Jag tror att landsändan på grund av ironin i del I förtjänar en resning.
Trots slask, grå himmel och blöta strumpor finns det saker som förtjänar att förevigas i oändlighet.
Platser som är så otroligt vackra, oberoende av väder eller vind. Platser som man kan bevara i sitt hjärta och besöka när man vill.
För dig som inte har just den här bilden i ditt hjärta får du här en liten bild att titta på: Umeälven i all sin glans.
För övrigt kan jag tillägga att det här med digitalkamera verkligen är min melodi. Passa dig, för här kommer det att regna bilder!
1 kommentar:
Nu blir jag nostalgisk igen... Nog är det trevligt att promenera längs Söder Mälarstrand en vacker vårdag - men vete fan om inte Umeälven är snäppet bättre! Och i morse när jag slog upp ögonen på min första påsklovsdag så rasade en snöstorm, så nu är jag inte så imponerad längre...Kom igen Sthlm - bättre kan du!
Skicka en kommentar