Det känns som om jag vore höggravid och bara går och väntar på att förlossningen ska sätta igång. Riktigt så illa är det inte och som en lite parentes kan jag meddela att jag tror att jag nästan är tillbaka i matchvikt igen. Reservationen med ett tror beror på att min våg i Hortlax inte har besökts på länge. Eftersom vi inte äger någon våg brukar jag passa på att väga mig när vi besöker Maria och Glenn, men eftersom det var alldeles för länge sedan så har jag faktiskt ingen riktig koll utöver mina egna beräkningar. Men eftersom jag hade VG i matte C så borde det ju stämma. Eller hur?
Hur som helst, gravid är jag inte, men det handlar om köket. Enligt byggdirektören ska köket vara inflyttningsbart i morgon. Det som då återstår får vi göra själva och det handlar om att spackla skruvskallar och skarvar i gipsskivorna för att sedan kunna tapetsera. När detta ska ske återstår att se eftersom denna vecka och helgen som kommer är full av aktiviteter både hemma och på bortaplan. Det spelar ju mindre roll, för köket är underbart fint, även utan tapeter. Och dessutom har tapterna ungefär samma färg som gipsskivorna så det går liksom på ett ut.
På torsdag väntar 10-månadersbesiktning av Herman. Han kryper fortfarande inte. Han ställer sig i startställning och vaggar lite men sedan är det som om han får svindel och sätter sig på rumpan igen, alternativt lägger sig på mage. Klara var inte så tidig med att krypa hon heller, men vid nio månaders ålder var hon i alla fall i gång. Vid tio månaders ålder sa hon dtack. Herman säger inte så mycket. Eller han säger mycket, men inget som egentligen liknar svenska. Men han är glad, glad, glad och alldeles, alldeles underbar. Det kommer man väldigt långt med. Även om man sitter stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar