Nu har jag fått nog av svart och blöt asfalt som gör att höstmörkret blir så väldigt mörkt. Jag begär inte mer än två centimeter. Jag skulle bara vilja känna knarret under skorna och se ljuset igen. One of these days... Visst hoppas vi på det?
I kväll hoppas jag på en tidig kväll. På att jag kan ta mig i kragen och ligga i sängen innan klockan slår tio. Jag ska verkligen försöka.
3 kommentarer:
Är det dig man ska tacka för snön. När jag hämtade Ville imorse sa jag "kom ska vi gå ner och se vad som har hänt" varpå han svarar "Mamma, det har hänt snö" Gulligt!
Bönhörd!
Hur går det med jobbfunderingarna??
Love *C
Maria: Ja, visst var det väl min förtjänst... :-) Att det hände snö alltså...
C: Ingen aning... Jag velar vidare...
Skicka en kommentar