En kopp kaffe efter middagen tillsammans med en liten bit mörk choklad. Vilket fantastiskt sätt att njuta av livet. Det gäller att passa på att göra det när tillfälle ges nu när man är fast i ekorrhjulet. Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, middag, lite tv, hopp i säng, jobb, jobb, jobb... Så ser många dagar ut. Inte bara för mig. Runt om i hela världen är det på det här sättet människan fördriver sin tid. Sitt liv.
Men det har sin charm. Det får mig att uppskatta en chokladbit till kaffet. En annan sak som jag uppskattar är att ställa väckarklockan på en alldeles för tidig tid för att kunna ligga kvar i sängen och snooza. Underbart ljuvligt.
Jag undrar om dessa små fenomen är vad som gör att mänskligheten forlever och fortsätter utvecklas. Det kanske är just tack vare förmågan att kunna känna glädje för små, små saker. På samma sätt är det ju för djuren. Tänk hur glad en hund blir när den blir kliad bakom örat. Eller i alla fall brukar det vara så.
Tänk om dinosaurierna dog ut för att de hade för höga krav på underhållning och tillfredställelse.
Och mammutarna? You know the story... Mammutarna dog ut för att det inte fanns några papputar. Det kanske inte är en skröna ändå... Mammutarna tråkades ihjäl!
Den gågna helgen var verkligen en superhelg! I fredags eftermiddag åkte vi norrut mot Piteå. Lördag morgon började som sig bör på stadens finaste restaurang och deras brunch. Jennys sällskap satt extra krydda på maten och totalt uppsvälda åkte vi vidare mot Halsön. Där väntade mor, far, syster, Råder, Isak och Aron. Först på programmet stod båtuppdragning. I den bidrog jag mest som sakkunnig innan jag och min kära syster gav oss ut på upptäcktsfärd i den stora skogen. Promenaden fick sin ände mitt på en myr där min syster iförd gummistövlar fick bära mig på ryggen på grund av mina dåliga skodon.
Väl i stugvärmen igen fick vi avnjuta en förlovningsmiddag som hette duga. Jag ska inte dra hela menyn, men en detalj kan jag inte behålla för mig själv. Det är nämligen så att min mamma efter varje utlandsresa har en tendens att ta med sig ett stycke matkultur hem från det aktuella landet. Nu kanske du undrar vad man tar med sig hem från Island. Du ska inte behöva vänta länge på svaret. På klingande svengelska lyckades Kerstin nämligen få med sig några exotiska smakbitar av av rökt bröd och fykantigt kött. Det var fantastiskt gott, men det är alltid lika komiskt intressant att se vad som står på bordet när mor är hemkommen från utlandet.
Söndagen ägnades åt ettårskalas. Aron slog på stort och bjöd på kakor och tårta. Han verkade dock själv mest frågande över uppståndelsen. Paketen som sattes i hans hand la han snabbt åt sidan till storebrors förtjusning och hans min när hela släkten stämde in i JA MÅ HAN LEVA skulle jag betala mycket pengar för att få se igen.
Efter helgen har många tankar ägnats åt eventuellt inköp av ny kaffebryggare. Just det, en bryggare. Just nu finns i hushållet endast en pressokanna och det känns inte riktigt tillräckligt nu när jag borde anses vara vuxen.
Det jag har funderat mycket på är huruvida det ligger stark tradition bakom kaffeproduktionen i olika hushåll. I mitt eget barndomshem andvänds melittafilter som helt sonika ställs i en kaffekanna och vattenkokat vatten mäts upp i kaffekoppar och hälls genom filtret och kaffepulvret.
Jag vet att många föredrar perkulator. Hema hos min syster verkar det råda en sorts maktkamp mellan hennes pressokanna och Råders perkulator. Jag behöver väl knappast berätta vem jag har fått min presso av...
Hur som helst. Efter noggrant undersökande har jag kommit fram till att de absolut flesta har kaffebryggare och den slutsats jag kan dra av detta är att jag kommer från en familj av kaffeanarkister. OK, anarkister punkt slut. Är det OK för mig att bryta denna trend och chocka med en bryggare?
Fortsättning följer. Har dock spanat in en snygg på Coop.
Nu är det dags för lite klättring.
Rock on, rock in, rock out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar