Flitigt!

Klara somnade i sin egen säng i kväll. Inte i Tobbes famn, inte i min. I sin egen säng... Än så länge har hon inte vaknat och lekt pigg och jag hoppas så innerligt att hon får sova. Man behöver sova när man går an som ett litet jehu hela dagarna.
Tobbe spelar lite innebandy med klasskamraterna och jag har varit flitig, så fantastiskt flitig. Jag satte mig vid datorn bara för att börja småfila på en jobbansökan och plötsligt hade jag skrivit färdigt och fixat till mitt CV och nu sitter jag här och känner mig mäkta nöjd och belåten. Jag rinde nämligen till Piteå kommun i dag och undrade lite smått om den där tjänsten dom snackat om skulle komma ut eller inte. Jo, svarade den trevliga kvinnan vars namn jag aldrig kommer ihåg, den kommer ut nu i veckan. Dock visade det sig att det förmodligen inte skulle bli mer än 62% men efter att ha lagt på och fått ett mindre raseriutbrott kom jag på att det kanske inte är så farligt ändå. Jag gissar att Klara uppskattar att ha sin mamma hemma lite och jag är säker på att det kan bli mer jobb vad det lider, när den stora köttmassan har gått i pension. Dessutom kan man ju stämpla upp de resterande procenten. Om nu inte regeringen helt slopar arbetslöshetsersättningen. Känner mig lite nervös för det... Nu måste jag bara skicka in ansökan och hoppas att det bär. Att jag är efterlängtad och något de kan tänka sig där uppe i norr.

I dag har det varit sommar igen. Jag och Klara har promenerat i timmar, både på förmiddagen och efter lunch. Jag är lite matt i benen men det är bra för mitt nya liv. Får man snusa i sitt nya liv tro? Snus är ju faktiskt varken karra eller kakor. Bara underbart...