Sitter och funderar lite så här på kvällskvisten. Människor runt omkring mig, inklusive mig själv, stressar och har ångest för att vara nog bra, nog snygg, ha ett nog fint hem och en nog bra bil. Man ska vara engagerad i sitt jobb samtidigt som det sociala livet ska vara fullspäckat och snittblommorna på köksbordet ska vara konstant fräscha. Man ska ha sex med sin partner ofta, så fort tillfälle bjuds och har man inte det ska man nog fundera över huruvida förhållandet verkligen kommer att hålla så länge till.
I mitt ganska nya liv som gullungemamma kan allt det här lätt förr eller senare sluta i en härdsmälta.
OK, jag tycker att jag är ganska bra. Snygghetsfaktorn kan väl diskuteras, men jag överlever. Mitt hem är en hyresrätt som är helt ok men kanske inget man skryter över. Bilen är bra men den är ju lite liten nu när barnvagnen ska med överallt. Mitt jobb är intressant men frågan är hur mycket jag kommer att orka satsa och brinna för skolutveckling när jag vet vad jag har som väntar hemma. Jag älskar och uppskattar mina vänner mer än mycket annat här i livet. Dock kvarstår faktum att det hela tiden känns som att jag inte hinner träffa vissa lika ofta eller mycket som jag skulle vilja. När helgen kommer är jag dessutom ofta så trött och glad över att bara få sitta stilla i soffan med en godispåse och tystnaden. Snittblommorna hinner jag aldrig köpa. Jag tycker om blommor men jag har aldrig haft gröna fingrar och har faktiskt lyckats med konststycket att dräpa två garderobsblommor. Att vara småbarnsförälder är ett effektivt preventivmedel. Passionerat samliv ersätts lätt med en puss och en kram, ett jag älskar dig och sen är det godnatt.
Så här är livet. Och jag älskar det. Det pratas om att förverkliga sig själv. Det finns tusen sätt att göra det på. Man kan gå på power yoga. Man kan resa runt jorden. Man kan springa maraton. Alla väljer sitt sätt. Jag tror att förverkliga sig själv handlar om att leva livet. Livet levs för de allra flesta i en vardagslunk där den ena dagen avlöser den andra, dag efter dag. Så förverkligar vi oss själva genom livet...
Mitt liv är det bästa, för det är bara mitt och jag kan bestämma över hur jag vill ha det helt själv. Och så är det för dig också!
5 kommentarer:
Vad du är klok Sofia!
Hej, vad kul att höra att du gillar min blogg, efter att ha läst lite på din blogg kan jag bara säga samma sak. Jag känner igen mig i det du skriver också. Speciellt det där med gröna fingrar och inte hinna träffa kompisar och snygghetsfaktorn och och och... ja, det mesta.
Du är klok du min vän. Kunde inte sagt det bättre själv. /Maria
Cissi: Men du då!!
mrspitepalt: Kul att höra! Jag fortsätter läsa din! : )
Maria: Det tror jag visst att du kunde! Kram!
Precis det här hade jag kunnat skriva. Vi hade säkert inte använt EXAKT samma ord men innehållet hade varit detsamma. Jag har nämligen funderat en massa på fenomenet på sistone och mest tänkt "vad är det med folk?" (den allvetande ådran igen ;-) ). Varför kan inte alla bara ta det lugnt och njuta av det de har och se hur fantastsikst det är att man har ett liv som håller ihop och många att älska? Och så vidare.
Men klok det är du och gillar det du skriver gör jag. (/Yoda?)
/Nyblivna Cissi
Skicka en kommentar