I fredags åkte jag och Klaran iväg till stugan för att få andas lite riktig sportlovsluft, få promenera på isen och få susa ner för backen på en mjuk och snabb madrass. Och visst är det fridfullt att få komma ut i skärgården och lyssna på enbart tystnaden. Fredagskvällen betstod av några glas vin och prat med mor och syster samtidigt som jag ägnade 150 minuter åt att lägga patiens. Vilken drog! Måste vara som att spela golf ungefär. Eller kanske virka?
I går blev det dock dags att bryta upp från lantlivet, återvända till staden och 30-årskalaset som jag fortfarande känner i kroppen. Underbart god middag, tårta, vin och till slut också Singstar inpå småtimmarna. Vilken fantastisk uppfinning! Föga förvånande blev det några småfighter om mikorfonerna. Mest nöjd är jag över att jag slaktade Tobbe med Sabbaths Paranoid. Kanske inte så mycket att vara stolt över när man tänker efter... Det bevisar bara att jag och Ozzy Osbourne har samma röstläge, trots att jag hållit mig borta från knarket.
Nåväl. En seger är alltid en seger.
Nu ska jag dammsuga Blocket efter ett eget Playstation.
4 kommentarer:
ÄNTLIGEN! //you know who!
Virka är en drog!
Visst är det hur kul som helst med Singstar. Även om jag sjunger som en kratta så kan jag inte låta bli i alla fall.
You know who: Vet jag? Jag tror att jag gör det. :-) Jag kan bara svara att under sker.
Bea: Ja, säger du det så...
Åsa: Det är ju bara ungefär det roligaste jag någonsin gjort! Låter skit men det är det värt. :-)
Skicka en kommentar