Resfeber

Nyss hemkommen från tjejkväll på stan och sitter nu här med en nästan färdigpackad resväska. Tror att vi har fått med oss allt men det är ju lite knepigt det här med barn och resande. Och vilka är oddsen att trots-Fian kommer att kunna bete sig på restauranger och andra huvudstadsinrättningar som jag i min vilda fantasi drömmer om att besöka? Eller är kanske ett miljöombyte det bästa för trotsen? Kanske trotsen rent av kommer att gå över...

Ha en underbar helg mina vänner. Och så klart... Be careful out there.

Jag lever!

Min frånvaro här i bloggen har enbart att göra med att vi tillbringat helgen i mitt (för tillfället) tomma föräldrahem där de stora ytorna och framtinade trädgården inbjudit till lek för både stora och små. När vi tidigare i kväll återvände från vår semester kändes det verkligen som att vi varit bortresta. Och det har vi ju också... Även om resan inte tog oss längre än en kilometer eller två...
Men på onsdag bär det iväg på riktigt. Då tar vi vårt pick och pack till huvudstaden för att möta våren och kära vännerna. Och nu hoppas jag verkligen att vädergudarna hör vad jag säger. Att det är VÅREN jag vill möta alltså... Slask och kalla vindar har jag fått alldeles tillräckligt av. Så det så!

Denna dagen har bjudit på ett litet glädjebesked vad gäller nästa års sysselsättning för min egen del. Jag kommer nog inte att få jobba heltid men jag kommer i alla fall att få jobba. Och som småbarnsförälder får man väl helt enkelt se det positiva med att jobba deltid. Mer tid med barnet alltså! Vissa kallar det för kvinnofällan. Jag kallar det för livskvalitet. Tror jag... I alla fall för tillfället.

Långa dagen

Långa arbetsdagen har varit rätt så smidig ändå...
Tobbe jobbar i G-vare den här veckan och det är klart att man är lite uppställd som gräsänka med lillbarn men det funkar riktigt bra. Man får helt enkelt minska kraven på sig själv och det man tror att man måste göra. Och efter i morgon är han hemmavid i två veckor och det är ju bara sååå bra. Jag har visst lärt mig att glädja mig åt det lilla...
Och nästa vecka bär det av till huvudstaden!!! Äntligen får vi träffa en massa människor som det var alldeles för längesedan vi såg senast.

Nu hoppar jag i säng och laddar inför morgondagen.

Sandsandsand

Jag tackar mitt relativt starka psyke för att jag klarat mig från sammanbrott under de senaste dagarna.
Våren i all ära men all denna sand håller på att driva mig till vansinne. När jag hämtade fröken Klara på dagis i dag befann hon sig ute på gården. På en båt i ett hav av sand. Efter att vid hemkomsten ha sanerat bort det värsta utanför ytterdörren och omsorgsfullt sopat bort den största tyngden från stövlar och galonisar kunde jag självbelåtet hånle åt de små sandkornen som dansade runt i ring ute på bron. Döm om min förvåning när det ur blöjan sedan rasade tre arméer av små sandsoldater som alla är redo att angripa mitt hem och mina fotsulor på värsta sätt.

Snälla herr sopbilsförare (du vet att jag vet var du bor) kan inte du och din kärra ta bort den nu? Sanden alltså. Från gator. Från torg. Från gårdar och broar. Ta bort sanden från sandlådorna också när du ändå håller på.
Härmed lovar jag och svär att jag aldrig ska skaffa en sandlåda. I alla fall tror jag att jag lovar och svär.

Så. Nu har jag gnällt färdigt. Finns inte så mycket mer att säga!
Sov gott!

Livet

Jag har tagit mig an en utmaning från Anna. I bilder ska jag försöka återge små axplock ur mitt liv och vi börjar resan för 25 år sedan.


Året var 1983 och jag var 3 år gammal. Som du kan se på bilden så var jag en snäll och glad tjej som fortfarande kunde njuta av att ha mina syskon boendes hemma med mig. Jag är ett riktigt sladdbarn och den största delen av min uppväxt var jag på egen hand. Med mamma och pappa. Jag kommer ihåg att jag älskade att umgås med mina syskon och deras vänner. Jag förälskade mig i storasysters pojkvänner och irriterade min storebror som försökte vara fjortis i fred...


Året är 1988. Jag är åtta år gammal och har precis blivit moster för första gången. Jag var otroligt stolt och kände mig ytterst speciell som hade en alldeles egen bebis. Nisse blev mer en lillebror än syskonbarn och nu har han gått och blivit 20 år. Gör lumpen. Har en alldeles egen flickvän. Men jag minns med stolthet tiden när han var "min bebis".

Om vi åker tio år tillbaka i tiden hamnar vi mitt i våren 1998. Det var året när jag gick mitt sista år på gymnasiet och jag kände mig fri som en fågel. Jag skulle ta studenten och göra verklighet av alla de där drömmarna som låg och bubblade i min kropp. Jag och mitt tjejgäng träffades varje helg och hittade på aktiviteter som i dag verkligen imponerar på mig. Vi var sååå kreativa. På denna bild är jag uppklädd inför en 40-talsfest hemma hos Jenny. Vi träffades och åt middag och "lekte" 40-tal. Vi var så söta och fina.

För fem år sedan var jag mitt i mina studier i Umeå. På somrarna jobbade jag på turistbyrån i Piteå och levde livets glada dagar. Jag var en ganska ambitiös och motiverad student på veckorna men under helgerna njöt jag verkligen av stundentlivet och allt vad det hade att erbjuda. Jag levde verkligen i nuet. Jag visste så klart att jag skulle bli lärare men jag hade nog inte en endaste plan eller tanke på var jag skulle hamna eller hur jag skulle leva. I alla fall kan jag i dag inte komma ihåg några av de tankarna. Men det är ju så mycket runt omkring som har förändrats också. Sedan denna bild togs 2003 har jag hunnit separera från mitt x-träffa Tobbe-börjat jobba-blivit mamma-flyttat till Piteå och rotat mig på ett alldeles fantastiskt bra sätt. Jag är nöjd. Jag trivs. Jag söker inte längre.
(Nu hade jag verkligen behövt ett kommatecken)

För övrigt vill jag att du lägger märke till min storasysters frisyr på den första bilden och jämför den med hennes frisyr på den sista bilden. Tänk vad en frisyr kan göra...



OK. Nu utmanar jag er övriga att göra samma sak. Kratta fram några gamla foton och dela med dig!!!

Upp som en sol!

Livet har återvänt och jag kunde i morse återvända till jobbet. Otroligt hur mycket man kan älska sitt jobb när man ofrivilligt missat en dag av hederligt förvärvsarbete.
I dag har varit en lång arbetsdag som följdes av en arbetskväll med ämneskollegor från andra skolor i stan. Så roligt att ses och prata jobb och en hel del massa annat.

Nu kan jag inte skriva så mycket mer eftersom kommaknappen fortfarande saknas. Ska detta dilemma bli slutet på mitt bloggande? Nä. Så får det ju så klart inte bli. Men det är faktiskt otroligt att man kan sakna en liten knapp så mycket. Utropstecknet eller parenteserna hade jag ärligt klarat mig utan ett längre tag. Men kommat. Nä. Det är svårt alltså...

Trevlig helg!

Sjuk. Igen.

Vaknade i natt av att något inte stod rätt till i min kropp. En stund senare var jag helt övertygad om att allt inte stod rätt till. Flera gånger fick jag känna på att det var knas.
Jag somnade om och vaknade några timmar senare och bestämde mig för att denna dag nog skulle tillbringas i hemmets lugna vrå så efter att världens bästa mormor skjutsat Klara till dagis kunde jag avlida i sängen och sova. Sova. Sova. Och sova. Sedan har jag även hunnit med flera såpor på tv allt medan solen har skinit och himlen varit alldeles kornblå utanför fönstret. Sånt är livet...
Nu har jag ätit flera små måltider och känner livsandrarna krypa tillbaka så sakteliga. I morgon blir det jobb om inget oförutsett händer.

Nu ska jag saneras och sedan ska jag sova.

Tillsammans

Så var vi då tillbaka på gå. Måndagskväll. Egentligen inte alls särskilt farligt eftersom jag trivs som fisken på jobbet och har en bra helg i ryggen.
I lördags gick vi på bio för första (!!!!!!!) gången sedan augusti 2006. Vi såg en rulle på Filmstaden i Umeå några veckor innan Klara föddes eftersom vi misstänkte att det kunde dröja ett tag innan vi skulle kunna koppla av med ett biobesök igen. Och som det dröjde. Men i lördags dubbeldejtade vi med G och M och såg Varg. En riktigt bra film som fick mig att gråta så där lagom till eftertexterna.

Så här långt in i texten kanske jag bör påpeka att jag skriver utan kommatecken. Dotra har lyckats "datla" bort kommatangenten och därför kan jag inte skriva några bisatser. Vad gör man? Var köper man en ny kommaknapp???

Söndagen bjöd på barnkalas och i dag har vi lullat på i den nyfallna snön.
Mer än så här kan jag inte skriva. Jag känner mig hämmad av att inte kunna kommatera. Hade jag gått i sjuan hade jag inte klagat eftersom kommatecknen då mest pytsas ut på slumpmässigt utvalda platser. Men som vuxen och medveten gör det mig galen.
Sov sött!

Inte sedan jag ammade har jag sett någon äta något så ivrigt som Klara sörplade i sig dagens blåbär/banan-smoothie (fast jag säger som tanterna; smotti). Inspirationen fick jag i lördags hos C som svängde ihop denna delikatess med stavmixern. Tur att det snart är sommar igen så att blåbärsförrådet kan fyllas på. För nu kommer det kommer att sina.

Veckan som ensamma mamman är över och alla bovar i malmfälten sitter nu förhoppningsvis bakom lås och bom.
Vi har ätit hämtad thaimat och pratat om veckan som gått. Och oj så snabbt den har gått ändå.

Nu ser jag fram emot en god natts sömn och en låååång sovmorgon. Nej. Vem försöker jag lura? Sovmorgon lär det så klart inte bli men kanske i alla fall en låååång morgon. Inget dagis, inget jobb, bara Morgonpasset och några koppar kaffe. Och så Vilda bebin så klart.
Det var en gång en mamma, som var så snäll och mild. Hon hade fått en bebi, som var förskräckligt vild. Allt som var farligt ville bebin göra, på mammans tjat ville han aldrig höra...
Känns den bekant?

Hallå! Våren!!!

Snön fortsätter att falla. SMHI förutspår -13 grader nu i natt.
Jag pratade nyss med min svägerska i Malmö. Hon hade ätit sin lunch på en uteservering i dag, och njutit.
När jag åt min lunch virvlade snön utanför skolmatsalen.
Jo, Sverige är ett ett låååångt land. Och just nu känns det som att det är lååångt till vår.
Men i morgon är det fredag och då ska jag minsann njuuuta av helgen, vår eller inte, njuta kan man göra ändå.

Happy Friday!

Halvtid

Nu är det bara två små dagar kvar av den här veckan som ensamstående mor och jag måste säga att det har gått över förväntan. Swisch, swosch och snart är vi tre här i lägenheten igen.
Alldeles strax skulle jag ha tittat på Grey's om det inte hade varit så att Kanal 5 hade valt att visa elitserieslutspelet i stället. Men! Det gör faktiskt ingenting eftersom jag nu får chansen att se Barnmorskorna irl. Vilket tv-program! Vilken idé! Och framför allt, vilket drömyrke! Efter varje avsnitt har jag suttit och grubblat på hur jag skulle kunna få csn att tycka att jag faktiskt borde få chansen att läsa till sjuksköterska och barnmorska.
Ja, jag vet att jag trivs med mitt nuvarande jobb, men ibland vore det faktiskt kul att vara mångutbildad. Det finns så många saker jag skulle vilja pröva på. Ytbärgare har alltid varit en av mina drömmar. Ambulanssjuksköterska en annan...
Men det är klart, vill man ha action kan man lika gärna fördriva tiden på en högstadieskola.
Nä, nu börjar det.
Over and out!

Det är lite stökigt och jag har aldrig blivit kallad för mästerfotograf men här kommer nu de nya gardinerna tillsammans med de nya blommorna vars namn jag inte kommer ihåg. De ska i alla fall tåla söderläge och vattenbrist. Klara bjuder även på en bild av sitt påskpynt från dagis som består av laminerade påskfjädrar, två knappar, ett trådtrassel och några pappersbitar. Jag blir sååå varm i hjärtat varje gång det ligger ett litet konstverk på hennes hylla på dagis. Allt är så fint och det känns alldeles galet att min lilla bebis kan göra konst.

Sen undrar jag lite över det här med Andra avenyn. Jag sitter här i min gräsänketillvaro och tittar lite med ett halvt öga på denna SVT-produktion som gör mig något förvirrad. Finns det någon som tittar regelbundet på denna serie? Jag minns Vita lögner och Skilda världar. Men vad är det här? På riktigt, vad är det här?

Plyschbyxor...

När jag tänker tillbaka på min barndom kan jag inte komma ihåg att jag någonsin gick klädd i något annat än just plysch. Plysch i jordens alla färger och i jordens alla former.
När jag väntade Klara och det började närma sig förlossning köpte jag ett par nya och moderna svarta plyschbyxor för att ha på BB. Bekvämt men samtidigt lite med eftertanke och stil. Dessa byxor har blivit mina trogna vapendragare. När jag kommer från jobbet river jag snabbt av mig de sträva och hårde jobbarkläderna och slinker i den mjuka och givmilda plyschen. Så även denna söndagskväll där jag sitter i soffan och väntar på Nip/Tuck. Tobbe ligger äntligen i den andra soffan och på bordet står en liten godisskål.

Helgen har rasslat förbi i högt tempo. I går shoppade jag blommor och krukor till det "nya" köksfönstret och sedan åkte jag och Klara till denna fröken för fika för de vuxna och galet runtruntspring för 18-månaderstjejerna.
I dag har vi lekt ute i den otaliga vattenpölarna på gården och sedan hedrades vi av B som delade vår risgrynsgröt och en kopp kaffe. Efter sovstunden tog vi bilen till den vackra byn vid fjärden där Maria huserar med sin familj i ett gult, fint hus. Just ett såndant hus skulle jag kunna tänka mig.

Nä. Nu drar det ihop sig till galna plastikoperationer och konstiga relationer.
Sussa sött!

Efterlängtade helg

Trots att bara en vecka runnit förbi sedan påsklovet så måste jag säga att denna helg är fantastiskt efterlängtad. Långa arbetsdagar och krävande möten gör att det känns otroligt skönt att lägga upp fötterna på soffbordet och fnissa åt Brolles lugg och småle åt det faktum att han faktiskt är ganska söt. Ett glas viiin och en påse lösgodis som sällskap gör att jag känner mig ganska lycklig.

Tobbe är inne i en ytterst intensiv jobbperiod just nu han också. Detta gör att vi inte ses särskilt ofta och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte är lite jobbigt. Han jobbar borta i helgen, kommer hem på söndagkväll för att sedan åka till nästa avkrok på måndag igen för att då inte återvända till hemmet förrän på fredag morgon. Men sen. Sen lugnar det sig lite... För den här gången.
Vilken fantastisk tur ändå, att vi bor här där vi bor, nära kära far och nära kära mor. Utan dem hade det inte varit lika lätt att vara tidvis ensamstående.

Trevlig helg på dig kära du!

Ojojojojjjjj...

I dag har jag jobbat jättelänge. Jag har druckit jättemycket kaffe och varit jättetrevlig och pedagogisk.
I dag har en ungdom i tonåren kladdat mjukost på dörrhandtagen på stället där jag jobbar. Samma mjukost hamnade förbluffande nog på mitt vänstra pekfinger...
I dag har jag suddat bort en blyertssnopp och fnissat inombords.
I dag tror jag att jag ska lägga mig tidigt.
Jo. Jag tror att det vore bra.
Men tidigt har nog redan varit...