tisdag, januari 10, 2006

Arbetsglädje = livsglädje

Nu rullar det på igen.
Som om ingenting har hänt är man nu tillbaka i arbetslivets glada lunk och ska jag vara ärligt så känns det riktigt bra.
När man är lärare tar man efter ett tag allt för givet; alla roliga frågor, alla spontana svar, alla intressanta attityder. Nyttigt att vara borta ett tag så att man får bli påmind om tonåringars charm. För nog har dom charm alltid.
Jag är inte påverkad av droger, även om det kanske kan låta så.

En annan intressant grej är min ekonomi. Jag vet att många människor är lite tystlåtna när det gäller privatekonomin, men jag är inte rädd för att dela med mig på den fronten. Just nu har jag inte ens tillräckligt med pengar på kontot för att kunna köpa ett par rediga jeans. Detta har inte att göra med att jag är slösaktig, för det är jag inte. Det beror snarare på att jag är så fruktansvärt snål att jag trots bilinköp vägrar röra min besparingar.
Det hela känns dock inte särskilt jobbigt. Mer som en kul utmaning. Typ som att åka skidor över Grönland, friklättra på Kalahatten eller cykla från Strömlida med förbundna ögon.
Erica har berättat för mig att hon, när hon var liten, brukade leka fattig. Det är sånt som välbärgade ungar gör när de andra barnen leker prinsessa på slottet. Det är ungerfär så jag ser på tiden som återstår fram till nästa lön, lite drygt två veckor... Jag ska leka fattig. Att bo tillsammans med en student gör det hela ännu mer verklighetstroget. Som att lajva ungefär, fast på riktigt. Kanske borde sy mig lite kläder av linnetyg och göra en brynja till Tobbe. Synd att jag inte kan sy... Brynjan borde dock vara genomförbar. Synd att jag har så mycket att rätta. Annars...

För övrigt kan jag meddela att squashen var en höjdare! Som rundpingis, fast bättre, eftersom man fick slå till bollen lite oftare. Om jag finge ändra lite på sporten som sådan skulle jag dock önska lite mjukare väggar. Jag och väggen stötte ihop vid ett flertal tillfällen och jag kan säga att jag nog fick fler blåmärken än väggen. Den är fortfarande vit. Och hård.
Jag är inte så säker på att jag lyckades dölja mitt dåliga spel. Förlorade alla set ganska ordentligt, men man kan väl fortfarande skylla på att man är nybörjare?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fy faan, tänk att man lekte fattig. Till mitt försvar måste jag säga att jag inte var ensam, malmström var också med på den hårda lek som innebar att plocka kvistar och rapportera till patronen - vi var m.a.o. väldigt inspirerade av Kulla-Gulla :). Skulle nog ha behövt läsa mer böcker av typen, "Vi är samer".

Anonym sa...

Det tycker jag också. Det är den typen av pedagogik som har gjort mig till den omsinta och hjälpande människa jag är i dag. Du kan få låna den av mig, nu när jag provar din grej...