För inte allt för många veckor sedan satt jag och mina fina arbetskamrater i arbetsrummet och huttrade, frös och försökte komma fram till en anledning till den bistra kyla som omgav oss i det lilla rum där vi huserar.
Nu är det annat ljud i pipan. Jag, som sitter närmast fönstret, lider av ständigt röda kinder som ger ett snudd på klimakterieaktigt utseende. Men. Kläder kan man alltid klä av sig och det är skönt att slippa sitta med dunjackan på. Och det här med klimakteriet infinner sig väl förr eller senare så det är väl bara att vänja sig vid känslan. Alltid redo, visst är det så det ska vara?
I kväll har vi haft middagsbesök av J och lille E. Eller lille och lille... De unga tu har lekt så det står härliga till. De liksom bara försvinner, bort, iväg och in i sin egen lilla värld. De har åkt till Lycksele och gått till Ekbergs, sorterat memory-kort och klossar. Kvällen avslutades med en kram och en puss. Så härligt att ha en så fin kompis. Det är inte utan att jag blir lite avis. Men. Jag har ju fina kompisar jag också. Jättefina!
4 kommentarer:
Viktigt med vänner både för stor och liten. Men visst är det häftigt att se hur det bara klickar med vissa.
Åh det är ju så mysigt när de är tillfreds och leker på för egen maskin! Nu ett tag så känns det som att det mest har varit bråk med alla småkompisar - men det är väl det här med det egna reviret... inte helt olikt en själv och kollegorna kanske...
Hoppas iaf att ni får en superskön helg med lilltrollet! KRAM
Jag hoppas att vi fortfarande sitter tillsammans om tjugo år och kanske pratar om att "kommer du ihåg när de renoverade bort möglet och det var så fruktansvärt kallt i vårt arbetsrum..." och att vi då skrattar åt eländet. Kanske kommer vi ihåg klassen vi bråkade med också = )
Trevlig helg!
Åsa: Ja, det är det verkligen. Personkemi liksom...
Nybliven: Hoppas att ni också haft en härlig helg, med mycket sol och lite bråk.
M: Det kommer vi att göra! Det får vi helt enkelt se till. :-)
Skicka en kommentar