Här är jag nu igen. I vår mysiga lägenhet där julstressen känns avlägsen och julmaten likaså. När vi kom i går kväll var kylen tom så när som på lite gammal taco-sås och en skrumpen purjolök.
Vi fick lämna Piteå lite tidigare än vad Tobbes inneröra förmodligen hade räknat med men det gick så bra så! Jag har upptäckt att hans konvalesens har gjort mig till ett något starkare fruntimmer. Allt det där som han alltid gör; tunga lyft, fälla ihop vagnen... Ja, ok, det låter lite patatiskt när jag räknar upp det så där. Jag inser det, men det är väl bara att inse att i ett förhållande där den ena parten är lite starkare än den andra (även om jag också är väldigt stark) så blir det så att den starkare gör de saker som kräver mer styrka. Och nu när Tobbe vinglar så får jag helt enkelt göra sådana saker och det går ganska bra.
I dag insåg jag att det verkligen var dags att klistra in foton i fotoalbumet. Sedan jag träffade Tobbe har detta aldrig gjorts och det börjar ju bli ett tag sedan nu. Sedan vi träffades har det dessutom hänt en jäkla massa saker som har blivit förevigade med kamera. Att vi dessutom fått barn gör ju inte mängden fotografier mindre. Hur som helst så stövlade jag iväg till Åhléns där jag köpte ett snyggt svart album, fotolim och fina pennor. Kvällen har sedan ägnats åt klistrande så att det står härliga till. Fy fasen vad mysigt det är att hålla på och ja.. jag skulle väl kanske inte kalla det pyssla, men det är liksom kul att pilla med något. Jag känner mig pånyttfödd, ungefär som när jag varit på Afro power dance för första gången.
Just nu håller Tobbe på att försöka söva Klara. Hennes sovvanor har absolut blivit bättre. Nu somnar hon oftast mellan 22 och 23 och sover till 7 eller 8 på morgonen. Jag har lärt mig att det kan vara tvära kast med bebisar så jag ska absolut inte slå på stora trumman än. Men som vanligt får man glädjas här och nu åt det finns just här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar