Vilodag och sabbat. Pappan i huset är lite trött i dag efter gårdagskvällens skiva och det har liksom smittat av sig. Lugnet vilar över Skolgatan och det är mest bebisen som håller låda.
Vi planerar flyttlogistik, äter pizza och jag ojar mig över arbete. Meditativt på något sätt.
Dagens projekt har hittils varit långpromenaden. Ute är det kallt som tusan och jag undrar hur länge man ska behöva gå med fingervantar på.
Oj. Nu började jag prata väder. Kanske dags att sluta.
Eller vad tusan. Är det inte fantastiskt att vi har vädret? Ibland är det så otroligt skönt att kunna prata om vädret. Man slipper berätta om sin pms, sin jobbiga chef, sin 30-årskris och sina fladdriga bröst. Man kan helt enkelt prata om det som är här och nu, alltid närvarande; vädret. Och nu i klimathotstider har ju ämnet breddats en hel del. Vädret har paralleller i Kyoto och i Bush. I oljan, i permafrosten och i sopbergen.
Utan vädret skulle många samtal aldrig påbörjas, många kontakter skulle aldrig knytas och många tystnader skulle aldrig brytas. Dåligt väder eller bra väder, nog fan är det tur att vi har det!
2 kommentarer:
Käkade också pizza idag, inte dumt! Kommer ofta på mig själv med att kallprata väder, alltid lika gångbart, tror att de flesta av oss har kommit in på det området - en del oftare än andra... Eftersom man ärver många av sina föräldrars egenheter/egenskaper så borde jag bli en riktig väderpratare med tankte på min mor....
Kram Alan
Alan: Du har så rätt... Din mor är mästaren! : )
Skicka en kommentar