söndag, augusti 16, 2009

Den sista semesterdagen

I går kväll åt vi kräftor tillsammans med Glenn och Maria. Vi hade underbart trevligt och visst är det väl ändå rätt mysigt med mörkret som kryper in över oss om kvällarna?
När jag vaknade i morse var det med tankar om den sista semesterdagen. Det var min sovmorgon och när jag kravlade upp hade Tobbe och Klara tänt en brasa och hela dagen har fortsatt på det temat. Hösten ligger i luften. Det känns liksom naturligt att gå tillbaka till jobbet. Eller tillbaka och tillbaka. Inte alls tillbaka egentligen. Jobbet är helt och hållet nytt även om jag känner en av klasserna sedan tidigare. Jag är nervös inför mötet med nya kolleger, nya elever, nya föräldrar, nya lokaler, nya frågor och än en gång behöva gå omkring som ett frågetecken. Men förhoppningsvis är det här sista gången på länge som jag behöver känna mig ny och frågande. Och jag vet hur det är. Det går några veckor och sedan är man något lite mer bekväm och så går det några veckor till och man vågar börja skämta lite lätt i personalrummet. Efter flera månader vågar man börja driva med sina arbetskamrater och efter några månader har man kanske hittat någon som blir en vän...
Men just nu, just nu känner jag mig lite som en sexåring som ska gå till skolan för första gången, med en ryggsäck som är för stor, kläder som jag hoppas känns rätt, torr munn och svettiga handflator...

6 kommentarer:

Annas resa sa...

Jag ska hålla tummarna för dig! Det kommer att gå så bra!
Innan du vet ordet av känns det som att du aldrig gjort annat än varit på nya jobbet och känt både kollegor och elever.
Jag hoppas att du kommer att trivas (men inte allt för väl ;) vi vill ju ha tillbaka dig på Backa en dag...)

Åsa sa...

Lycka till på nya jobbet!

Loppans pyssel sa...

Det går säkert jättebra! Lycka till med nya jobbet!

Frida sa...

Det kommer gå bra!
Kör hårt!

M sa...

Hoppas att första dagen har varit ljuvlig och att du tycker att det känns roligt att återvända dit imorgon. Du är ju ett under av social kompetens, så det där kommer att gå som smort.

Soffan sa...

Tack alla för lyckönskningarna! Jag tror de hjälpte!