Lekande lätt!

Tidigare i kväll satt jag och rättade och hade tvn på så där i bakgrunden och lyckades komma över ett program på Kunskapskanalen som handlade om barns lek. En kvinna (gammal, gammal kvinna) hade forskat på ämnet efter att ha konstaterat att förskolor och föräldrar planerar för allt; för pyssel, läsning, sång, mat, grupprat, uteaktiviteter... You name it! Men! En sak tycks ofta glömmas bort: Leken. Barnets egen lek, i den egna fantasin. Den som kommer utan uppmaning eller bedömning. Den som bara finns där, i barnet och kring barnet.
När jag var liten och gnällde över att jag hade tråkigt eller inte hade något att göra kom min pappa ofta med den klassiska pappakommentaren: -Det är bra att ha tråkigt ibland.
Först som vuxen och förälder kan jag se sanningen i dessa ord. Ur sysslolösheten och det tomma schemat gror fantasin och där växer också leken.
I morse drack jag och Klara kaffe hos mamma och efter att ha ätit upp sin macka gick treåringen ut på gräsmattan med en sax, en gammal låda som en gång innehöll en spritflaska och två leksakshundar. Mycket snart var hon mycket uppslukad av något som bara hon förstod, som var hennes eget och som var just precis den där lekkoman. Jag och mormorn var som bortblåsta och hon struttade omkring där ivrigt pratandes med sig själv.
Sannerligen, det är bra att ha tråkigt ibland. Hur tråkigt det än kan låta.

Helgen har varit bra. I går åkte jag till stan med en stor plan. Jag skulle köpa väldigt mycket kläder efter fredagens rensning av garderoben. Förvisso blev garderoben inte så väldigt mycket tommare, men det var ändå hög tid för en uppdatering. Hem från stan kom jag med en jacka, ett par jeanstights (gudomligt sköna), en stickad tröja, en långärmad tunnare tröja, en stickad väst och en scarves. Nu är jag redo att möta hösten i mitt iskalla klassrum. Jag hoppas på gråkallt väder i morgon så att jag får anväda det nya, fina...