Jag blev förälskad i går. Jag blev kär i systemet. Det svenska systemet.
Tillsammans med några tjejer från mammagruppen begav jag mig till den Öppna förskolan på Teg. Jag var ganska öppen inför den nya upplevelsen men hade väl inte allt för höga förväntningar.
Efter promenaden över den gamla träbron och med kylbitna, rosiga kinder kom vi in i värmen i Tegs medborgarhus där den gulliga förskolläraren tog emot oss, vi surrade med andra mammor, den fina förskolläraren höll en liten sångstund och sen var det fika för 10(!!!) kronor. Sverige. Jag tackar dig än en gång för allt det fina du gör för mig och för mitt barn. Slopa aldrig Öppna förskolan. Spara den för evig tid!
Än så länge intet nytt på lägenhetsfronten. Ja, förutom att jag i går då ringde till Pitebo och talade om att Tobbe är polis. Jag tror och hoppas att jag inte lät dryg. Jag ville liksom bara förbättra våra odds lite. Jag vill såååå gärna ha den fina lägenheten vid vattnet och jag känner att jag kommer att bli grymt besviken om vi inte får den. Mannen med rötterna i Tornedalen har redan ställt sig in på att vi inte kommer att få den. Män med rötterna i Tornedalen gör så. Han skulle själv inte kalla sig pessimist. Snarare realist.
I dag är det kallt. Jag undrar hur kallt det ska vara innan en bebis tycker att det är allt för kallt för att vara ute. Vi väntar och ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar