...

Jag gillar inte att fotografera mig själv. I största allmänhet har jag lite svårt för att se mig själv på bild men det är väl kanske en träningssak... När jag tänker efter så är nog det här första gången jag träder fram i ljuset här på bloggen. Som mig själv. Avslöjad. Det här är helt enkelt jag. Nu kan du säga hej om du ser mig flaxa förbi ditt fönster eller din bil...

När jag kom till frissan i morse varnade jag henne innan jag släppte ut den gigantiska hårknuten på mitt huvud. Efter att hon vevat undan de vildaste tofsarna sa hon: -Oj. Ja det här är ju ganska mycket hår.
Efter några timmar i frisörstolen kunde jag kliva ut i världen igen som en hetare och gladare version av mig själv.
På eftermiddagen tog jag Klara och min nya frisyr med mig till Hortlax för att fika med G och den numera smällgravida M som jag ska vikariera för under nästa läsår. Det är verkligen underbart med sprickfärdiga gravidmagar. Övernaturligt på något sätt. Helt och hållet övernaturligt.

I kväll har jag gjort come back som löpare. Jag har mest bara promenerat en massa under jobbåret men nu känner jag instpiration för att få lite mer spänst och studs i kroppen och jag kan bara konstatera att promenader är otroligt effektiva för att bygga upp en bra kondition. Eller så var allt bortklippt hår som gjort mig tre kilo lättare. Inte helt omöjligt faktiskt.

I morgon tror jag att det blir en tur till Piteås egen Gamla stan och marknaden där. Egentligen gillar jag inte marknader men det brukar vara så mysigt att fika på Solandergårdens innergård och då får man liksom ta marknaden på köpet.
Nu dusch.