För i morgon går lasset norrut. En liten nätt arbetsdag som avslutas med jullunch, och sen är det jullov. Oj så skönt det ska bli!
Har dock inte packat än, men snabb som jag är hyser jag ingen som helst oro för den biten. Kläder, skidor och julklappar. Det är väl allt som jag egentligen kommer att behöva tror jag.
Borde kanske sätta igång med packandet redan nu.
Jo, det ska jag göra.
God jul och gott nytt år!!!
onsdag, december 21, 2005
måndag, december 19, 2005
Pannkakkon...
... i ugnen. Borde egentligen gå och kolla om den rent av är färdig, men är den så är den. Tough luck. Då blir det till att äta brända kanter då.
Bor man med en nästan-polis träffas man inte så ofta. Men när man träffas är det trevligt.
Vad gör man? Bara att njuta av de tillfällen som ges och sedan le därimellan.
Julklappsstatus: Bättre. Mer än så kan i skrivandets stund inte sägas. Men jag är nöjd, lättad och optimistisk.
Julstämningsstatus: Hög. Jävligt trevlig högtid det här.
Hungerstatus: Hög. Pannkakan kallar.
Bor man med en nästan-polis träffas man inte så ofta. Men när man träffas är det trevligt.
Vad gör man? Bara att njuta av de tillfällen som ges och sedan le därimellan.
Julklappsstatus: Bättre. Mer än så kan i skrivandets stund inte sägas. Men jag är nöjd, lättad och optimistisk.
Julstämningsstatus: Hög. Jävligt trevlig högtid det här.
Hungerstatus: Hög. Pannkakan kallar.
söndag, december 18, 2005
Julklappsångest!
Jo du! Å det grövsta.
Jag började dagen med att bege mig ut på stan med inställningen att köpa alla julklappar. Jag strosade planlöst omkring i ett antal affärer utan att hitta en endaste liten grej som jag tyckte kunde passa någon av mina nära och kära. Jag såg inte ens något som kunde passa mig själv. Då är det illa. Jag insåg ganska snabbt att det var mig det var fel på och inte utbudet. Därför gick jag hem och rättade prov i stället.
Men här sitter jag nu. Fortfarande utan julklappar och med en gnagande oro för att jag kommer att sitta där på julafton med en ursäktande min och erkänna mitt misslyckande.
Nej, så kommer det förstås inte att bli, men det hade bara varit så skönt att ha allt gjort. Att bara kunna koncentrera sig på julmyset.
Jag känner mig utvilad efter helgen. Fredagen bjöd på 30-årsfika här hemma i den fina lägenheten. Jo, den blir faktiskt finare och finare och efter jullovet räknar jag med att de bajsbruna köksluckorna har fått en ny färg. Det känns verkligen mer och mer som hemma här och det är så underbart skönt!
I går bar det av till Ö-vik och Paradisbadet. Ibland är det svårt att förstå att man faktiskt är 26 år. Jag kände mig verkligen inte gammal när jag sprang uppför trapporna med en badring under armen, ivrigt stressande för att hinna med ett åk till. Bara ett åk till.
Kvällen bjöd på sushi på en restaurang vars sushi verkligen brukar vara bättre än den var i går, men vi hade trevligt, och det är väl ändå huvudsaken?
Nu ligger söndagskvällen framför mig. Söndagskvällarna känns lite nakna nu när Nip/Tuck har uppehåll. Nakna, men samtidigt spännande... Vad ska man nu se på tv?
Bäst att kolla utbudet.
Jag började dagen med att bege mig ut på stan med inställningen att köpa alla julklappar. Jag strosade planlöst omkring i ett antal affärer utan att hitta en endaste liten grej som jag tyckte kunde passa någon av mina nära och kära. Jag såg inte ens något som kunde passa mig själv. Då är det illa. Jag insåg ganska snabbt att det var mig det var fel på och inte utbudet. Därför gick jag hem och rättade prov i stället.
Men här sitter jag nu. Fortfarande utan julklappar och med en gnagande oro för att jag kommer att sitta där på julafton med en ursäktande min och erkänna mitt misslyckande.
Nej, så kommer det förstås inte att bli, men det hade bara varit så skönt att ha allt gjort. Att bara kunna koncentrera sig på julmyset.
Jag känner mig utvilad efter helgen. Fredagen bjöd på 30-årsfika här hemma i den fina lägenheten. Jo, den blir faktiskt finare och finare och efter jullovet räknar jag med att de bajsbruna köksluckorna har fått en ny färg. Det känns verkligen mer och mer som hemma här och det är så underbart skönt!
I går bar det av till Ö-vik och Paradisbadet. Ibland är det svårt att förstå att man faktiskt är 26 år. Jag kände mig verkligen inte gammal när jag sprang uppför trapporna med en badring under armen, ivrigt stressande för att hinna med ett åk till. Bara ett åk till.
Kvällen bjöd på sushi på en restaurang vars sushi verkligen brukar vara bättre än den var i går, men vi hade trevligt, och det är väl ändå huvudsaken?
Nu ligger söndagskvällen framför mig. Söndagskvällarna känns lite nakna nu när Nip/Tuck har uppehåll. Nakna, men samtidigt spännande... Vad ska man nu se på tv?
Bäst att kolla utbudet.
torsdag, december 15, 2005
Vad hände med tiden?
Det är en fråga jag har ställt mig hela hösten. Ända sedan jag började leva det här som kallas vuxenliv. Den senaste månaden går till historien som den snabbaste månaden någonsin.
Jobbet har bokstavligt talat ätit upp mig och jag tror inte riktigt att det finns kvar lika mycket Sofia längre, i alla fall fysiskt. Mentalt har jag nog kvar det mesta, om inte mer, eftersom de som vet säger att det som inte dödar gör en starkare. Nu är jag stark.
I dag är en glad och rolig dag! Betygen är satta och ingen har klagat eller blivit arg. Det roligaste av allt är att Tobbe fyller 30!
Jag började morgonen redan 05.30 när jag steg upp för att göra frukost. Sen blev det sång och paket och fika på sängen. Jag var nöjd med mina presenter och jag hoppas att han också är det. Det såg i alla fall ut så!
Egentligen borde jag inte alls sitta här och skriva nu. Jag har tusen saker att göra innan han kommer hem från skolan, men du vet hur det är när inspirationen väl kommer.
Nu ska jag slå in ett paket som min pappa inte hade slagit in.
Puss!
Jobbet har bokstavligt talat ätit upp mig och jag tror inte riktigt att det finns kvar lika mycket Sofia längre, i alla fall fysiskt. Mentalt har jag nog kvar det mesta, om inte mer, eftersom de som vet säger att det som inte dödar gör en starkare. Nu är jag stark.
I dag är en glad och rolig dag! Betygen är satta och ingen har klagat eller blivit arg. Det roligaste av allt är att Tobbe fyller 30!
Jag började morgonen redan 05.30 när jag steg upp för att göra frukost. Sen blev det sång och paket och fika på sängen. Jag var nöjd med mina presenter och jag hoppas att han också är det. Det såg i alla fall ut så!
Egentligen borde jag inte alls sitta här och skriva nu. Jag har tusen saker att göra innan han kommer hem från skolan, men du vet hur det är när inspirationen väl kommer.
Nu ska jag slå in ett paket som min pappa inte hade slagit in.
Puss!
tisdag, november 22, 2005
26
Jo nu har jag blivit vuxen på allvar. Jag kan inte längre flyga eller åka tåg till ungdomspris. Mitt telefonabonemang är inte längre ett lite billigare alternativ för "ungdomar". Telia hade den goda smaken att även meddela mig att det fr.o.m. i går även skulle bli dyrare att skicka sms. Sådant är mitt liv i dag. Så blev det i går.
Födelsedagen var trots detta vemod en riktigt bra dag. Det började egentligen redan i lördags kväll när vi besökte Aula Nordica och konserten med Euskefeurat. Min barndoms idoler har strålat samman igen och när jag tårögd satt där och njöt kändes det ibland som att dom spelade för mig. Det är hit man kommer när man kommer hem... 1,2,3,5 nu lägger vi på en rem och ökar takten så vi nån' gång kommer hem. Hem till Altersbruk. Inte utan att hjärtat drog ihop sig lite extra. Så jävla underbart!
Själva födelsedagen började med frukost på sängen och ett litet paket.
Det är lustigt vad alla är trevliga när man fyller år. Det kändes som om dagen var alldeles min egen, trots att det var måndag och att kvällen tillbringades på jobbet i ett möte.
Men vi är inga ockrare
vi kräver bara att
få hederlig betalning för alla kilowatt
som strömmar ut ur läne
tja, tänk efter själv
ifrån Porjus o Porsi
varenda fors ihela Lule älv
En gnutta nostalgi och en hel del patriotism. Så 70-tal. Så skönt.
Födelsedagen var trots detta vemod en riktigt bra dag. Det började egentligen redan i lördags kväll när vi besökte Aula Nordica och konserten med Euskefeurat. Min barndoms idoler har strålat samman igen och när jag tårögd satt där och njöt kändes det ibland som att dom spelade för mig. Det är hit man kommer när man kommer hem... 1,2,3,5 nu lägger vi på en rem och ökar takten så vi nån' gång kommer hem. Hem till Altersbruk. Inte utan att hjärtat drog ihop sig lite extra. Så jävla underbart!
Själva födelsedagen började med frukost på sängen och ett litet paket.
Det är lustigt vad alla är trevliga när man fyller år. Det kändes som om dagen var alldeles min egen, trots att det var måndag och att kvällen tillbringades på jobbet i ett möte.
Men vi är inga ockrare
vi kräver bara att
få hederlig betalning för alla kilowatt
som strömmar ut ur läne
tja, tänk efter själv
ifrån Porjus o Porsi
varenda fors ihela Lule älv
En gnutta nostalgi och en hel del patriotism. Så 70-tal. Så skönt.
söndag, november 13, 2005
Inte längre en viking.
Nu har det hänt igen. Jag är för gammal, för sliten eller för vek.
I går fick jag än en gång gå hem från nöjeshaket alldeles för tidigt. Varför? Jag pallade helt enkelt inte mer. Min kropp gav vika och bad om att få gå hem, så det gjorde vi. Jag och kroppen.
Skönt att få komma hem och bli ompysslad, även om jag vid den gedigna åldern av snart 26 borde kunna klara mig utan den här typen av incidenter. Hur som helst är det skönt att ha någon som bryr sig.
Den tidigare delen av helgen har varit bra. Bio i fredags och innan den en liten middag på Starz. På restaurangen satt det en tjej bakom mig som tydligen också kom från Piteå. Antagligen flera år yngre, men jag kunde ändå konstatera att vi låter ganska roliga vi pitebor. Det tyckte förresten också några av mina elever när jag tidigare i veckan läste upp bockarna Bruse för dem, på pitemål. Aldrig förr har dom varit så tysta och uppmärksamma på något jag har haft att säga...
Nåväl, åter till helgen. Lördagen tillbringades på stan tillsammans med Ida. För min egen del blev inköpen ganska begränsade. Några smycken som jag fick gratis tack vare några presentcheckar var det enda. Men jag klagar inte på det. Vi hann även med att prova stadens senaste caféetablering. Det blev en mycketk positiv överraskning för mig som är lite konervativ och helst går till redan bekanta ställen.
Lördagens fest blev en trevlig tillställning med ett allt för hastigt slut. Dock är jag i dag ganska pigg och har hunnit med både fika och promenad.
Vad nästa äventyr blir är jag ännu inte riktigt säker på. Lite Bubble kanske... och Cypress Hill. En otroligt bra kombination.
I går fick jag än en gång gå hem från nöjeshaket alldeles för tidigt. Varför? Jag pallade helt enkelt inte mer. Min kropp gav vika och bad om att få gå hem, så det gjorde vi. Jag och kroppen.
Skönt att få komma hem och bli ompysslad, även om jag vid den gedigna åldern av snart 26 borde kunna klara mig utan den här typen av incidenter. Hur som helst är det skönt att ha någon som bryr sig.
Den tidigare delen av helgen har varit bra. Bio i fredags och innan den en liten middag på Starz. På restaurangen satt det en tjej bakom mig som tydligen också kom från Piteå. Antagligen flera år yngre, men jag kunde ändå konstatera att vi låter ganska roliga vi pitebor. Det tyckte förresten också några av mina elever när jag tidigare i veckan läste upp bockarna Bruse för dem, på pitemål. Aldrig förr har dom varit så tysta och uppmärksamma på något jag har haft att säga...
Nåväl, åter till helgen. Lördagen tillbringades på stan tillsammans med Ida. För min egen del blev inköpen ganska begränsade. Några smycken som jag fick gratis tack vare några presentcheckar var det enda. Men jag klagar inte på det. Vi hann även med att prova stadens senaste caféetablering. Det blev en mycketk positiv överraskning för mig som är lite konervativ och helst går till redan bekanta ställen.
Lördagens fest blev en trevlig tillställning med ett allt för hastigt slut. Dock är jag i dag ganska pigg och har hunnit med både fika och promenad.
Vad nästa äventyr blir är jag ännu inte riktigt säker på. Lite Bubble kanske... och Cypress Hill. En otroligt bra kombination.
måndag, november 07, 2005
Outsiders
Vilket lustigt TV-program egentligen. För dig som inte har kanal 5 kan jag berätta att det är en dokumentärserie där varje avsnitt går ut på att presentera ett antal människor som har valt att leva sitt liv på ett annat sätt än vi vanliga. Vi som av samhället faller inom svenssonramen. I en timme har jag suttit och suckat och fnissat åt hur dessa människor lever sina liv, alla med målet att bli lyckliga. Någon kör raggarbil, en annan healar och sjunger sånger på indiska, ytterligare en annan sysslar med performance art och försöker förverkliga sig själv genom konstrasten mellan ljuset och mörkret. Ungefär så...
Så småningom börjar jag fundera över det där med svensson. Jag ser nog på mig själv som ganska normal. Men vem fan gör inte det??? Det är ju inte precis så att man har något annat att jämföra med. Är jag så normal som jag tror och hoppas då? Eller kan det vara så att vi alla går omkring med varsin mall om vad som är normalt eller vad som är svensson? Jag beter mig på ett sätt som jag tror att alla andra beter sig på, men vad vet jag egentligen om hur andra handlar och agerar i sin privata sfär?
Jag kan slå vad om att om kanal 5 skulle komma hem till vår lägenhet på Skolgatan och följa oss under ett par dagar, och sedan sända det filmade materialet, skulle säkert många höja på ögonbrynen, sucka och fnissa och fråga sig själva hur sjutton någon kan bete sig på ett sådant sätt.
Jag kan inte låta bli att undra om vi inte alla är något av outsiders som dagligen håller god min och visar för omvärlden, och även oss själva, att vi är goda samhällsmedborgare som följer alla mallar och mönster.
Men alla dessa outsiders som redan kommit ut ur garderoben då? Dom som har kommit ut och skroderar sitt utanförskap på alla möjliga sätt, vilka är dom? Inte vet jag, det ska jag villigt erkänna, men ibland verkar det som att det är dom som har låst in svensson i ett kyskhetsbälte som sitter så tight att de omöjligt kan leva och andas inom dess ramar. Dom har helt enkelt själva stramat åt gränserna för vad som anses vara tolererbart och inte så till den milda grad att det är omöjligt att leva upp till målen.
Oj vad snurrigt det blev. Ville bara lite försiktigt undra om vi inte alla är outsiders, utan att veta om det, utan att egentligen lida av det...
Over and out(sider).
Så småningom börjar jag fundera över det där med svensson. Jag ser nog på mig själv som ganska normal. Men vem fan gör inte det??? Det är ju inte precis så att man har något annat att jämföra med. Är jag så normal som jag tror och hoppas då? Eller kan det vara så att vi alla går omkring med varsin mall om vad som är normalt eller vad som är svensson? Jag beter mig på ett sätt som jag tror att alla andra beter sig på, men vad vet jag egentligen om hur andra handlar och agerar i sin privata sfär?
Jag kan slå vad om att om kanal 5 skulle komma hem till vår lägenhet på Skolgatan och följa oss under ett par dagar, och sedan sända det filmade materialet, skulle säkert många höja på ögonbrynen, sucka och fnissa och fråga sig själva hur sjutton någon kan bete sig på ett sådant sätt.
Jag kan inte låta bli att undra om vi inte alla är något av outsiders som dagligen håller god min och visar för omvärlden, och även oss själva, att vi är goda samhällsmedborgare som följer alla mallar och mönster.
Men alla dessa outsiders som redan kommit ut ur garderoben då? Dom som har kommit ut och skroderar sitt utanförskap på alla möjliga sätt, vilka är dom? Inte vet jag, det ska jag villigt erkänna, men ibland verkar det som att det är dom som har låst in svensson i ett kyskhetsbälte som sitter så tight att de omöjligt kan leva och andas inom dess ramar. Dom har helt enkelt själva stramat åt gränserna för vad som anses vara tolererbart och inte så till den milda grad att det är omöjligt att leva upp till målen.
Oj vad snurrigt det blev. Ville bara lite försiktigt undra om vi inte alla är outsiders, utan att veta om det, utan att egentligen lida av det...
Over and out(sider).
söndag, november 06, 2005
En helg i Lappland
Sedan ett några veckor tillbaka hade vi planerat att tillbringa höstlovet i Gällivare.
I onsdags bar det i väg. Egentligen hade vi tänkt ta tåget men efter en snabb överläggning på fem minuter bestämde vi oss för att åka en dag tidigare och ta bilen i stället. Billigare och dessutom friare.
Efter en natt i Piteå fortsatte vi norrut för att luncha med Isak och Aron i Luleå. Alltid lika underbart att träffa dem och deras snygga mamma som dessutom är en jävel på att laga mat. Det är mamman som bor i Piteå också, det ska med versaler tilläggas.
Helgen har förflutit i lugn och ro som säkert de flesta helger gör i den lilla kommunen i norra Lappland. TV-tittande, promenader, goda middagar och trevligt umgänge. Vad mer kan man begära av en lovhelg?
Undrar hur det är att bo på ett ställe som är så litet. Nu påstår jag inte att Piteå eller Umeå är några världsmetropoler att tala om, men Gällivare är ännu mindre, så är det bara. Skulle jag kunna bo där? Det tror jag säkert. Men man skulle nog få ändra lite fokus i livet. Att ta en fika på stan begränsas snabbt till endast ett ställe, vars öppettider är allt annat än generösa.
Det enda utbudet som är riktigt generöst är väl det som moder natur erbjuder och det är förvisso inte något att sticka under stol med. Dundret är ett maffigt berg och det skulle inte vara dumt att äta frukost med den utsikten varje morgon.
Vet egentligen inte varför jag sitter och väger det här fram och tillbaka. Känns väl inte som något som kommer att ske inom de närmsta åren hur som helst. Alltid roligt att spekulera dock.
Nu har jag ont i bakdelen. En hel dags bilåkande sätter sina spår. Ska därför gå och sitta lite till, så att jag inte chockar min bakdel med allt för mycket aktivitet...
Vi hörs!
I onsdags bar det i väg. Egentligen hade vi tänkt ta tåget men efter en snabb överläggning på fem minuter bestämde vi oss för att åka en dag tidigare och ta bilen i stället. Billigare och dessutom friare.
Efter en natt i Piteå fortsatte vi norrut för att luncha med Isak och Aron i Luleå. Alltid lika underbart att träffa dem och deras snygga mamma som dessutom är en jävel på att laga mat. Det är mamman som bor i Piteå också, det ska med versaler tilläggas.
Helgen har förflutit i lugn och ro som säkert de flesta helger gör i den lilla kommunen i norra Lappland. TV-tittande, promenader, goda middagar och trevligt umgänge. Vad mer kan man begära av en lovhelg?
Undrar hur det är att bo på ett ställe som är så litet. Nu påstår jag inte att Piteå eller Umeå är några världsmetropoler att tala om, men Gällivare är ännu mindre, så är det bara. Skulle jag kunna bo där? Det tror jag säkert. Men man skulle nog få ändra lite fokus i livet. Att ta en fika på stan begränsas snabbt till endast ett ställe, vars öppettider är allt annat än generösa.
Det enda utbudet som är riktigt generöst är väl det som moder natur erbjuder och det är förvisso inte något att sticka under stol med. Dundret är ett maffigt berg och det skulle inte vara dumt att äta frukost med den utsikten varje morgon.
Vet egentligen inte varför jag sitter och väger det här fram och tillbaka. Känns väl inte som något som kommer att ske inom de närmsta åren hur som helst. Alltid roligt att spekulera dock.
Nu har jag ont i bakdelen. En hel dags bilåkande sätter sina spår. Ska därför gå och sitta lite till, så att jag inte chockar min bakdel med allt för mycket aktivitet...
Vi hörs!
torsdag, oktober 27, 2005
Små rosa moln...
Det är torsdag och som alltid bär den något magiskt med sig.
Jag avslutade min arbetsdag med ett möte som verkligen fick mig att tro på människan. Man vet väl aldrig om det håller i sig, men jag studsade hem.
Efter den avslutade arbetsdagen åkte vi till Kvantum och handlade. Inne i butiken bjöds det på både grönsakssoppa och kokosbollar. Ja. Vad ska man säga?Det var ju inte precis så att euforin la sig på grund av det...
På vägen hem stannade vi till Mio för att leta något att piffa upp lägenheten med. Hittade inget passande men det var trevligt att bara strosa omkring och glo på saker och tokiga människor.
Det blev fläskpannkaka till middag. Med facit i hand vet jag att fläskpannkaka är ungefär som palt. Man svimmar efteråt. Tanken var egentligen att vi skulle se en film på den nya DVDn. Jag tror att jag såg ungefär 10 minuter av rullen, sen sov jag som en stock. Precis som om det vore fredag. Låg under ett täcke i soffan och det blev helt enkelt för mycket. Vaknade 60 minuter senare (enligt räkneverket på DVD-spelaren) av att syster Cecilia ringde. Även hon var euforisk. Till slut kröp det fram att hon satt med ett glas vin i handen. Inte svårt att vara lycklig med rödvid. Nästan som att dopa sig och sedan vinna VM-guld i femmilen.
Tror att jag ska krypa upp i soffan med IKEA-katalogen nu... Det dom inte har på MIO kan mycket väl finnas på IKEA.
Jag avslutade min arbetsdag med ett möte som verkligen fick mig att tro på människan. Man vet väl aldrig om det håller i sig, men jag studsade hem.
Efter den avslutade arbetsdagen åkte vi till Kvantum och handlade. Inne i butiken bjöds det på både grönsakssoppa och kokosbollar. Ja. Vad ska man säga?Det var ju inte precis så att euforin la sig på grund av det...
På vägen hem stannade vi till Mio för att leta något att piffa upp lägenheten med. Hittade inget passande men det var trevligt att bara strosa omkring och glo på saker och tokiga människor.
Det blev fläskpannkaka till middag. Med facit i hand vet jag att fläskpannkaka är ungefär som palt. Man svimmar efteråt. Tanken var egentligen att vi skulle se en film på den nya DVDn. Jag tror att jag såg ungefär 10 minuter av rullen, sen sov jag som en stock. Precis som om det vore fredag. Låg under ett täcke i soffan och det blev helt enkelt för mycket. Vaknade 60 minuter senare (enligt räkneverket på DVD-spelaren) av att syster Cecilia ringde. Även hon var euforisk. Till slut kröp det fram att hon satt med ett glas vin i handen. Inte svårt att vara lycklig med rödvid. Nästan som att dopa sig och sedan vinna VM-guld i femmilen.
Tror att jag ska krypa upp i soffan med IKEA-katalogen nu... Det dom inte har på MIO kan mycket väl finnas på IKEA.
tisdag, oktober 25, 2005
Den kom!
Till slut.
En tunn, tunn slöja.
Som florsocker på jorden.
Den lättade upp. Både ute och inne.
Min själ och mina ögon. Allt bara log.
Lite halt.
Livsfarligt.
Störtskönt.
Snön kom. I dag.
En tunn, tunn slöja.
Som florsocker på jorden.
Den lättade upp. Både ute och inne.
Min själ och mina ögon. Allt bara log.
Lite halt.
Livsfarligt.
Störtskönt.
Snön kom. I dag.
måndag, oktober 24, 2005
Nu järe kållt!
Motorvärmarsladd i. Mössa på. Halsduk virad varv på varv runt halsen. Rosiga kinder och bottenfrusna vattenpölar. Snor.
Bara snön saknas. Enligt rapporter från olika håll bör den dock inte befinna sig allt för långt bort. Vår stad verkar i stort sett vara omringad av det vita pudret. Det kan handla om dagar...
I dag har det hänt ovanligt mycket för att vara en blåmåndag. Tobbe hämtade mig på jobbet och knappt hann jag spänna fast säkerhetsbältet innan han frågade om vi skulle köra iväg och köpa en DVD-spelare. - DVD, svarade jag och 20 minuter senare var vi på väg hem för att installera den nya möblen som tyvärr inte ryms i "facket" under TVn i TV-bänken. Den måste alltså stå ovanpå bänken, bredvid TVn. Väldigt dålig Feng Shui. Måste fila på det där. Helt ärligt skulle jag helst av allt vilja fila på DVD-spelaren så att den blir lite smäckrare och mer anpassad till TV-bänken. Vis som jag är förstår jag nackdelarna med ett sådant ingrepp så lösningen måste helt enkelt bli en annan.
Även middagen blev en mycket ståndsmässig anrättning för att vara måndag. Fläskkotletter och potatis. Plötsligt blev måndagen inte så måndagstråkig längre. Som sagt, allt blir vad man gör det till.
Kanske lever jag fortfarande kvar i lyckoruset efter helgen. Vi har haft storfrämmande från Piteå och Stockholm. I fredags kom Jenny och Lars och vi hann med en fin tacobuffé och lite karra innan det blev lördag och Erica anlände med planet från Stockholm. Sen gick allt i en rasande fart. Shopping, fika, middag, vin, jäger och till slut ett besök på ett av stadens nöjesställen. Gjorde en del intressanta bekantskaper. Snackade lite med Sveriges just nu hetaste fotbollsprofil och efter 3 minuter tillsammans i toalettkön hookade jag upp med två trevliga tjejer och det hela slutade med ett djupt samtal inne på toaletten. Ingen blygsamhet. Totalt blottande av känslor. Konstigt hur folk blir på krogen. Jag skulle nog inte känna igen någon av dem i det verkliga livet.
Det började snurra. Vi gick hem.
Hela stan kan vår portkod.
En polisbil drog förbi. Så nära, men ändå så långt ifrån.
Just ja! Har fått en blombukett! Ett stort fång med rosor. Vilka fina vänner man har! Underbarast i världen!
Nu Bubblan!
Bara snön saknas. Enligt rapporter från olika håll bör den dock inte befinna sig allt för långt bort. Vår stad verkar i stort sett vara omringad av det vita pudret. Det kan handla om dagar...
I dag har det hänt ovanligt mycket för att vara en blåmåndag. Tobbe hämtade mig på jobbet och knappt hann jag spänna fast säkerhetsbältet innan han frågade om vi skulle köra iväg och köpa en DVD-spelare. - DVD, svarade jag och 20 minuter senare var vi på väg hem för att installera den nya möblen som tyvärr inte ryms i "facket" under TVn i TV-bänken. Den måste alltså stå ovanpå bänken, bredvid TVn. Väldigt dålig Feng Shui. Måste fila på det där. Helt ärligt skulle jag helst av allt vilja fila på DVD-spelaren så att den blir lite smäckrare och mer anpassad till TV-bänken. Vis som jag är förstår jag nackdelarna med ett sådant ingrepp så lösningen måste helt enkelt bli en annan.
Även middagen blev en mycket ståndsmässig anrättning för att vara måndag. Fläskkotletter och potatis. Plötsligt blev måndagen inte så måndagstråkig längre. Som sagt, allt blir vad man gör det till.
Kanske lever jag fortfarande kvar i lyckoruset efter helgen. Vi har haft storfrämmande från Piteå och Stockholm. I fredags kom Jenny och Lars och vi hann med en fin tacobuffé och lite karra innan det blev lördag och Erica anlände med planet från Stockholm. Sen gick allt i en rasande fart. Shopping, fika, middag, vin, jäger och till slut ett besök på ett av stadens nöjesställen. Gjorde en del intressanta bekantskaper. Snackade lite med Sveriges just nu hetaste fotbollsprofil och efter 3 minuter tillsammans i toalettkön hookade jag upp med två trevliga tjejer och det hela slutade med ett djupt samtal inne på toaletten. Ingen blygsamhet. Totalt blottande av känslor. Konstigt hur folk blir på krogen. Jag skulle nog inte känna igen någon av dem i det verkliga livet.
Det började snurra. Vi gick hem.
Hela stan kan vår portkod.
En polisbil drog förbi. Så nära, men ändå så långt ifrån.
Just ja! Har fått en blombukett! Ett stort fång med rosor. Vilka fina vänner man har! Underbarast i världen!
Nu Bubblan!
tisdag, oktober 18, 2005
I bland får man till det
Jo. Ibland får man det. I dag fick jag till middagen.
Det som till en början verkade ligga i riskzonen för en otroligt tråkig och oromantisk tisdagsmiddag utvecklades till en riktigt skön matupplevelse. Lite kyckling och wokgrönsaker och en fin touch för kryddning gjorde susen. Vem trodde att jag hade det i mig?
Kvällen i övrigt innehåller tvättstuga och ett gnagande dåligt samvete för att jag ännu inte har tagit tag i avloppet.
Min sambo verkar inte vara att lita på i den frågan. Hur kan man vara så kräkmagad? Kanske är det i detta sammanhang en fördel att vara uppväxt i skitluktens mecka. Det bekommer mig liksom inte.
Borde kanske addera adjektivet "skittolerant" till mitt CV. Ska fundera på det.
I natt har vi haft sovfrämmande. Lisa från Växjö kom hit i ett jobbärende och det var så jäkla kul att träffa henne.
Vi pratade och pratade.
Drack lite vin, även om jag kanske inte hade det största vinsuget med tanke på att det faktiskt var måndag. Men tydligen är det så det funkar i den stora världen. Man dricker vin när man känner för det. I går anpassade jag mig till den stora världen lite. Ett glas kunde väl gå ner...
Nu är det dags för lite tvätthängning. Och lite snusköpning. I morgon är det Bräntisonsdag. Den kräver snus.
Det som till en början verkade ligga i riskzonen för en otroligt tråkig och oromantisk tisdagsmiddag utvecklades till en riktigt skön matupplevelse. Lite kyckling och wokgrönsaker och en fin touch för kryddning gjorde susen. Vem trodde att jag hade det i mig?
Kvällen i övrigt innehåller tvättstuga och ett gnagande dåligt samvete för att jag ännu inte har tagit tag i avloppet.
Min sambo verkar inte vara att lita på i den frågan. Hur kan man vara så kräkmagad? Kanske är det i detta sammanhang en fördel att vara uppväxt i skitluktens mecka. Det bekommer mig liksom inte.
Borde kanske addera adjektivet "skittolerant" till mitt CV. Ska fundera på det.
I natt har vi haft sovfrämmande. Lisa från Växjö kom hit i ett jobbärende och det var så jäkla kul att träffa henne.
Vi pratade och pratade.
Drack lite vin, även om jag kanske inte hade det största vinsuget med tanke på att det faktiskt var måndag. Men tydligen är det så det funkar i den stora världen. Man dricker vin när man känner för det. I går anpassade jag mig till den stora världen lite. Ett glas kunde väl gå ner...
Nu är det dags för lite tvätthängning. Och lite snusköpning. I morgon är det Bräntisonsdag. Den kräver snus.
söndag, oktober 16, 2005
Oj vilken söndag...
Helgen har rusat förbi. Sanslöst vad tiden kan gå snabbt när man bara vill att den ska stå still.
Lördagen började med krattning av gården. En aktivitet som många av hyresgästerna deltog i. Det var jag och 10 pensionärer. Tobbe hade match.
Men oj vad vi krattade. Stormbyarna gjorde det lite svårt för löven att ligga kvar på där för avsedd plats, men det blev jättefint i slutändan.
Resten av dagen ägnades åt att ställa i ordning lägenheten inför kvällens middag/fest.
Ida kom på middag och vi hade jättemysigt.
Jag tog fram min Jäger. Jäger äger.
Jägern tog min kropp i besittning och vallade iväg den till Rex där resten av kvällen tillbringades i något som skulle kunna beskrivas som en dimma.
Få kända ansikten.
En cykeltur hemåt.
Vaknade med kudden full av maskara.
Det dröjer länge innan nästa gång. Det vet jag.
I morgon är det måndag. Another day in paradise.
Lördagen började med krattning av gården. En aktivitet som många av hyresgästerna deltog i. Det var jag och 10 pensionärer. Tobbe hade match.
Men oj vad vi krattade. Stormbyarna gjorde det lite svårt för löven att ligga kvar på där för avsedd plats, men det blev jättefint i slutändan.
Resten av dagen ägnades åt att ställa i ordning lägenheten inför kvällens middag/fest.
Ida kom på middag och vi hade jättemysigt.
Jag tog fram min Jäger. Jäger äger.
Jägern tog min kropp i besittning och vallade iväg den till Rex där resten av kvällen tillbringades i något som skulle kunna beskrivas som en dimma.
Få kända ansikten.
En cykeltur hemåt.
Vaknade med kudden full av maskara.
Det dröjer länge innan nästa gång. Det vet jag.
I morgon är det måndag. Another day in paradise.
torsdag, oktober 13, 2005
Baby steps...
Varför?
Varför tar jag med mig jobb hem med intentionen att verkligen få något gjort? Man ska lämna jobbet på jobbet. Jag vet det. Jag ska fortsätta med det. Operation "rätta undan" fungerar inte hemma.
Jag ser ett tydligt mönster i mitt bloggande. Det verkar som att inspirationen kommer över mig på torsdagarna. Jag tror att jag tröttar ut eventuella läsare med att än en gång berätta om hur fantastiskt det är med torsdagar, men det är det!
Efter jobbet åkte vi till Kvantum för att handla och jag måste säga att det är en fantastisk affär! Lugn och ro i kubik. Dessutom ligger affären så förbannat vackert, bland åkrar, ängar och skogar. Bara en sådan sak.
Kvällen har innehållit en hel del uppdaterande telefonledes. Mina vänner i stockholmstrakten har pockat på min uppmärksamhet och jag måste erkänna att jag ibland kan bli avis på dom som bor där i suset och duset. Ständigt saker på gång. Ständigt folk omkring en.
Men Umeå är också fint. Umeå är skitbra!
På lördag ska jag återupptäcka en del av nöjesutbudet i stan. Det var ett tag sedan sist och det känns som att det är dags för ett återseende. En come back.
Bara en kan gå segrande ur en sådan match. Om det blir jag eller nöjesinrättningen återstår att se.
Jag ska hålla mig borta från polisbilar.
Min handväska ska förbli lika ny och fin som den är i dag.
Jag ska inte stuka foten.
Söndagen ska vara som vilken söndag som helst.
Det ska jag se till.
Sov gott!
Varför tar jag med mig jobb hem med intentionen att verkligen få något gjort? Man ska lämna jobbet på jobbet. Jag vet det. Jag ska fortsätta med det. Operation "rätta undan" fungerar inte hemma.
Jag ser ett tydligt mönster i mitt bloggande. Det verkar som att inspirationen kommer över mig på torsdagarna. Jag tror att jag tröttar ut eventuella läsare med att än en gång berätta om hur fantastiskt det är med torsdagar, men det är det!
Efter jobbet åkte vi till Kvantum för att handla och jag måste säga att det är en fantastisk affär! Lugn och ro i kubik. Dessutom ligger affären så förbannat vackert, bland åkrar, ängar och skogar. Bara en sådan sak.
Kvällen har innehållit en hel del uppdaterande telefonledes. Mina vänner i stockholmstrakten har pockat på min uppmärksamhet och jag måste erkänna att jag ibland kan bli avis på dom som bor där i suset och duset. Ständigt saker på gång. Ständigt folk omkring en.
Men Umeå är också fint. Umeå är skitbra!
På lördag ska jag återupptäcka en del av nöjesutbudet i stan. Det var ett tag sedan sist och det känns som att det är dags för ett återseende. En come back.
Bara en kan gå segrande ur en sådan match. Om det blir jag eller nöjesinrättningen återstår att se.
Jag ska hålla mig borta från polisbilar.
Min handväska ska förbli lika ny och fin som den är i dag.
Jag ska inte stuka foten.
Söndagen ska vara som vilken söndag som helst.
Det ska jag se till.
Sov gott!
tisdag, oktober 11, 2005
Bä!
Gabriellas sång. Så som i himmelen. Vilket mästerverk! Jag vet att det är ungefär samma sak som att digga Kristina från Duvemåla, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill gråta när jag hör människan sjunga. Så skört. Så vackert.
Det är redan tisdag. Måndagen försvann i all hast och jag misstänkte att jag höll på att bli dödssjuk. Det verkar dock ha gått över nu. Fantastiskt vilken respons man kan få från omvärlden om man råker hinta om att man känner sig lite krasslig. Elever som kolleger har varit som små ljus och det är som om alla lett mot mig under dagen. Kanske har jag bara sett konstig ut. Innerst inne när jag en dröm om att vara lika skör och grasiös som Helen Sjöholm. Folk ler nog mot henne hela tiden. Hmm... Drömma kan man väl få göra!
Helgen har varit så mysig! Syster och Aron på besök. Nu vet jag hur det är att ha småbarn. Dom vaknar tidigt. Jättetidigt. Det spelar tydligen ingen roll att det är helg och att man faktiskt FÅR sova länge. Dom vaknar i alla fall och vill att alla andra ska göra det också. Svårt att stå emot någon som är så söt också. Man VILL stiga upp, fast klockan är halv åtta. Man vill faktiskt det.
Helgen innebar också en hel del shopping. När man jobbar och tjänar pengar får man inte samma ångest av att shoppa. Jäkligt bra. Jag är fortfarande hög över min nya väska. Du skulle bara se den!
Nu ska jag sätta mig och öva på att vara ljuv. Ljuv som Helen. Jag ska öva.
Det är redan tisdag. Måndagen försvann i all hast och jag misstänkte att jag höll på att bli dödssjuk. Det verkar dock ha gått över nu. Fantastiskt vilken respons man kan få från omvärlden om man råker hinta om att man känner sig lite krasslig. Elever som kolleger har varit som små ljus och det är som om alla lett mot mig under dagen. Kanske har jag bara sett konstig ut. Innerst inne när jag en dröm om att vara lika skör och grasiös som Helen Sjöholm. Folk ler nog mot henne hela tiden. Hmm... Drömma kan man väl få göra!
Helgen har varit så mysig! Syster och Aron på besök. Nu vet jag hur det är att ha småbarn. Dom vaknar tidigt. Jättetidigt. Det spelar tydligen ingen roll att det är helg och att man faktiskt FÅR sova länge. Dom vaknar i alla fall och vill att alla andra ska göra det också. Svårt att stå emot någon som är så söt också. Man VILL stiga upp, fast klockan är halv åtta. Man vill faktiskt det.
Helgen innebar också en hel del shopping. När man jobbar och tjänar pengar får man inte samma ångest av att shoppa. Jäkligt bra. Jag är fortfarande hög över min nya väska. Du skulle bara se den!
Nu ska jag sätta mig och öva på att vara ljuv. Ljuv som Helen. Jag ska öva.
torsdag, oktober 06, 2005
Den satt som en schmäck!
Torsdag.
Kväll.
I morgon är det fredag, helg och dessutom får vi besök av min storasyster och lill-Aron. Jag skulle ha dammsugit i dag men jobbet och livet kom ivägen. Har tillbringat kvällen på ett av stadens trevligare kaféer tillsammans med mina gamla arbetskamrater. Jag vill påpeka att arbetskamraterna inte är gamla, men dom arbetar på mitt gamla jobb. Jätteskoj att ses och få nyheter från den gamla världen. Det mesta är tyvärr konfidenciellt.
Känns oerhört skönt att helgen är här. Min förhoppning är att gästerna kommer att hålla mig vaken längre än 21.30 i morgon och att jag på det sättet kommer att få ut mer helg ur helgen och eftersom Aron är av den yngre generationen kommer det helt säkert att bli en tidig morgon på lördag och det innebär ännu mer helg. Jag räknar alltså kallt med att få en maximerad helg.
Bubble trouble. Sen dammsuga.
Kväll.
I morgon är det fredag, helg och dessutom får vi besök av min storasyster och lill-Aron. Jag skulle ha dammsugit i dag men jobbet och livet kom ivägen. Har tillbringat kvällen på ett av stadens trevligare kaféer tillsammans med mina gamla arbetskamrater. Jag vill påpeka att arbetskamraterna inte är gamla, men dom arbetar på mitt gamla jobb. Jätteskoj att ses och få nyheter från den gamla världen. Det mesta är tyvärr konfidenciellt.
Känns oerhört skönt att helgen är här. Min förhoppning är att gästerna kommer att hålla mig vaken längre än 21.30 i morgon och att jag på det sättet kommer att få ut mer helg ur helgen och eftersom Aron är av den yngre generationen kommer det helt säkert att bli en tidig morgon på lördag och det innebär ännu mer helg. Jag räknar alltså kallt med att få en maximerad helg.
Bubble trouble. Sen dammsuga.
tisdag, oktober 04, 2005
Jo. Igen.
Det är inte bloggandet jag pratar om.
Det är rören.
Jag förstår varför rörmokarbranchen är så lukrativ.
Efter ett långt och härligt bad i vårt fantastiska badkar skulle jag som sig bör dra ut pluggen för att vattnet skulle kunna rinna iväg till reningsverket. I alla fall är det så det brukar fungera. Det fungerar inte nu. Vattnet tycktes droppa ner i avrinningshålet och på golvet bildades en stor vattenpöl som inte heller den verkade vilja försvinna ut i världsalltet.
Det verkar som att jag har ett uppdrag för morgondagen. Du kan ju själv gissa vad. Fortsättning följer.
Efter önskemål från olika håll går det numer att kommentera det som skrivs på denna sida. För eller mot? Till eller från? Av eller på? Skriv något. Det är en direkt order. Ordervägran bestraffas omgående.
Nu blir det en sista bubble trouble. Sen sängen.
Det är rören.
Jag förstår varför rörmokarbranchen är så lukrativ.
Efter ett långt och härligt bad i vårt fantastiska badkar skulle jag som sig bör dra ut pluggen för att vattnet skulle kunna rinna iväg till reningsverket. I alla fall är det så det brukar fungera. Det fungerar inte nu. Vattnet tycktes droppa ner i avrinningshålet och på golvet bildades en stor vattenpöl som inte heller den verkade vilja försvinna ut i världsalltet.
Det verkar som att jag har ett uppdrag för morgondagen. Du kan ju själv gissa vad. Fortsättning följer.
Efter önskemål från olika håll går det numer att kommentera det som skrivs på denna sida. För eller mot? Till eller från? Av eller på? Skriv något. Det är en direkt order. Ordervägran bestraffas omgående.
Nu blir det en sista bubble trouble. Sen sängen.
Big trouble... Bubble trouble.
Jag försöker sluta. Jag försöker verkligen. Men hur lätt är det?
Det är en drog. En sjukdom utan botemedel. Ett myggbett som kliar.
Bubble trouble.
Det tragiska är att jag och Tobbe nu har börjat spela dubbel. Man har en gubbe var och samarbetar om att skjuta sönder bubblorna. Vissa lagar mat tillsammans. Andra går salsakurs. Många går i terapi. Vi spelar bubble trouble.
När jag var liten hände det att jag och pappa spelade bingo på text-tv. Jag vet inte vad som är värre. Jag undrar om den där bingo-finns kvar. Måste kolla det.
I dag är det tisdag, men jag har en lustig känsla av torsdag. Om det ändå vore så väl. Kom hem från jobbet lite tidigare än vanligt. Detta medförde att jag hann se i stort sett hela Sjunde himlen. Inte medvetet, det bara blev så. Dagens avsnitt avslutades med att far i huset, tillika församlingspräst stod med en gitarr runt halsen och sjön Jesus loves me, I know he does... Jag ska försöka sluta med det där programmet också.
Hur har jag lyckats skaffa mig så många ovanor?
En vanlig tisdag. What else is there to say?
Over and out.
Det är en drog. En sjukdom utan botemedel. Ett myggbett som kliar.
Bubble trouble.
Det tragiska är att jag och Tobbe nu har börjat spela dubbel. Man har en gubbe var och samarbetar om att skjuta sönder bubblorna. Vissa lagar mat tillsammans. Andra går salsakurs. Många går i terapi. Vi spelar bubble trouble.
När jag var liten hände det att jag och pappa spelade bingo på text-tv. Jag vet inte vad som är värre. Jag undrar om den där bingo-finns kvar. Måste kolla det.
I dag är det tisdag, men jag har en lustig känsla av torsdag. Om det ändå vore så väl. Kom hem från jobbet lite tidigare än vanligt. Detta medförde att jag hann se i stort sett hela Sjunde himlen. Inte medvetet, det bara blev så. Dagens avsnitt avslutades med att far i huset, tillika församlingspräst stod med en gitarr runt halsen och sjön Jesus loves me, I know he does... Jag ska försöka sluta med det där programmet också.
Hur har jag lyckats skaffa mig så många ovanor?
En vanlig tisdag. What else is there to say?
Over and out.
söndag, oktober 02, 2005
En svag lukt av B-A-J-S
Just precis. Det har luktat bajs. Under en längre tid har badrummet varit infekterat av en lukt som verkligen inte har varit angenäm. Trots att ingen av oss nyligen besökt toalettinrättningen har lukten legat över rummet. Hård och frän. Helt utan tanke på att ge sig. Samtidigt har det tagit allt längre tid för vattnet i handfatet att rinna undan. Fanns det ett samband mellan dessa två eländen?
Jo. Helt klart. Som den detektiv jag är bestämde jag mig för att skruva loss vattenlåset för att titta vad som kunde vara fel. Nu i efterhand önskar jag att jag hade fotat missären. Vilken stank. Vilken konsistens. Vilken färg. Vilken form. Under hulkningar rengjorde jag varenda liten rörstump och skruvad proffsigt fast allt igen.
Lättnad. Eufori. Ända in i själen. Jag hade det i mig. Slemmet är borta. Stanken är borta. Det enda som finns kvar är en svag lukt av citron och en fantastisk känsla av stolthet. Bra gjort Sofia!
I dag har varit en lång söndag. Uppdelad i två liksom. Första halvlek började kl 9 när jag steg upp. Tidigt kan tyckas, men min kärlek skulle spela match och det är alltid trevligare att äta frukost med sällskap än ensam så jag klev helt sonika upp.
Jag har lyckats bli spelberoende. Bubble trouble. Kul spel. För kul. Morgonen ägnades åt att förbättra spelsinnet för att klättra på topplistan. Helt plötsligt slog det mig att jag ju faktiskt skulle gå och bevittna tidigare nämnda innebandymatch och dessutom skulle jag promenera till IKSU så det blev till att lägga benen på ryggen. Kul att kolla på bandy. Även om det bara blev en period...
Dagens middag blev slutet av första halvlek. Vi hade förberett en söndagsmiddag á la mormor. Kotletter och potatis med kokta grönsaker till. Det blev för mycket. Första halvlek slutar här.
Andra halvlek börjar 1 ½ timme senare. Middagen fortsatte med äppelpaj och vaniljvisp och kaffe till.
Sen bajs.
Nu väntar Nip/Tuc. Sjuk serie. Beroendeframkallande. Kanske hinner jag med lite Bubble trouble innnan. Bara en...
Jo. Helt klart. Som den detektiv jag är bestämde jag mig för att skruva loss vattenlåset för att titta vad som kunde vara fel. Nu i efterhand önskar jag att jag hade fotat missären. Vilken stank. Vilken konsistens. Vilken färg. Vilken form. Under hulkningar rengjorde jag varenda liten rörstump och skruvad proffsigt fast allt igen.
Lättnad. Eufori. Ända in i själen. Jag hade det i mig. Slemmet är borta. Stanken är borta. Det enda som finns kvar är en svag lukt av citron och en fantastisk känsla av stolthet. Bra gjort Sofia!
I dag har varit en lång söndag. Uppdelad i två liksom. Första halvlek började kl 9 när jag steg upp. Tidigt kan tyckas, men min kärlek skulle spela match och det är alltid trevligare att äta frukost med sällskap än ensam så jag klev helt sonika upp.
Jag har lyckats bli spelberoende. Bubble trouble. Kul spel. För kul. Morgonen ägnades åt att förbättra spelsinnet för att klättra på topplistan. Helt plötsligt slog det mig att jag ju faktiskt skulle gå och bevittna tidigare nämnda innebandymatch och dessutom skulle jag promenera till IKSU så det blev till att lägga benen på ryggen. Kul att kolla på bandy. Även om det bara blev en period...
Dagens middag blev slutet av första halvlek. Vi hade förberett en söndagsmiddag á la mormor. Kotletter och potatis med kokta grönsaker till. Det blev för mycket. Första halvlek slutar här.
Andra halvlek börjar 1 ½ timme senare. Middagen fortsatte med äppelpaj och vaniljvisp och kaffe till.
Sen bajs.
Nu väntar Nip/Tuc. Sjuk serie. Beroendeframkallande. Kanske hinner jag med lite Bubble trouble innnan. Bara en...
lördag, oktober 01, 2005
Kaffe och bulle
Lördag. Ett desperat behov av att se människor som är glada i hatten och bär fina kläder.
Människor som lever i dag. Inte i går. Inte för tio år sedan när allt var bra.
Lördagar på stan brukar vara ett bra tillfälle för att uppleva just detta. Man fikar. Man tittar på kläder. Man drömmer och att hitta det perfekta kapet. Ett kap i ylle var mitt mål med dagen. Hittade ett kap som var dyrt. Ska sova på saken. En fantastisk grå ulltröja. Vore kanske ändå värt priset. Jag skulle vara lycklig i den. Det vet jag.
Tobbe valde att spendera dagen med de andra polisstudenterna på en fotbollsplan. Det kanske ger samma kick som att gå på stan.
Jag hade gärna provat. Väldigt längesedan jag spelade fotboll nu. Vore kul. Borde kanske börja om med det...
Jag och Jojjo började dagen med en fika på Starz. Mycket folk. Alla var glada. Jag undrar om människor som är glada på lördagar är bittra under veckorna. Är det något med arbetsplatser som gör att människan blir konfliktsökande och bitter. Nu låter jag bitter. Grymt bitter. Kanske för att jag inte tog med mig mitt kap hem.
Dom bästa kapen i livet är i alla fall gratis. Familj, vänner och kärlek. De kostar ingenting. Oftast. Så länge de inte fyller år eller är ovanligt snälla. Det händer ju ibland.
Och nu? MQ har öppet 30 minuter till. Tänk om kapet ligger och väntar på att jag ska komma tillbaka? Stackars kapet. Måste nog göra en utryckning!
BRB
Människor som lever i dag. Inte i går. Inte för tio år sedan när allt var bra.
Lördagar på stan brukar vara ett bra tillfälle för att uppleva just detta. Man fikar. Man tittar på kläder. Man drömmer och att hitta det perfekta kapet. Ett kap i ylle var mitt mål med dagen. Hittade ett kap som var dyrt. Ska sova på saken. En fantastisk grå ulltröja. Vore kanske ändå värt priset. Jag skulle vara lycklig i den. Det vet jag.
Tobbe valde att spendera dagen med de andra polisstudenterna på en fotbollsplan. Det kanske ger samma kick som att gå på stan.
Jag hade gärna provat. Väldigt längesedan jag spelade fotboll nu. Vore kul. Borde kanske börja om med det...
Jag och Jojjo började dagen med en fika på Starz. Mycket folk. Alla var glada. Jag undrar om människor som är glada på lördagar är bittra under veckorna. Är det något med arbetsplatser som gör att människan blir konfliktsökande och bitter. Nu låter jag bitter. Grymt bitter. Kanske för att jag inte tog med mig mitt kap hem.
Dom bästa kapen i livet är i alla fall gratis. Familj, vänner och kärlek. De kostar ingenting. Oftast. Så länge de inte fyller år eller är ovanligt snälla. Det händer ju ibland.
Och nu? MQ har öppet 30 minuter till. Tänk om kapet ligger och väntar på att jag ska komma tillbaka? Stackars kapet. Måste nog göra en utryckning!
BRB
torsdag, september 29, 2005
Sjunde himlen
Av någon anledning har jag börjat följa serien med den fantastiska svenska titeln Sjunde himlen. För den som inte vet kan jag berätta att man får följa en amerikansk prästfamilj och deras dagliga dilemman och mänskliga relationer. Varje avsnitt avsnitt avslutas med en moralkaka eller två och man känner alltid att man lärt sig något nytt när man vid programmets slut summerar vad man sett. Det är ungefär som fablernas värld, med moral - utan ugglan. Vill bara en gång för alla erkänna vad jag egentligen pysslar med, så att ingen behöver undra.
Anledningen till den här bildens publicering är ganska enkel. Ville pigga upp med en bild. Och vad piggar upp mer än ett nacksving?
I dag är det torsdag och jag älskar torsdagar. Helgen ligger framför mig och även om inget särskilt är planerat är en helg alltid en helg.
I dag är dock en lite tråkig torsdag. Fia ska flytta till Stockholm och nu har jag sagt farväl till henne.
I fem år har vi bott i samma stad och jag har funnit en underbar vän. Nu finns hon inte längre. Eller jo, det är ju klart att hon gör, men inte här.
Tråkigt!
Kanske borde man gå en kvällskurs. Men i vad? Träslöjd är ett alternativ. Frågan är bara vad man skulle skapa. Vet inte om det ryms något mer i lägenheten. Sen är det långt ifrån självklart att man skulle lyckas snida ihop något som är tillräckligt representabelt för att exponera på den yta som man kallar hem. Tål att tänkas på.
Dagen i övrigt har innehållit tvättid. Resten av kvällen borde ägnas åt städning men det känns som en kamp med klockan. Det blir på något konstigt sätt hela tiden senare och senare. Kan dock inte komma från tanken på hur underbart det vore att komma hem från jobbet en fredag och veta att sängkläderna är rena och lägenheten är städad.
Det vore rätt att städa. Det vore klokt.
Det hade varit ännu mer rätt att göra det i går eller i förrgår.
Nu tror jag att jag ska städa. Det vore klokt.
tisdag, september 27, 2005
Kaffe och mörk choklad...
En kopp kaffe efter middagen tillsammans med en liten bit mörk choklad. Vilket fantastiskt sätt att njuta av livet. Det gäller att passa på att göra det när tillfälle ges nu när man är fast i ekorrhjulet. Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, middag, lite tv, hopp i säng, jobb, jobb, jobb... Så ser många dagar ut. Inte bara för mig. Runt om i hela världen är det på det här sättet människan fördriver sin tid. Sitt liv.
Men det har sin charm. Det får mig att uppskatta en chokladbit till kaffet. En annan sak som jag uppskattar är att ställa väckarklockan på en alldeles för tidig tid för att kunna ligga kvar i sängen och snooza. Underbart ljuvligt.
Jag undrar om dessa små fenomen är vad som gör att mänskligheten forlever och fortsätter utvecklas. Det kanske är just tack vare förmågan att kunna känna glädje för små, små saker. På samma sätt är det ju för djuren. Tänk hur glad en hund blir när den blir kliad bakom örat. Eller i alla fall brukar det vara så.
Tänk om dinosaurierna dog ut för att de hade för höga krav på underhållning och tillfredställelse.
Och mammutarna? You know the story... Mammutarna dog ut för att det inte fanns några papputar. Det kanske inte är en skröna ändå... Mammutarna tråkades ihjäl!
Den gågna helgen var verkligen en superhelg! I fredags eftermiddag åkte vi norrut mot Piteå. Lördag morgon började som sig bör på stadens finaste restaurang och deras brunch. Jennys sällskap satt extra krydda på maten och totalt uppsvälda åkte vi vidare mot Halsön. Där väntade mor, far, syster, Råder, Isak och Aron. Först på programmet stod båtuppdragning. I den bidrog jag mest som sakkunnig innan jag och min kära syster gav oss ut på upptäcktsfärd i den stora skogen. Promenaden fick sin ände mitt på en myr där min syster iförd gummistövlar fick bära mig på ryggen på grund av mina dåliga skodon.
Väl i stugvärmen igen fick vi avnjuta en förlovningsmiddag som hette duga. Jag ska inte dra hela menyn, men en detalj kan jag inte behålla för mig själv. Det är nämligen så att min mamma efter varje utlandsresa har en tendens att ta med sig ett stycke matkultur hem från det aktuella landet. Nu kanske du undrar vad man tar med sig hem från Island. Du ska inte behöva vänta länge på svaret. På klingande svengelska lyckades Kerstin nämligen få med sig några exotiska smakbitar av av rökt bröd och fykantigt kött. Det var fantastiskt gott, men det är alltid lika komiskt intressant att se vad som står på bordet när mor är hemkommen från utlandet.
Söndagen ägnades åt ettårskalas. Aron slog på stort och bjöd på kakor och tårta. Han verkade dock själv mest frågande över uppståndelsen. Paketen som sattes i hans hand la han snabbt åt sidan till storebrors förtjusning och hans min när hela släkten stämde in i JA MÅ HAN LEVA skulle jag betala mycket pengar för att få se igen.
Efter helgen har många tankar ägnats åt eventuellt inköp av ny kaffebryggare. Just det, en bryggare. Just nu finns i hushållet endast en pressokanna och det känns inte riktigt tillräckligt nu när jag borde anses vara vuxen.
Det jag har funderat mycket på är huruvida det ligger stark tradition bakom kaffeproduktionen i olika hushåll. I mitt eget barndomshem andvänds melittafilter som helt sonika ställs i en kaffekanna och vattenkokat vatten mäts upp i kaffekoppar och hälls genom filtret och kaffepulvret.
Jag vet att många föredrar perkulator. Hema hos min syster verkar det råda en sorts maktkamp mellan hennes pressokanna och Råders perkulator. Jag behöver väl knappast berätta vem jag har fått min presso av...
Hur som helst. Efter noggrant undersökande har jag kommit fram till att de absolut flesta har kaffebryggare och den slutsats jag kan dra av detta är att jag kommer från en familj av kaffeanarkister. OK, anarkister punkt slut. Är det OK för mig att bryta denna trend och chocka med en bryggare?
Fortsättning följer. Har dock spanat in en snygg på Coop.
Nu är det dags för lite klättring.
Rock on, rock in, rock out!
Men det har sin charm. Det får mig att uppskatta en chokladbit till kaffet. En annan sak som jag uppskattar är att ställa väckarklockan på en alldeles för tidig tid för att kunna ligga kvar i sängen och snooza. Underbart ljuvligt.
Jag undrar om dessa små fenomen är vad som gör att mänskligheten forlever och fortsätter utvecklas. Det kanske är just tack vare förmågan att kunna känna glädje för små, små saker. På samma sätt är det ju för djuren. Tänk hur glad en hund blir när den blir kliad bakom örat. Eller i alla fall brukar det vara så.
Tänk om dinosaurierna dog ut för att de hade för höga krav på underhållning och tillfredställelse.
Och mammutarna? You know the story... Mammutarna dog ut för att det inte fanns några papputar. Det kanske inte är en skröna ändå... Mammutarna tråkades ihjäl!
Den gågna helgen var verkligen en superhelg! I fredags eftermiddag åkte vi norrut mot Piteå. Lördag morgon började som sig bör på stadens finaste restaurang och deras brunch. Jennys sällskap satt extra krydda på maten och totalt uppsvälda åkte vi vidare mot Halsön. Där väntade mor, far, syster, Råder, Isak och Aron. Först på programmet stod båtuppdragning. I den bidrog jag mest som sakkunnig innan jag och min kära syster gav oss ut på upptäcktsfärd i den stora skogen. Promenaden fick sin ände mitt på en myr där min syster iförd gummistövlar fick bära mig på ryggen på grund av mina dåliga skodon.
Väl i stugvärmen igen fick vi avnjuta en förlovningsmiddag som hette duga. Jag ska inte dra hela menyn, men en detalj kan jag inte behålla för mig själv. Det är nämligen så att min mamma efter varje utlandsresa har en tendens att ta med sig ett stycke matkultur hem från det aktuella landet. Nu kanske du undrar vad man tar med sig hem från Island. Du ska inte behöva vänta länge på svaret. På klingande svengelska lyckades Kerstin nämligen få med sig några exotiska smakbitar av av rökt bröd och fykantigt kött. Det var fantastiskt gott, men det är alltid lika komiskt intressant att se vad som står på bordet när mor är hemkommen från utlandet.
Söndagen ägnades åt ettårskalas. Aron slog på stort och bjöd på kakor och tårta. Han verkade dock själv mest frågande över uppståndelsen. Paketen som sattes i hans hand la han snabbt åt sidan till storebrors förtjusning och hans min när hela släkten stämde in i JA MÅ HAN LEVA skulle jag betala mycket pengar för att få se igen.
Efter helgen har många tankar ägnats åt eventuellt inköp av ny kaffebryggare. Just det, en bryggare. Just nu finns i hushållet endast en pressokanna och det känns inte riktigt tillräckligt nu när jag borde anses vara vuxen.
Det jag har funderat mycket på är huruvida det ligger stark tradition bakom kaffeproduktionen i olika hushåll. I mitt eget barndomshem andvänds melittafilter som helt sonika ställs i en kaffekanna och vattenkokat vatten mäts upp i kaffekoppar och hälls genom filtret och kaffepulvret.
Jag vet att många föredrar perkulator. Hema hos min syster verkar det råda en sorts maktkamp mellan hennes pressokanna och Råders perkulator. Jag behöver väl knappast berätta vem jag har fått min presso av...
Hur som helst. Efter noggrant undersökande har jag kommit fram till att de absolut flesta har kaffebryggare och den slutsats jag kan dra av detta är att jag kommer från en familj av kaffeanarkister. OK, anarkister punkt slut. Är det OK för mig att bryta denna trend och chocka med en bryggare?
Fortsättning följer. Har dock spanat in en snygg på Coop.
Nu är det dags för lite klättring.
Rock on, rock in, rock out!
onsdag, september 21, 2005
29" fetburk.
Jag känner verkligen att det gode livet gör sig påmint efter mitt intåg på den fasta arbetsmarknaden. Under en lång tid har jag levt med en ganska liten TV och mitt samboskap har inte förändrat den saken nämnvärt.
I går efter jobbet gjorde jag dock en snabb överläggning och styrde kosan till den tidigare nämnda el-leverantören och 30 minuter senare stod vi vid varuutlämningen och försökte få in en 29" TV i en 22" Civic. Lite uppfinningsrikedom löste problemet och numer kan vi ståndsmässigt titta på en ordentlig TV.
På många sätt tycker jag dock att mitt liv fortfarande levs studentekonomiskt. Man har liksom blivit så van vid att vända på varje krona att varje utgift ger en lite gåshud och ångestkänslor. Jag hyser dock inga som helst tvivel om att dessa känslor kommer att försvinna.
Känner mig något utmattad efter arbetsdagen. Anstormningen av elever har varit stor och sedan har jag även ägnat mig åt föräldrasamtal. Något som följer med yrket. Bara att ta.
Kvällen har ägnats åt moccarutor och socialt umgänge. Klätter-Johanna och jag har tittat på såpor och fikat. Skönt med lite intelligensbefriad sysselsättning när hela dagarna går åt till att låtsas vara allvetande. Eller i alla fall lite...
Blir man lärare för att man är en besserwisser?
Ibland undrar jag faktiskt.
Är jag bara en narcissistisk know-it-all som råkade halka in i skolan i brist på annat?
Nä.
Eller skit samma. Även om nu så vore fallet är jag i alla fall glad att det blev så.
Besserwisser som jag är skulle jag väl aldrig kunna erkänna motsatsen.
Läskigt. För vad är sanningen egentligen? Vet jag ens sanningen om mig själv och vad jag tycker och hur jag känner?
Tror inte det. Och i ärlighetens namn är det ganska skönt.
Det vore nästan tråkigt att veta precis allt om en människa. Även om sig själv.
Konstigt. Det är som att vara svårflörtad med sig själv.
Oj vad jag plötsligt framstår som väldigt schizofren.
Bäst att stoppa i säng oss.
Sov gott!
I går efter jobbet gjorde jag dock en snabb överläggning och styrde kosan till den tidigare nämnda el-leverantören och 30 minuter senare stod vi vid varuutlämningen och försökte få in en 29" TV i en 22" Civic. Lite uppfinningsrikedom löste problemet och numer kan vi ståndsmässigt titta på en ordentlig TV.
På många sätt tycker jag dock att mitt liv fortfarande levs studentekonomiskt. Man har liksom blivit så van vid att vända på varje krona att varje utgift ger en lite gåshud och ångestkänslor. Jag hyser dock inga som helst tvivel om att dessa känslor kommer att försvinna.
Känner mig något utmattad efter arbetsdagen. Anstormningen av elever har varit stor och sedan har jag även ägnat mig åt föräldrasamtal. Något som följer med yrket. Bara att ta.
Kvällen har ägnats åt moccarutor och socialt umgänge. Klätter-Johanna och jag har tittat på såpor och fikat. Skönt med lite intelligensbefriad sysselsättning när hela dagarna går åt till att låtsas vara allvetande. Eller i alla fall lite...
Blir man lärare för att man är en besserwisser?
Ibland undrar jag faktiskt.
Är jag bara en narcissistisk know-it-all som råkade halka in i skolan i brist på annat?
Nä.
Eller skit samma. Även om nu så vore fallet är jag i alla fall glad att det blev så.
Besserwisser som jag är skulle jag väl aldrig kunna erkänna motsatsen.
Läskigt. För vad är sanningen egentligen? Vet jag ens sanningen om mig själv och vad jag tycker och hur jag känner?
Tror inte det. Och i ärlighetens namn är det ganska skönt.
Det vore nästan tråkigt att veta precis allt om en människa. Även om sig själv.
Konstigt. Det är som att vara svårflörtad med sig själv.
Oj vad jag plötsligt framstår som väldigt schizofren.
Bäst att stoppa i säng oss.
Sov gott!
tisdag, september 20, 2005
Svavel, lava och kineser...
Så där. Nu är jag hemma igen efter en minst sagt späckad semester. Svårt att veta riktigt hur man ska börja en reseberättelse. Lite tradigt att ta allt från början till slut, särskilt med tanke på att att början och slutet i detta specifika fall egentligen inte är så speciella.
Jag åkte hemifrån.
Jag kom hem.
Men vad hände mellan dessa två händelser? Det är det som kanske är intressant.
Redan på Arlanda stod det klart för mig att medelåldern var högre än jag trodde. Tror att gruppen till 98% bestod av människor som mer eller mindre nyligt passerat 60. Jag och mamma stötte ihop med de flesta ur gruppen redan innan vi klev på planet som skulle ta oss till Reykjavik, men det är alltid svårt att bilda sig en uppfattning om folk innan man sett dem in action så att säga.
Egentligen är nog det vad som var intressantas med resan. Eller OK, valsafarin och den helt otroligt fantastiska naturen kommer nog på första plats tillsammans med all god mat jag ätit. Men det är otroligt hur fascinerande det är att iaktta människor i grupp. Och håll i dig så intressant det blir när människorna i gruppen är lite till åren komna. Helt otroligt vad åldern kan göra med människan. Jag ska understryka att mina egna föräldrar mer eller mindre befinner sig i samma åldersspann, men jag måste passa på att ge dem en eloge för hur bra de bibehållit sin normalitet och intelektuella flexibilitet. Hur kan det komma sig? Allt för livliga barn kanske...
Några korta exempel och iakttagelser:
Hur kan en människa betala dryga 9000 för en resa till Island och sen välja att stanna kvar på hotellet under alla roliga aktiviteter?
Hur kan en människa röka en cigarett så fort han/hon befinner sig på ett område där rökning är tillåten?
Hur kan trettio kineser bestämma sig för att åka ut i en båt på Nordatlanten i bara kostym och sedan bestämma sig för att kräkas ner både båten och kostymen?
När slutade vanliga människor att bära glasögonbågar i rosa plast med tonat glas?
Summan av kardemumman blev i alla fall en kanonsemester med mamma och en massa annat folk som trots sina egenheter bildade en grupp som var skitkul att umgås med!
Resan har lämnat en viss baksmälla efter sig. Tror inte att man kan kalla det för jet lag, snarare utmattning efter intryck och upplevelser som inte kan beskrivas med ord.
Åk till Island. Det luktar fis, men det kan man ta.
Hej svejs!
Jag åkte hemifrån.
Jag kom hem.
Men vad hände mellan dessa två händelser? Det är det som kanske är intressant.
Redan på Arlanda stod det klart för mig att medelåldern var högre än jag trodde. Tror att gruppen till 98% bestod av människor som mer eller mindre nyligt passerat 60. Jag och mamma stötte ihop med de flesta ur gruppen redan innan vi klev på planet som skulle ta oss till Reykjavik, men det är alltid svårt att bilda sig en uppfattning om folk innan man sett dem in action så att säga.
Egentligen är nog det vad som var intressantas med resan. Eller OK, valsafarin och den helt otroligt fantastiska naturen kommer nog på första plats tillsammans med all god mat jag ätit. Men det är otroligt hur fascinerande det är att iaktta människor i grupp. Och håll i dig så intressant det blir när människorna i gruppen är lite till åren komna. Helt otroligt vad åldern kan göra med människan. Jag ska understryka att mina egna föräldrar mer eller mindre befinner sig i samma åldersspann, men jag måste passa på att ge dem en eloge för hur bra de bibehållit sin normalitet och intelektuella flexibilitet. Hur kan det komma sig? Allt för livliga barn kanske...
Några korta exempel och iakttagelser:
Hur kan en människa betala dryga 9000 för en resa till Island och sen välja att stanna kvar på hotellet under alla roliga aktiviteter?
Hur kan en människa röka en cigarett så fort han/hon befinner sig på ett område där rökning är tillåten?
Hur kan trettio kineser bestämma sig för att åka ut i en båt på Nordatlanten i bara kostym och sedan bestämma sig för att kräkas ner både båten och kostymen?
När slutade vanliga människor att bära glasögonbågar i rosa plast med tonat glas?
Summan av kardemumman blev i alla fall en kanonsemester med mamma och en massa annat folk som trots sina egenheter bildade en grupp som var skitkul att umgås med!
Resan har lämnat en viss baksmälla efter sig. Tror inte att man kan kalla det för jet lag, snarare utmattning efter intryck och upplevelser som inte kan beskrivas med ord.
Åk till Island. Det luktar fis, men det kan man ta.
Hej svejs!
tisdag, september 13, 2005
Resfeber...
Nära nu.
Pirrigt.
I morgon bär det iväg till Island på äventyr. Just nu känns själva resmålet sekundärt. Som alltid när jag ska ut och resa går väldigt mycket energi åt till att oroa sig för att inte komma till flygbussen i tid, att biljetterna ska vara felbokade, att anslutningen ska vara försenad, att jag har glömt packa det viktigaste. Allt detta kan tyckas banalt med det är fakta och eftersom jag inte går i terapi är det väl bara att leva med det.
Vad gäller packningen känner jag mig denna gång hyffsat lugn eftersom jag reser med mamma. Hon har ett flertal tillfällen de senaste dagarna ringt och frågat om hon ska ta ett par yllekasonger till mig. Varje gång har jag svarat nej av den enkla anledningen att jag inte kan ha på mig långfillingar utan att få feber. Tanken på att börja med terapi kanske inte längre låter så främmande...
I kväll ringde mamma igen och verkade ha gett upp tanken på att få se mig i ett par yllekalsonger. Nu gällde det huruvida jag hade packat en yllesjal eller ej. Ylle verkar vara grejen. Jag kan inte låta bli att fundera på om detta har att göra med att vi ska besöka fårklippningens Mecka eller om fascinationen för naturmaterial kommer med åldern. Personligen föredrar jag fleece. Jag får utslag av ull. Feber av långkalsonger. Tänk dig själv kombinationen yllekalsonger. Jag skulle bli prickig, svettig och blank i ögonen. Inget för en semester. No way!
Mamma undrade också om jag skulle komma ihåg att stiga upp i tid på morgonen. När jag informerade henne om att Tobbe i natt kommer att sova i ett militärtält någonstans i skogen blev hon tyst, men lovade snabbt att ringa och driva upp mig. Vet inte om hon tror att Tobbe har en inbyggd väckarklocka mellan nyckelbenet och vänstra skuldran. Det tror jag inte att han har. Men det behövs ju inte nu. Mamma ringer.
I kväll har jag träffat Katten Jansson. Han (eller hon, man vet inte säkert) är en mycket charmerande individ som jag utan att tveka tryckte ned i min famn. Glädjen av detta möte var nog helt och hållet ensidig men oändligt uppskattad. Katten Jansson bor hemma hos Linda och Staffan i Hössjö där jag och Fia var på besök. En otroligt mysig kväll med fika och skitsnack. Det är underbart att vara kvinna. Snackar män skit? Kanske.
Får förmodligen aldrig veta.
Tobbe sa till mig en gång att män kan fundera och reflektera över relationer precis lika mycket som kvinnor gör. Undrar om han då visste vad han jämförde med. Kanske. Eller? Jag vet! Det handlar inte om män och kvinnor. Det handlar om individer.
Har ännu inte tagit ställning till Fi:s partiprogram.
Ska jag döpa om mig till Sture? Eller Che? Skulle jag få högre lön om jag hette Roland? Skulle jag ha lydigare elever om jag kallades för Janne?
Jag är inte ironisk. Jag bara funderar och reflekterar. Som män också kan. Eller?
Nästa gång luktar jag svavel och bryter på fornnordiska.
Sjaumst seinna. Bless!
Pirrigt.
I morgon bär det iväg till Island på äventyr. Just nu känns själva resmålet sekundärt. Som alltid när jag ska ut och resa går väldigt mycket energi åt till att oroa sig för att inte komma till flygbussen i tid, att biljetterna ska vara felbokade, att anslutningen ska vara försenad, att jag har glömt packa det viktigaste. Allt detta kan tyckas banalt med det är fakta och eftersom jag inte går i terapi är det väl bara att leva med det.
Vad gäller packningen känner jag mig denna gång hyffsat lugn eftersom jag reser med mamma. Hon har ett flertal tillfällen de senaste dagarna ringt och frågat om hon ska ta ett par yllekasonger till mig. Varje gång har jag svarat nej av den enkla anledningen att jag inte kan ha på mig långfillingar utan att få feber. Tanken på att börja med terapi kanske inte längre låter så främmande...
I kväll ringde mamma igen och verkade ha gett upp tanken på att få se mig i ett par yllekalsonger. Nu gällde det huruvida jag hade packat en yllesjal eller ej. Ylle verkar vara grejen. Jag kan inte låta bli att fundera på om detta har att göra med att vi ska besöka fårklippningens Mecka eller om fascinationen för naturmaterial kommer med åldern. Personligen föredrar jag fleece. Jag får utslag av ull. Feber av långkalsonger. Tänk dig själv kombinationen yllekalsonger. Jag skulle bli prickig, svettig och blank i ögonen. Inget för en semester. No way!
Mamma undrade också om jag skulle komma ihåg att stiga upp i tid på morgonen. När jag informerade henne om att Tobbe i natt kommer att sova i ett militärtält någonstans i skogen blev hon tyst, men lovade snabbt att ringa och driva upp mig. Vet inte om hon tror att Tobbe har en inbyggd väckarklocka mellan nyckelbenet och vänstra skuldran. Det tror jag inte att han har. Men det behövs ju inte nu. Mamma ringer.
I kväll har jag träffat Katten Jansson. Han (eller hon, man vet inte säkert) är en mycket charmerande individ som jag utan att tveka tryckte ned i min famn. Glädjen av detta möte var nog helt och hållet ensidig men oändligt uppskattad. Katten Jansson bor hemma hos Linda och Staffan i Hössjö där jag och Fia var på besök. En otroligt mysig kväll med fika och skitsnack. Det är underbart att vara kvinna. Snackar män skit? Kanske.
Får förmodligen aldrig veta.
Tobbe sa till mig en gång att män kan fundera och reflektera över relationer precis lika mycket som kvinnor gör. Undrar om han då visste vad han jämförde med. Kanske. Eller? Jag vet! Det handlar inte om män och kvinnor. Det handlar om individer.
Har ännu inte tagit ställning till Fi:s partiprogram.
Ska jag döpa om mig till Sture? Eller Che? Skulle jag få högre lön om jag hette Roland? Skulle jag ha lydigare elever om jag kallades för Janne?
Jag är inte ironisk. Jag bara funderar och reflekterar. Som män också kan. Eller?
Nästa gång luktar jag svavel och bryter på fornnordiska.
Sjaumst seinna. Bless!
söndag, september 11, 2005
Bullar i ugnen
Nu jävlar.
40 stycken.
Gyllenbruna, väldoftande, livgivande.
Jag bakar kanelbullar. Det är hösten, jag är helt säker. I början av juli när det var för varmt för att kramas hade tanken på att baka bullar aldrig kommit i närheten av någon av mina hjärnceller. I dag däremot, när det är blåsigt och kallt... Bla bla bla... allt det där har jag ju redan bjäbbat om tidigare.
Att hösten kryper närmare råder det inga tvivel om. När vi i dag skulle göra en naturutflykt visade det sig att trots strålande solsken och fleece var det för kallt för att sitta stilla på en stock och njuta av utsikten.
När vi trots allt gjorde just detta; njöt, åt korv, drack kaffe och samtalade, hände något som verkligen fick mig att brista ut i dagens första gapskratt.
Försöker hålla dig på halster...
... lite till...
Tobbe ramlade baklänges, ner från stocken, och landade i barren på rygg som en skalbagge. Trots att jag förmodar att hans manlighet kan ha fått sig en liten törn var han inte sen att se det hysteriskt roliga i situationen.
Varför har man inte videokamera sådana gånger?
Ibland råkar jag fippla förbi TV-programmet America's funniest home videos och kan då inte låta bli att undra hur så många lyckas fånga så bisarra saker på film. Vad jag menar är att de roligaste sakerna alltid händer när man som minst anar det och oddsen att man då står och filmar är väldigt små. Självklart blir oddsen ännu mindre i och med det faktum att jag personligen inte äger någon videokamera. Alltså ska jag sluta gnälla här och nu.
Om jag däremot hade ägt en web-kamera hade jag inte tvekat en sekund på att lägga ut en bild av mig själv där jag sitter här och nu. Eftersom jag är mitt i bullbaket sitter jag iförd min mormors gamla förgläde som är randigt i grönt och vitt och ytterligare dekorerat med prickar i olika rosa nyanser.
Ärtigt.
America's funniest home videos, here I come...
40 stycken.
Gyllenbruna, väldoftande, livgivande.
Jag bakar kanelbullar. Det är hösten, jag är helt säker. I början av juli när det var för varmt för att kramas hade tanken på att baka bullar aldrig kommit i närheten av någon av mina hjärnceller. I dag däremot, när det är blåsigt och kallt... Bla bla bla... allt det där har jag ju redan bjäbbat om tidigare.
Att hösten kryper närmare råder det inga tvivel om. När vi i dag skulle göra en naturutflykt visade det sig att trots strålande solsken och fleece var det för kallt för att sitta stilla på en stock och njuta av utsikten.
När vi trots allt gjorde just detta; njöt, åt korv, drack kaffe och samtalade, hände något som verkligen fick mig att brista ut i dagens första gapskratt.
Försöker hålla dig på halster...
... lite till...
Tobbe ramlade baklänges, ner från stocken, och landade i barren på rygg som en skalbagge. Trots att jag förmodar att hans manlighet kan ha fått sig en liten törn var han inte sen att se det hysteriskt roliga i situationen.
Varför har man inte videokamera sådana gånger?
Ibland råkar jag fippla förbi TV-programmet America's funniest home videos och kan då inte låta bli att undra hur så många lyckas fånga så bisarra saker på film. Vad jag menar är att de roligaste sakerna alltid händer när man som minst anar det och oddsen att man då står och filmar är väldigt små. Självklart blir oddsen ännu mindre i och med det faktum att jag personligen inte äger någon videokamera. Alltså ska jag sluta gnälla här och nu.
Om jag däremot hade ägt en web-kamera hade jag inte tvekat en sekund på att lägga ut en bild av mig själv där jag sitter här och nu. Eftersom jag är mitt i bullbaket sitter jag iförd min mormors gamla förgläde som är randigt i grönt och vitt och ytterligare dekorerat med prickar i olika rosa nyanser.
Ärtigt.
America's funniest home videos, here I come...
lördag, september 10, 2005
Crash
Åh vilken underbar lördag.
Vissa kvällar kan man lugnt luta sig tillbaka och bara njuta av vilken fantastisk härlighet man gjort av dagen som gått. I dag är en sådan dag.
För visst borde det vara så att man själv formar de dagar man lever? Självklart finns det yttre omständigheter som kan påverka. Jag pratar om bomber, ösregn eller isfläckar. Men allt som oftast, när allt bara rullar på, då är det väl ändå den egna inställningen som avgör?
Hur som helst, i dag fixade jag mig själv en riktigt fin dag. Långsam morgon. En tur på stan med Ida. Ett lyckat blusköp. En fotbollsmatch i solen. Finfin middag. Fika på stan. Bio med min kärlek.
Måste dock passa på att outa att stadsturen innebar en offentlig utskällning av en okänd kvinna, men den incidenten påverkade nog hennes dag mer än min. Det gäller att inte låta sig nedslås...
Håller som bäst på att göra en mental packning inför min islandsresa. Ska åka på en jävligt cool resa med min jävligt underbara mamma. Nu gäller det bara att få med sig rätt saker.
Vad behöver man på Island?
Svaret på denna fråga kan så klart skifta beroende på vad man har tänkt göra. Självklart vore det ballt att kunna säga att jag skulle spendera fem dagar på hästryggen och fem nätter i en vulkankrater och under tiden livnära mig på hemrökt korpkött.
Men nej.
Citysemester i Reykjavik är vad det blir, med undantag för valsafari och gejserdopp. Valsafarin verkar bedrivas från insidan av en ålandsfärja i miniformat och plaskandet i gejsern bör väl med fördel avklaras i badkläder så någon plats för gore-tex och ridstövlar behöver jag nog inte lämna i resväskan.
Hiking eller inte. Det ska bli jäkligt skoj att åka bort med bara mamma. Jag är taggad till tänderna och jag hoppas att hon är detsamma.
Nu till TVn.
Lägenheten är nystädad och nydiskad.
Just kick back and relax.
Vissa kvällar kan man lugnt luta sig tillbaka och bara njuta av vilken fantastisk härlighet man gjort av dagen som gått. I dag är en sådan dag.
För visst borde det vara så att man själv formar de dagar man lever? Självklart finns det yttre omständigheter som kan påverka. Jag pratar om bomber, ösregn eller isfläckar. Men allt som oftast, när allt bara rullar på, då är det väl ändå den egna inställningen som avgör?
Hur som helst, i dag fixade jag mig själv en riktigt fin dag. Långsam morgon. En tur på stan med Ida. Ett lyckat blusköp. En fotbollsmatch i solen. Finfin middag. Fika på stan. Bio med min kärlek.
Måste dock passa på att outa att stadsturen innebar en offentlig utskällning av en okänd kvinna, men den incidenten påverkade nog hennes dag mer än min. Det gäller att inte låta sig nedslås...
Håller som bäst på att göra en mental packning inför min islandsresa. Ska åka på en jävligt cool resa med min jävligt underbara mamma. Nu gäller det bara att få med sig rätt saker.
Vad behöver man på Island?
Svaret på denna fråga kan så klart skifta beroende på vad man har tänkt göra. Självklart vore det ballt att kunna säga att jag skulle spendera fem dagar på hästryggen och fem nätter i en vulkankrater och under tiden livnära mig på hemrökt korpkött.
Men nej.
Citysemester i Reykjavik är vad det blir, med undantag för valsafari och gejserdopp. Valsafarin verkar bedrivas från insidan av en ålandsfärja i miniformat och plaskandet i gejsern bör väl med fördel avklaras i badkläder så någon plats för gore-tex och ridstövlar behöver jag nog inte lämna i resväskan.
Hiking eller inte. Det ska bli jäkligt skoj att åka bort med bara mamma. Jag är taggad till tänderna och jag hoppas att hon är detsamma.
Nu till TVn.
Lägenheten är nystädad och nydiskad.
Just kick back and relax.
onsdag, september 07, 2005
Bräntisonsdag
Sweet... I dag känner jag mig sweet. En lugn och skön arbetsdag som avslutades med ett kanonfika och ett trevligt arbetslagsmöte. Sitter och tvärbloggar lite efter en joggingtur i regn och fallande höstlöv.
Höstlöv... Jag tycker inte att de är deprimerande för fem öre faktiskt. Grönt är skönt, men gult och rött sätter lite färg på tillvaron och på något sätt får hösten mig att vilja se om mitt hus, i ordens rätta bemärkelse. Jag vill sy gardiner, baka bullar, måla om, tapetsera. Ja, du vet...
Men mina talanger har sin begränsningar.
Syslöjd var aldrig min grej. Spenderade hela högstadiet med att göra knivar, snickra hyllor och pallar.
Bullbaket skulle jag nog klara av, men det finns alltid en risk med att ha bullar hemma. Man vill äta upp dom. Det är väl också syftet, men så har man ju beach 2006 att tänka på. Inga bullar i ugnen här.
Tapetsera/måla om vore ett trevligt projekt. Helt klart. Men jag kan inte gnugga bort bilden av mig själv som dirket visar sig på min hornhinna. Det är en kladdig bild och en ganska kaosartad sådan.
Summan av all denna kardemumma blir alltså att höstkvällarna fördrivs i soffan framför TVn.
Borde kanske ändra på det.
Kan man avge nyårslöften i början av september?
I så fall vill jag göra det här och nu. Jag lovar att jag ska börja se om mitt hem. Jag ska piffa och dona. Jag ska göra den här läggan till en våt dröm för whom it may concern.
Det är bara en sak...
Vad gör man av fotbollsskorna? Och innebandyklubborna? De svettiga t-tröjorna och gräsiga shortsen? Var lägger man alla livsviktiga papper som man inte riktigt vet var de hör hemma?
Var förvarar man sitt liv i en inredningstidning?
Har IKEA någon patentlösning på förvaringsserier för späckade liv?
Hmm...
Jag måste nog få återkomma med svaren på de här frågorna.
Nu ska jag göra mig av med en rinnande snus.
Rock on!
Höstlöv... Jag tycker inte att de är deprimerande för fem öre faktiskt. Grönt är skönt, men gult och rött sätter lite färg på tillvaron och på något sätt får hösten mig att vilja se om mitt hus, i ordens rätta bemärkelse. Jag vill sy gardiner, baka bullar, måla om, tapetsera. Ja, du vet...
Men mina talanger har sin begränsningar.
Syslöjd var aldrig min grej. Spenderade hela högstadiet med att göra knivar, snickra hyllor och pallar.
Bullbaket skulle jag nog klara av, men det finns alltid en risk med att ha bullar hemma. Man vill äta upp dom. Det är väl också syftet, men så har man ju beach 2006 att tänka på. Inga bullar i ugnen här.
Tapetsera/måla om vore ett trevligt projekt. Helt klart. Men jag kan inte gnugga bort bilden av mig själv som dirket visar sig på min hornhinna. Det är en kladdig bild och en ganska kaosartad sådan.
Summan av all denna kardemumma blir alltså att höstkvällarna fördrivs i soffan framför TVn.
Borde kanske ändra på det.
Kan man avge nyårslöften i början av september?
I så fall vill jag göra det här och nu. Jag lovar att jag ska börja se om mitt hem. Jag ska piffa och dona. Jag ska göra den här läggan till en våt dröm för whom it may concern.
Det är bara en sak...
Vad gör man av fotbollsskorna? Och innebandyklubborna? De svettiga t-tröjorna och gräsiga shortsen? Var lägger man alla livsviktiga papper som man inte riktigt vet var de hör hemma?
Var förvarar man sitt liv i en inredningstidning?
Har IKEA någon patentlösning på förvaringsserier för späckade liv?
Hmm...
Jag måste nog få återkomma med svaren på de här frågorna.
Nu ska jag göra mig av med en rinnande snus.
Rock on!
tisdag, september 06, 2005
Måndagen är över, tisdagen är här!!!
Vaknade i dag något gladare än i dag. Tisdagar är helt klart bättre än måndagar och även om min första lektion började redan 08.00 kändes det helt ok att kliva upp.
Mitt nya jobb känns mer och mer hemvant för var dag som går. Att inte behöva ställa 45 frågor per dag och att i största allmänhet slippa gå omkring som ett vandrande frågetecken gör att man känner sig lite självsäkrare helt enkelt. I dag fjorde jag dessutom en "Döda poeters sällskap", det är vad man i lärarkretsar kallar det när man ställer sig på katedern. Och det lyckades!
Min stökklass blev tyst.
Häpna.
Storögda.
Det blev jag också. Trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på den höjden i mina nya, lite tighta jeans.
Efter jobbet åkte jag hem för att hämta en reka som jag fått för att kunna inskaffa en cd-spelare till mitt klassrum. Besöket hos den välkända hemelektronikförsäljaren blev intressant. Förutom att jag hittade vad jag skulle blev jag även informerad om att det är i Gällivare man ska bo.
Igen.
Något om livskvalitet.
Nu har jag precis avnjutit en helt ok tisdagsmiddag och önskar att min järnvilja ska ta mig ut i joggingskorna.
Först ska jag titta på tjockisar. På tv. Det kan kanske sätta fart på mig.
Run, run!
Mitt nya jobb känns mer och mer hemvant för var dag som går. Att inte behöva ställa 45 frågor per dag och att i största allmänhet slippa gå omkring som ett vandrande frågetecken gör att man känner sig lite självsäkrare helt enkelt. I dag fjorde jag dessutom en "Döda poeters sällskap", det är vad man i lärarkretsar kallar det när man ställer sig på katedern. Och det lyckades!
Min stökklass blev tyst.
Häpna.
Storögda.
Det blev jag också. Trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på den höjden i mina nya, lite tighta jeans.
Efter jobbet åkte jag hem för att hämta en reka som jag fått för att kunna inskaffa en cd-spelare till mitt klassrum. Besöket hos den välkända hemelektronikförsäljaren blev intressant. Förutom att jag hittade vad jag skulle blev jag även informerad om att det är i Gällivare man ska bo.
Igen.
Något om livskvalitet.
Nu har jag precis avnjutit en helt ok tisdagsmiddag och önskar att min järnvilja ska ta mig ut i joggingskorna.
Först ska jag titta på tjockisar. På tv. Det kan kanske sätta fart på mig.
Run, run!
söndag, september 04, 2005
En annorlunda söndag...
Utan att egentligen veta varför dök jag in här igen. Kanske fanns det behov av att skriva av sig lite, kanske hade jag bara inget bättre för mig.
I dag har varit en dag med något annorlunda aktiviteter. Vaknade av att jag delade säng med ett bryggeri. Tobbe var på kalas i går. Trots detta bestämde han sig för att fördriva dagen med att spela fotbollsmatch i Vindeln. Eftersom min egen dag var totalt oplanerad ringde jag Fia och Per för att fråga om de möjligtvis kunde låta sig lockas med på en road trip till Vindeln. Nyfikna på livet och världen som de båda är antog de min utmaning och en timme senare satt vi i Civicen med siktet inställt åt väster.
Fotboll är en trevlig sport på alla sätt och vis, och på något sätt är det i division 5 den är som mest trevlig. Spensliga 14-åringar i början av sin karriär blandas friskt med småtjocka medelålders män som vägrar erkänna sin idrottskarriär besegrad av varken ålder eller några kilo hull. Sammandrabbningen mellan Vindeln och Täfteå blev en rysare som slutade 0-0. Fotboll när det är som bäst.
Sitter och fingrar på min nya ring.
Coolt.
Asballt.
Jag.
Söndag i dag innebär måndag i morgon.
Först Nip/Tuck. Måste få veta hur det kommer att gå för sonen som ser ut som Michael Jackson. Måste få veta!
Sov sött!
I dag har varit en dag med något annorlunda aktiviteter. Vaknade av att jag delade säng med ett bryggeri. Tobbe var på kalas i går. Trots detta bestämde han sig för att fördriva dagen med att spela fotbollsmatch i Vindeln. Eftersom min egen dag var totalt oplanerad ringde jag Fia och Per för att fråga om de möjligtvis kunde låta sig lockas med på en road trip till Vindeln. Nyfikna på livet och världen som de båda är antog de min utmaning och en timme senare satt vi i Civicen med siktet inställt åt väster.
Fotboll är en trevlig sport på alla sätt och vis, och på något sätt är det i division 5 den är som mest trevlig. Spensliga 14-åringar i början av sin karriär blandas friskt med småtjocka medelålders män som vägrar erkänna sin idrottskarriär besegrad av varken ålder eller några kilo hull. Sammandrabbningen mellan Vindeln och Täfteå blev en rysare som slutade 0-0. Fotboll när det är som bäst.
Sitter och fingrar på min nya ring.
Coolt.
Asballt.
Jag.
Söndag i dag innebär måndag i morgon.
Först Nip/Tuck. Måste få veta hur det kommer att gå för sonen som ser ut som Michael Jackson. Måste få veta!
Sov sött!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)