utan EN ENDASTE konflikt. Jag vet inte när det hände sist. Någon gång vid ettårsåldern kanske... Så här ser hon i alla fall ut ibland, när lekflowet kommer smygande och världen utanför tycks fjärran.
I dag har varit en härlig dag. Jag och Tobbe har varit ute på äventyr inför den stundande fyraårsdagen. Herra jumala så mycket pengar man kan sprätta på leksaker. Det komiska i kråksången var när vi kom hem och Klara satt på köksgolvet i säkert en timme och klippte figurer ur gammal wellpapp från en tvättlina som jag köpte på Clas Ohlsson. Plötsligt känns det dumt att ha lagt ut en mindre förmögenhet i materiella ting av plast. Men men... vad gör man inte för att visa sin kärlek?
När Tobbe åkte till jobbet gick jag och kidsen raka vägen till Ekbergs där vi träffade Jenny och hennes mage. Vi fikade och njöt av vimlet. Ja, jag tycker faktiskt att man kan kalla fredagseftermiddagarna på Ekan för vimmel. Eller fika och fika. För mig blev det ju bara kaffe så klart och jag kan stolt meddela att jag på en och en halv månad har gått ner ungefär sex kilo. Jag är så nöjd! Jag har fortfarande si så där 10 kilo kvar till inskrivningsvikten men det ska väl gå att komma dit på något sätt. En dag i taget.