Familjeliv

Min storebror med familj har under två veckor glatt oss med sin skånska närvaro men underbart är kort och i morgon ångar de söderut igen. Den här dagen har därför till största delen ägnats till kusinmys och skitsnack på mammas gård. Nog är det väl attans att Sverige ska vara så långt? Som konsekvens av skåningarnas närvaro har Klara börjat prata skånska. Jag gissar att det lägger sig inom några dagar så att hon är normaliserad igen inför dagisstarten. Barn är vidunderliga. Jag undrar om hon skulle börja prata spanska om jag bara malde på dagarna i ända... Å andra sidan finns det nog inget vackrare än den pitefina dialekt som hon normalt språkar på.

I morgon väntar solsken och värme och i bästa fall en dag på stranden. Nu gäller det att skrapa ihop sommarminnen att leva på när november är som mörkast och februari som snöigast.
Men innan dess vore det smaskigt med några surströmmingar eller kräftor. Eller hur?