Helgen kan nog sägas ha gått i kampens tecken.
Inledningen med fredagkvällens squshkamp tog mig väl kanske inte direkt upp på prispallen, men jag vann ett set av fem, och med tanke på tidigare dueller så kan jag bara vara helnöjd!
Lördagen tillbringades på stan där vi köpte borrar och ett nyckelskåp. De tidigare för att kunna sätta upp det senare och en hylla som inhandlades i februari men som förblivit en dammsamlare fram till nu.
Kvällen tillbringade jag tillsammans med ett gäng blivande poliser, alltså några ur Tobbes klass. Vi firade ett födelsedagsbarn och spelade Rappakalja. Detta kan sägas vara kamp nummer två. Behöver jag säga vem som vann? Jaha! OK. Det gjorde jag!
Dagens första utmaning blev en cykeltur med Tobbe och min nya cykel Rut. Man kan nog kalla det för utmaning eftersom den grusväg vi valt för ändamålet hade klätt sig i vårskrud, och har du aldrig sett en grusväg i vårskrud kan jag berätta att det är ungefär som havregrynsgröt, fast brun. Cykelturen blev således en utmaning. Väl framme vid vårt mål, en slänt vid umeälvens strand, tycktes vedermödorna plötsligt vara bortblåsta. Solen sken från en nästan klarblå himmel, vi grillade korv och åt bullar.
När man sitter vid en älv ser man verkligen hur våren kämpar, hur allt har brått... Små isflak flyter i rask takt i riktning mot havet och älvens strömmande vatten kämpar hårt för att slita loss nya isflak från strandkanten.
Dagar som den här är det skönt att bara titta på.
Med en kopp kaffe i den ena handen och en bulle i den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar