Nu har hon sovit som en prinsessa tre nätter i rad. Även om kvällarna känns tomma när hon inte är med så inser jag någonstans att hon behöver sin sömn, så klart. Och när man har sovit ordentligt har man ju ork och lust att leka, även om man inte riktigt kommit ur pyjamasen än.
I går fikade jag och Klara på Wayne's med min gamla pitekompis Emma. Det var så längesedan vi sågs och så roligt att ses igen!
Senare på dagen fick vi veta att världens bästa Ida och Micke ska flytta till Väst på stan och bli våra grannar fram till sommaren.
Och sen... Sen vete gudarna var vi ska ta vägen. Vi hittar boende efter boende och allt känns lika fint och intressant. Lägenhet eller hus? Bastu eller badkar? Altan eller balkong? Hjälp!!! Vi gör hypoteser, spekulerar, ponerar, funderar och diskuterar. Men jag gissar att det är just detta velande som i slutändan kommer att föra oss fram till rätt beslut. Snart... Så snabbt som möjligt hoppas jag.
Nu ska jag ta tag i den här lördagen. Det är bäddat för en promenad ute i nysnön som ÄNTLIGEN faller från himlen. Tobbe skriver tenta i kväll så vi håller alla våra tummar.
Ha en bra dag!
2 kommentarer:
Emma: Jo, det är många saker att ta hänsyn till. Hus känns stort och så kommer det hela tiden nya, det ena finare än det andra. Men tänk känslan av en egen gård, tvättstuga, garage att samla skrot i... Ja, vi velar vidare...
Alltså. Kalufsen på henne. Hur söt är den inte!!! Räkstigen är nästan som att bo i hus iallafall. Man kan även ha garage om man vill och bor du på nedre våningen så har du dessutom egen gräsmatta och blomrabatt. Det är fantastiskt.
Skicka en kommentar