Svavel, lava och kineser...

Så där. Nu är jag hemma igen efter en minst sagt späckad semester. Svårt att veta riktigt hur man ska börja en reseberättelse. Lite tradigt att ta allt från början till slut, särskilt med tanke på att att början och slutet i detta specifika fall egentligen inte är så speciella.
Jag åkte hemifrån.
Jag kom hem.
Men vad hände mellan dessa två händelser? Det är det som kanske är intressant.
Redan på Arlanda stod det klart för mig att medelåldern var högre än jag trodde. Tror att gruppen till 98% bestod av människor som mer eller mindre nyligt passerat 60. Jag och mamma stötte ihop med de flesta ur gruppen redan innan vi klev på planet som skulle ta oss till Reykjavik, men det är alltid svårt att bilda sig en uppfattning om folk innan man sett dem in action så att säga.
Egentligen är nog det vad som var intressantas med resan. Eller OK, valsafarin och den helt otroligt fantastiska naturen kommer nog på första plats tillsammans med all god mat jag ätit. Men det är otroligt hur fascinerande det är att iaktta människor i grupp. Och håll i dig så intressant det blir när människorna i gruppen är lite till åren komna. Helt otroligt vad åldern kan göra med människan. Jag ska understryka att mina egna föräldrar mer eller mindre befinner sig i samma åldersspann, men jag måste passa på att ge dem en eloge för hur bra de bibehållit sin normalitet och intelektuella flexibilitet. Hur kan det komma sig? Allt för livliga barn kanske...

Några korta exempel och iakttagelser:
Hur kan en människa betala dryga 9000 för en resa till Island och sen välja att stanna kvar på hotellet under alla roliga aktiviteter?

Hur kan en människa röka en cigarett så fort han/hon befinner sig på ett område där rökning är tillåten?

Hur kan trettio kineser bestämma sig för att åka ut i en båt på Nordatlanten i bara kostym och sedan bestämma sig för att kräkas ner både båten och kostymen?

När slutade vanliga människor att bära glasögonbågar i rosa plast med tonat glas?

Summan av kardemumman blev i alla fall en kanonsemester med mamma och en massa annat folk som trots sina egenheter bildade en grupp som var skitkul att umgås med!

Resan har lämnat en viss baksmälla efter sig. Tror inte att man kan kalla det för jet lag, snarare utmattning efter intryck och upplevelser som inte kan beskrivas med ord.

Åk till Island. Det luktar fis, men det kan man ta.

Hej svejs!