Vår?

Har den kommit nu? Våren alltså. Det är inte utan att jag börjar misstänka det när vägarna uppvisar mer asfalt än snö och när behovet för nya galonisar plötsligt gör sig påmint i form av dyngsura overaller. Härligt var ordet.
Här har några dagar i gräsänkeskap förflutit då maken i söndags begav sig mot fjälltopparna med ett antal vänner och lika många skotrar. Jag måste säga att vi har haft det alldeles förträffligt även utan honom. Missförstå mig rätt, jag skulle inte vilja vara utan honom i det långa loppet, men dagarna har bara rusat iväg eftersom vi haft gäster till både lunch och middag och i går tog jag barnen och mormorn med mig till Luleå. Vi hann med en mycket givande stund på stan innan jag drog till universitetet och resten av gänget hem till storasyster.
Köket har nu fått tapeter på sina väggar och i går inhandlades tyg som inom en snar framtid ska bli gardiner.
I dag väntar skidtävling på dagis, pappans hemkomst och sen i kväll ett fika på stan för mig och ett gäng mycket trevliga damer.
Nog känner man livet i sig lite mer nu än i januari. Eller hur?

Bloggtorka

Jag vet inte varför, men jag har helt enkelt inte haft varken tid eller lust till att blogga på sista tiden. Det har hänt en massa roliga saker: vi har flyttat in i nya köket, som du kan se bilder på här ovanför. Jag och mannen har även hunnit lämna barnen i tryggt förvar och åkt tåg långt upp bland fjällen och upplevt tidernas bröllop när en av mina bästaste vänner gifte sig med sin bästaste kille.

Sedan har det hänt en del mindre roliga saker också: barnen har varit sjuka. Herman har legat kring 40-strecket från söndag till onsdag kväll. I dag var han dock pigg i blicken och sval i pannan igen. Klara har åkt dit på en hosta som heter duga, snuva som täppt igen varenda por, huvudvärk och feber som kommer och går. I dag ringde jag vårdcentralen och fick direkt en tid för att få henne undersökt. Allt så helt ok ut och hon var en fantastisk patient. Nu hoppas vi att hon snart är sitt vanliga underbara jag igen. Jag kan ta allt skräppyssel i världen bara hon orkar vara pigg och på benen. Hon får stöka ner, bygga kojor i soffan och jag kan läsa sagor tills rösten inte håller längre, bara hon är pigg och glad. Min stora lilla älsklingsflicka.

Forfarande är köket utan spackel och tapeter, men det kanske kommer i helgen. OM vi är friska.

Måndag, måndag...

Det känns som om jag vore höggravid och bara går och väntar på att förlossningen ska sätta igång. Riktigt så illa är det inte och som en lite parentes kan jag meddela att jag tror att jag nästan är tillbaka i matchvikt igen. Reservationen med ett tror beror på att min våg i Hortlax inte har besökts på länge. Eftersom vi inte äger någon våg brukar jag passa på att väga mig när vi besöker Maria och Glenn, men eftersom det var alldeles för länge sedan så har jag faktiskt ingen riktig koll utöver mina egna beräkningar. Men eftersom jag hade VG i matte C så borde det ju stämma. Eller hur?
Hur som helst, gravid är jag inte, men det handlar om köket. Enligt byggdirektören ska köket vara inflyttningsbart i morgon. Det som då återstår får vi göra själva och det handlar om att spackla skruvskallar och skarvar i gipsskivorna för att sedan kunna tapetsera. När detta ska ske återstår att se eftersom denna vecka och helgen som kommer är full av aktiviteter både hemma och på bortaplan. Det spelar ju mindre roll, för köket är underbart fint, även utan tapeter. Och dessutom har tapterna ungefär samma färg som gipsskivorna så det går liksom på ett ut.
På torsdag väntar 10-månadersbesiktning av Herman. Han kryper fortfarande inte. Han ställer sig i startställning och vaggar lite men sedan är det som om han får svindel och sätter sig på rumpan igen, alternativt lägger sig på mage. Klara var inte så tidig med att krypa hon heller, men vid nio månaders ålder var hon i alla fall i gång. Vid tio månaders ålder sa hon dtack. Herman säger inte så mycket. Eller han säger mycket, men inget som egentligen liknar svenska. Men han är glad, glad, glad och alldeles, alldeles underbar. Det kommer man väldigt långt med. Även om man sitter stilla.

Gokväll söndag

Jag tycker att det känns som att tiden har sprungit i väg under de senaste veckorna. Förvisso har jag väl länge haft känslan av att tiden går snabbare och snabbare ju äldre jag blir, men nu är det lite galet tycker jag. När vi började riva köket var det midvinter, iskallt och februari. Nu är det soligt, varmt och mars.
Kanske är det för att det är ganska trevligt det här med generationsboende. Alltid någon att prata med och aldrig tråkigt. Kanske är det därför tiden flyger.
Helgen har kortfattat varit blåsig och Tobbe har jobbat och extrajobbat. Klara har åkt Coop-sprinten på skidor och i dag har vi födelsedagsfikat hos Jenny.
Nä, nu börjar en film på tv. Glad måndag på dig!

Glädje och ilska

I dag har vi varit ute i det något molnigare vädret. Brorsan har fått ha skor på sina fötter för första gången. Även om han inte rör sig per fot än så är det ju härligt att kunna gå loss på snön utan att bli blöt om fötterna. Han har dessutom premiäråkt pulka i storasysters trygga (nåja) famn och alla gillade upplägget.
Dagens glädje var det.
Ilskan då? Ja, den infann sig någon gång efter 21 när ett av Sverigedemokraternas ärkepuckon intervjuades i Aktuellt. Men dra åt skogen så pinsamt för svensk demokrati att varelser med total avsaknad av både iq och eq har fått rumputrymme i riksdagen. Må de åka ut med en rejäl spark i rumpan så snart som möjligt. Annars kommer jag bara att bli argare och argare.
Nä. Lite danska i sängen på det här då? Ja. Vi kör väl på det.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Sooolsken

Jag kan säga att det är härligt att vara föräldraledig just nu. Efter tre månader inomhus känns det så underbart att kunna vara ute i solen hela eftermiddagar utan att frysa ens en liten smula. Barn i fyraårsåldern får ett väldigt mycket bättre humör utomhus. De är som små hundar som verkligen måste rastas.
I dag har Klara åkt skridskor för första gången och det gick helt klart smidigare än väntat. Jag var förberedd på allt. Mest på skrik, sprattel och gråt, men hon var förvånansvärt stabil på skenorna och är det lika härligt i morgon kör vi en repris då. Kanske med matsäck. Allt blir ju liksom lite trevligare då.
Mina lediga stunder ägnar jag åt en roman på danska. I början hade jag väldigt svårt att få något sammanhang kan jag väl erkänna. Jag förstod att någon var någonstans för att göra något. Så mycket mer begrep jag inte. Boken har tagit sig och så har även min danska och nu är den nästan riktigt bra. När boken är utläst väntar bara en liten uppsats och sedan en jättestor uppsats och sedan är jag färdig med studierna för den här gången. Jag måste ändå medge att det har gått rätt smidigt att plugga, både på sidan av arbete och på sidan av att vara hemmaförälder. Men. Det ska bli skönt när det är över också.
På köksfronten ser det bra ut. I morgon kopplas vitvaror in och i den bästa av världar smackas även kaklet upp. Som jag längtar efter att få piffa och puffa, efter att få torka en redan fin bänkskiva och laga mycket godare mat på en mycket nyare spis. För visst borde maten bli godare i ett finare kök? Ärligt? Visst borde den det?
Nu ska jag bege mig till Täfteås dansbana. Skaru me?