Dator- och fönstersurfning...

...är saker man kan ägna sig åt när man har en fredagskväll helt för sig själv.
Jag är godissugen som aldrig förr, men det enda söta som finns i huset är en tårta som stått i kylen i en vecka och en massa bullpåsar i frysen som jag lovat mig själv att inte äta av i onödan.
Ett glas vin hade också varit gott, men det enda av den varan som finns är en BIB som stått på altanen i två veckor och säkert blivit överjäst i värmen. Den skippar vi.
Det hade varit kul med en bra film på tv men tv-tablåerna bjuder mest bara på kräk. I olika former.

Som du förstår så sitter jag i stället vid köksfönstert, framför datorn, och tittar både på skärmen och på folk som glatt seglar in mot stan, glada i hågen och med framtiden för sig.
Min närmaste framtid är nog i sängen. Dit går jag nu.

Semestersug

Nu har de anlänt, de där sista sommarveckorna som man bara vill göra det absolut bästa av. Jag vill känna att jag är ledig, att jag har ryggen fri och all tid i världen.
Jag segar på morgonen, även om jag egentligen är dålig på att sega och sen försöker jag att bara göra roliga saker.
I dag strosade vi ner till stan, lunchade på världens kanske bästa thai-restaurang (tunga ord, jag vet) och när den värsta mättnaden lagt sig köpte vi en glass och strosade vidare.
Det något negativa är att Tobbe jobbar mest hela tiden, hela nätterna och mer där till. Men ibland hinner vi ses och då får man se till att göra det bästa av den tiden.

I morgon är det 30-årsfest igen! Det är ett hektiskt år det här. Men visst är det makalöst att vi alla fortfarande ser ut som 17-åringar. Det måste vara en bra årgång helt enkelt. Frågan är bara vad man ska ha på sig. 17 år... Mysbyxor och tight linne? Visst är det sådant vi har på oss?

Svåra frågor

I morse fick jag några roliga frågor av den evigt frågande Klaran.
1.K: -Vad sitter snoppen och snippan fast i?
S: - Ja, alltså de sitter ju fast i kroppen, på samma sätt som näsan typ...
K: Meeeen... Näsan sitter ju fast i ansiktet. Nu sa du fel mamma!

2. K: Vem är Sven-Otto? (Littorin, efter att ha lyssnat allt för mycket på Euske...)
S: Förblev tyst. Är det inte vad vi alla egentligen undrar???

En dag i solen

Mycket mör och rätt så röd sitter jag här och pustar ut efter en dag på stranden. Jag och Klara mötte upp min hemvändande högstadiekompis K och hennes dotter och det blev en kanondag fram tills tjockdimman tog stranden i besittning och vi kände att det nog var dags att åka hem.

Eftermiddagen har, som så många andra eftermiddagar denna sommar, gått åt till att hålla Klara pigg och på bra humör. Projekt sluta sova middag alltså. Det brukar gå bra så vida man inte åker långa sträckor i bil, läser en allt för lång saga eller tittar på ett alltför stillsamt tv-program. I dag blev polishelikopetern min räddning.
Nu hoppas vi på samma fina väder i morgon!

Ny bil, gammal bil...

I morse kom en trevlig man från försäkringsbolaget för att fota motorhuven. Nu är det bara till att lämna in den på lackering så ska den visst bli som ny.
Det här med teckningen på huven har dock fått oss att tänka på bilar. Nya bilar. Så efter lunch åkte vi iväg för att provköra en riktig pärla och jag föll som en fura för de vackra formerna, de sköna sätet och den mjuka känslan i motorn. Nu funderar vi och jag känner mig lätt otrogen mot den vackra donnan som vilar ut på infarten. Jag hoppas hon förstår att det inte är personligt.
Efter kaffe och bullar hos M & G i den varma hortlaxsolen åkte jag vidare till kvällens baluns. 30-årskalaset hos Jenny på Granholmen. I vanliga fall innebär baluns på Granholmen både vin och övernattning, men eftersom Tobbe jobbar natt fick jag nöja mig med en mellanöl och hemgång kl. 22. Jag gissar att de andra tjejerna håller på ett bra tag till, och de är de värda.
Jag ska krypa i säng med senaste Femina. Det är väl också en belöning...

Vad är säkert?

Under festivalhelgen som gick har det inte funnits mycket löst på vår gård. Tobbe har staplat in ALLT i garaget. Och då menar jag allt från Klaras hinkar och spadar, polisbil, trehjuling och vår egen, stora bil. Allt för att ingen fyllebult skulle komma och kräkas, sno eller snava över något. I söndags struntade vi i att köra in bilen. Faran tycktes vara över.
Så kom den här morgonen, när vi skulle åka till Gläntan för att sola och bada med matsäck och fina vänner. Klara gick ut på gården för att leka medan vi packade det sista och snavade över badringar och handdukar på hallgolvet. Jag var så där stressad och på halvdåligt humör, som jag ofta blir när jag är stressad. Tobbe masade på i sitt vanliga tempo och förstod som vanligt inte vad jag var så stressad över och än mindre hur jag kunde vara på dåligt humör.
Så öppnade jag ytterdörren för att bära ut lite grejer i bilen, och där stod Klara böjd mot motorhuven och "ritade". Med en sten. Ja. Hon ritade med en sten i vår körsbärsröda lack. Hon ritade regnbågar. Många regnbågar. På många ställen.
Nu måste vi ringa försäkringsbolaget och förklara hela grejen. Det var ingen fyllbult eller tjuv. Ingen småkriminell artonåring var bilens största hot. Och ärligt talat känns det lite skönt. Det känns lite bättre att det var en ovetande nästan treåring. Och det känns helt ok att hon ritade flera regnbågar när hon ändå var igång. När man ändå pungar ut några tusenlappar för omlackering är det väl lika bra att det är många regnbågar. Man får ju liksom lite mer valuta för pengarna då.

I övrigt har dagen varit toppen, med sol och bad, god middag, joggingtur på Grisan och nästan 90 bullar bakade.

Familjeliv

Min storebror med familj har under två veckor glatt oss med sin skånska närvaro men underbart är kort och i morgon ångar de söderut igen. Den här dagen har därför till största delen ägnats till kusinmys och skitsnack på mammas gård. Nog är det väl attans att Sverige ska vara så långt? Som konsekvens av skåningarnas närvaro har Klara börjat prata skånska. Jag gissar att det lägger sig inom några dagar så att hon är normaliserad igen inför dagisstarten. Barn är vidunderliga. Jag undrar om hon skulle börja prata spanska om jag bara malde på dagarna i ända... Å andra sidan finns det nog inget vackrare än den pitefina dialekt som hon normalt språkar på.

I morgon väntar solsken och värme och i bästa fall en dag på stranden. Nu gäller det att skrapa ihop sommarminnen att leva på när november är som mörkast och februari som snöigast.
Men innan dess vore det smaskigt med några surströmmingar eller kräftor. Eller hur?

Fina, fina festival

Den här dagen kan nog beskrivas som en av de lugnare under denna sommar, feberdagarna undantagna då så klart.
Tobbes sviter från gårdagen har liksom smittat av sig på oss damer och vädret har väl gjort sitt till. Vi har ritat, läst, löst korsord och surfat omkring på nätet i jakt på en Euskefeuratlåt från i går som jag inte kan hitta och det driver mig till vansinne.
Pizzamiddag var en självklarhet och när Tobbe nattade Klara tog jag mig en tur på Grisan. It's good to be back!

Så, i brist på annat att skriva vill jag ta tillfället i akt att hylla den stora, fina festivalen som busat omkring på våra gator i fem dagar. Den må vara skränig, skräpig och fylld av fulla varelser som dessvärre hamnar i bråk ibland och gör tokigheter. Men jag tror att den får många av oss att känna livet i oss. Under några få dagar får vi studsa omkring i ölserveringar och karuseller, på dansgolv och framför stora scener och för en stund slipper vi tänka på jobb, amorteringar, renoveringar eller storstädningar. Mest är det bara kul.
Visst känner jag livet i mig under årets övriga dagar också, men nog är det roligt att få känna på ett annat liv. Det där något tokigare, något vildare och något gladare.

Jaha.

Då var den här söndagen kommen då.
Det ösregnar och mannen i huset är sliten efter att ha dansat och lett.
Vad gör man en dag som denna?
Kaffe och en snus kanske. Det brukar ju bli bra så.

Dagen efter i går kväll...

Ja. Det är festival i stan. Och ja, i går var det min kväll. Och ja, jag har varit mer än trött i dag.
Jag blev inbjuden till en väldans trevlig fest hos en av Tobbes arbetskamrater och efter att ha tävlat och skrattat i många timmar på deras fina gräsmatta bar det iväg mot stan, mot öltälten och mot några låtar med Måns och några med DLK.
Kvällen sprang iväg i ett väldans tempo och plötsligt var den liksom bara över.
Tröttheten till trots är jag väldigt glad för gårdagen som bjöd på så mycket kul och så väldigt många bra människor.
I dag tog jag och Klara en tur till stan. Vi dissade festivalmaten till förmån för varmkorv med bröd och sen blev det en tur i karusellen också.
Nu sitter jag här i ett tyst hus och lyssnar till ljudet från stadens gator. Ovanför hustaket cirkulerar en polishelikopter och från grannarnas partytält blandas höga skratt med Helan går.
Ja, det är festival i stan.

Ännu ett paradis

Min familj fikar under fyren...

En glad bloggerska på äventyr

Jag hör till den där sortens människor som oftast tycker att det jag själv har är det bästa. Jag har den bäste mannen, det bästa barnet, det bästa huset, den bästa bilen, den bästa sommarstugan och de bästa åsikterna. Men i dag blev jag varse att det finns paradis utanför min egen livssfär. OK, det här har jag väl insett förut också, men nu tar vi den här storyn.

Tillsammans med mamma och mina syskon med familjer tog vi turbåten M/S Favourite till Rönnskär för att få en dag tillsammans i trevlig miljö. Och vilken miljö sedan! När båten äntrade bryggan på Rönnskär kände jag direkt att jag nog förmodligen skulle kunna gå till banken för att ta ett lagom stort lån för att kunna köpa en lagom stor stuga på ön som bara ropade på mig. Där finns en fantastiskt vacker fyr, ett kapell som bara tiggde och bad om just jag skulle gifta mig just där och en massa tanter och farbröder som inte ville annat än att visa upp allt som ön hade att bjuda och sedan dessutom visa allt som det egna skafferiet hade att bjuda i form av bullar och kakor.

Barnen hamnade i trans när det klättrade och äventyrade sig under fyren och vi något äldre hamnade i trans när vi tittade på gamla tapeter och fotografier i den gamla lotsstugan.

Har du en semesterdag över? Ta då tillfället i akt och unna dig en tur till paradiset. Din själ kommer att tacka dig efteråt.

Sommar, sommar, sommar

Några bilder från dagarna som gått sedan sist...

I torsdags åkte vi till Luleå för att semesterförlusta oss lite efter sjukdagarna. Vi åt middag på restaurang och jag shoppade lite på rea. Igen.

Från storstaden åkte vi vidare till stugan där vi verkligen inte legat på latsidan. Tobbe har fällt en väldigt stor gran. Jag har rivit ett gammalt dass och en trädkoja. Dessutom har vi eldat upp det gamla dasset tillsammans med delar av den jättestora granen.

På kvällarna har vi badat bastu i solnedgången och i går gjorde jag en sak som är en av de bästa sakerna med sommaren. Handlade på Ica i Antnäs. Har du inte gjort det förut så är det hög tid nu. Gulligare butik får man faktiskt leta efter.

Nu har vi fått besök från norr, av faster och kusin, så nu blir det till att göra stan i några dagar. Vi kanske ses!

Ännu en dag...

- Sanerat hemmet i form av tvättning av kläder, dammsugning och röjning av leksakshögar.
- Läst ut en bra bok. Måste börja med en ny, men det är så svårt att bara glömma den förra och gå vidare...
- Monterat upp växa-sängen och monterat isär spjälan. Nu är hon stor lilltjejen.
- Ätit ansenliga mängder kladdkaka för att hålla humöret uppe.
- Löst korsord.
- Byggt pussel.
- Tittat på eftermiddags-tv.
Ja ni... Ännu en dag i sjuklägret.

I morgon tar vi tag i resten av saneringen och sen får jag faktiskt vara ute bland folk i morgon. Hur firar vi det? Risken finns att jag har hunnit bli folkskygg under dessa dagar. Kanske inte skulle skada å andra sidan, om jag fick en dos folkskygghet alltså...
Nä, nu blir det sängen tillsammans med min nya.
Bok alltså. Deckare från Shetlandsöarna tror jag bestämt att det var.

Nä, det här är sjukt

I går kväll kom den smygande. Den där känslan i halsen. Så bekant och så ovälkommen.
I morse ringde jag till vårdcentralen och fick en tid för porvtagning och läkarlysning i halsen.
Här sitter vi då. Streptokockerna hoppade tillbaka och bet mig. Nu knaprar vi penicillin hela familjen.
Tredje semesterveckan som sagt...

Och just ja...

Det är väl jag som har smittat de andra tu, så jag ska väl egentligen inte klaga. Det är sjuklingarna som ska klaga på mig. Jag får väl helt enkelt klaga på den okända människa som fixade min fluss...

Round 2

Vi vaknade i morse, och så var den dagen förstörd.
Nä, riktigt så illa var det väl inte, men i samma ögonblick som natten blev till dag började Klara gråta och klaga över ont i örat och hennes pappa började nästa mening med ordet halsfluss. Tre timmar senare satt vi på vårdcentralen med en konstaterad halsfluss och en konstaterad öroninflammation. Efter en tur till Apoteket har nu pappan och dottern inlett tredje semesterveckan på precis samma sätt som jag inledde den första, med varsin ask Kåvepenin.
Dagen har varit lugn, lugnare, lugnast. Tobbe har sovit i soffan och jag och Klara har läst Mamma Mu bygger en koja sju gånger och Bara knyt, Alfons! lika många gånger. Vi har dessutom spelat memory och lärt oss svälja piller med hjälp av jordgubbssylt.

Men vi hade i alla fall tur med vädret. Höstkyla ute gör det lite lättare att sitta inne.

Bajs och feber

Klara har drabbats av feber. Vissa stunder är hon het som en kamin och andra stunder springer hon fram och tillbaka och pratar om det ämne som intresserar henne mest för tillfället. Bajs.
Bajs är svaret på alla frågor. Och ibland kommer även ett kiss. Eller prutt. Lika roligt varje gång.
Är vi redan där? I kiss- och bajsåldern alltså? Det något makabra i situationen är att även jag, trots den bildning och visdom jag besitter, tycker att bajs är ganska roligt.

Denna söndag har varit en ganska seg dag. Vi hade nämligen fest här i går. Och vilken fest sedan. Den fortsatte några hundra meter bort, på stadshotellets uteservering, där jag träffade en massa roliga människor från det förflutna och jag kunde somna, glad och lite snurrig, med ett leende på läpparna.
Nu i kväll insåg Tobbe att den märkliga känsla han haft i kroppen under dagen nog inte bara berodde på malt, utan även feber och förkylning. Så nu rustar vi oss för semestervecka nummer tre och även den tredje sjukdomsveckan här i huset. Men det gäller att se det roliga i tillvaron ändå, så jag avslutar väl där jag började.
Bajs!

Oj!

Ja, tiden går fort på sommaren.
Trots detta dilemma har jag sedan sist hunnit med både stugliv, tokrolig finfest, slappande hemma, semester i Lycksele, febersjuk tvååring och så i dag, pimpande av vår pensionärskuvös. När vi köpte huset lämnade de förra ägarna kuvösen stående precis som de hade haft den. De flyttade till en lägga i stan och behövde helt enkelt inte möblerna eller dekorationerna som fanns där. Vi har låtit det stå, till förmån för andra delar av huset. Men eftersom vi i morgon välkomnar en massa människor till middag på denna altan kände vi att det kanske var dags för ett litet ansiktslyft. Några vaxdukar och krukor senare känner jag att jag liksom kan stå för kuvösen på ett annat sätt.
Vidare kan jag bara påpeka att jag älskar sommarrean i stadens (och grannstadens) butiker. Jag har ekiperat mig som tusan för nästan inga pengar alls. Halva priset är det bästa priset.

Nu ska jag återgå till min bok, som upptar största delen av min tid just nu.