Borta är sedan länge partyresorna med tjejkompisarna till den grekiska övärlden. Borta är lååånga festarnätter på festivaler runt om i Norrbotten. Borta är kvällarna på stadshotellets uteservering med ett vinglas i den ena handen och en tjuvrökarcigg i den andra.
Årets semestertrip som gick av stapeln under helgen gick till........................... Tatatataaaaa:
Lycksele!!!
Tillsammans med familjen A/S styrde vi kosan mot sydväst och checkade in i en finfin stuga med älvutsikt. Huvudattraktionen var så klart djurparken och där innanför grindarna strosade barnfamiljer. Och barnfamiljer. Och så några barnfamiljer till omkring i godan ro och lät sig underhållas av bräkande killingar och busiga fjällrävsungar. Allt precis så idylliskt och småskaligt som jag hade föreställt mig.
Kvällen på campingstugans lilla altan var precis som att sitta mitt i en sprakande Roskildefestival - i barnfamiljstappning. I en aldrig sinande ström rullade barnvagnar och föräldrar förbi. Småkillar och småtjejer crusade omkring på trampbilar.
Hela konceptet var en helt och hållet ny upplevelse för oss fyra - ganska nyblivna småbarnsföräldrar. Det är lätt att bli ironisk och skratta åt allt som djurparker och campingplatser har att erbjuda:
-Att hela campingen börjar lukta grillos när klockan slår 18.00.
-Att småbarnsföräldrarna blir smålulliga när klockan slår 21.00 och de små barnen har somnat.
-Att de smått bakfulla småbarnsföräldrarna tittar ut ur sina stugor när klockan slår 08.00 och deras små barn inte vill sova längre i den liiiite för varma campingstugan.
-Att de stressade småbarnsföräldrarna pratar lite irriterat till varandra när klockan slår 10.30 och endast 30 minuter återstår innan stugan ska vara urstädad nycklarna inlämnade i receptionen. Kylen är fortfarande full av gårdagskvällens grillrester och avloppet i duschen är fortfarande igenkläggat av moderns långa hårstrån...
Allt det där skulle en sådan person som jag själv kunna driva med och skrocka åt om det inte vore för det faktum att vi haft en toppenhelg. Alla har trivts - stora som små. Och någonstans i närheten av järvens boning och killingarnas matstund insåg jag än en gång att det mesta jag gör nu för tiden gör jag för Klara. Det liv vi nu lever kommer en dag att vara hennes barndomsminnen och det är en sann fröjd att anstränga sig för att dessa minnen ska bli sådana som hon minns med värme och glädje.
3 kommentarer:
Vad kul att ni också hade trevligt, och du har ju så rätt i att man gör det mesta för barnen nu för tiden. Och inte skulle jag vilja byta för allt i världen.
Visst är Lycksele fantastiskt. Och beskrivningen av campinlivet stämmer ju på pricken. Vad gör ni annars på semestern, blir det nåt PDOL? J har börjat jobba i veckan, vi kanske kan träffas nån dag?
Åsa: Visst är det intressant hur det kan bli. Och härligt! :-)
Maria: Svarar lite sent efter en hektisk vecka. Nu solar vi mest och i morgon blir det pdol!!! Ja! Vi bör verkligen ses!!
Skicka en kommentar