Överkörd

Stockholmsvistelsen blev mycket trevlig. Jag har fikat, ätit, druckit, återsett gamla och nya släktingar, ätit och druckit ännu mer. Kort och gott, en mycket lyckad helg.
I går kväll kom jag hem och när jag fick se Klaras lilla huvud i folkvimlet på flygplatsen blev mina ögon alldeles blanka. Det har varit jätteskönt att vara själv några dagar. Att få äta och dricka kaffe utan att behöva sitta med andan i halsen. Men när allt kommer omkring väljer jag lätt andan i halsen om jag bara får ha min lilla glada solstråle vid min sida.

I morse vaknade jag och kände mig grymt konstig. Utan att lämna för många detaljer kan jag bara säga att jag har varit risig i dag. Känner mig bättre nu. Hopp om liv!

I morgon inleds sista veckan i Umeå.