Sedan ett några veckor tillbaka hade vi planerat att tillbringa höstlovet i Gällivare.
I onsdags bar det i väg. Egentligen hade vi tänkt ta tåget men efter en snabb överläggning på fem minuter bestämde vi oss för att åka en dag tidigare och ta bilen i stället. Billigare och dessutom friare.
Efter en natt i Piteå fortsatte vi norrut för att luncha med Isak och Aron i Luleå. Alltid lika underbart att träffa dem och deras snygga mamma som dessutom är en jävel på att laga mat. Det är mamman som bor i Piteå också, det ska med versaler tilläggas.
Helgen har förflutit i lugn och ro som säkert de flesta helger gör i den lilla kommunen i norra Lappland. TV-tittande, promenader, goda middagar och trevligt umgänge. Vad mer kan man begära av en lovhelg?
Undrar hur det är att bo på ett ställe som är så litet. Nu påstår jag inte att Piteå eller Umeå är några världsmetropoler att tala om, men Gällivare är ännu mindre, så är det bara. Skulle jag kunna bo där? Det tror jag säkert. Men man skulle nog få ändra lite fokus i livet. Att ta en fika på stan begränsas snabbt till endast ett ställe, vars öppettider är allt annat än generösa.
Det enda utbudet som är riktigt generöst är väl det som moder natur erbjuder och det är förvisso inte något att sticka under stol med. Dundret är ett maffigt berg och det skulle inte vara dumt att äta frukost med den utsikten varje morgon.
Vet egentligen inte varför jag sitter och väger det här fram och tillbaka. Känns väl inte som något som kommer att ske inom de närmsta åren hur som helst. Alltid roligt att spekulera dock.
Nu har jag ont i bakdelen. En hel dags bilåkande sätter sina spår. Ska därför gå och sitta lite till, så att jag inte chockar min bakdel med allt för mycket aktivitet...
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar