Denna den sista söndagen i juli har med åren fått en särskild gloria kring sig. Lugnet efter festivalstormen och idel trötta människor som lufsar omkring på gatorna i jakt på något gott att dricka eller salt att äta.
Gårdagskvällen inleddes när vi på eftermiddagen lämnade i Klara i morföräldrarnas trygga händer och cyklade till Jenny och Lars där det bjöds på underbara grillspett och sallad. Efter en stunds surrande på altanen cyklade vi till stan för att hinna med Euskefeurats bejublade konsert som var min egen höjdpunkt denna soliga festivalhelg.
Resten av kvällen tillbringade jag, av någon konstig anledning, precis som vanligt i ett och samma öltält. Det ena kända ansiktet avlöste det andra och nu har jag fullt upp med att sortera alla intryck. Hjärnan går lite långsamt i dag. Men så får det vara. Det är ju trots allt bara festival en gång om året.
1 kommentar:
Ännu en seg hjärna som dansade och log igår, hade riktigt trevligt faktiskt, men det är tur att det bara är en gång om året.
Skicka en kommentar