Bokdamm

Dagen började med att vi försov (!) oss. Klara vaknade i vanlig ordning kring 6 och låg och snackade med sin kompis nallen. Efter en stund lyfte vi över henne till oss och på något märkligt sätt lyckades hon somna om och sov till tio i åtta! Detta gjorde morgonen rätt stressig. Tobbe skulle iväg till skolan och jag och Klara till Öppna förskolan. Allt gick dock alldeles lysande och vi hann gott och väl med att sjunga både Ylle, ylle och Nyss så träffa jag en krokodil. Under sångstunden lade sig Klara ner på mage och en liten ettårskille smög fram och la sig bredvid. Där låg dom med rumporna i vädret och kollade på varandra en liten stund. Läste varandras ögon och fnissade lite. Sen reste sig ettårskillen och jazzade vidare i sångvirvlarna. Så häftigt det måste vara att vara ett litet barn. Det är nästan lite synd att man själv inte kommer ihåg mer. Men det kanske är så det ska vara. Var sak har sin tid. Sen går man vidare.

Sedan vi kom hem har Klara läst nyaste numret av Buffé och jag har börjat packa böcker. Dammiga böcker. Många av tegelstenarna som packas ner kommer nog inte att läsas så hemskt många gånger igen. Jag har alldeles för mycket spansk kurslitteratur bestående av böcker som iochförsig är bra, har stort och viktigt innehåll och skulle vara bra för mitt språk. Dock känns det inte som avkoppling att plöja Historias de Altamira nu när jag inte behöver. Ingen glad kolombian kommer att plira med sina ögon och fråga mig om symboliken hos tromben eller slavkvinnans sköte... Jag behöver inte låtsas vara mer engagerad än jag egentligen känner mig. Dock har jag oändligt svårt att kasta böcker. Dom har ju liksom tagit mig dit jag är i dag och jag ser dem lite som mina vapendragare. Jag älskar att läsa och det är skönt att själv kunna välja vad jag vill.
Oj hur här ser ut. Stök kan lätt ge mig sammanbrott och jag är glad att jag vet att det är tillfälligt. Banankartonger i all ära, men inte tusan har dom hög mysighetsfaktor!