Ännu en dag i livet

Denna dag kan nog sälla sig till skaran vardagar.
Jag har jobbat hårt och haft jättemånga lektioner. Under min inte så långa lunch åt jag matlådan som i dag var fylld med gårdagens middag; korvgryta och ris och till det hela en liten burk rårivna morötter.
Efter jobbet tog jag den lagom kalla bilen till dagis, pratade lite med fröknarna, klädde på dottern och åkte sedan tillsammans med henne till Kvantum. Besöket i den stora matvaruaffären kan nog ses som dagens höjdpunkt med tanke på att Klara frivilligt valde att sitta i den fiffiga kundvagnsstolen för små barn i hennes ålder. Detta sätt att bedriva veckohandling är betydligt mycket smidigare än de gånger när hon fördrar att köra en liten kundvagn och rusa genom butiken, till leverpastejshyllan. Men inte i dag. I dag kunde vi handla samtidigt som vi samtalade om den lilla bebisen som var söt, skinkan som vi skulle köpa och det faktum att Klara gillar sallad som är lila. Och gurka. Men inte tomater.
Från Kvantum tog vi bilen tvärs över vägen för att hämta upp Tobbe (som hade glömt att vi skulle hämta honom och därför dushade i godan ro och fick mig på dåligt humör). Vi körde den långa vägen hem (runt stan i stället för över Rådhustorget). Denna trevliga lilla omväg är mitt eget sätt att få oväntade upplevelser i vardagen och möjlighet att uppleva något lite utöver det vanliga. Eftersom jag var på dåligt humör upplevde jag inte så mycket.
Hemma i det vardagssmuliga huset lagade vi middag och för att piffa upp den blå vardagen, som en extra krydda i livet gjorde jag en god sallad med avocado. Klara fick ett trotsutbrott vilket gjorde att det dröjde 20 minuter innan hon kunde börja äta.
Efter nattningen har jag och mannen i mitt liv (som nu är förlåten) tittat på tv och jag har telefonpratat med hela min familj (min första alltså... mamma, pappa, syster, bror). Jag har dessutom hunnit med att tvätta håret.

Så där. Det var en utförlig beskrivning av denna blåaste av vardagar som nu trots allt kommer att bli ihågkommen som den tisdag som var så vardaglig att den förtjänade ett blogginlägg.
Men glamouren då? Jo du, nu ska du få höra! Jag har rakat benen!