Mycket mör och rätt så röd sitter jag här och pustar ut efter en dag på stranden. Jag och Klara mötte upp min hemvändande högstadiekompis K och hennes dotter och det blev en kanondag fram tills tjockdimman tog stranden i besittning och vi kände att det nog var dags att åka hem.
Eftermiddagen har, som så många andra eftermiddagar denna sommar, gått åt till att hålla Klara pigg och på bra humör. Projekt sluta sova middag alltså. Det brukar gå bra så vida man inte åker långa sträckor i bil, läser en allt för lång saga eller tittar på ett alltför stillsamt tv-program. I dag blev polishelikopetern min räddning.
Nu hoppas vi på samma fina väder i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar