Om tre veckor bor jag inte längre i den här lilla lägenheten. Tre veckor. Det är jättesnart. När jag tänker mig in i framtiden brukar jag jämföra med motsvarande tid i det förflutna. För att jämföra tänker jag nu på saker jag gjorde för tre veckor sedan. Det är inte alls länge sedan.
Hela våren har jag sett fram emot flytten på ett ångestblandat sätt. Jag har varit rädd för att sakna mitt jobb, mina vänner och allt som har med Umeå att göra. Just nu är det dock mest en längtan efter att få komma igång och komma in i det nya livet. Jag funderar över hur det kommer att vara att äta frukost på Räkstigen och sedan se Tobbe cykla iväg till jobbet (ok, i mina drömmar har han polisuniform och ser jäkligt cool ut). Jag funderar över vad jag och Klara ska göra på dagarna och vad jag ska ha på mig när vi åker med Jenny och Edvard till stranden. Jag tänker på vad mamma ska bjuda på när vi tar en promenad dit för att dricka en kopp kaffe. Och så jobbet. Jag drömmer om att jag får jobbet jag vill ha, undrar över vad jag ska ha på mig när jag cyklar iväg första dagen, hur jag ska presentera mig för kollegerna och vad dom kommer att tycka om mig. Jag spekulerar kring övningar jag vill göra med eleverna och sånger vi kan sjunga på spanska.
Lägenheten är redan färdigmöblerad i mitt huvud. Detta innebär att en tur till IKEA är nära förestående. Jag längtar efter att få ställa in våra möbler i den tomma lägenheten och jag längtar efter att den ska bli vårt hem, med våra lukter och våra klädhögar, dammråttor och hårstrån.
Det är mycket som snurrar i huvudet just nu men det är kul. Mest är det bara kul!
5 kommentarer:
Åååå, det är ju så roligt och spännande att flytta! Lyllo er! Och att ni ska få flytta till Piteå och räkstigen måste ju kännas fantastiskt!! Har din Tobbe redan fått jobb?? Då blir han nog kollega med min fd kollega (Sara)som börjar på piteå polisstation i juni. Jag säger det igen. VÄLKOMNA TILL PITEÅ SUMMER CITY!
Vad bra att det känns bra, längtar till strandbesöken....får se hur avslappnade de blir...
kram jenny
För att inte tala om när ni cyklar ut till Nötön för att grilla och släppa Klara lös i the Mansion.
/Maria
Cissi: Jo, han har fått jobb och det är väl egentligen den största anledningen till flytten. Tackar ödmjukast för välkomnandet. Vi synes!
Jenny: Nä, jag förstår hur du menar. Det var lugnt förra sommaren när de enda som störde var att det inte gick att ligga på mage och läsa. I sommar blir det något nytt, men vi klarar det tillsammans!
Maria: Vi kan ju för tusan paddla till Nötön!!! Jag längtar efter att se The Mansion!
Åh det var så härligt att planera och fundera kring flytten! Kul att göra något nytt och skaffa Det Riktiga Livet på nåt vis. Sen blev det så att jag satt här i Pite och längtade tillbaka till Umeå i oväntade mängder!
Alla ställen, promenadstråk, kompisar, ja alla gamla invanda aktiviteter som faktiskt varit ens liv en längre tid försvann ju plötsligt. Och jag längtar fortfarande tillbaka och åker ner lite då och då och stortrivs.
Det är klart att jag kommer att trivas tiptop här (tom bättre än i Ume tror jag) så småningom men jag känner ju typ ingen i Pite än så det blir lite segt för en social varelse att bara ha bebben som konversationspartner om dagarna.
Men du har ju redan ditt gamla liv här så det kommer säkert att bli HUR BRA SOM HELST!!! Visst är det skönt när det rör på sig!?
Skicka en kommentar