Vardagen rullar på igen och i ärlighetens namn är det ju inte så farligt som man ibland vill få det att låta. Självklart kan man sakna julidagarna i stugan, i en solstol på altanen och slappa samtal med nära och kära. Jag kan sakna långa frukostar och långa promenader i solskenet. Men jag tycker ändå att det är lite spännande att börja jobba igen. Nytt ställe. Nya arbetskamrater. Nya rutiner och en ny utsikt från skrivbordet. Men kul! På något sätt känns det inte heller så nytt. Skolan har jag själv gått på när jag var yngre och fräschare. Kollegerna består till viss del av mina egna gamla lärare och det är liksom bekant på något sätt. Dessutom är det ju som det alltid är i den här lilla staden där jag bor, att man ändå liksom känner alla på det ena eller det andra sättet. Någon bor på mammas gata, någon är en av mina bästa vänners mamma, någon är mina syskons mellanstadielärare...
Tobbe har också börjat jobba och Klara var sin första dag på dagis i dag. Hon var strålande lycklig när jag hämtade henne. Liksom uppfylld av allt det roliga och mysiga med att komma tillbaka.
På fredag pungar vi ut en viss summa pengar för en uppsättning nycklar till ett visst hus. Alla som gillar att tapetsera är hjärtligt välkomna att anmäla sitt intresse här och nu. Belöning ges i form av trevligt sällskap.
2 kommentarer:
Ganska skönt med rutiner eller hur? Och man skulle ju inte uppskatta ledigheten så mycket om man inte hade ett jobb att gå till emellanåt!
Åsa: Nä, verkligen inte! Lagom är bäst. :-)
Skicka en kommentar